lördag 26 oktober 2013

30 november

Det är sannerligen inte fel att demonstrera mot hanteringen av minkar.  Djurens rätt arrangerar. Så här kan det förresten gå till när det går riktigt fel...

Så här var det: I samband med regeringsförhandlingarna 1998 - då MP påbörjade samarbetet med socialdemokraterna - fick vi till en verbal överenskommelse att pälsfarmerna skulle avvecklas. Det var en av de frågor som MP drev och där kompromissmånen var minimal.

Tyvärr släpptes minkar fri i en djurrättsaktion just i samband med överenskommelsen, vilket ledde till att regeringen valde att inte ställa upp på vårt krav eftersom det skulle kunna tolkas som att man gav efter för "terror och våld". Det hela var mycket olyckligt. Gott syfte fick motsatt effekt. Vi var många som var förbannade, istället för att till djurrättsrörelsen kunna leverera en god nyhet blev det besvikelse över hur några enstaka aktivister, som inte vågade krypa ur sin anonymitet och därmed också frånsade sig de grundläggande principerna för civil olydnad, körde hela projektet i sank.

9 kommentarer:

  1. Bra inlägg. Angående civil olydnad och anonymitet. Individen är i djupaste mening viktigast. Individer kan bevisligen föra hela projekt i sank. Det finns många bevis på det.

    Det skulle vara intressant med en diskussion om anonymitet... Är det alltid feghet? För vi hamnar hela tiden i detta med vad är viktigast kollektivet eller individen.

    Vi måste stå upp för djuren. De har ingen röst men det har vi. Ang. minkar så var Birgitta Ohlsson FP en röst för dem en gång i tiden. Vad gör man inte för att få röster att tystna?

    Nu blir säkert en del irriterade på mig. Jo man kan erbjuda dem en post som Sveriges EU minister. Har någon hört henne tala för minkarna sedan dess? Nej nu är det upp till oss konsumenter ätt rädda dem. Kalla handen alltså.

    Alltså kan vi gå före som medlemmar i EU och vara djurens röst? Eller ska vi följa deras minimikrav?

    Det räcker alltså inte riktigt med att säga det är hemskt hur vi behandlar djuren... Eller det är fegt att vara anonym.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  2. Lisbeth. Är vi kanske lite fegt halvanonyma med våra signaturer? Några modiga vågar skriva ut hela sina namn. Jag avundas dem.

    Men det funkar väl skaplig med signatur också, och det är tillräckligt praktiskt när man vill svara någon medmänniska här på kommentarfältet.

    Angående dagens text, så tror jag det bästa vi kan göra är att gå med i någon av djurrättsorganisationerna.

    Har för mig att de är fyra: Djurens Rätt, Djurrättsalliansen, Djuretik.nu samt Vildåsnan! www.vildasnan.se

    Sedan kan man väl se Veganföreningen i Sverige (ViS) som en del av hela djurrättsröreslen.

    Partier vågar inte åtgärda, om de anar att de därav skulle tappa röster. Men med stor anslutning till denna rörelse lär vi kunna imponera på politikerna och ändra deras attityd.

    Gt

    SvaraRadera
  3. Gt Kan nog vara så. Men behöver inte vara det. Kan också vara så att man tycker att anonymitet borde höra samman med demokrati... Att man bör få välja när man väljer att vara anonym och när man inte gör det. Att demonstrera t.ex. med ett plakat och maskera sig är inte okej eller lagligt. Man måste räkna med att man kan hamna på bild i tidningen. Antingen så visar man sitt ansikte eller så demonstrerar man inte.

    Tror också att det är bra att gå med i djurrättsorganisationer. Men de om några kräver politiska styrmedel. De tycker inte att det är bara upp till oss konsumenter. Då är ju frågan i vilken mån kan/har våra politiker makt att styra detta? Handlar det verkligen bara om att våga? Eller att vi ska ändra politikernas attityd?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  4. Det finns en utmärkt förening i Sverige - Svenska rovdjursföreningen.

    I höst har regeringen på initiativ av miljöminister Lena Ek lagt en proposition, som om den antas av riksdagen kan resultera i en aldrig skådad masslakt på våra svenska rovdjur. Vargstammen skall reduceras kraftigt och glömt är alla forskningsunderlag om vad som krävs för att få en livskraftig och genetiskt frisk vargstam, det finns inga genetiska problem idag enligt miljöministern.

    Björnstammen kan komma att reduceras från idag ca 3000 individer till mellan 1100 och 1400 individer. Lodjuren kan enligt propositionen minskas till 1000 individer, järven skall reduceras kraftigt och av de 600 kungsörspar som häckar i vårt land idag anser centerpartiet att det räcker med 150 par häckande kungsörnar.

    Naturvårdsverket föreslås fråntas sina arbetsuppgifter när det gäller rovdjursförvaltningen eftersom verket anses ta för mycket hänsyn till naturen - sic!!

    En ny myndighet föreslås inrättas som i framtiden skall ansvara för rovdjursförvaltningen.

    Det är mycket, mycket tyst i media om vad som håller på att ske med våra rovdjur!

    Gunilla Teckenberg

    SvaraRadera
  5. Det är synd om rovdjuren men all energi som läggs på dem, och inte minst vargen och den infekterade konflikten, tar bort fokus från alla andra rödlistade arter som hotas av att deras livsmiljöer förintas av skogs- och jordbruk. Varg går alltid att plantera in men det går inte att återskapa en kalhuggen gammelskog, en myr vars torv brutits eller en betesmark med lång kontinuitet som det byggs en motorväg på.

    SvaraRadera
  6. Alla dessa djurrättsföreningar får nog funktion som påtryckarrörelser, om de blir stora nog. Politiker kikar på sånt, innan de vågar göra något åt saken.

    En parallell har vi i politikers rädsla för att ta krafttag mot miljöförstöringen. De vet att t.ex. höjd bensinskatt icke ger fler röster, tvärt om. Alltså måste t.ex. Naturskyddsföreningen bli mångdubbelt större.

    Gt

    SvaraRadera
  7. Tack för infon, Gunilla!
    AK

    SvaraRadera
  8. Tycker det är märkligt att vi vill skydda vissa djur mer än andra. Vargen t.ex. som är omnämnd i EU:s art och habitatdirektiv. Det är möjligt att minken också är det (vet ej) men knappast för minkens egen skull. Utan för att man kan tjäna pengar på den. Man skyddar minkfarmare men inte minken.

    Ett lagförslag som höll på att gå igenom stoppades då vi fick en ny regering. Den nya regeringen tyckte inte att man skulle ändra i lagen utan skickade tillbaka förslaget till miljö och jordbruksutskottet efter att Frankrike och Slovakien med stöd av EU regler ifrågasatt förslaget.

    Vargen däremot vill man skydda. Vilket är bra. Men vi får inte sätta vissa djur mer i fokus än andra.

    Att inte minkar i fångenskap fick det bättre med nytt lagförslag är för djävligt. När motiveringen är att minkfarmare inte kan klara de nya kraven utan tvingas ge upp sin verksamhet så blir det än värre.

    Inte så konstigt att en del vill släppa dem fria alltså. Även om de även då går en grym död till mötes.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  9. Vilka politiker är själva jägare.
    Jägareförbundet anser att EU måste släppa sitt grepp om den svenska rovdjursförvaltningen. Att vi måste få ett ökat nationellt bestämmande. En slags protest mot EU i vilken svaga blir lidande? I det här fallet rovdjuren.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.