onsdag 18 december 2013

Tao Hsiau blev definitivt utshoppad

Tao Hsiao i staden Xuzhou  fick nog av konsumtionssamhället. Hans flickvän vägrade sluta julhandla. Efter fem timmars köporgie utbrast han: "Du har redan mer skor än du kan bära under hela ditt liv!" Hon skällde tillbaka att han förstörde hennes jul. 

Herr Tao hoppade ut från sjunde våningen i varuhuset och fick dö mitt i julskyltningen. 

Detta berättar Ola Wong i sin kolumn i SvD. Han avslutar med önskan att vi skall hitta en mer hållbar utväg ur köpfesten än självmord. (Kolumnen innehåller för övrigt en tänkvärd analys av hur ekonomin fungerar, något som skulle kunna vara till nytta för tidningens ledarskribenter att filosofera över).

Ämnet föranleder mig att lägga in en debattartikel som jag haft i Aftonbladet:

 

Det absoluta förfallet infaller då man inte ens känner trängande behov att inhandla en ny platt-tv. Då har man nått det totala konsumtionssammanbrottet.
Birger Schlaug har nått det totala konsumtionssammanbrottet.

Jag är utshoppad 

Jag är utshoppad. Totalt utshoppad. Jag drabbades redan för tolv år sedan av en del smärre symptom. Men lyckades trots detta leva ett ganska normalt liv. Men nu är det slut. Jag känner utanförskapets kalla vinddrag varhelst jag går … 

Vi blir alltfler som drabbats och de senaste rönen visar att vi drabbats av det så kallade Utshoppningssyndromet. Detta består av:
  •   känslomässig utmattning inför köpbudskap
  •   okänslighet inför modenycker
  •   och låg prestationsförmåga när det gäller konsumtion.

Det absoluta förfallet infaller då man inte ens känner trängande behov att inhandla en ny platt-tv. Då har man nått det totala konsumtionssammanbrottet.

Vi som drabbats av konsumtionssammanbrott har ofta råkat ut för en rad kognitiva begränsningar som upplevs som starkt hämmande. Vi klagar på störningar i minnesfunktionen – har svårt att lägga reklam på minnet, än svårare att ta del av det sinnliga i reklambudskapen. Det hela börjar med att man tvångsmässigt zappar bort från tv-reklam, klottrar ”Reklam – Nej tack” på sin brevlåda och ber telefonförsäljaren dra åt helvete.

Man känner dessutom otacksamhet när man får fina gåvor inlagda i den adresserade reklamen – fina gåvor i form av en liten blyertspenna, en liten pappershatt eller en serpentin att förgylla festliga tillfällen med.

Smittorisken uppmärksammas intensivt av både stat och näringsliv. Stora insatser görs för att förhindra en epidemi. Staten talar om att med alla medel stoppa utanförskapet och återföra oss vilsna själar till sunda livsmönster. Näringslivet sponsrar med en informationskampanj som detta år beräknas gå på drygt 50 miljarder kronor, tio miljarder mer än det militära försvaret kostar, för att vi skall bli friska och återfå vår konsumtionshälsa. Man upplever det som en rimlig insats för att få tillbaka oss stackars satar som inte förstår lyckan i att tillbringa semestrar och annan fri tid i de konsumtionstempel man byggt för vår frälsnings skull.

Forskare menar att långvariga och upprepade besvikelser över att den ”nyinköpta saken” inte gav någon långvarig lycka kan resultera i utshoppning. Men också att mer personliga brister – i form av inre trygghet, djupare värderingar och tillfredsställelse med det man har – kan bidra till att sjukdomen bryter ut. För en del är den yttre situationen så pass hotfull och orubblig att ingen förändring känns möjlig trots övermänskliga ansträngningar att lägga onödiga Saker i shoppingvagnen.

Många drabbade upplever en ökad känslighet i olika sinnen och upplever att konsumtion av allehanda ting är skadligt för miljön. Allvarligast är det när man i sitt inre får vrångbilder av att konsumtion har samband med klimatförändringar. Som om man inte begrep att det räckte med att dricka ekologiskt kaffe för att rädda världen. Personligen sitter jag matt och oengagerad utanför köptemplen, mer intresserad av att mata duvorna än att gå in och låta mig frälsas av den nya tidens prästerskap.

Jag erkänner fullt ut att jag missbrukar min tid, att jag känner mig köptom inombords och inte orkar ge mer i konsumtionsarbetet. Att jag är en otacksam medborgare som inte förstår att samhället värnar om min själ. Att lyckan finns i det varma, goda ekonomiska hjul som bara kan snurra om vi konsumerar mera. Jag har inte ens förstånd nog att pillra i mig ett överdåd av läkemedel för att må bra, trots att detta skulle medföra god avkastning för läkemedelsföretagen, och därmed god avkastning på våra pensionsfonder.

Jag känner mig som ett asocialt element. Och det värsta är att jag mår så förbannat bra. Förlåt mig.


23 kommentarer:

  1. Undrar hur herr Taos flickvän mår... och vilka skor hon skall använda vid begravningen.

    SvaraRadera
  2. Jag har upplevt en liten datorprojektor som drevs av USB (med en lysdiod som lampa). Himla liten och käck, och relativt billig var den med. Har nästan skapat mig ett behov av den istället för av en plattTV. :-)

    När teknik fungerar och underlättar kan även jag botas från min konsumsionsbrist och få ett köpbehov.

    /Klädaffärsfåtöljmannen

    SvaraRadera
  3. Julen är till för att fira Kalle Anka och hans vänner.

    Eller, är det möjligen pga Jesusbarnets ankomst, som vi firar jul?

    Bäst att fråga Björklund. Han har väl f.ö. gått och blivit nostalgisk, eftersom han åter tillåter böner och psalmer i kyrkan vid skolavslutningar. Vad skulle det annars bero på?

    Gt

    SvaraRadera
  4. Utshoppad och utbränd verkar vara samma sak, tycker jag. Jag känner några utbrända personer, de har totalt upphört med shopping. Men de lider av det.
    Shopping är nog en generationsfråga. Vi som är lite äldre är trötta på konsumtionssamhället, på överflödet. Men de unga gillar det! För dem är det en helt naturlig livsstil. Köpa nytt! Leka med identiteter! I dag har de unga enorma möjligheter, vilket inte vi hade.
    Idag bedöms vi efter vad vi äger, inte efter hur vi är. Då blir konsumtion viktigt. Att ständigt ha det senaste ger oss status och vänner. Har du däremot en något överårig iPhone är du helt passé och ute.
    Det är den tekniska och ekonomiska utvecklingen som gett oss alla de här möjligheterna. Men tänker vi efter har tendenser till en sådan livsstil alltid funnits. De rika har alltid kunnat leva så. Nu kan alla leva så, och då blir det plötsligt fel i del betraktares ögon. Man kan undra varför.
    Miljön tar skada, säger några. Det stämmer säkert i många fall. Men även här sker en utveckling. Tänk om vi en dag kan konsumera utan att skada miljön? Ett varornas kretslopp. Ett sådant samhälle skulle kunna existera länge, i teorin.
    Själv håller jag tillgodo med mindre. Shopping är ingenting för mig. Det tar för mycket tid. Vid min ålder är den bortre parentesen klart synlig. Livet är begränsat, mycket begränsat. Meningen med livet kan inte vara att konsumera och shoppa, det är andefattigt. Därför blir det lättare att leva med att ha färre prylar omkring sig. Enkelheten lockar på gamla dar. Och resorna går numera inåt i stället för till Thailand.
    GOD JUL!

    SvaraRadera
  5. Kan det vara så att de gråhåriga, välbeställda vinnarna i "postindustrialismen utan jobb" med villan full med prylar känner dåsig mättnad efter att först ha låtit sig väl smaka under "välfärds-parentesens" dagar & sedan bjudits på läcker skattesänkar-dessert, av alliansen? Deras känslor kanske dock inte är allas känslor..

    SvaraRadera
  6. Egentligen är det ganska sorgligt..denna ständiga jakt på statusprylar som får allt kortare omsättningstid och där syftet, att positionera sig i förhållande till andra, alltid förblir ett misslyckande.

    Det blir som stadioneffekten där någon reser sig upp för att se bättre varvid resten av åskådarna gör samma sak..

    Gunilla

    SvaraRadera
  7. Ja, och även "vågen" är vi bra på.

    Gt

    SvaraRadera
  8. Gunilla - klockrent koncist!!
    AK

    SvaraRadera
  9. Gillade Jonas Sjöstedts jultal!
    "Evig tillväxt är inte möjligt" Han sa att kan Maldiverna så kan vi. De har väl antagit en ny klimatlagstiftning? Men han nämnde inte med ett enda ord att vi är med i EU, bara att vi kan gå före. Vilket det har visats att vi inte alltid kan. Det kanske klarnar mer vad han menar efter nyår, när de kommer igång med valet till EU parlamentet. Eller vad tror Birger?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  10. Lisbeth, jag tror ingenting i den frågan. Rent generellt tror jag att eu-valet blir mycket avslaget, vem orkar bry sig? Kanske det kokar ner till enskilda sakfrågor, typ fiske och arbetsrätten.

    SvaraRadera
  11. Den som lever får se! Tror att det blir ett jäkla liv. Att det mobiliseras. Att nästan inga väljare märker det är en annan sak för "vem orkar bry sig?" Politik intresserar inte alla ;)
    EU är vår politik! Vår framtid säger en del ändå så bryr sig väldigt få.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  12. Han avslutar med önskan att vi skall hitta en mer hållbar utväg ur köpfesten än självmord.

    Till varje pris inte riktigt förstå.
    Men flyta med tills alla drunknar,
    Fy Fan vad ni är korkade!

    Roland Lidén
    Men kan väl inte välja sida när vi är inbillade idioter.
    Förlåt demokrater ska det naturligtvis vara.
    Var och en av oss är delar av djävulen eller av kaos eller om du så vill av Kapten Konkurs.
    Vågar någon be om ett förtydligande, så står jag gärna till tjänst.
    Medlöpare är vi allihopa, när ingen sate har mod att ta ansvar för att leverera en bild av världen som kan göra framtiden möjlig! Klotförstånd, lokala Kulturer.
    Min tid är snart ute, så därför så tar jag mig friheten att ta ut svängarna något!
    Roland

    SvaraRadera
  13. Nu har vi två världar som vi måste leva i.
    En som är galen och en som är ofödd.
    Enda lösningen är bakaxelväxeln.
    Trans Mission tycker många kvinnor att det borde heta.
    Men för en lång tid framåt så insisterar jag på att den mer substantiella jordnära versionen bör få råda.
    Men för att i små rännilar, ta oss igenom tiden tilltagande mörker så är de inte helt fel att kvinnor börjar använda sina kreativa talanger till att besjunga Bakaxelväxeln!
    Där ett hjul går åt fel håll samtidigt som ett hjul börjar att gå åt rätt håll! GOD JUL!

    Roland

    SvaraRadera
  14. Redan idag så håller ju skatteverket koll på dina utgifter (försök leva riktigt snålt ett år, du får ett brev från RSV som undrar om du inte har glömt deklarera någon inkomst).

    Detta borde ju kunna utökas till att straffskatta lågkonsumerande individer.

    SvaraRadera
  15. Roland "Fy fan vad ni är korkade"
    Istället borde det vara Fy fan vad vi är korkade? Ett kollektivt själmord är inte lösningen. Själmord löser inget vare sig för individen eller kollektivet. Det är "bara" att flyta med och göra det lilla vi kan var och en. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Det är vårt ansvar att hitta en hållbar lösning inte våra yngstas ansvar att försöka reda upp i kaoset. Dags för alla att reagera lite mer alltså.

    En del kvinnor shoppar skor andra inte. En del män samlar på bilar och kvinnor andra inte. Men det är ingen lösning att avsluta sitt liv mitt framför näsan på andra och därmed främja mer skuld och skam till världen.

    Med det vill jag säga att jag hoppas att Taos flickvän mår bra. Att hon väljer de skor hon vill till begravningen. Hoppas även på att hon inte personligen tar på sig skulden för hans död. Nära anhöriga gör ofta det.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  16. Vi är "lite" korkade.
    Det är verkligen INTE Jonas Sjöstedt! Försöker lära av honom.
    Roland

    SvaraRadera
  17. Jag tyckte verkligen om Jonas jultal. Ja,vi får ställa oss bakom honom.

    SvaraRadera

  18. Lisbeth!?

    Vi som ännu har kvar skuldkänslor inför tillvarons djävulskap.
    Är det det då inte korkat av mig och dig att befria bil- och skomissbrukare från det lilla ansvar och den lilla medkänsla och den lilla skuldkänsla som förhoppningsvis kan väckas hos dessa människor genom klimatkatastrofer och protestsjälvmord!
    Förundrad...

    Roland L


    SvaraRadera
  19. Roland, Protestsjälvmord ger jag personligen inte mycket för. En stundens ingivelse. Är av den åsikten att det inte löser något vare sig för den enskilda individen eller kollektivet. Skuldkänslor ger jag inte heller mycket för. Varför ska jag eller du medvetet skapa skuldkänslor hos andra? Räcker det inte att vi förmodligen gör det omedvetet för att vi är okunniga och korkade? Har inga skuldkänslor inför tillvarons djävulskap. Hela världen sjuder ju av all skuld och skam. Förbaskad kan jag bli på mig själv och andra men "skulden" sköter nog ödesmakterna bättre än jag.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  20. Lisbeth. Du är skyldig till att
    ha grusat den stig där jag halkade
    runt och ansåg att en viss förmåga
    att känna skuld kan vara en
    hämmande faktor när Vi är på väg att skriva dumheter.
    Min julklapp till Dig är att JAG
    förlåter Dig! GOD JUL

    Roland

    SvaraRadera
  21. Roland, GOD JUL!

    Lisbeth

    SvaraRadera
  22. http://lyrics.wikia.com/Ola_Magnell:Rulltrappan

    SvaraRadera
  23. Automania 2000 heter en film (9 min) som kom redan 1963 om exponentiella tillväxtens absurda följer. Till min glädje upptäckte jag nu att hela filmen fanns ute på Youtube:

    http://www.youtube.com/watch?v=JtDhbd5i6nQ

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.