fredag 29 mars 2013

Våryra

Välfärd är när alla lever nöjda, glada och i harmoni med både sig själva och sin omvärld. 

Men då har vi inte längre någon välfärd i ett samhälle som kräver tillväxt ty denna kräver att vi inte är nöjda, glada och lever i harmoni med oss själva och vår omvärld.  





27 kommentarer:


  1. https://www.youtube.com/watch?v=uFwyGdU5isE

    SvaraRadera
  2. Den psykiska ohälsan fortsätter att öka framförallt bland unga kvinnnor. Försäkringskassan ska nu snabbutreda. Ulf Kristersson (M) öppnar för en satsning på företagshälsovården. Hoppas på en öppning och en satsning när det gäller personaltätheten. Den låga som skapar oro samt förtvivlan bland unga människor för att de inte räcker till. Oro för att många av dem inom privat verksamhet inte har meddelarskydd och är rädda för att mista jobbet. Därför sätter de på ett yttre leende samt vänder ilskan och frustrationen inåt. Har talat med flera stycken som jobbar inom barnomsorgen. Det var inte så här det skulle bli. Tanken när de tog dyra studielån var inte att de skulle bli utbrända och deprimerade innan trettio års ålder. Något för oppositionen att ta tag i. Men de vill väl i stort sätt detsamma. Låtom oss bedja för tillväxtsamhället. Vi kan använda Reinfeldts mantra "i Svergie blir vi allt äldre"... Hallelujah!

    SvaraRadera
  3. För hundra år sedan fanns många, många människor i Sverige som inte var nöjda och glada. Man kämpade, och kämpade, och kämpade ... varför ekonomin blev större och större. Så kunde många fler bli nöjda och glada!

    Fundera lite över sensmoralen av detta, Birger!

    GLAD PÅSK!

    SvaraRadera
  4. Bra sammanfattning av tillståndet i världen, Birger! Det verkar som om mänskligheten kollektivt har fastnat på första trappsteget i Maslows behovstrappa. I den nyliberala eran satsas det ensidigt på de materiella behoven. Dags att våga klättra uppåt ett par snäpp. Hur var det nu: Människan lever inte av bröd allena . . .

    SvaraRadera
  5. Anita (och andra),

    vi är alla fria att göra våra egna val, Leva våra liv som vi vill. Vill man inte ha det materiellt gott, är man fri att leva sitt på ett annat sätt.

    Ingen skall pracka på sin livsstil på någon annan. Materiell eller inte. Det är liberalism. Oavsett vad nidibilderna säger.

    /Werner

    SvaraRadera
  6. Werner, det handlar inte om att ha det materiellt gott, det handlar om att tillväxtberoendet i sig innebär att det inte är värden som räknas utan flöden. Topparna, mobilerna, sakerna måste omsättas i allt snabbare takt. Liberalism är att välja sin livsstil, skriver du, men valfriheten är begränsad för de flesta efterom vi alla lever i en norm som berättar vad som är naturligt.

    Anders O, helt rätt, utveckling och uppnåelse av grundläggande materiella behov har gått hand i hand med ekonomisk tillväxt. Man kämpade för att få bättre liv, precis som du skriver. Målet för samhället bör således vara att skapa bättr liv. Som idag kan vara något annat än igår. När målet blir - och systemen vi lever med och i - är beroende av ekonomiskt tillväxt har vi tappat just den frågan du själv tar upp: hur skapar vi bättre liv? Men frågan som idag ställs är: hur håller vi igång tillväxten? Svaret de senaste tio åren har varit: låna pengar.

    SvaraRadera
  7. Werner! Om du har varit med ett tag så vet du, precis som jag, att ingen går opåverkad av den tid vi lever i. Hur gärna vi än vill, så kan vi omöjligt kliva ur vår tidsanda. Visst, vi kan ställa oss vid sidan om, säga att vi inte vill delta, men lik förbaskat lever vi i det samhälle vi inte kan välja bort. Eller menar du att det finns ett reellt val på den nivån? Jag försökte säga det Birger uttrycker så bra: Idag kanske "ett bättre liv" handlar om något annat än igår. Obs! Nu talar jag västvärld, där de flesta har allt (materiellt) i överflöd, fattiga länder kämpar givetvis med att få upp hela folket på första trappsteget.

    SvaraRadera
  8. /Werner. Du verkar ha ett synsätt som säger att alla är lika och har samma möjligheter. Vilket inte stämmer - alla är inte lika och har därmed inte samma möjlighet.

    Werner, du skriver: "vi är alla fria att göra våra egna val". Vilket heller inte stämmer. Var och en lever i ett kollektiv och är därmed - i mångt och mycket - beroende av vad kollektivet beslutar.

    Christer

    SvaraRadera
  9. rotoady 81Vi bara gnäller och gnäller, allt medan livets alla goda sidor drar förbi. Men det märker vi först när det är ganska sent.

    Varför inte stanna till och se allt som är bra. För genom att bara fukusera på det onda, så är det lätt att bli blind.

    Snart blommar vitsipporna i hagarna. Och blåsipporna...

    SvaraRadera
  10. Konstigt... koden i "fart-hindret" här nedan kom med i texten ovan.

    SvaraRadera
  11. Här är en som har ledsnat på vårt tillväxtsamhälle. Det talas hela tiden om att vi ska jobba mer och längre upp i åldrarna för att tillväxten ska öka. Men det talas alldeles för lite om oss som faktiskt inte klarar av att arbeta heltid med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut.

    Varför talar alla partier bara om arbete utan att relatera det till psykisk ohälsa? Det kan ju knappast vara lönsamt att så många blir psykiskt sjuka pga stress?

    Och visst Werner i teorin är alla fria att göra sina egna val men så ser inte verkligheten ut. Det finns ingen möjlighet att gå ner i tid då det inte finns några deltidstjänster inom barnomsorgen. Det finns heller inget parti som vill ändra på det - normen är heltid.

    Har som 28-åring redan sett baksidan. Lyckades arbeta 2 år som förskollärare innan jag åkte på en svår utmattningsdepression som jag fortfarande kämpar med.

    Jag vill även poängtera att långa arbetsdagar för vuxna innebär långa arbetsdagar för barn. Jag ser stressignaler hos barnen - hur ska dom orka?

    /Thérese

    SvaraRadera

  12. Människor kom
    och satan kom

    inte som gäst
    inte som gast
    utan som pest


    SvaraRadera
  13. Birger,det du skriver är så sant.Det var någon som vid tidigare tillfälle sa "startar du ett nytt parti,då röstar jag på dig". Nu är vi två som kommer att rösta på dig.

    SvaraRadera
  14. Fyra och fem
    Familjen svensson

    SvaraRadera
  15. Men varför kan inte vi som ansluter oss till Birgers parti göra som en del "sosseaktiga gröna" gjorde för många år sedan, dvs kapa MP? Kapa det tillbaka till 1981 års ideal. Vi går med i MP och ser till att kongressen röstar för vår linje!

    Gt

    SvaraRadera
  16. Det finns ju redan ett par "femtekolonnare" inom MP som håller på originalet. Tänker på Lillemets och Schlyter.

    SvaraRadera
  17. Hur ska "Birgers parti" göras säkert från kapare?

    Ska han likt en diktator styra det med järnhand. Det torde innebära mer än ett heltidsjobb? Birger Schlaug förespråkar ju kortare arbetstid. Att vi nu ska njuta av frukterna. Att vi är sociala, kulturella och kanske även andliga varelser. Bör man inte leva som man lär? Går det/är det förenligt om man startar upp ett nytt parti?

    Jonas Sjöstedt t.ex. har minskat avsevärt på sitt bloggande. På så sätt minskar kontakten med gräsrötterna. Det även om man far runt i landet. Birgers blogg når ut till många. Det gör även hans och de andras arbete inom t.ex. Steg 3.

    Birger hur ser du själv på den återkommande önskan om att du "ska" starta ett parti? Är nya politiska partier verkligen lösningen? Har vi kanske för få?

    En önskan och hopp och tro om ett nytt parti som ska fungera bättre lever kvar. Men förhoppningarna grusas lätt som med MP? Innehållet i partierna är ju vi med alla våra fel och brister.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  18. Önskan att Birger skulle starta ett nytt parti är känslomässiga illusioner från människor som inte fattar att partipolitik är på upphällningen. Inom kort är det Europa-partier som gäller och med detta inträde har svenska partier raderats ut från EU-kartan. Partier i Sverige står därmed lika naken som Kejsaren i sagan om "Kejsarens nya kläder".

    SvaraRadera
  19. Kanske har du rätt i att vi lever i känslomässiga illusioner, men jag mår nog bättre av att inte bara glida med i massan och se vad som händer, det leder ju absolut ingenstans. Ensam är det svårt att bli hörd när det handlar om stora förändringar, som sådant som Birger är inne på. Själv tillhör jag den typen av människor som inte bara kan sitta och titta på.

    SvaraRadera
  20. Anonym ja EU:s förenta stater. Redan nu påverkas de flesta besluten indirekt eller direkt från Bryssel. Så ett nytt politiskt parti till som så småningom raderas "ut från EU-kartan är onödig slöseri med energi. De stora förändringarna kommer inte från svenska partier. Om idéerna inte går går i EU:s riktning förstås. Då antas det.

    Så vi behöver alltså lyfta blicken bort från lilla Sverige "när det handlar om stora förändringar" dvs. förbereda oss på hur vi nu och i framtiden organiserar oss. Steg 3 är en idé. Istället för att bilda ett nytt parti så upplyser de människor både politiker och "vanligt folk".

    SvaraRadera
  21. Lisbeth skrev:
    "Hur ska "Birgers parti" göras säkert från kapare?"

    Hej Lisbeth
    Jag erfar och tänker att idéburna rörelser, partier som föreningar etc. rimligen måste hålla idén/ideologin levande bland sina medlemmar - det kan väl inte vara orimligt att en medlem blir medlem just för att hen delar idén/ideologin.

    Slutsatser:
    1. medlemsskap bygga på att man delar, "känner" och sympatiserar med ideologin
    2. erfoderliga resurser på att levandehålla ideologin
    3. studera hur ideologin förhåller sig till nuvarande system, vad det innebär o.s.v.
    4. grundutbildning
    5. idé & ideologiutveckling
    6. Folkbildning
    7. opinionsbildning

    I all hast
    Glad Påsk

    SvaraRadera
  22. Hej Tom! Glad Påsk!

    3. "studera hur ideologin förhåller sig till nuvarande system, vad det innnebär o.s.v."

    Jätteviktigt! Nuvarande system är EU med dess politik. Då bör vi studera systemet.

    Hur förhåller sig t.ex. Birgers resonemang om kortare arbetstid till EU:s idéer? Delar de i huvudsak hans idéer?

    1."Medlemsskap bygga på att man delar, "känner" och sympatiserar med ideologin."
    Vårt medlemskap i EU visar att vi gör det? Delar vi visionerna om en bättre framtid så som det målas upp? Sympatiserar vi med dem?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  23. Hej Thérese!

    Du beskriver det hela bra. "Det finns heller inget parti som vill ändra på det - normen är heltid".

    Alltså hon beskriver att hon "som 28- åring redan sett baksidan." Arbetstiden förblir en långkörare inom EU.

    Lisbeth

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.