tisdag 12 februari 2013

Utsvängda jeans är bättre än rumpan bar

Maria Ludvigsson, ledarskribent i SvD, förnekar sig inte. Nu hävdar hon att friår och kortare arbetstid är som att sätta på sig gamla utsvängda jeans. Friår och sänkt arbetstid är "gamla avlagda förslag". Vilket eventuellt MP är på väg att återupprätta - om nu kongressen kommer att protestera mot partiledningens text i sin proposition: "En sänkning av den så kallade normalarbetstiden, högsta ordinarie arbetstid, i arbetstidslagen ser vi inte som en framkomlig väg".

Det är riktigt att förslagen om friår och sänkt arbetstid - under Peter, Marias och Mikaela Valterssons styre - inte bara lades på is, utan grävdes ner under källaren. Något Maria Ludvigsson tydligen gillade starkt. Det var väl något som SvD ansåg vara modernt - ett ord som nyttjas så fort argumenten saknas.

Det Maria Ludvigsson borde fundera över varför man inte kan låta en arbetslös gå in och ersätta någon som gärna vill vara fri från lönearbetet ett år om arbetsgivaren, den arbetslöse och den som vill vara fri är överens. Vad är problemet? Särskilt om det inte kostar något för staten...

Är det friheten som som känns hotande? Är det tanken på att den som är fri ett år kanske väljer att ligga i hängmattan, tågluffa, studera kinesiska, prova sina vingar genom att starta det där företaget som hen drömt om, vara hemma hos sina barn istället för att köpa subventionerad läxhjälp, ladda batterierna för att orka jobba längre än till 65 år...? Är det så förskräckligt?

Och hur Maria Ludvigsson är så fast förankrat vid idén om att normalarbetstid skall vara just 40 timmar i veckan är svårt att förstå. Liksom att MP:s partiledning tövar. Är det något i generna eller naturlagarna som gör att just siffran 40 är helig som norm? Är det rädslan om att sänkt arbetstid ger mer tid för barnens läxor som oroar? Är det oron över vad människor skall ta sig till? Är det något som blockerar i tankebanan? Med mer än 20 miljoner arbetslösa i Europa och en ständiga jakt på rationaliseringar så känns det konservativt i överkant att vidmakthålla system som fungerade när den svenska textilindustrin var stor, när varven gick på högvarv, innan internet, robotrevolutionen och tanken på att vi skulle sköta våra bankaffärer själva var science fiction.

Eller är det kanske så enkelt som att ledarredaktionen på SvD har den gamla traditionella högerinställningen att ju fler arbetslösa som finns, ju mer kan lönerna hållas tillbaka och de som lever på gräddhyllan kan köpa billiga tjänster och liksom se ner på de andra.

Ibland känns verkligen SvD:s ledarsida mossig. Kanske kunde det vara bra med ett friår. Tid för reflektion, som den gamle Marx sa. Eller tid för att utvecklas, som John Stuart Mill sa. Ett sätt att komma ur det ekonomiska slaveri "som inte längre bottnar i kampen för ekonomisk överlevnad utan i en tillväxtmani i de bokförda expansionsökningarnas namn...".

Det sistnämnda är citat från Staffan Burenstam Linder - vice partiledare i Moderaterna och rektor för Handelshögskolan, så det borde väl kunna anammas även av SvD:s ledarsida. Kan man tycka. Kanske likställer man sådant med utsvängda jeans - men det är ju trots allt bättre än att gå med rumpan bar.

PS!
MP:s partistyrelse, som anser att sänkt normalarbetstid inte är en framkomlig väg, motiverar detta påstående med att låginkomsttagare behöver samma inkomst som idag, och att man inte kan sänka arbetstiden utan att också sänka lönen. Det är naturligtvis en bortförklaring som heter duga. Det är mycket lätt att motverka sänkta inkomster för låginkomsttagare genom att reducera arbetsgivaravgiften för den lägre delen av inkomsten - på så sätt blir kostnaden för arbetsgivaren konstant eller marginell. Man kan dessutom kombinera det med ett höjt grundavdrag, så att låginkomsttagare betalar mindre del av lönen i skatt.

Genom breddad skattebas och högre skatt på höga inkomster kan de pengar staten förlorar på de sänkta avgifterna tas igen. Det något fantasilösa och mycket stelbenta resonemang som MP-ledning nedtecknat i sin proposition verkar härröra från några få personer med alltför tungt inflytande.



PS 2!
Högkvarteret och de militära särintressen som finns lär få det lite besvärligare i framtiden, en av dess främsta tillskyndare (Claes Arvidsson på SvD:s ledarredaktion) lär, enligt flera viskande fåglar, vara på väg att få friår eller rättare sagt få stiga av när SvD skall spara pengar. Detta måste nog betraktas som värre för Försvarsmakten än till och med ryssarnas upprustning...

23 kommentarer:

  1. "Är det något som blockerar i tankebanan?" = Programmerad till robot av politiska och ekonomiska systemet.

    Mänskliga robotars sinnen är förvirrade och därmed kan de inte uppfatta och acceptera att en del människor är nöjd med kortare arbetstid, lägre lön, mindre med materiella prylar - därmed betraktas de som lata och bakåtsträvande.

    Lufsen

    SvaraRadera
  2. I en broschyr från 2002 presenterar Miljöpartiet friåret som ”Ett friår för alla – en livskvalitetsreform”.
    Livskvalitet! Ett ord som knappast används inom politiken idag. Maria Ludvigsson bekymrar sig för ekonomin och om arbetsmarknadens funktion. De människor som ska fylla denna ekonomi och arbetsmarknad lyser dock med sin frånvaro. Det är i och för sig inte konstigt i Marias värld där den förhärskande tanken är människan som smörjmedlet i det ekonomiska maskineriet. Och nu när den ekonomiska maskinen har gått på högvarv under så lång tid krävs det allt mer av manipulation för att maskinen ska orka ta några varv till. I dagsläget häller vi t o m i smörjmedel som inte finns ännu då vi ständigt pantsätter nya lönearbetstimmar från vår egen framtid.
    I en sådan värld finns det inget utrymme för livskvalitet. Den står i direkt konflikt med det högre målet om ekonomisk tillväxt.

    Maria relaterar till modeindustrin. Trender kommer och går. Men stämmer det att friåret är en så gammal och omodern idé att den inte skulle funka igen? I ljuset av arbetsmarknadsåtgärderna FAS 3 och jobbcoacherna så är friåret en formidabel succé. Snacka om nöjda kunder i alla led!
    Så undrar om inte livskvalitet är en långt äldre idé än lönearbete, 40-timmarsvecka och ständigt ökande ekonomisk tillväxt? Undrar just vem som återanvänder idéer från det förgångnas fyndlåda?

    SvaraRadera
  3. Neoliberal Agendatis feb. 12, 11:47:00 fm

    "och att man inte kan sänka arbetstiden utan att också sänka lönen. Det är naturligtvis en bortförklaring som heter duga."

    Om ni vill övertyga oss kritiker så ge oss en budget som visar att det går ihop, För jag får inte heller ihop det.

    Säg att du höjer grundavdraget med 3 000:- i månaden eller 36 000:- per år för att kompensera för sänkt lön. Det finns drygt 4 miljoner sysselsatta så det kostar ca 150 miljarder. Idag drar den statliga inkomstskatten på 20% in 40 miljarder årligen och du kan inte höja den mer än till 70% (30% tas ju redan i kommunalskatt). Det betyder att du max kan få in 140 miljarder med "högre skatt på höga inkomster ", om vi nu helt orealistiskt tänker oss att folk skulle arbete med 100% i skatt!

    Lägg sen till att även hög och medelinkomsttagare kommer arbete mindre så skatteintäkter kommer krympa.... jag får inte ihop det.

    SvaraRadera
  4. Jag tog ett friår då när det gick en gång i tiden, det var det bästa år jag haft. Jag läste in nytt, jag hade tid över för mina barn och hade inte mindre pengar över. Utbildade mej t.om två år, trots att enbart ett år var friår. Samtidigt gick en arbetslös in för mej på arbetsplatsen. Om jag inte minns fel, så var det ett av mina härligaste år. Att ha tid över för att leva, samtidigt göra något där jag lärde nytt. Det enda var nog, att efter den där friheten, var det svårt återgå in i det så stressfyllda igen. Kanske det alla arbetsgivae mfl, är så rädda för, att om vi smakar på friare arbetsliv, så ställer vi vettigare krav på arbetsplatsernas utformning? Samtidigt kan man undra, varför så många har så svårt att gå utanför de satta normerna för hur arbetstiden bör se ut? Vällevnad, skapas sällan ur överflöd av pengar endast, det handlar om att ha tid för barnen man satt till världen. Att verkligen orka ha energi kvar att finnas där närvarande. Idag, förstår jag inte hur föräldrar klarar alla krav de ställs inför. Det är ohållbart i längden. Tack för fin läsning!

    SvaraRadera
  5. Hmmm, jag börjar undra om inte Neoliberala Agenda är densamme som miljöpartiets egen Lennart Olsen för argumentationen som skall visa det omöjliga i att införa grundavdrag är exakt det som han fick igenom i texten som medföljde medlemsomröstnigen om basinkomst som mp hade för några år sedan. Jättefult! Breddad skattebas är något som dessa vägrar befatta sig med.

    SvaraRadera
  6. Neoliberal Agenda; fundera över om du sitter fast i systemet.

    SvaraRadera
  7. Sänk arbetstiden.
    Sänk lönen.
    Konsumera mindre.
    Bättre för miljön.

    Det är våra höga löner som fördärvar miljön.
    Ju högre lön, desto värre för miljön.

    Så enkelt är det!

    SvaraRadera
  8. Bakgrund:
    Miljöpartiet har följande uttalade värdegrund:
    -solidaritet med djur och natur/de ekologiska systemen
    -solidaritet med Jordens alla människor
    -solidaritet med kommande generationer

    Mot denna bakgrund ställer vi så partiledningens text i sin proposition: "En sänkning av den så kallade normalarbetstiden, högsta ordinarie arbetstid, i arbetstidslagen ser vi inte som en framkomlig väg".

    Egentligen skulle man väl inte behöva fråga sig: "framkomlig väg mot vad?" Men jag gör det ändå!

    Det är INTE den framkomliga vägen för att leva upp till Mp:s solidariteter som är ifråga - nej, istället är det deras felaktiga uppfattning om nuvarande ekonomi som spökat under de senaste ca 15 åren. Partiledningen, i vart fall under Peter och Maria, Mikaela och Lennart, talade vitt och brett om hur Mp skulle lansera green new deal med det bisarra syftet att försöka sig på att försöka lösa den skuldmättade ekonomin med hjälp av allehanda s.k. grön teknik som höghastighetståg m.m. för att alltså både lösa ekonomins krav på tillväxt samtidigt som man också tänkte sig nå en grönare/hållbar värld.

    Ovanstående är för mig väldigt viktigt att känna till, precis så här illa har det varit, exakt hur illa det är nu i partiledningen kan jag inte uttala mig om!

    Partiet utgår ifrån nuvarnde system som om det vore en naturlag - kan det bli vanskligare än så!?

    SvaraRadera
  9. Finns det forskning?

    Birger skriver "Vad är problemet? Särskilt om det inte kostar något för staten..."

    Är det så att det inte kostar något för staten/samhället?

    Hur ställer man det arbete som en arbetssökande utför för att göra sig anställningsbar, mot den ökning av anställningsbarhet som blir effekten av att den arbetslöse tar över någon annans arbete i 1 år? Är det rimligt att förutsätta att det tar ett helt år mellan två arbeten.

    Vilka arbetsgivare har arbetskraft som enkelt kan bytas ut mot någon annan utan att det medför kostnader? Om det inte finns sådana arbeten, vilka arbetsgivare kommer då ändå att godkänna friåren? De offentliga troligtvis, och var hamnar då kostnaden för detta?

    Snabb slutsats: I vissa fall kommer samhället att tjäna på att friåret utnyttjas, eventuellt ganska mycket. Det finns dock mycket som talar för att det kommer att finnas en kostnad i de allra flesta fallen. Jag lutar åt att det totalt blir en kostnad, men det är bara en känsla. Det hade varit intressant att ta del av forskning på området.

    SvaraRadera
  10. Friår kan tas ut med kortare tid, te x ett halvår. Det är inte troligt att effekterna skulle bli märkbara för staten med tanke på att vi ligger på en nivå av arbetslöshet på över åtta procent.
    Iblandekonomi kan ha rätt i en situation där vi har brist på arbetskraft grupper där friåret skulle kunna bli aktuellt. Å andra sidan är det inte troligt att arbetsgivaren skulle släppa ifrån sig något för ett friår om det var låg arbetslöshet och det gällde att behålla den kraft man har inom företaget.

    SvaraRadera
  11. Friårsidén, som formulerades av MP redan i mitten av 90-talet, byggde på att man skulle få 85 procent av A-kassans ersättning för att därmed skapa ett utrymme för eventuella kostnader som staten skulle kunna få.

    SvaraRadera
  12. Ingemar Gråsjötis feb. 12, 06:50:00 em

    Till alla er som längtar efter kortare arbetstid och mindre pengar och mindre konsumtion. Är jag naiv eller rent av näsvis om jag ställer den enkla frågan: Varför jobbar ni inte mindre och tjänar och konsumerar mindre? Vad är problemet?? Ja, jag vet att man inte kan få sin tillvaro srkäddarsydd EXAKT som man vil ha den då man obönhörligen måste interagera och kompromissa med andra i samhället. Men visst 17 finns många okomplicerade alternativ till 40-timmars-vecka? Om jag har fel, förklara gärna på vilket sätt jag har fel. Skippa hånfulla nedvärderanden eller uppmaningar att komma till insíkt.

    MVH
    //Ingemar

    SvaraRadera
  13. Neoliberal Agendatis feb. 12, 07:13:00 em

    "Neoliberal Agenda; fundera över om du sitter fast i systemet."

    Vet inte riktigt vad du menar med det. Jag vill ju ha ett helt annat system, ett där statens enda uppgift är att skydda medborgarna från tvång/våld så medborgarna får maximal möjlighet att hitta lösningar som passar dem.

    Däremot kan jag inte se hur man med dagens välfärdsstat kan sänka arbetstiden i någon större grad utan kraftigt höjda skatter och ökad fattigdom.

    Men som sagt, motbevisa mig gärna.

    SvaraRadera
  14. Som lärare får jag bara jobba heltid, Ingemar. det finns ingen rätt att jobba deltid. dessutom är det ett gemensamt problem att vi inte delar på jobben.
    M.

    SvaraRadera
  15. Ingemar Gråsjötis feb. 12, 07:31:00 em

    @M: Här har vi ett schysst deltidsjobb för en behörig lärare som jag hittade efter mindre än 5 minuters letande i min egen kommun:

    http://www.linkoping.se/sv/Skola-barnomsorg/Vikariera-i-vara-verksamheter/

    Sök!

    Vad gäller gemensamt problem. Folk är olika, med okila behov, prioriteringar och preferenser. Själv tycker jag i överenskommelse med min arbetsgivare att 90-95% av 40 timmar är lagom. Man kan inte förvänta sig att bara ha ensidiga rättigheter. Motparten, övriga samhället etc. har sina anspråk och rättigheter.

    SvaraRadera
  16. Ingemar skrev:
    "Vad gäller gemensamt problem. Folk är olika, med okila behov, prioriteringar och preferenser. ...Man kan inte förvänta sig att bara ha ensidiga rättigheter. Motparten, övriga samhället etc. har sina anspråk och rättigheter."

    Exakt Ingemar, således är det väl helt korrekt som M skrev:
    "dessutom är det ett gemensamt problem att vi inte delar på jobben"

    SvaraRadera
  17. Ingemar Gråsjötis feb. 12, 08:12:00 em

    @Tom: Men det är ett enskilt problem om man efterfrågar lägre arbetstid än 40 timmar att inte ta de deltidsjobb som finns, alt. förhandlar med arbetsgivaren. Åtskilliga människor - jag själv och flera kollegor t.ex. - gör just det, förhandlar med arbetsgivaren.

    SvaraRadera
  18. Ingemar Gråsjö sa...
    Till alla er som längtar efter kortare arbetstid och mindre pengar och mindre konsumtion. Är jag naiv eller rent av näsvis om jag ställer den enkla frågan: Varför jobbar ni inte mindre och tjänar och konsumerar mindre? Vad är problemet??

    Hej Ingemar
    Säkert finns det dem som sitter i en sådan sits att de kan gå ner i lönearbetstid, rent privatekonomiskt, men det finns många som inte har råd att gå ner i lönearbetstid pga att de sitter fast i skuldträsket. Vi lever ju trots allt i en skuldekonomi som kräver tillväxt - så jag tänker att det ÄR VIKTIGT att se att vi har att göra med ett SYSTEMFEL och således ett GEMENSAMT PROBLEM, och att vi därför inte skall falla i den naiva och falska fällan och tro att det är upp till individerna som kan att gå ner i arbetstid, och så löser vi alla problem!

    Sedan finns det ju en rad andra högst väsentliga aspekter, som hurvida man jobbar med det som är unikt för en själv och därav vill bidra till samhället med, eller om man bara har fått lov att taga en utbildningsväg och lönejobb som kapitalet erbjuder...

    Själv skulle jag t.ex. inte vilja arbeta varken mer eller mindre, då jag älskar det jag gör, men jag skulle vilja ha mer av lönearbete där man interagerar med andra, då jag idag mest jobbar ideellt och ensam, och lite lönearbete, både för interaktionen och stimulansen det innebär, men också för att öka på min låga inkomst, då vi lever i ett kommersiellt samhälle med bl.a. studielån som tickar ränta. Och ett liv närmast omöjligt att förverkliga under en viss köpkraft om man nu vill interagera och bidra till att förändra samhället, framför att isolera sig i ngn koja - dock då måste man vara skuldfri, och ha till råd med kojan.

    Frågan är självfallet inte per se hur mycket vi arbetar, utan hur mycket köpkraft vi har, alltså hur mycket vi lönearbetar/alternativt vilken timlön vi har, samt förstår balansen med alla andra viktiga roller som vi alla har som människor och medborgare, samt hurvida vi jobbar kvalitativt eller bara för timmarna och lönens skull, samt inte tar arbetsutrymme för andra/alltså inte delar på utrymmet att bidra och utvecklas.
    m.m. o.s.v.

    SvaraRadera
  19. Ingemar Gråsjötis feb. 12, 11:04:00 em

    @Tom: Förstår jag dig rätt om jag säger att du personligen inte vill ändra din arbetstid. du anser vidare att ett antal systemfel (skuldekonomi nämns. är det ett av systemfelen?) är huvudproblemet och att sänkt arbetstid kan vara en dellösning?

    En sak som jag inte förstår är detta med skuldträsket. En fråga: Vem har störst inflytande över ens skuldsättning? Man själv eller omvärlden (med eller utan systemfel)? Vilka förväntningar tycker du att man skall ha på en vuxen människa. jag för min deltycker inte att "skuldfällan-beteenden" är en rimlig normalnivå på vuxet ekonomiskt beteende. sedan finns ju de som av olika skäl och på olika sätt inte kan ta hand om sig själva. Ytterligare några har obegripig otur, drabbas av sjukdom etc. För alla dessa fall bör det finnas ett skyddsnät, men normalläget måste väl ändå vara att vuxna normalbegåvade människor kan ta ansvar för sina egna val och prioriteringar. Väljer man hög konsumtion, vare sig det sker genom skuldsättning eller löpande utgifter följer också ökade krav på arbete. Jag tror de flesta är införstådda med och nöjda med detta.

    Nästa fråga: Du är nöjd med din arbetstid. Vad får dig att tro att flertalet andra männniskor inte är nöjda med sin? Vad skulle du säga om du tvingades minska (eller öka) den arbetstid du är så nöjd med?

    MVH
    //Ingemar

    SvaraRadera
  20. Våga ändra ditt liv!

    Man behöver inte arbeta heltid, man behöver inte ha skulder, man behöver inte åka utomlands många gånger varje år, man behöver inte ha två bilar och inte det senaste inom mobilmarknad, man behöver inte köra barn hit o dit osv. osv.

    Konstigt att det finns människor som klarar sig väldigt bra fast de inte arbetar heltid och har ingen bil..., nåja, de har kanske slutat konsumera krimskrams också och satsar bara på det nödvändigaste.

    SvaraRadera
  21. Ingemar Gråsjö sa...
    1. Förstår jag dig rätt om jag säger att du personligen inte vill ändra din arbetstid.
    2. du anser vidare att ett antal systemfel (skuldekonomi nämns. är det ett av systemfelen?) är huvudproblemet
    3. och att sänkt arbetstid kan vara en dellösning?

    En sak som jag inte förstår är detta med skuldträsket. En fråga:
    4. Vem har störst inflytande över ens skuldsättning? Man själv eller omvärlden (med eller utan systemfel)?
    5. Vilka förväntningar tycker du att man skall ha på en vuxen människa. jag för min deltycker inte att "skuldfällan-beteenden" är en rimlig normalnivå på vuxet ekonomiskt beteende

    Hej Ingemar
    1. jag anser människor skall få arbeta så mycket de vill, så länge de inte går ut över någon annan, eller miljön. Nu är det ju just lönearbetstiden som är i fokus, det står naturligtvis människor fritt att därefter arbeta oavlönat - vilket dessutom är mycket enklare om man har ett lönearbete/inkomst att leva av under sin ideella arbetstid.
    2. ja, jag anser systemet vara problemet, inte människorna!
    3. Att dela på lönearbetet/sänka lönearbetstiden för var och en, allt annat lika, innebär i stunden ingen avlastning för miljön, dock så ser jag många positiva dynamiska effekter uppstå, och en stor potential för omprövning och förändring, i och med det att vi delar på tid för reflektion, barnen, varandra, oss själva, studier, arbete, fritid, sociala relationer, samt inte minst en mer jämlik fördelning av köpkraften o.s.v.
    4. Helt klart det system som vi alla lever i och inte den enskilda individen, jag är som sagt systemkritisk med tro på människan!
    5. Jag tänker att den vuxna-, precis som den yngre människan, skall ges frihet under ansvar, jämlika förutsättningar att bidra med vad som för denna är unikt, miljöutrymmet för var och en skall vara rättvist, därav kan vi inte ha finansinstitutioner likt dagens banker som tjänar pengar på att överskuldsätta människor på varandras-, miljöns-, & kommande generationers bekostnad.
    Vad gäller TV:s "skuldfällan-beteenden-program" så anser jag det vara synnerligen missvisande exempel som inte alls visar på hur vanliga människor, företagare etc. hamnar i skuld i dagens sjuka system.

    SvaraRadera
  22. Vore bra om den som kan bemöter Neoliberal Agendas invändning om hur finansieringen och budgeten ska gå ihop.

    Hittills står han oemotsagd.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.