tisdag 25 februari 2014

Det behövs en kulturrevolution

Jo, jag hör kritiken...
Ibland får jag kritiska frågor från gamla vänner om varför jag vädrar kritik av det parti jag en gång företrätt. Det grundläggande skälet finns i stycke två och tre i en text jag skrev 1997, när jag ännu var språkrör för MP. Den är införd i antologin Det nya klassamhället. Här kommer en snutt av texten:

Det behövs en grön kulturrevolution. En grön kulturrevolution är fredlig, den utgår inte från gevärspipan utan från människors inre längtan efter mening, delaktighet och överblick.  En grön kulturrevolution kan inte beslutas från parlamentet. Den växer fram när människor växer och börjar ta sitt liv på allvar. Den politiska sfären kan inte diktera - men skapa opinion och öka möjligheterna för människor att bli delaktiga, ta ansvar, leva hållbart och våga växa ovanför de materiella normerna. En grön kulturrevolution skulle vända upp och ner på invanda mönster, gamla normer och avslöja de ekonomiska myter som idag styr utvecklingen.

Det parti jag under ganska många år företrätt har tagit steget från protestparti till ett parti som ägnar sig åt det politiska hantverket i kommuner, landsting och riksdag. Arbetet utförs ibland, rent av ofta, med en mycket stor kompetens och med stort ansvar.

Detta är gott och bra och visar politisk mognad. Men det räcker inte som skäl att finnas!  Den dag partiet blivit så sakligt förankrat i den kamerala verksamheten att de som företräder det inte längre kan segla har partiet förbrukat sitt berättigande. Och gudarna skall veta att det är lätt att, insmetad i Göran Perssons tankevärld, inte längre se skogen och helheten för alla träd och detaljer.

Det behövs nytänkande. Och detta nytänkande är smärtsamt. Av såväl traditionella som nya försvarare av det som är,  kommer nytänkandet  att uppfattas som flummigt och omöjligt. Men alla stora och nödvändiga förändringar har man försökt stoppa med liknande argument. Det som gör omvandlingsprocessen svårare nu är att höger- och vänsteretablissemangen växt samman och förenats i tillväxtens och ekonomismens världsbild. Var och en som upptäcker bristerna i den likgiltighetens ocean, som den gamla världsbilden fängslar oss i, blir del av den Synvidga som till slut kommer att leda till så stora förändringar. Åtminstone hoppas jag det.

Det gäller nu att utmana den rådande världsbilden, den rådande människosynen och den förödande ekonomismen. Det gäller att avdramatisera synen på lönearbetet och inse att sociala nätverk är det enda som kan ge oss någon verklig trygghet. Det gäller att avslöja den s.k. internationalismen och ställa denna mot begreppet självtillit. Kanske är just självtillit den allra viktigaste ideologiska nyckeln till det nya och hållbara samhället. Självtillit  innebär  oberoende  av maktcentra och är i själva verket grunden för verklig demokrati. Självtillit innebär inte isolering från omvärlden. Tvärtom! Självtillit innebär trygghet som ger oss möjlighet - både på individplan och samhällsplan - att med öppna ögon och utan rädsla möta omvärlden och främmande kulturer. Global samverkan utifrån en robust ekonomi med trygga sociala nätverk är i själva verket en förutsättning för samverkan på lika villkor, utan dominans och utan destruktiv känsla av att man är i händerna på maktcentra som man inte själv kan styra.

Det handlar alltså om att se världen med nya ögon och därmed se nya värden. Det handlar om en större medvetenhet. Det handlar om en utveckling som har en ständigt fördjupande karaktär. Det handlar om att försöka handla som om det jag gör betyder något. En ny syn på världen, ett nytt perspektiv på verkligheten.

Det är på individplanet, i människors inre, förändringarna måste starta. Men det är individerna som utgör kollektivet. Den gamla filosofiska kampen mellan jaget och kollektivet är onödig på väg in i det nya. Jagen och samhället är omöjliga att skilja åt. De är förenade som psyke och kropp. Det är i detta styrkan ligger nu när system, strukturer och normer inte bara behöver reformeras utan omvandlas. Den gröna kulturrevolutionen innebär en medveten process som inte har någon motsvarighet  i människans historia, den innebär att allt fler människor känner behov av att försöka ändra en hel kultur.

Det  handlar om att kasta av de bojor som håller oss fast i såväl rädsla för att växa som i ekonomistisk vidskepelse och en verklighetsuppfattning som reducerar livets underverk till ett rosslande maskineri. Det handlar om att låta sitt liv bli en motfriktion som stoppar maskinen. Det handlar om att rösta med mer än en bit papper, utan med hela sitt inflytande. Det handlar om att ta den utmätta tid man har på allvar.

Om begreppet "grönt" från en radiointervju tio år efter det att jag skrev texten:
 Ordet "grön" är idag svårt att använda - det är som med begreppet feminist, det har blivit urvattnat. Begreppet grönt var, när jag skrev texten, en benämning på en framväxande ideologi. Idag har begreppet urvattnats och betyder nästan bara något som har med naturen att göra. Hade det varit så när de gröna partierna bildades hade det räckt med namnet Miljöpartiet. Tillägget De gröna kom sig av att partiet, liksom sina systerpartier, utvecklade en frihetlig grön ideologi där även samhällets organisation och individens frihet var invävd.

Förenklat kan man hävda att grön ideologi skulle kunna sammanfattas i följande: frihet i människans vardags- och kultursektorer, syskonskap och rättfärdighet i ekonomin och absolut jämställdhet i rättssystemet.

Grön ideologi skulle kunna beskrivas med en blå cirkel för individens frihet i centrum, en röd ring däromkring för att markera samhällets ansvar och utanför det en grön ring som sätter de ramar inom vilka individer och samhälle måste hålla sig.

22 kommentarer:


  1. !!
    Finns antologin att inhandla ?

    Svårt att inte tänka på :

    En fågel värjer sin egen bur. Det är det enda den kan göra om den tillhör en gammal burfågelsläkt och inte vet av någon annan uppehållsort. Den öppna dörren är då inte utgång till friheten utan ingång för katten. Fågeln har rätt i i att det betyder katastrof om katten kommer in i buren, men om om den fria fågelns möjligheter att klara sig utanför buren vet den ingenting. Jag kände en kvinna som brukade predika för kvinnorna om deras forna ställning, och uppmana dem att återvinna den. Om en på tio lyssnade, ansåg hon sig ha gjort stor lycka och att de nio hackade på henne ansåg hon helt naturligt. De är ju arma fångar, sade hon.

    Eric

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt bra skrivet! Vi står nu inför ett vägskäl. Väljer vi en annan väg eller inte? Ja det är på individplan i människors inre förändringarna måste starta. Vi VET att vi är individer och från andra väsen skilda. Med denna upptrampade stig tvingas vi mer och mer till likriktning. Det borde få den mest inbitna individualist att sätta frukosten i halsen. Men i tron på att den stig vi trampat upp leder till mer frihet trampar vi vidare. Tills vi inte längre väljer att göra det. Birger Schlaug trampar i otakt det irriterar säkert många. Bättre att "en" dansar vals när andra dansar ringdans. Att våga kritisera sitt gamla parti kan innefatta stor kärlek.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  3. Eric, antologin är slutsåld, har tyvärr inga ex kvar. Antikvariat är det som gäller för antika skrifter...

    SvaraRadera
  4. Tack, Birger för detta inlägg! Jag blir både rörd och upprymd när jag läser det här. Den raka vägen till det som jag tror alla söker.

    SvaraRadera

  5. Den gröna ideologin är en annan sorts utopi. Utopin att individen skall kunna vara obegränsat individualistisk i en grupp, i en släkt, i en klan, i ett kollektiv.

    Den utopin verkar lockande, likt andra utopier, men är lika omöjlig med tanke på människans mentala förutsättningar...

    Alf Johansson

    SvaraRadera
  6. Helt möjligt med tanke på att människans mentala förutsättningar förändras i takt med inre förändringar.
    Handlar det om att vi ska vara obegränsat individualistiska? Handlar det inte mer om att vi bör tänka på att även andra är individer? Individens rätt till frihet handlar då om, inom ramen för alla andras rätt till frihet. Obegränsad frihet är därmed en utopi. Det är väl den som en del nu försöker eftersträva. Det är alltid någon annan som får betala för vår obegränsade frihet.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  7. Klossa knapitatet!

    SvaraRadera
  8. Precis så Birger, precis som Trollkarlen i Trollkarlen från Oz förkunnar:
    "Verkligheten kan bara förändras genom att vi ser annorlunda på saker och ting"

    eller som Franklin D. Roosevelt förkunnade:
    "Det enda vi behöver vara rädda för är rädslan själv"

    Kriget mellan nuvarande privata skulddrivna räntebaserade finansiella system
    mot
    ett folkligt förankrat skuldfritt finansiellt system
    går vidare

    För dem som ser att mer koll på läget är att föredra, framför det att irra vidare i mörkret, rekommenderas varmast:

    Bankerna och skuldnätet, av Ellen Hodgson Brown

    SvaraRadera
  9. Neoliberal Agendatis feb. 25, 09:04:00 fm

    En ganska bra text, som handlar om att anamma en livsstil, den gröna, ungefär som vissa vill bygga ett samhälle efter bibeln, också en livsstil, den kristna. Frågan är om livsstilen tjänar på att tas in i politiken, bli en pekpinne uppifrån som få gillar?

    Att ekonomismen har blivit statsreligion berort på att ekonomin har politiseras. Är förvånad att du inte ser det. Hade statens roll reducerats till rättsväsende/försvar, så skulle ingen snacka arbetslinje, tillväxt eller BNP, istället skulle det finnas ett rikt civilsamhälle, lite som på 1880-talet då statens inblandning i ekonomin var minimal. Det var då nykterhetsrörelser, foljbildningsgrupper, frikyrkor, fackförbund och kooperativ kom till. Det är inte svårt att se en grön rörelse passa in där, men så länge staten styr över 2/3 av ekobomi så kommer det aldrig hända

    SvaraRadera
  10. "Grön ideologi skulle kunna beskrivas med en blå cirkel för individens frihet i centrum, en röd ring däromkring för att markera samhällets ansvar och utanför det en grön ring som sätter de ramar inom vilka individer och samhälle måste hålla sig."

    Det du missade, enligt min mening, är en innersta "gul" cirkel för demokratin, som inte bara handlar om folkstyre utan om stabila, hållbara samhällsordningar (krati), vilket förstås är hur fundamentalt som helst.

    Med en gul cirkel för demokratin får man en full regnbågsideologi, vilket jag förespråkade redan någon gång första halvan av nittiotalet (utan några kopplingar till gayrörelsen).

    Jag smakade också redan på nittiotalet på idén om en (grön-röd-blå-gul) ekosocialliberaldemokratism, men det var lite för mycket som var svårt att få ordning på intellektuellt.

    Skippa liberalismen och skippa grönismen och anamma istället en inklusiv (grön-röd-blå-gul) ekosocialliberaldemokratism, så får vi betydligt bättre chans att få ordning på den här världen.

    Och satsa på medborgarlön i alla länder och sedan möjligen också en liten global medborgarlön ovanpå det.

    SvaraRadera
  11. ”Grön ideologi skulle kunna beskrivas med en blå cirkel för individens frihet i centrum, en röd ring däromkring för att markera samhällets ansvar och utanför det en grön ring som sätter de ramar inom vilka individer och samhälle måste hålla sig.”

    Miljöpartiet de gröna hette från början endast Miljöpartiet. Det var den yttersta cirkeln, den gröna, som väljarna observerade. Hänsynen till miljön. Sedan betraktade man partiet utifrån den egna ståndpunkten – som blått om man var borgerlig, som rött om man var socialist. Men miljöpartiet de Gröna är alltså både ett blått, ett rött och ett grönt parti. Blått när det gäller individens frihet, rött när det gäller samhällets (kollektivets) ansvar och grönt när det gäller de naturgivna förutsättningarna (”ekologin”). Felet med alla de tidigare partierna är att man saknar den yttersta, gröna, cirkeln.

    Det här synsättet för dock in en konflikt i partiet, en konflikt som man aldrig kommer ifrån, konflikten mellan rött och blått. Vissa miljöpartister är mer blå än röda, andra mer röda än blå. Den gröna cirkeln är inte heller oberoende av den röda eller blå cirkeln. Alla tre cirklarna påverkas av varandra. Så när de gamla partierna inbördes bråkar om rött och blått, har miljöpartisterna ännu en dimension att ta hänsyn till, den gröna. Det blir följaktligen ännu svårare att hålla samman ett sådant parti, för att inte tala om väljargenomströmningen. Många har röstat på mp men gör det inte längre. De tycker det är svårt att få grepp om partiet och vad det vill. 2000-talet har även inneburit ett raserande av flera av partiets grundbultar och detta skapar förvirring bland väljarna.

    Ovanpå detta är det dessutom tänkt (BS) att begreppet grön ideologi är liktydigt med dessa tre cirklar sammantagna – blått (individ), rött (kollektiv) och grönt (ekologi). Hänger ni med?

    Det som drog väljarna till miljöpartiet (de gröna) var, och är, miljöfrågorna. Ytterst få väljare röstar på partiet av andra anledningar, ännu färre röstar på partiet utifrån en grön ideologisk helhetssyn. När miljön upplevs som hotad, vilket gäller när medierna behagar intressera sig för miljön, då kommer miljöpartiet i människors blickpunkt. Väljarna vill då att partiet växer, att partiet får miljöministerposten i en regering o.s.v. Att partiet dessutom skulle ta ansvar för landets ekonomi framstår däremot för väljarna som mindre eftersträvansvärt. I alla andra frågor än miljön har miljöpartiet lågt förtroende. För väljarna är partiet först och främst just ett miljöparti, inte ett grönt parti i BS:s mening.

    Ställda inför dessa fakta blir det svårt att i valrörelsen få gehör för den gröna ideologins modell bestående av de tre cirklarna som nämns ovan. När inte ens partiet numera äger någon sådan helhetssyn, hur ska då väljarna kunna bibringas en sådan?

    SvaraRadera
  12. Frågan är om de kristnas livsstil får fortsätta gälla? Den kristna livsstilen är redan en pekpinne i politiken. Säg det krig som inte har startat i "Guds" namn. För en del är Bibeln en inspirationskälla för andra vårt rättesnöre. Personligen så tycker jag det är fantastiskt med den gröna "väckelse" (Ekoteologi) som sakta breder ut sig inom kyrkans församlingar. Tron på att allt är skapat för oss människor kan överges och lämna plats för att vi istället bör se oss själva som jordens förvaltare. Alla livsåskådningar ryms i en grön livsstil om vi tillåter det. Vi kan kalla det individualism när den är som bäst.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  13. Släpp fram patrioten inom dig istället! Då får du allt det du önskar dig utan behöva krångla till det som du gör. Miljöpartiet har blivit kulturmarxistiskt och då finns inga sanningar längre - förutom lögnen förstås....

    SvaraRadera
  14. Nu bidrar jag till att bredda diskussionen utöver vad Birger skrivit, men känner mig ändå manad att svara på Lisbeths fråga:Säg det krig som inte har har startat i "Guds" namn.
    Tja, låt oss säga 1 världskriget eller andra världskriget. Japans krig mot Korea och Kina. Koreakriget på 50-talet. USA:s angreppskrig i Vietnam. Bara några exempel. Kan nämna fler om det skulle behövas

    SvaraRadera
  15. Birger liknar forntida
    Billy Graham eller Frank Mangs talande inför de stora törstande folkmassorna, mest kvinnor förstås.
    Längtan efter den totala tillhörigheten och tilliten till allt och alla. Längtan bort från vardagens
    tröttande hantverk till en inre obegränsad frihet, som omskapar allt och alla till ett värdigare liv,
    en högre kultur.
    Flykten från verkligheten omvandlar inte världen. Den kompromisslöse idealisten eller drömmaren
    hamnar alltid utanför händelsernas centrum.

    Katarina

    SvaraRadera
  16. LeoH Bra med breddad diskussion. Jag skrev i "Guds" namn. Krig kan startas i vilket namn som helst t.ex. Mammons. "Rättfärdiga" krig. Finns det några sådana? En fredstrupp istället för upprustning och vapenskrammel som nu sker inom t.ex. EU, kanske kan benämnas som rättfärdigt krig? Frågan är väl godtas det om ett land väljer den vägen? Om inte ska vi skippa visionen om en fredligare värld?
    Eller på allvar sätta ner foten?
    Kan vi välja den fredliga vägen och samtidigt fortsätta att exportera vapen?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  17. Katarina. Om man inte gillar verkligheten ska man kompromissa bort den då? Är det viktigaste att stå i händelsernas centrum?

    SvaraRadera
  18. Bo
    Jag har än en gång läst sidor i din skrift.
    Dionysos är den ende guden av Di Gamle som fortfarande är vid liv.
    Om nu inte Girigheten och Reklamens gud skall få ett säte i jämnhöjd med Den Högstes.
    Vi som har klippt sönder simhuden mellan pekfingret och långfingret
    och kan se ett V-tecken för oss själva och under kortare stunder kan lämna fiskens element och se Jorden som ett Helt upptäcker då att den är Trasig.
    Vi kan då se att VI ALLA utan undantag är delar av Kapten Konkurs som styr ALLT åt Fanders!
    Och i högsta grad MarknadsDemokratin.
    Därför har jag trott och vill tro
    att vi som är förnöjsamma och ärliga och vill inordna oss i en helhet skulle vara förmögna nog att tillsammans med varandra och naturen skapa ett vettigt samhälle.
    Min otålighet, den vill jag drabba alla med som vistas här och inte bara Dig och Birger!

    SvaraRadera
  19. Bra frågeställningar till Katarina, anonym 12:08!
    Vad ska man med sånt till? Mer än om man gillar makt och korruption och jagar status och prylar, det är bara en i raden av hetsjakter så många förlorar sej i. Skönt när man slipper vara ibland sånt och såna. Det finns viktigare saker ta till vara än det ytliga. Tack Birger det blir glädje och hoppfullhet, av att lyfta Helhetsfrågor, som man troligen inte har tillgång till tidigt, om man gillar makt och pengar, kanske.

    Och på tal om kvinnor, så är kvinnor i ren primitiv instinkt, tränade i att hushålla mer helhet än män(generellt sett nu), om de inte förlorat sig i allt annat, som att inte kunna se skogen för alla träd som står ivägen.

    SvaraRadera
  20. Nytänkandet inför supervalet hösten 2014 verkar väl begränsat? Alliansen har tydligen inte bara helt omvärderat skatter utan även synen på bokstavskombinationer: man hoppas numera mycket på praktikplatserna i arbetsförmedlingens verktygslåda, tydligen. Och (s) flaggskepp i arbetsmarknadspolitiken "Ungdoms FAS3 inom 90 dagar" talas det ju om nästan varje vecka, och då inte som repressiv & värdelös symbolpolitik med 90-tals-odör, utan som vore det rent guld..

    SvaraRadera
  21. Återkommande utgjutelser om hur människans strävan har nackdelar, men till synes svalt intresse för de mekanismer (evolutionspsykologi) som driver henne.

    SvaraRadera
  22. Neoliberal Agendaons feb. 26, 10:52:00 fm

    Ulf, många röstar på miljöpartiet för miljön, speciellt unga, men jag tror inte man ska underskatta MPs roll som en tillflyktsort för de som inte vill rösta på Alliansen, men som inte anser sig vara socialister.

    Miljön är inget problem folks vardag, så det är som du säger. Det som avgör är om media ligger på och skapar oro.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.