måndag 24 februari 2014

Rödgrön valvinst behöver inte leda till rödgrön politik

Många i den rödgröna församlingen tycks tro att det blir en rödgrön regering efter valet. Visst kan det bli så. Men det är inte alls troligt. 

Varför? Därför att i trianguleringens tid är det mittenpositionen som ideologiskt slapphänta politiker ser som sitt eget nöjesfält.

Den som tydligast formulerat detta är faktiskt Gustav Fridolin. Det skedde i något som kan liknas vid ett linjetal. Om än i en skriven form på DN-Debatt (11 januari 2011). Gustav beskrev hur en "bred mittposition kommer att utgöra 2000-talets motsvarighet till 1900-talets folkrörelsepartier" samtidigt som han hyllade den liberale statsministern Karl Staaf och dennes vision om en "borgerlig vänster".

Med detta som bas är det inte alls svårt att förstå att språkrören talat emot att MP åter skulle säga nej till vinstsyftande bolag inom skola och äldrevård. Det vore ju att överge en bred "mittposition". Kanske kan man också förstå språkrörens ovilja att driva krav på sänkt normalarbetstid och istället surfa på begrepp som "arbetslinje".

Gustav skrev sin artikel innan han blev vald till språkrör. Han visade därmed ärligt och helt öppet sitt bagage. 

Den "mittposition" som Gustav beskriver i sin DN-artikel ligger helt i linje med den retorik som Stefan Löfven ger uttryck för.  DN-artikeln gjorde det förmodligen mer aptitligt för Löfven att så tydligt redovisa att MP är den partner han inför valet ser som medkombattant.

Att Löfven vill leda en majoritetsregering, och därmed slippa bli mer beroende än nödvändigt av enskilda riksdagsledamöters personliga tyckande, är också tydligt. Enda sättet att klara detta ur en mittenposition är genom en majoritetsregering. S och MP lär inte räcka till för en sådan. Ett av de borgerliga partierna måste därmed ingå.

Eftersom Folkpartiet, efter ett förlustval för regeringen, kommer att byta partiledare underlättas bildandet av en S-MP-FP-regering. Tryggt placerad i den mittposition som Gustav beskrev i sin DN-artikel. Och Löfven kan mysa genom att låta MP och FP kompromissa bort varandra i alla känsliga frågor...  Och på köpet uppnå löftet om att så litet som möjligt skall förändras.

Rödgrön valvinst behöver alls inte leda till rödgrön politik.



13 kommentarer:

  1. "Rödgrön valvinst behöver alls inte leda till rödgrön politik".

    Går det att definiera "rödgrön politik" på annat sätt än att det är politik som bedrivs av en rödgrön regering?
    Eller finns det en rödgrön arkivpolitik i Paris?

    ;-)

    SvaraRadera
  2. Luxman, en rödgrön regering är inte detsamma som en S-MP-FP-regering som det talas om i inlägget.

    SvaraRadera
  3. Lysande insikt! Politiken skapas inte i riksdagen, den skapas av människors engagemang och inte minst ordningsstörande.

    Det var 20-talets jättelika strejkvåg som skapade förutsättningarna för efterkommande decenniers välfärdspolitik - man insåg att det var enda sättet att få arbetsfred.

    Seriös miljöpolitik får vi bara om människor är beredda att sätta käppar i hjulet för business as usual-politiken, med strejker, ockupationer och annat (jfr 70-talets aktioner). Och sånt kan inga partier arrangera.

    Partier är kompromissmakare, sedan aktionerna väl genomförts.

    Inga aktioner - inga kompromisser, och ingen politik.

    SvaraRadera
  4. Tack Jan
    för att du belyser värdet av just kompromisser. De är demokratins kärna.

    Gröna förslag kan tyvärr komma att bestraffas med kyrkoplikt efter höstens val.
    Det fanns två typer av kyrkoplikt, den uppenbara och den enskilda.
    Den enskilda är den mest förrädiska för folket, då den inte offentliggörs.

    Gröna åsikter förväxlas olyckligt med sekterism eller villoläror bland all hopplös reklam för ett bättre liv.
    Vi kan inte skylla allt på politiker.
    Rikedom och välfärd är svåra att förena.

    IQ

    SvaraRadera
  5. Neoliberal Agendamån feb. 24, 01:48:00 em

    Tror inte på S-MP-FP

    Vi kommer med stor sannolikhet få en minoritetsregering, det är vad vi haft i nästan varenda mandatperiod tidigare, även om det inför varje val spekuleras vilt om koalitioner.

    Det vi kan få är ett samarbete, ungefär som C och S hade i slutet av 90-talet. Jag tror dock inga borgerliga partier är pigga på en sådan konstellation nu, de har haft makten länge och de behöver profilera sig. Att göra upp med sossarna är ingen valvinnare för 2018.

    Det vore intressant att veta hur SD kommer agera, om de blir tungan på vågen. Vad händer om de bestämmer sig att rösta emot varje regering som innehåller V+MP, men lägga ner sin röst annars

    SvaraRadera
  6. Undrar om (s) har någon intern "hållbarhets-analys", alltså en gissning hur länge en sådan nyordning kommer att vara? Och vad det kommer att kosta (s)opinionsmässigt, det innebär ju att resan mot 20%-strecket börjar på allvar. Undrar om man funderar över sådant?

    SvaraRadera
  7. Trianguleringens tid varför har denna tid uppkommit? Kanske har det alltid existerat? Förljugenhet... Varför behöver våra partier inta en tredje ståndpunkt, mellan sin egen ståndpunkt och motståndarens?
    Varför är alla mer eller mindre lika? För att det är kul?

    Handlar det bara om att väljare i "mittfåran" ska övertygas? Börjar det bli jobbigt för alla politiker oavsett parti att EU direktiv haglar över dem?

    Om det är så att trianguleringsstrategin handlar om att inta en tredje ståndpunkt mellan den som motståndaren har och den som man tidigare själv intagit, så missar man vilken ståndpunkt som EU har? Kan man kalla EU:s ståndpunkt för den fjärde ståndpunkten då? dvs. den som verkligen gäller? Den fjärde ståndpunkten är vår egentliga politik? Men vi väljare har noll koll på vad som beslutas i EU? Vi är fullt upptagna med att följa denna fars? Trots att vi innerst inne vet att inrikespolitik har blivit utrikespolitik.

    Inte lite taskigt mot väljarna att helt utesluta EU:s direktiv och inte klart och tydligt berätta för väljarna om dem. Varje sakfråga i debatter borde börja med så här lyder EU:s direktiv. Hur ska vi förhålla oss? I den här frågan bestämmer vi fortfarande själva, i denna har vi inget att säga till om för vi har lämnat över den makten.

    Vi får inta en trianguleringsstrategi...hur undviker vi att hamna inför EU domstolen? Finns det en enda politiker som inte begripit att EU numera är vår politik? Personligen så undrar jag mycket över det.

    S, MP och FP.
    FP är det klart mest EU vänliga partiet enligt dem själva. Hur skulle MP kunna kompromissa bort det? Ska de använda sig av en tredje ståndpunkt? Som säger vad? Något annat än EU:s fjärde? Den som för det mesta gäller.

    Om det nu verkligen är så att MP fortfarande är ett EU kritiskt parti så skulle det vara som att kompromissa bort sin själ att samarbeta med FP.

    Men det är kanske är det vi gör många gånger, kompromissar bort vår själ? Blundar, håller för både ögon och öron i hopp om att vår verklighet ska förändras av sig själv. Vilket den naturligtvis inte kommer att göra.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  8. Demokrati finns inte.

    Att gå & rösta är att ge legitimitet åt dårskapet!

    / Realist

    SvaraRadera
  9. Ja tammefan varför rösta på ett sken av demokrati dvs. skendemokrati?

    SvaraRadera
  10. Makten bestämmer vad som är demokrati. I DDR bestämde Makten att frånvaron av partier, med kapitalism i programmet, är verklig frihet och demokrati. Det tyckte förstås inte vännerna av kapitalism. Alltså är begreppet bundet till den rådande härskaren. I DDR-fallet menade Makten att härskaren var "Arbetare- & Bondestaten DDR".

    SvaraRadera
  11. Om nu triangulering är så verkningsfullt & storstadens medelklass så otroligt politiskt viktig..varför krymper (s) hela tiden då?

    SvaraRadera
  12. Har svårt för resonemanget att slapphänta politiker ser mittenfältet som sitt nöjesfält.
    Triangulering handlar väl mycket om att neutralisera frågor. På ett nöjesfält har man roligt. Förhoppningsvis. Hur roligt kan den senaste tidens avslöjanden vara?
    Hur roligt kan det vara att vara politiker idag? Att inte kunna stå upp helt för sin inre övertygelse. Det är nästan så man får känslan av att är vi tillräckligt dåliga, så får någon annan ta över det sjunkande skeppet.

    Jonas Sjöstedts och V:s fråga om vinster i välfärden t.ex. Efter alla avslöjanden om konsekvenser av vinster i välfärden inte minst i skolan, så vill alla försöka lösa detta.
    Samma med integrationsfrågan och SD. Frågorna neutraliseras viftas bort och glöms snart bort av oss väljare. En del politiker uttrycker ånger andra skyller på varandra. Någon kräver totalt förbud. Alla partier har plötsligt något att säga...
    Men det är ju så att det är inte vad vi säger som räknas utan det vi gör... Så hur gör vi för att få bort vinsterna ur välfärden? Hur ska det gå till?

    Nya komplexa frågor dyker ständigt upp och de är oftast kopplade till EU och dess inflytande. Avlyssning på nätet är en, integrationspolitik inom EU en annan. Så Löfven har nog snart myst färdigt. Kan man hoppas...

    Lisbeth

    SvaraRadera
  13. Mot talet om "vinstsyftande bolag inom skola och äldrevård" kan ställas rapporter i tidningen Dagens samhälle. Enligt dem är det i varje fall knappast fråga om övervinster. En koalition S-fp-mp är mindre trolig, en koalition S-M är desto mer trolig. Tyskland visar vägen.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.