måndag 15 april 2013

Från Tillväxt till Utveckling 
Birger Schlaug

Tisdagen 16 april kl 18:30 
 Kvarnbygatan 6, Mölndal 

VÄLKOMMEN!
Mer info: här.

3 kommentarer:

  1. Mölndal var en gång en s.k. arbetarstad. Det stora bruket (nu nedlagt) drevs i slutet av 1800-talet av en patron som hette David Otto Francke.
    Enligt folk en man med många sidor man som gärna både arrangerade och gästade fester för bruksarbetarna. Om det var en tidig insikt i ledarskapets konst eller för att trivdes i bruksarbetarnas och deras familjers sällskap vet jag inte. Det sägs också att han var ute efter arbetarnas unga döttrar vilket skulle kunna vara en förklaring till intresset.
    Francke var en lite väl kreativ affärsman som satsade på olika projekt.

    I järnvägens barndom såg Francke potentialen med kollektivt resande och investerade en hel del i svenska järnvägsprojekt. Enligt uppgift blev ett projekt ekonomisk katastrof redan innan start: Den transibiriska järnvägen. Det blev en brakförlust som innebar en allt sämre ekonomi. Med förfalla lån till Wallenberg ( Enskilda banken) fick han nådastöten hemma i villa Papyrus. Ingen frist med amortering från Wallenberg vilket innebar att han fick lämna över hela härligheten.
    Francke grubblade efter beskedet - reste sig från sin stol och gick fram för att lägga in lite ved i den stora kakelugnen. Med ett vedträ i handen segnade han ner med en hjärtinfarkt och dog på fläcken. Villa Papyrus som ligger ungefär vid Kvarnbygatan 6 och ägs numera av "Forever Living Products"!!

    Sens moral:
    Se upp med alltför stora projekt när det gäller infrastruktursatsningar - investera hellre löpande och med kontinuitet.
    Banker är inga välgörare utan tar tillfället i akt att göra klipp även på andras olycka.
    Hugg veden själv - ger kondition vilket innebär att processen med att peta in en pinne i brasan inte blir en farlig kraftansträngning utan bara ett ögonblick av filosofiskt lugn och eftertanke.

    SvaraRadera
  2. Bankerna fick omkull också en så stor välmående firma som Finlayson i Tampere, Finland. Det hände slutet av 1980-talet.

    Nu är fabrikslokalerna fyllda med museum, restauranger, kontorer, bio etc.

    Finlayson hade till sina arbetare allt; skolan, sjukhuset, en egen semesterö,kyrka, idrottsförening etc.
    Jag arbetare där under min ungdom och lärde mig allt som handlar om bomull från råvara till färdig tyg.
    Vem får en sån skolning i dag och också lön för det?

    Också Väinö Linna arbetade där.

    http://www.tyovaenmuseo.fi/?q=se/finlayson_factory

    SvaraRadera
  3. Finlsyson var väl ett riktigt kvalitetsmäke om jag inte minns fel. Tråkigt att även det föll. Mölndal har också en historik med en livskraftig TEKO-industri Mölnlycke kamgarnsspinneri, Struman, August Verner i Lindome för att inte tala om Borås och Viskadalens textilindustrier. Ludwig Svenssons gardinfabrik använde Olof Palme ofta som ett pedagogiskt exempel i den politiska debatten. Satsningar på bostadsbyggandet skulle inte bara skapa jobb för byggnadsarbetarna utan i nästa led också för sömmerskorna i Ludwig Svenssons gardinfabrik i Kinna.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.