tisdag 21 januari 2014

DN har upptäckt nåt...

Nyhetsartikel, på ett helt uppslag, i DN häromdagen, med rubriken: "Pengarna till välfärden går ofta till löner" kompletterat med "Tillväxt inte nog för att få bättre vård, skola och omsorg". Johan Schück meddelar världen att det är "vanligt att man hävdar att tillväxt i ekonomin ger resurser till ökad välfärd... det är dock inte självklart..."

Man blir så trött! Detta presenteras som en nyhet 2014... Trots att det är en av de mest grundläggande självklarheterna. Problemet är att man i den politiska debatten inte fått tala om saken.

MP försökte under åtminstone alla de år jag var språkrör, förmodligen både före och efter också. Vi bemöttes av floskler som "bara kakan växer" så blir det fler anställda i skolan, vården och omsorgen. Argument typ "ni tillväxtkritiker förstår ingenting" blev motargumentet när vi förklarade det självklara. Var fanns Schück och DN då?  
Åtminstone två gånger fick jag debattartiklar med just detta tema refuserade av DN. Så fort vi andades tillväxtanalys, som låg utanför rådande norm och panikförsvarade föreställningar, blev vi tystade eller fick kritik i form av slagord.. Man blir så trött! Även här på bloggen har jag förstås ältat frågan ett par gånger varje år när allt från Hägglund till Pagrotsky kört med sina floskler.

En tioprocentig tillväxt innebär inte en tioprocentig volymökning av antalet anställda inom omsorgen. Däremot innebär det en tioprocentig ökning av även omsorgspersonalens löner och konsumtionsutrymme. Skall vi öka antalet offentliganställda så får vi öka skatterna - eller fördela om hur staten använder skatteinkomsterna. Svårare än så är det inte.

Alf Svensson älskade att tala om kakan som växer och fler kan anställas inom äldrevård och omsorg, Pagrotsky argumenterade likadant, till och med ekonomer jag intervjuat i Kunskapskanalen har kört samma visa. Självfallet finns också ekonomer för vilket sambanden är uttalbara, t ex Mats Alvesson, professor i företagsekonomi vid Lunds universitet. Han uttrycker sambanden tillväxt/offentlig sektor så här i boken Konsumera mera - dyrköpt lycka: "De anställda (i offentlig sektor) kräver naturligtvis löneökningar i proportion till den ekonomiska tillväxten i samhället... I stort sett gäller att ekonomisk tillväxt inte längre är lösningen på en mängd behjärtansvärda ändamål, något som förs fram i den politiska retoriken kring ekonomisk tillväxt".

Egentligen begriper nog de flesta detta, till och med ledarskribenter. Det är bara det att det är så ohyggligt svårt för dem att erkänna detta i ett politiskt samtal eftersom tillväxt blivit en politisk religion.

Tänk om vi skulle få en valrörelse där vi slapp de värsta flosklerna i tillväxtdebatten... Efter minst trettio års försök. Sambanden klarlades mer ingående redan på 60-talet av William J. Baumol, som förresten häromåret, en bit över 90 år gammal, gav ut Cost disease - why computers get cheaper and health car doesn´t.


32 kommentarer:

  1. Ingemar Gråsjötis jan. 21, 08:14:00 fm

    Instämmer till fullo med analysen av sambanden välfärdsstat/skattekvot och välfärdsstat/BNP, samt att BNP och löner följs åt. Om vi då antar att vi vill öka välfärdsstaten (ex.vis. vårdinsatser som kan ökas pga. medicinska landvinningar) utan att öka lönerna:
    1.) Vad händer med människors disponibla inkomster?
    2.) Kommer flertalet människor att gå med på detta?

    MVH
    //Ingemar

    SvaraRadera
  2. Håller med om att det är för mycket floskler och brist på ifrågasättande av egna dogmer inom dagens politik. Men du försöker få det att framstå som att MP skulle vara ett floskelfritt parti och det är ju så klart inte sant. De är och har varit minst lika goda kålsupare som resten av politikerpatrasket. Om inte annat gör deras enorma självgodhet saken värre.

    Det är klart att alla tycker att motståndarna alltid har fel men om man inte gillar något parti så framstår alla ganska tydligt som sopor med samma mängd floskler och inlåsningar i vad de i princip rabiat tycker är rätt.

    SvaraRadera
  3. Att gamla sanningar återanvänds och presenteras som nya rön, är inget nytt.

    Det har kanske med generationsväxlingar att göra.
    Så hette det t.ex. redan efter andra världskriget att rökning var farligt. Sedan dess har det, med några år av tystnad mellan, återkommit på löpsedlarna.

    Andra exempel är vitt mjöl och vitt socker som av Are Waerland (se Wiki) kallades "Den vita döden" redan på 1930/40-talet.
    Hur ofta har vi inte hört detta framföras som nyheter då och då?

    Så vi får nog gång på gång höra samma visa om dagens tema .

    Gt

    SvaraRadera
  4. Delar din trötthet, Birger. Nu senast på ABF i lördags och Larmen Tystnar, där bl a ett politikersamtal genomfördes. Finns som ljudfil på www.asposverige.se
    Denna session öppnades av en M-politiker som sa sig tro på fortsatt tillväxt, jag tror t o m han sa att det var nödvändigt för att skapa mer resurser för att sedan ta hand om miljöproblemen.

    Det är eko sen 20 år tillbaka och betyder samma sak idag som igår. Det gäller att skapa tillväxt för att vi ska kunna ha råd ta hand om både den gamla nya skiten vi släpper ut. Ibland står tiden stilla!

    SvaraRadera
  5. Erik, du tillhör nog en av de få som inte märkt att jag kritiserat MP för en radda floskler, som t ex det där med "grön tillväxt" och att "det finns inga vinster att göra i skolan" och...

    Gt: det är förstås riktigt, men i några av de fall du tar upp har väl forskningen vinglat en hel del genom åren - i frågan om huruvida tillväxt ger fler sjuksköterskor har forskningen och verkligheten alltid gått hand i hand...:-)

    Martin: Jo, det är problematiskt, sorgligt och korkat.

    Ingemar: Om människor kommer att gå med på det? Tja, det beror väl på vad man kommer att anse vara viktigt i livet. Så länge vi utsätts för livsstilspropaganda av dagens storlek så lär det ta sin tid... Å andra sidan, normer kan förändras snabbt. Många av oss som är ute och pratar om dessa saker tycker oss sedan några år tillbaka finna ett ökat intresse långt utanför de redan frälsta.

    SvaraRadera
  6. Birger S

    Så tillväxten av ekonomin under 1900-talet är INTE anledningen till att vi idag har oändligt mycket större resurser inom samhällets alla områden? Om så är fallet, hur har denna förvandling då gått till? Kan du förklara det för mig?

    En liten ekonomi ska alltså orka med lika mycket som en stor?

    I utvecklingsländerna är det tillväxt som gäller. Kan du då i stället rekommendera 0-tillväxt i dessa länder? Hur menar du då att de ska kunna utvecklas? De befinner sig ju på samma nivå som Sverige gjorde för 150 år sedan.

    SvaraRadera
  7. Forskningen vinglar, det är sant. Ena gången är exempelvis alkohol livsfarligt, nästa gång är det bra. Sedan farligt igen osv. Kanske det har att göra med vem som sponsrar forskarna?
    När en bransch sponsrar, krävs nog ett visst mod hos forskaren för att inför sin givare våga presentera obekväma resultat.

    Gt

    SvaraRadera
  8. Intressant: Var bor och verkar förespråkarna för fortsatt exponentiellt växande ekonomisk tillväxt - vilken har varit, är och kommer vid eventuell fortsättning vara Orsaken till Jordens livsförutsättningars växande förfall? I spegelbilders oändliga speglande av jorden och dem själva måste de vara drunknade.
    På Jorden, med sin absolut begränsade tillgång på vinstskapande sk. "råvaror" kan de omöjligen befinna sig.

    "Det är ont om jordklot", sa som vi vet Tage Danielson.

    Tänk om
    dom är dyrare
    än möjligt.

    © s-e forslin

    SvaraRadera
  9. Anders, det är lite tjatigt att hela tiden få frågor som besvarats under årtionden. Och som tjatats om på denna blogg till förbannelse.

    Ekonomisk tillväxt har varit en del av utvecklingen till bättre liv - men i varje skede av samhällsevolutionen måste man ställa sig frågan Vad är bättre liv? I varje tidevarv kommer den frågan att besvaras på olika sätt.

    Bättre liv gick hand i hand med ekonomisk tillväxt under lång tid i vårt land - precis som den går hand i hand med utveckling i länder som ännu inte nått en hygglig materiell nivå.

    Läs gärna mer på den blogg som heter Från tillväxt till utveckling (du hittar länken på den sida som finns i rutorna höst upp på denna blogg).

    SvaraRadera
  10. Olyckligt att Ni inte hade seminariet med PositivaPengar som gemensamt öppningsseminarium för dagen Martin Saar.

    På det seminariet fick man just PROBLEMBILDEN klart och tydligt presenterad, samt också ett förslag på LÖSNING presenterat.

    Utan PROBLEMBILD och sambandens ordning klar för sig, så kommer vi fortsatt få höra en massa dravel från politikerna, så det torde vara VÅRT ansvar att inte bädda för fortsatt utrymme för dravel!

    Tack Birger för att du tar upp detta centrala igen, MEN till Er andra som envist upprepar saker som jag med all säkerhet vet att Ni fått klargjort för Er tidigare här - vad håller Ni på med - är inte detta waste of time, också för Er???

    SvaraRadera
  11. Men snälla Tom, vad är det för problembild vi ska ha klar för oss?

    Ursäkta tjatet, men kommer att tjata om EU tills det inte längre behövs...

    ÄNTLIGEN blev det sagt och det av en socialdemokratisk politiker. Det spelar ingen roll vem som säger vad. Huvudsaken att det sägs!

    Sveriges Radio, "EU valet är en icke fråga för politikerna"

    och inte bara för dem verkar det onekligen som...

    "EU valet nämndes två gånger" i partiledardebatten"

    Göran Färm (S) säger att det är oerhört viktigt för vår politik, att vi får en helhet dvs. en samlad bild. Lokal, nationell, europeisk, global.

    För honom är det självklart att politikerna har ansvar för hela den här politiken.

    Kan vara valfläsk visst! men han säger det ingen annan politiker tidigare sagt.

    Det är vårt ansvar att inte bädda för fortsatt utrymme för dravel!
    Javisst. Låt då inte valet till EU parlamentet bara skymta förbi.
    För då blir det meningslöst dravel.

    Smaka på orden EU är vår politik...
    Hm... ljuvligt?

    Vad var det för "LÖSNING" som presenterades Tom? Vilken är vår "PROLEMBILD" ?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  12. PROBLEMBILD ska det vara förstås :)

    SvaraRadera
  13. Vill inte vara oförskämd. Men när polletten trillat ner hos alla, så blir många arbetslösa och behöver inte längre åka ut och prata. För det är ju så att EU lag per definition står över nationell lag. Eller är det fel?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  14. Birger S,

    För dig är det säkert tjatigt, men du får ju betänka att 99,99 procent av befolkningen med säkerhet inte tänker som du i den här frågan. Skriver då för det lilla fåtalet ”invigda”, eller för den stora majoriteten? Tål att tänka på, tycker jag.

    Tydligen är det ju så att du accepterar den tillväxt som skett fram till idag. Nå, då är ju PRINCIPEN inte helt fel, eller hur? Du måste således då förklara för mig och de flesta andra varför det nu plötsligt inte längre existerar brister i samhället som på sedvanligt sätt kan avhjälpas med hjälp ekonomisk tillväxt. De måste det ju finnas, precis som det finns mängder av brister i utvecklingsländerna som kommer att avhjälpas med fortsatt ekonomisk tillväxt, en tillväxt som du tydligen accepterar.

    Sedan kan du ju inte heller vara alldeles blind inför vad som sker i ett samhälle när tillväxten uteblir. Eftersom hela vårt ekonomiska system bygger på att ekonomin växer, blir konsekvenserna allvarliga om tillväxten uteblir. Ekonomisk nedgång leder till social instabilitet, leder till politisk extremism. Detta ser vi på många håll i dagens Europa. Vilket ansvar tar du då genom att propagera för 0-tillväxt?

    Den nedgång som skett i Europa kommer naturligtvis att avhjälpas på samma sätt som man möter fattigdom i utvecklingsländerna – genom ekonomisk tillväxt. Hur menar du att man annars skulle göra? Problemen är ju ofta desamma. Som jag ser det kan du ju då inte förorda tillväxt i utvecklingsländerna och sedan förorda 0-tillväxt i Europa.

    Vilket leder till frågan: NÄR är ekonomisk tillväxt inte längre att rekommendera?

    Sanningen är ju dessutom att vi inte vet hur ett ekonomiskt system fungerar utan tillväxt. Det finns inga teorier att stödja sig på och mycket liten empiri. Vill du ändra på tingens ordning måste du åtminstone presentera någon sorts teori som kan övertyga oss.

    Vilket leder till frågan: FINNS en sådan teori? Om så är fallet, varför är den inte accepterad överallt? Har teorin brister? Vilka i så fall?

    Birger, jag tror säkert att många européer idag ställer sig frågan ”Vad är ett bättre liv?” Dessa människor, utslagna och arbetslösa, som bara tycks bli fler och fler, ser ju hur vi som har det bättre ställt uppnått vår standard och vår livskvalitet – genom ekonomisk tillväxt. Klart då att det är nya tag för återupptagen ekonomisk tillväxt som måste till för att hela Europa ska blomstra. Däremot tror jag knappast att ett budskap som ditt är särskilt gångbart.

    Det finns stora brister i utvecklingsländerna, men det finns även, fortfarande, stora brister hos oss. Det är möjligt att vi någon gång i framtiden når ett tak för den ekonomiska tillväxten, men där är vi inte ännu. Dessutom blir tillväxten rent matematiskt absurd om den fortsätter, det har du rätt i. Allt kan inte värderas i pengar och lycka har över en viss nivå inte med prylar att göra. Den största uppgiften återstår dock, som är att ersätta det nuvarande systemet med någonting annat. Men innan vi gör det bör vi inte kasta oss ut i ödesdigra ekonomiska experiment.

    SvaraRadera
  15. Anders, det som pågår just nu med det eviga mantrat om ökad tillväxt är sannerligen ett ödesdigert ekonomiskt experiment. Vi är nog många fler än du tror som förstått att det finns inget, absolut inget som kan växa i evighet.

    Nu upprätthålls tillväxten genom skuldsättning - inte hållbart!
    Ökad tillväxt förutsätter fortsatt billig fossil energi - som bekant inte heller hållbart.

    Ökad tillväxt förutsätter ökade uttag av begränsade naturresurser - för den konsumtion vi har idag borde vi ha en och en halv planet - inte hållbart alltså.

    Alla vet detta, även de folkvalda men det bistra budskapet göms därför att det inte vinner några röster i valen.

    Birger som verkligen inte behöver ta något ansvar gör det medan våra politiker (undantag finns) som är valda för att ta just ansvar frånsäger sig detsamma och prioriterar taburetterna i stället för att leverera beska budskap.

    Nu vet jag förstås inte riktigt om du bara är ute för att provocera för lite märkligt är det att det ff finns människor som så okritiskt hyllar ökad tillväxt.

    Gunilla

    SvaraRadera
  16. Anders! "Vilket leder till frågan: NÄR är ekonomisk tillväxt inte längre att rekommendera?" undrar du.
    JOrdens yta bär tre hav, Atmosfären, Lihosfären, Hydrosfären, alltså luften,myllan,vattnen. Dessa "hav" innehåller alla livets och vår föda.

    Den exponentiellt växande världsekonomin KRÄVER i samma takt exponentiell destruktion/förgiftning av nämnda "hav" OCH allt däri levande - vår och livets föda.

    Kan vi enas om att du där har svaret på din fråga,"NÄR är ekonomisk tillväxt inte längre att rekommendera?" att vi nått gränsen för ekonomisk tillväxt? Eller ser du ännu inte några problem???

    SvaraRadera
  17. Anders, har en känning av att jag svarat dig tidigare på samma invändning.

    SvaraRadera
  18. Gunilla,

    Okritisk är jag inte, då har du inte läst vad jag skriver. Men jag och de allra, allra flesta med mig ser ju svårigheterna att bryta upp från nuvarande system. Det skulle med säkerhet inte heller fungera. Det finns inga teorier och ingen praktik, bara önskningar.

    Jag kan inte se att det saknas varken energi eller övriga naturresurser. All pessimism har hittills slagits tillbaka, och vi står endast i början av den vetenskapliga revolutionen. Jag är optimist.

    Om det nu är så illa som du skriver, då kan ju inte heller utvecklingsländerna få lov att satsa på tillväxt, och deras befolkningar är ju oerhört mycket större. Därför saknas det även logik i resonemanget.

    Tja, visst provocerar jag, men bara en aning. Jag kan helt enkelt inte förstå att det finns människor som resonerar annorlunda än jag. Men på denna blogg finns dom!

    Sven-Erik Forslin,

    Som sagt (i svaret till Gunilla), om det är så illa, vad ska då utvecklingsländerna göra om de inte får ha ekonomisk tillväxt? Svara på det, du!

    Sedan är det ju inte alls så att ekonomisk tillväxt KRÄVER en tillväxt av miljöförstörelsen, varifrån har du hämtat det stupida påståendet. Om detta hade varit giltigt hade vi alla varit borta för längesedan. Tvärtom är det ju så att med vetenskap och teknik har vi kunnat göra allt mer av allt mindre, och DEN utvecklingen är idag närmast exponentiell!

    Nu är det ju inte heller så att du är den förste domedagsprofeten, men säkert inte heller den siste. Jag bara konstaterar att det mesta på vår planet bara blir bättre och bättre.

    SvaraRadera
  19. "Skall vi öka antalet offentliganställda så får vi öka skatterna - eller fördela om hur staten använder skatteinkomsterna. Svårare än så är det inte."

    Skatt finansierar inte på statlig nivå. Problemet är att man i den politiska debatten inte fått tala om saken. Tänk om vi skulle få en valrörelse där vi slapp de värsta flosklerna, såsom att skatt finansierar statliga utgifter.
    Det är bara det att det är så ohyggligt svårt för dem att erkänna detta i ett politiskt samtal eftersom synen att skatt finansiera statens utgifter blivit en politisk religion, för nu travestera Birger.


    Birger bör läsa detta av professor Bill Mitchell:

    Deficit spending 101 – Part 1
    http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=332

    Deficit spending 101 – Part 2
    http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=352

    Deficit spending 101 – Part 3
    http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=381

    SvaraRadera
  20. Bäste Simsalablunder, varför i all sin dar sitter partierna i förhandlingar om hur man skall få ihop skatteinkomster till försvaret, naturvårdsverket och allt annat? För att det är kul? Ditt resonemang är teoretiskt nonsens. Skattepengar hamnar i statskassan, finansierar statlig verksamhet, Reinfeldts lön etc.

    SvaraRadera
  21. Ingemar Gråsjötis jan. 21, 07:08:00 em

    Jag ställde frågan:
    "Kommer människor att gå med på successivt minskade disponibla inkomster i takt med?"
    Birger svarade:
    "Tja, det beror väl på vad man kommer att anse vara viktigt i livet."

    Jo så är det ju. Det är åtskilligt som beror på vad man tycker är viktigt i livet.

    Jag omformulerar frågan och riktar den till fler än Birger.

    Tror du att människor i allmänhet kommer att gå med på successivt sänkta disponibla inkomster?

    Frågan är viktig. Kommer till det nedan.
    Den baserar sig på följande antaganden.
    1.) Anspråken eller om man så vill efterfrågan på vård och omsorg (kanske även skola)kommer under överskådlig framtid att öka. Anledningen är mycket enkel: Vetenskapliga landvinningar och ökande medellivslängd komer att öka såväl behov som möjligheter till vård och omsorg (kanske även skola).
    2.) Det enda sättet att skapa mer resurser till vården är att öka skattekvoten (tjänstedilemmat), alt. skära i andra offentligfinansierade sektorer i samhället.
    3.) Ökad skattekvot och bibehållen bruttolön medför minskad disponibel inkomst.
    4.) Ökad BNP kan inte på global nivå frikopplas från ohållbar rovdrift på vår livsmiljö.

    Vi står alltså inför några rätt obehagliga val om vi skall rädda både livsmiljön och människovärdet samtidigt.

    Det är val som är lite mer obehagliga än att de låter sig viftas bort med: "Det beror på vad man prioriterar i livet."

    1.) Vi accepterar successivt minskande disponibel inkomst. Hur mycket och hur länge skall den minska och för vilka? Vad gör vi om/när människor inte finner sig i detta? Skall vi tvinga dem? Hur? Med våld??

    2.) Vi beskattar någonting annat än lön. Vad då? Hur lägger vi allt högre skatter på någonting annat utan att det får konsekvenser ekvivalenta med 1.)?

    3.) Vi ignorerar medicinska landvinningar, alt. ignorerar bara kostnadsdrivande landvinningar, alt. vägrar vård till äldre . . .

    4.) Vi krymper resten av välfärden. Vilken del? Hur mycket? Hur länge??

    5.) Vi blåser liv i den dödförklarade ide'n om grön tillväxt, dvs. värdeökning utan ökat resursuttag.

    Samtliga alternativ dras med svårigheter av medmänsklig karaktär.

    MVH
    //Ingemar






    SvaraRadera
  22. @Ingemar Gråsjö:

    Antagligen accepterar folk sänkta disponibla inkomster. Svenskarna är ett väldigt fogligt folk, och det går bra att öka skatterna på sedvanligt mörkande vis.

    Sen är flera av dina antaganden fel. Exempelvis 2: "det enda sättet att öka resurserna till vården är att öka skattekvoten". Uppenbart är ett smartare och enklare alternativ att skilja på vården och staten, och låta folk betala själva i enlighet med sina egna värderingar och prioriteringar.

    Även 4:an är helt fel, med kopplingen global BNP och ökad rovdrift. Det går utmärkt att minska rovdriften och öka BNP.

    Tjänstedilemmat beror till stor del på att vården är ett statligt monopol, för övrigt. Plastik-operationer, veterinärvård mm har en väldigt gynnsam kostnadsutveckling jämfört med den offentligfinansierade (eller i USA försäkringsfinansierade) vården. Det finns bara rejäla incitament att hålla kostnaderna låga och innovera om folk betalar ur egen ficka.

    SvaraRadera
  23. Ingemar Gråsjötis jan. 21, 10:15:00 em

    @Jeppen: Antagandena är inte nödvändigtvis mina egna. åtminstone inte fullt ut. Jag har valt dem utifrån hur jag uppfattar de ståndpunkter som ofta framförs på bloggen. Jag tänkte att bloggaren eller andra kunde driva ett resonemang vidare utifrån sina egna utgångspunkter och se var det hamnar. Förträffligheten hos en del av dina lösningar (t.ex. helt privatfinansierad vård) håller jag av olika skäl inte med om, men det är en annan diskussion.

    MVH
    //Ingemar

    SvaraRadera
  24. @Ingemar Gråsjö: Okej, skönt att du inte prenumererar på dessa felaktigheter själv.

    Vad gäller privat vård så finns inget som helst opinionsstöd för det, nej, så jag förväntade mig inte precis några applåder.

    Det är apropå det en intressant svaghet i det mänskliga psyket att invanda mönster (status quo bias) så ofta övertrumfar vår analys- och abstraktionsförmåga. De flesta tror helt enkelt att det måste vara som det är i vården, trots att ingen skulle drömma om att arrangera matförsörjningen på sovjetiskt vis.

    Den som har förmågan att se den dissonansen brukar snabbt skjuta den ifrån sig (det är så jobbigt att tänka avvikande tankar) med något ytligt trams om att det är skillnad på varor och tjänster, eller mellan service mot människor och annat. Men ingen föreslår någon logisk fortsättning på det (socialisering av all tjänstehantering eller all service mot människor).

    SvaraRadera
  25. Bäste Anonym tis jan 21, 06:26:00 em

    Det är inte mitt teoretiska resonemang. Det finns en uppsjö med akademisk litteratur som behandlar detta. Det är ÄR en realitet att vårt ekonomiska system, med flytande fiatvaluta, opererar enligt principen valutautgivning först, därefter tas skatt in samt eventuell upplåning, för att täcka det bokföringstekniska underskottet som uppstod vid valutautgivningen.

    Att partiföreträdare sitter och förhandlar om budgetar, baserat på en MODELL som påstås beskriva hur det det fungerar operativt, får du fråga dem om. Förmodligen beror det på att de tror, liksom du tror, att den modellens beskrivning är korrekt. Men det är den alltså inte.

    Så nej, Reinfeldts lön mm betalas inte med skatter, den betalas genom utgivning av valutan.

    Jag gav några länkar som behandlar detta, om än på engelska. Bäste Anonym bör kanske ta en titt där.

    SvaraRadera
  26. "2.) Det enda sättet att skapa mer resurser till vården är att öka skattekvoten (tjänstedilemmat), alt. skära i andra offentligfinansierade sektorer i samhället."

    Nej. Här är det uppenbart att man blandar ihop vad som är resurser och vad som är pengar.

    Resurserna behöver inte skapas, eftersom vi har mängder av människor som vill arbeta, men som inte tillåts arbeta. DET är resurserna.

    Pengarna, ja man kan tex öka statsbudgeten och tillåta att köra med underskott, och samtidigtlåta bli att täcka upp genom att låna av banker, försäkringsbolag etc, som gillar att parkera sina överskott i statspapper.

    Man kan givetvis också fortsätta att täcka upp ett ökat underskott genom upplåning, om man gillar att ge banker, försäkringsbolag etc bidrag, vilket räntan på statsobligationer i praktiken är.

    Ty, staten är ju utgivare av valutan och behöver inte låna sin egen valuta för "att ha råd". Vi lever ju inte under guldstandard, eller är med i eurosamarbetet, som tur är.

    Inga skattehöjningar alls krävs för en större statsbudget tillsammans med icke balanserad budget. Enbart politiska beslut behövs för det.

    SvaraRadera
  27. Tom skriver: "Tack Birger för att du tar upp detta centrala igen, MEN till Er andra som envist upprepar saker som jag med all säkerhet vet att Ni fått klargjort för Er tidigare här - vad håller Ni på med - är inte detta waste of time, också för Er???"

    När polätten trillar ner inser man att det behövs en djupare analys om varför vi människor reagerar och beter oss så olika som vi gör.

    Christer

    SvaraRadera
  28. Ingemar Gråsjö, synd att du inte velat lyssna, reflektera och ta till dig det faktum att nuvarande finansiella system, med räntebärande skuldkrediter, betingat ger sjunkande disponibla inkomster! Eftersom räntebördan i system hela tiden växer, då detta djävulusiska finansiella system just kräver ständig tillväxt av skuldsättning & ekonomisk tillväxt.

    Finansiell kreditexpansion, som dessutom innehar ett förräntningskrav, på en ändlig planet, ger till slut en skuldmättnad...

    Att vår nuvarande sammantagna disponibla inkomst, tillika köpkraft, är allt för stor i förhållande till vad planeten tål, trodde jag var en av våra gemensamma insikter här, liksom det att nuvarande disponibla inkomst/köpkraft också är bortitok för ojämlikt fördelad.

    Systemkritiska hälsningar

    SvaraRadera
  29. Ingemar Gråsjöons jan. 22, 02:55:00 em

    @Tom: När jag skriver disponibel inkomst menar jag samma sak som SCB:s definition, dvs. inkomster av tjänst resp. kapital minus tillämpliga skatter plus transfereringar. Om det är en bra eller dålig definition tål att diskuteras men jag tror diskussionen blir enklare om definitionen ensas. Jag har valt SCB:s för enkelhets skull.

    Kreditexpansion . . . eller bubbla som det heter på svenska. Jaaaa, den smäller nog vad det lider. Frågan är när och hur hårt. Där är vi nog överens.

    Vad jag ANSER om samtidens konsumtionsmönster är en sak. Vad jag TROR är politiskt möjligt med hänsyn till nämnda samtids konsumtionsmönster är en annan.

    Det är det min fråga handlar om, nämligen vad ni tror om omvärldens vilja att ta konsekvenserna av det resonemang som förs på denna blogg. Det är ju det politik handlar om. Att genomföra det möjliga och i en väldig massa olika avseenden den minst dåliga kompromissen.

    SvaraRadera
  30. Ingemar Gråsjö, Ang. omvärldens vilja så behöver vi titta på EU kommissionens vilja. Det är dem som lägger förslag om en ny klimat och miljöpolitik för EU. Det är de som lägger så gott som alla förslag. Många kritiserar deras förslag för vilken roll får EU i resten av världen.

    Ekot, "EU:s klimatmål väcker kritik"

    Det har talats om tre mål i debatter från parlamentet. S, MP, och C var ganska överrens. Men nu talas det om endast ett mål och andra mål som inte är bindande.
    Det verkar onekligen som inte omvärlden är beredda att ta konsekvenserna av det resonemang som förs på denna blogg. Dessutom är det inte politiskt möjligt för våra politiker att föra en alldeles egen politik vid sidan om EU:s. Ang. "den minst dåliga kompromissen" så verkar det som om de medlemsländer som vill minst sätter agendan. Så kompromisserna är många...

    Det resonemang som förs på denna blogg är alltså inte förenlig med vår nuvarande politik (EU:s). Här på bloggen kompromissas det inte. Så vad vi TROR är politiskt möjligt stämmer inte överrens med vad som ÄR politiskt möjligt i nuläget. Så varför vara troende om vi vet vilken politik som förs?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  31. Gott Simsalablunder att du fortsätter att försöka upplysa 'massan'.Läste något om JG job guarantee är uppe på tapeten i GB. Antar att MMT ligger bakom?

    SvaraRadera
  32. Rönnlun, i min enfald har jag trott att de som kallar sig progressiva i någon mening skulle åtminstone vara nyfikna, men de är ofta motsatsen, i synnerhet när det kommer till hur det ekonomiska systemet fungerar. Men en å annan finns det, och det är de som man hoppas nystar vidare.

    Har inte hört om JG i GB. Har det fått medialt utrymme?

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.