fredag 3 januari 2014

Prekariat, feminism och märklig strider...

På väg mot SVT och Nyhetspanelen. Hoppas få utrymme att tala om prekariatet, vars framväxt nu ytterligare tydliggjorts genom Hyresgästföreningens rapport som visar att 300000 unga vuxna saknar egen bostad. 

Lägg till det LO:s acceptans av timvikariat, visstidsanställningar, projektanställningar och delade turer och verkligheten för många unga ter sig minst sagt prekär Det bli nog också lite prat om partiernas valbudgetar. Centern är ett av EU:s rikaste partier (efter att ha sålt sina tidningar), vilket lär vara den enda orsaken till att de kan hålla sig kvar i riksdagen efter höstens val.

I går, på tåget till Stockholm, hamnade jag förresten i ett samtal om feminism och Nina Björk. Vi kom att tala om en av de mer absurda feministinspirerade debatter som gått av stapeln. Det skedde 2005.

Så här var den där debatten 2005: Socialminister Maria Larsson välkomnade Nina Björk till kristdemokraterna efter det att Björk haft modet att analysera det rimliga i att små barn skall lämnas till förskolan redan efter något år - i akt och mening för att föräldrar (läs: kvinnan) skall ut i arbetslivet igen fortast möjligt för att få igång tillväxten så de ekonomistiska hjulen kan fortsätta att snurra.

Maria Larsson hade förstås inte begripit mycket, och inbjudan blev snarast intäkt från feminister att kasta sig över Nina Björk. Angriparna hade nog inte heller förstått mycket av det hon skrivit - och de tycktes snarast försvara det patriarkala tillväxtmantrat och ekonomismens konsumtionshysteri. Tanken tycktes vara att kvinnor borde bli lika korkade som män, snarare än att politiken borde inriktas på att inom de ekologiska ramar, som de facto finns, skapa ett gott samhälle där ekonomiska teorier underställs verkligheten. Att livets realiteter innebär att barn finns och att barn tar tid tycktes för en del vara alltför reellt...  

Nina björk formulerade följande mening: "Storleken på vår dagliga produktion av varor och tjänster vilar på att vi alla förtränger ett ljud. Ljudet av ett barn som lämnas." Det var uppenbarligen för starkt för en del.

Situationen var minst sagt absurd. Kristdemokraterna jublade därför att de inte begrep just någonting, och vänsterfeminister kritiserade därför att de inte heller begrep just någonting. Å andra sidan fick debatten mig att känna hopp om den antikapitalistiska rörelse som jag tappat tron på när Miljöpartiet började bete sig allt mer märkligt i frågor som t ex rörde vinster i välfärden. Partiet hade börjat tona ner konsumtionskritiken och blåsa upp arbetslinjen. Förmågan att hålla flera bollar i luften - tillväxtkritik, ekologisk medvetenhet och demokratiska värden som idag formuleras inom feminismens ram - var på väg att totalt försvinna i den politiska debatten. Nina Björk lyckades väcka den.

Idag är Nina Björk den främsta på att formulera en sammanhållen kritik av samhällsutvecklingen. Ofta på ett sätt som får oss andra att verka spela i division två...

PS!!
1979 gav sig ett antal vänsterkvinnor - i feminismens namn - på den sedan trettio år döda Elin Wägner.



Hennes bok Väckarklocka hade just kommit ut i ny upplaga. Detta uppmärksammades i Dagens Nyheter där Maria Bergom-Larsson fick plats med en artikel om boken på kultursidan. Hade Elin Wägners uppfattning fått styra den politiska utvecklingen, så hade vi sluppit de flesta av dagens gigantiska problem, skrev Maria Bergom-Larson och fortsatte:

”Allt det som den senaste tiden blivit viktiga inslag i kvinnorörelsens diskussion, fredskampen, kampen mot förgiftningen av jorden, reproduktionens villkor, återupprättandet av en egen kvinnokultur och kvinnohistoria, allt detta finns redan i Väckarklocka, formulerat med ett enkelt, underfundigt och mycket personligt tonfall.”

Maria Bergom-Larsson konstaterade att till och med den då aktuella energidebatten – det var full fart på debatten om kärnkraft med anledning av folkomröstningen - kunde hämta näring från Väckarklocka. Det Elin beskrev som det goda samhället var just det samhälle som i denna debatt kallades för B-samhället. Ett decentraliserat samhälle som byggde på mänsklig och överblickbar teknik samt på förnybara energikällor och varsamhet med jordens resurser. Vilket är något helt annat än vad Maria Bergom-Larsson såg i det patriarkala samhälle som vuxit fram...   


Självfallet får Maria Bergom-Larsson mothugg. Och det kommer från vänster. Barbro Backberger går till våldsamt angrepp. Maria Bergom-Larsson anklagas för ”antiintellektualism”. Backberger ironiserar grovt över det hon menar är Wägners ”livmodersmystik” och förlöjligar tanken på decentralisering  – och betonar gång på gång: Hur kan en förnuftig, klok, vetenskapligt skolad kulturpersonlighet som Bergom-Larsson, med sitt välförtjänt goda rykte, hylla den eländiga Wägner som inte ens var socialist. ”Bristen på klassanalys ger förfärande resultat i Elin Wägners bok Väckarklocka”, skriver hon och hävdar att Wägner är ”totalt politiskt oanvändbar i nuläget”

Maria Bergom-Larsson får möjlighet till en lång replik. Hon beskriver hur Elin Wägner inte alls har en konservativ syn hemmet, som platsen för all vård och omsorg, men däremot varnar för att dessa verksamheter, i folkhemmets namn, riskerar att centraliseras till stordrift och vårdfabriker, där viktiga mänskliga kvaliteter skulle förloras. Elin Wägner var såväl antikapitalist som kritiker av statlig centralism.

Elin Wägner förordade, påpekar Bergom-Larsson, en lokalt förvaltad ”offentlighet” där ”utbudet av tjänster finns inom ramen för ett socialt liv”. Den offentliga sektorn borde decentraliseras och övertas av de människor som behövde dess tjänster, det var Elin Wägners tanke. Man skulle, istället för att förskjuta,”ta tillvara de positiva värden som finns i de hem där kvinnor tidigare haft sin huvudsysselsättning”. 

Bort med den anonyma stordriften av vård således. ”Detta är möjligen inte ett renlärigt socialistiskt förslag”, skriver Bergom-Larsson retoriskt med udden riktad mot Backberger, ”Lenin menade ju att kvinnornas frigörelse först kunde komma då det reproduktiva arbetet hade industrialiserats...”

Elin Wägner idealiserade inte alls kärnfamiljen. Tvärtom ville hon slå hål på ”kvinnans isolering och bundenhet” och ”vidga hemmets bas och bryta dess isolering”, skrev Bergom-Larsson. Och fortsatte:

”Kvinnorna står fortfarande i stort sett utanför samhället. Där vi får komma in har vi fått det på männens och kapitalets premisser och ofta tvingats göra våld på oss själva. I det läget måste vi fråga oss vilka attityder, värden och erfarenheter framväxta ur kvinnors arbete i den oavlönade produktionen som samhället går miste om då det utestänger kvinnorna från så gott som allt inflytande.”

I den debatten kastade sig även Ebba Witt-Brattström in. Hon menade att båda kontrahenterna utnyttjade Elin Wägner för sina syften, ”vilket kan tas till intäkt för hur pass viktig och ideologiskt tung Väckarklocka är!” Hon anklagar Bergom-Larsson för att provocera genom att propagerar för en förenklad världsbild ”där alla män är onda och alla kvinnor onda”. (Jag tolkar inte alls Bergom-Larsson på det sättet, utan snarare att hon angrep de patriarkala strukturerna.)

Ebba Witt-Brattström påpekade att det matriarkat som Elin Wägner hänvisar till i Väckarklocka, och som hon menar kan ha funnits före patriarkatets tidevarv, på inte sätt av Elin beskrivs som det enbart goda samhället, för där förtrycktes ju faktiskt männen. Witt-Brattström skrev: ”Hon (Elin) pläderar snarare för att vi i dag – då mänskligheten har erfarenhet av både kvinno- och mansvälde, tes och antites, skall börja närma oss syntesen: det jämlika, klasslösa samhället.”

Hon fortsatte: ”Kvinnor kan och bör kräva ett bättre samhälle utifrån det faktum att de är kvinnor, dvs. utifrån en historiskt grundad förvissning om att vårt samhälle i grunden måste förändras så att det utgår från människans behov. För vilka känner idag dessa behov bättre än kvinnorna, som av tradition vårdat små barn, sjuka och gamla? Och som fortfarande gör det – i hemmen och på arbetsmarknaden. Elin Wägners budskap är viktigt än idag. Med Väckarklocka i näven och en stark kvinnorörelsen i ryggen kan vi äntligen ta vår plats som kvinnliga samhällsvarelser!”

Vad Elin Wägner hade sagt om den inflammerade debatten på DN:s kultursidor, trettio år efter sin död, kan vi förstås inte veta, men förmodligen skulle hon le i sin himmel om hon läst hur Maria Bergom-Larsson formulerade sig om Väckarklocka: ”Det är en märklig bok. Samtiden förstod den inte. Den mottogs med generad tystnad. Tiden var inte mogen för Elin Wägners genomgripande kultur- och samhällskritik. Kvinnorna var alltför berusade av sina nyvunna framgångar, myndighet, rösträtt, mödrahjälp osv. för att se att deras nya frihet i hög grad var en frihet på manssamhällets premisser. (-) Hade Elin Wägners standardbegrepp styrt de senaste årtiondenas politiska beslut, så hade vi sluppit de flesta av de gigantiska problem vi tvingas leva med idag…”.

Vad innebär då Elin Wägners standardbegrepp, som hon formulerade det i Väckarklocka? Jo, hög levnadsstandard är, förutom överblickbarhet och kvinnors rätt, ren luft, gott vatten, giftfri och fullvärdig mat som inte produceras på bekostnad av nöd och tårar från världens folk och meningsfyllt arbete. Lägg till det Elin Wägners kamp mot militarism och global miljöförstöring så finner man att hon, och inte minst Väckarklocka, är lika aktuell idag, snart 65 år efter hennes död.

För övrigt var hon inte särartsfeminist och hade åtskilliga diskussioner med Ellen Key om den saken. Medan Key menade att kvinnor mycket väl kunde bli arkitekter som riktade lekrum och barnstugor så hävdade Elin Wägner att kvinnor givetvis kunde bli arkitekter som ritade vad som helst.


Här finns förresten en längre intervju med Nina Björk. Passa på, den ligger bara kvar till den 26 februari.

27 kommentarer:

  1. Sluta snacka; börja arbeta för en ändring i stället!

    Medborgarlön;NU!

    SvaraRadera
  2. Hur tror ovanstående kommentator att medborgarlön skall kunna införas utan att det "snackas" om det och annat?? Hur "handlar" kommentatorn? Jo genom snack på kommentarsfält...
    Bra i soffan, utskällningen av LOw satt bra med tanke på allt man accepterat av tex delade turer!

    SvaraRadera
  3. Ja Nina Björk spelar i en helt annan division. Nyligen var det ett feministiskt forum i SVT i vilket hon inte deltog. Förmodligen just därför att hon spelar i en annan division...Hon hade förmodligen retat upp de andra.

    När hon säger, ger vi inte upp vår rätt systrar när vi strävar efter heltidsarbete så ilsknar många särartsfeminister till. Det är ju barnen som får ta konsekvensen av jobblinjen. Det är inte frigörelse för kvinnor. Lönearbete är alltså inte automatiskt frigörelse för kvinnor. Förstår inte ointresset hos många för feminism. Nina Björk borde vara en av dagens väckarklockor. När hon säger "Vilka gränser opererar vi inom" "Vi slutar nu och fördelar det som finns" så formulerar hon ju den "lösning" som "många" av oss letar efter. Först efter det att man slutat med ett "dåligt" beteende kan man skapa förutsättningar för ett annat och förhoppningsvis lite bättre beteende.

    Vi har knappast några bra förutsättningar för att skapa "medborgarlön, NU!" För det skulle skapas som en förlängning "lösning" av nuvarande system. Är rötterna ruttna blir det som växer fram ruttet. Tänk om vi bara kunde stanna upp och säga som Nina Björk.
    Vilka gränser opererar vi inom. Vilka behov ska tillfredställas.

    Sedan efter det, vad gör vi nu? Medborgarlön? Hur...? Håller med Nina Björk vi behöver en feminism som är systemkritisk. Personligen så anser jag att vi inte behöver rop på NU utan snarare grundlig eftertanke. Världen saknar eftertanke. Sitter man däremot på ett skenande tåg vilket vi gör så hoppar man av om man ska ha en chans och det bör vi göra NU. Man tar oftast inga bra beslut just i hoppet. Dom kommer förhoppningsvis om man klarat sig.

    Så hoppa först eller fortsätta? Först när någon hoppat brukar andra följa efter. Ska det bli Sverige? eller något annat medlemsland? Spekulation men jag tror att det är en tidsfråga. Hur mycket tid har vi på oss?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  4. "Medborgarlön;NU!"

    Visst, släng åt de arbetslösa en medborgarlön, så är vi av med det bekymret...

    (Det behövs nog lite förberedelser innan man kan inför mbl. T.ex. en förändrad syn på arbete. Med mera).

    /J

    SvaraRadera
  5. Birger, gillar att du skriver "Centern är ett av EU:s rikaste partier"

    Att du inte väljer att skriva ett av Sveriges. Vi måste först och främst lyfta blicken från den egna kommunen och lilla Svedala. Nu så är det "supervalår" Sker det inte nu så sker det "aldrig".

    Lisbeth

    SvaraRadera
  6. Tack!

    det får mej att blicka igenom redan levt liv, med en viss sorgesam grundlurad blick. Men också, att få Kampvilja nog, för att känna viljan resa sej igen, för att förändra framtidsvillkoren för Liv i vårt samhälle.
    Eva

    SvaraRadera
  7. "Jag förstår inte vad LO har för roll överhuvudtaget." Nyhetspanelens roll är att väcka långa tankar? Eller vilken roll har Nyhetspanelen? För många ämnen på för kort tid!

    Arbetarrörelsen byggde i begynnelsen på kollektivets bästa med lokala klubbar och förtroendevalda. Arbetarrörelsen stärktes och LO borgen uppstod. Makten övergick till en elit som avskärmade sig alltmer från medlemmarnas vardag. Arbetarrörelsen har överlämnat sin själ till LO borgen som i sin tur lämnat sin till EU med Lissabonfördraget. Min dräng har också en dräng. När kollektiv splittras börjar människor konkurrera ner med varandra. Ett "själslöst" samhälle skapas. Människan blir som en robot.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  8. Vilken underbar mening, tack för den: ”Storleken på vår dagliga produktion av varor och tjänster vilar på att vi alla förtränger ett ljud. Ljudet av ett barn som lämnas.”!

    En annan fråga Birger, utan omedelbar anknytning till detta inlägg, men viktig ändå: kan inte du och Nina Björk och några andra kända namn som begripit mycket ta initiativ till ett upprop/ en namninsamling för att partierna skall avstå från valaffischer i årets val?

    Vi anträder just något som i media kallas ”supervalår”. Förmodligen känns det som en enda lång julafton för politruker, politiska karriärister och professionella tyckare från höger till vänster. Men för mig och kanske några till kommer detta år att bli en enda lång överlevnadskurs. Propagandan kommer att trycka på från alla håll dygnet runt i alla tänkbara kanaler. Och har man inte kräkts innan så gör man det helt säker när valaffischerna dyker upp efter sommaren.

    Låt för guds skull träden få stå kvar i skogarna i stället för att förvandlas till plakat som trumpetar ut fördummande budskap till människor som betraktas som valboskap.

    Det borde vara en självklarhet för MP att avstå.

    Själv kommer jag i alla fall att överväga att rösta, på det parti som vågar skippa valaffischerna. Annars vänder jag båset ryggen helt och hållet. / Patrik

    SvaraRadera
  9. Patrik, det parti som inte smäller upp valaffischer missar a)något som gräsrötter kan delta i och b) att synas i det offentliga rummet på stan... Tyvärr är det så att väljare i allt högre grad bestämmer sig allt mer spontant för vad de skall rösta på, de som bestämmer sig på vägen till valsedelsinstoppandet blir allt fler. Därför är partiernas slutsats att man helt enkelt måste synas. Affischeringen är också - vilket man ju kan tycka vad som helst om - ett sätt att öka det som kallas "valtemperatur" i det allmänna rummet. Personligen hade jag gärna sett färre valaffischer, men hade jag varit företrädare för något parti hade jag faktiskt inte förordat affischbojkott... Särskilt inte när det är så många partier, vilket medför att varje faktiskt kan påverka i åtminstone kommunalvalen. Affischeringen är således både något som skall stärka utåt och internt i partiet - tyvärr tror jag att det också är på det sättet. Speciellt när det gäller de lite äldre generationerna, vars liv även utspelas IRL.

    SvaraRadera

  10. Birger,

    Tänker ibland att en del av Nina Björks storhet beror på att hon (likt människor förr i tiden?) är eftertänksam och tar god tid på sig, tänker långsamma tankar som något av dina budord heter. Hon springer inte med i gatloppet, och kommer heller inte riktigt till sin rätt i hetsiga debatter. I sak så spelar ni i samma division !

    Eric

    SvaraRadera
  11. I slutändan handlar det väl om ett värderingskrig.

    Marknaden tolererar inget som inte är lönsamt och på den listan ingår väl de mesta av det som gör att samhället överhuvudtaget går att leva innan det totalt förvandlats till ett riskkapitalägt vinstdrivade socialmoderat arbetsläger.

    Och där är väl mycket av det kvinnor traditionellt sysslat med nedvärderat till nära noll om de inte råkar vara någon ung östeuropeisk rutavdragen barnflicka.

    De flesta som driver detta ytterst globala monopolspel är rika feta gubbar med en svans av knähundar som sjunger deras lov med en hel del sossar i den marknadsliberala hyllningskören.

    Så jag sympatiserar med feminismen och avskyr både den auktoritära socialismen och det nyliberala opportunistiska spektakel som nu för tiden kallas socialdemokrati men jag önskade att det feministernas står för var en mer inkluderande och bredare rörelse som syftade till att befria mer än bara kvinnor från förtrycket.

    SvaraRadera
  12. Elin Wägner var ju inte som dagens vassa feminister. Hon var snäll mot männen som art.
    Gav sig endast på styggelser, oavsett om de kom från män eller kvinnor.

    Wägner ömmade också mer för barnet, kanske till och med för det ofödda barnet. Såg i graviditeten två skyddsvärda individer, inte bara modern.

    SvaraRadera
  13. Tycker nog att feminister är vänliga mot män, Gt.... Att förlösa oss från en inkrökt mansroll är snällt...

    SvaraRadera
  14. Varför hade du inte förordat valaffischbojkott Birger? I en valkampanj borde alla ha samma chans dvs. liknande ekonomiska tillgångar. Så borde det vara i en demokrati. Men vi lever inte i en sådan. 1,8 miljarder tjänade centern på försäljningen av centertidningar.

    Hur ska små partier och andra kunna konkurrera med det? Inför EU valet t.ex. Centern lanserar sig som ett mer EU kritiskt parti och vill se "ett vassare EU" Att de med sin Stureplanspolitik för EU:s centraliseringspolitik till storstäder, kommer förmodligen i skymundan av alla affischer med olika politiska metaforer, som kan vara lömska och leda helt fel. Det är ju en fråga om demokrati eller avsaknad av demokrati.

    Minns valet då Alliansen tog över. Hela området där jag bor översvämmades av valaffischer från M. Då visste man inte ens vilka bidrag de fått och av vilka. Även om det spekulerades.
    Klyftorna ökar tydligen i partierna också inte bara i världen och samhället. Men ingen politiker vill sätta ner foten.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  15. Birger, jag tycker ditt resonemang går på tvärs mot det jag uppfattat att dina skriver här på bloggen annars står för. Att rakryggat stå för sina ideal även om man riskerar några röster på kuppen. Ett innovativt eko-parti av i dag borde kunna hitta på något mycket bättre, modernare, mer miljövänligt och kreativt än valaffischer. Och om det är uppsättandet av valaffischer som gör att valarbetare engagerar sig så kan jag tänka mig många sätt som skulle vara bättre. Dessutom, om man nu skall prata om hur man bäst skaffar röster, vilket jag drar mig för, så tror jag att om tex MP gick ut med att man avstod valaffischer för miljöns skull, och uppmanade/utmanade de andra att göra detsamma, och skänkte motsvarande summa pengar till något FN-organ som hjälper syrienflyktingar, så skulle det bli en framgång. Sedan kunde man som ett ytterligare alternativ låta förskolor eller gymnasister på estetiska programmen lokalt, eller konstnärer dekorera partiets valstugor utvändigt.

    Men min huvudpoäng är att man inte skall skövla skog och transportera den på våra vägar till pappersfabriker och tryckerier som förvandlar den till plakat med budskapet ”bevara skogen”. Vilket i princip är det MP gör, om man väljer att använda valaffischer. Affischer som ett par veckor senare slängs på sophögen.

    Jag kan inte heller se att det skulle ha något med ålder eller IRL att göra. Ingen kommer att kunna öppna en papperstidning eller slå på tv eller radio under det här året utan att möta valpropaganda. Detta plus foldrar, broschyrer, första maj, Almedalen, valstugor, dörrknackning, valsedelutdelning mm mm. / Patrik

    SvaraRadera
  16. Tja, förmodligen har du rätt, Patrik, jag fösökte bara göra någon sorts analys över hur partier känner sig tvingade att resonera. Och att jag har förståelse för det.

    Lisbeth, just affischer är faktiskt något som även farits partier kan an öda sig av för att nå utanför sin egen krets. Rika partier har alla andra dyrbara möjligheter.

    SvaraRadera
  17. Den enda förklaringen är den att SD har mycket pengar? Mer än M är det inte så? Generösa givare levande och nu döda har sett till det. Ska slöseriet och miljöförstöringen öka ytterligare på grund av dem och SD? Vi får se. Det kommer förmodligen att brassas på med valfläsk så att det går till historien. Allt för att krossa SD. Sorgligt i så fall. Nu om något skulle någon företrädare för ett parti sätta ner foten och säga, vi skippar allt valfläsk och sätter ner foten genom att ta debatten. Men det kommer förmodligen inte att ske. Tycker inte det är bra att rika ger bidrag till partier. Inget hurra över Benny Anderssons bidrag till Fi heller alltså! Bidrag till folkomröstningar och till riksdag, EU val borde vara jämnt fördelade mellan partierna. Pengarna borde Läggas i en pott och fördelas broderligt och systerlikt. Det skulle lösa mycket. Vem som helst kan bli president i USA? Jo om man uppbackas med pengar.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  18. "Prekariat, feminism, märkliga strider" LO:s strider...

    LO har en annan roll nu den att återfå sin själ. En nog så viktig roll. Dom kritiserar t.ex. EU:s förslag om arbetsmiljöregler. De kritiserar frontalangrepp på svensk kollektivavtalsmodell. De har liksom de politiska partierna gett bort sin själ. Nu försöker de påverka regeringen hur de ska rösta i EU. Men vår Sveriges röststyrka är svag.

    Vill bara försöka ge dem dess roll... För alla har en roll... Tycker om att titta på nyhetspanelen för den väcker tankar.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  19. Ett problem med valaffischer är att det finns grupper av människor (som ofta sympatiserar med V eller liknande) som tar sig rätten att systematiskt riva ner affischer för partier de ogillar (SD samt promillepartier mer radikala mot invandring).

    Ännu en attack på demokratin kan man tycka, men eftersom det inte drabbar partier som media gillar så är det inga stora rubriker om detta. Tvärtom är det nog så att medias retorik stärker vandalerna i sin övertygelse att de gör något gott.

    SvaraRadera
  20. Ja Erik, medierna skiljer på det "Goda onda" och det "Onda onda".

    SvaraRadera
  21. Erik, nu är det nog så att det är vänsterns affischer som rivits ner mest under åren.För övrigt åkte MP:s affischer ner lika fort som de sattes upp under 80-talet.

    SvaraRadera
  22. Det är ett stort demokratiproblem att allas affischer rivs ner.

    SvaraRadera
  23. Anonym 11:38, det rivs tyvärr ner affischer för alla partier, men det har då aldrig varit någon brist på V-affischer där jag rört mig.

    SD-affischer är däremot sällsynta och om jag sett någon så har den alltid varit borta nästa gång jag passerat samma ställe.

    Räkna själv i höst (eller inför EU-valet) hur många affischer du ser av V resp. SD.

    SvaraRadera
  24. De river förmodligen ner varandras. Man ser det man vill se. Snyftar inte i onödan. Men jag ska räkna!


    SvaraRadera
  25. Dessutom glöm inte partiernas ekonomi. SD har en ekonomi i stil med M det har inte V.

    SvaraRadera
  26. Pressen kan neka SD att annonsera inför valen. TV-kanalerna kan nobba motsvarande SD-reklam. Då står partiet där med alla sina pengar.

    SvaraRadera
  27. " Att livets realiteter innebär att barn finns och att barn tar tid tycktes för en del vara alltför reellt... "

    Så du har insett att barn tar tid? Har du också insett att barn behöver sina föräldrars tid? I så fall borde du väl inte ha gnällt över "familjeföretagsprincipen"? Den löser dessa problem ganska överlägset. Men du kanske inte visste riktigt vad det var du uttalade dig om . .?

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.