fredag 28 december 2012

Sista panelen

Så är det då årets sista Nyhetspanel. Är just på väg till SVT. Östermalm sover. Antar att det blir prat om året som gått och om året som kommer. Största framgångarna och största besvikelserna. 

En besvikelsen skrev ett gäng forskare om igår, på DN Debatt. Nämligen politiker som inte ens försökt nå upp till sina egna målsättningar. Man redovisar att Sverige bara klarar två av de sexton miljökvalitetsmål som är uppsatta. "Varför brister handlingskraften just på miljöområdet" frågar forskarna sig. Det var en bra artikel.

De delsvar man tar upp i artikeln är att politiker kanske inte förstår situationens allvar, att man kanske inte klarar av de komplicerade samband mellan naturvetenskap och ekonomi etc, att man är beroende av särintressen, att man är rädd för att tappa väljare. Tyvärr är forskarvärlden också rädd för särintressen, dessutom är man rädd för att tappa anslag.

Ett delsvar de glömde är således forskares ofta fega inställning - hade man haft minsta lilla mod hade man verbalt stöttat de politiker som faktiskt drivit frågorna istället för att i snart sagt varenda debatt eller panelsamtal glida undan.

Hur ofta har man inte hört forskare, som fegat ur genom att säga att "de inte tar ställning"? Hur ofta har man inte hört forskare som smitit ut bakvägen så fort det kommit till frågan om att ta politisk ställning? Rädda för karriären, rädda för att mista anslag, rädda för att inte bli inbjudna som talare av de som kan pröjsa? Mellan skål och vägg har många klappat på axeln - men så fort man sagt något i offentligheten så har man mumlat.

Forskare har också ett ansvar i den politiska debatten. De politiker som tagit forskningen om klimatet och den biologiska mångfalden på allvar har i årtionden behövt stöd, istället för flackande blickar och räddhågset uppträdande. Rädslan att smutsa sina händer i vatten som inte är godkänt av olika former av etablissemang har varit uppenbar.

Det andra delsvar som man inte tar upp i artikeln - som var lysande på många sätt - är det faktum att vi lever i en norm som innebär att vi uppmanas att konsumera allt mer. Normen upprätthålls genom det flöde av reklam som ständigt översköljer oss och som gör längre resor, ökande konsumtion och snabbare varubyten till något normalt trots att just detta utgör en avgörande del i klimatproblematiken.

Politiker, forskare, ledarskribenter, krönikörer och medieägare har mycket att fundera över när det gäller inte bara andras beteenden utan även sina egna beteenden.

Tillägg: så här blev Nyhetspanelen.


14 kommentarer:

  1. Det finns knappast någon idag existerande fråga, där alla tycks vara överens om en slutsats i alla fall- klimatet är någon annans ansvar. Man ser och hör det överallt, i stort och i smått - det är alltid någon annans ansvar eller någon annans fel.
    Varje klimatkonferens har resulterat i detta trötta svar.

    Jag har trott på politikerna att de både kan och vill ta det ansvar som vi gett dem men jag har resignerat, det kommer inte att hända.

    De fortsätter att prata om denna tillväxt precis som om den vore oändlig, resursknappheten vi står inför nämns överhuvudtaget inte medan våra sopberg fortsätter att växa.
    Igår kväll tittade jag på TV en stund men kände lätt illamående över alla aggressiva reklambudskap som pumpades ut ur apparaten. Mellandagsrean, nya tekniska apparater som vi bara måste ha!!!

    Tanken infann sig onekligen, har vi verkligen blivit så fördummade?

    Forskare är väl av tradition inte några debattörer utan har överlåtit detta till andra, inte minst politikerna.

    Har nyss läst "Omställningens tid" av Björn Forsberg och där är en till som misst sin tilltro till att det politiska systemet skall ta ansvar för det som nu sker i vår värld.

    Om det politiska systemet blivit så underordnat det monetära systemet, vad kan vi gräsrötter då hoppas på?

    Gunilla

    SvaraRadera
  2. Gunilla, i mina mörka stunder tänker/känner jag som du. I mina ljusa stunder hoppas jag att det är "vi gräsrötter" som kommer att greja det här. Globala Gräsrötter!

    Om artikeln som Birger läst: Jag tycker trots allt att det är bra att flera forskare gått samman för att sätta press på våra politiker, oavsett hur mycket de fegar ur när det kommer till personligt ställningstagande i vardagen. Artikeln är ett steg i rätt riktning.

    Man kan se det så här också: En forskare blir mer trovärdig om hen bara lägger fram fakta och låter andra (politiker/gräsrötter) ta ansvar för följderna av forskningsresultaten.

    SvaraRadera
  3. Anita, vi behöver onekligen en dos av hopp och förtröstan.

    När jag kom på mig själv att bli glad över att kungen i sitt jultal nämnde miljön så insåg jag hur torftigt det har blivit.

    Gunilla

    SvaraRadera
  4. :-)

    Det är som mörkast nu, nu kan det bara bli ljusare!

    Vill gärna förmedla mod och hopp via Wolf Biermann (förnämligt översatt av PO Enquist). Texten skrevs i en annan tid, i dag ser kampen annorlunda ut.


    Nej, låt dig ej förhårdna

    i denna hårda tid

    Dom alltför hårda brister

    dom alltför styva mister

    sin vassa udd därvid

    sin vassa udd därvid



    Nej, låt dig ej förbittras

    i denna bittra tid

    för grämelsen den bygger

    ett galler runt omkring dig

    och makten klarar sig

    och makten klarar sig



    Nej, låt dig ej förskräckas

    i denna skräckens tid

    Dom hoppas ju på detta

    att innan kampen börjat

    vi gett oss utan strid

    vi gett oss utan strid



    Nej, låt dig ej förbrukas

    men bruka väl din tid

    Nej, låt dig aldrig kuvas

    du stöder oss, vi stöder dig

    vi ger varandra liv

    vi ger varandra liv



    Vi låter oss ej tystas

    i denna tysta tid,

    en dag ska marken grönska,

    då står vi alla starka,

    då är den här vår tid

    då är den här vår tid!


    Kraftkram Gunilla!

    SvaraRadera
  5. Vägg i vägg med miljöfrågan ligger hälsofrågan. Eller är det kanske samma sak, där det ena är den yttre miljön (luft, vatten, jord, växtlighet). Det andra är den inre miljön (livsstil, filosofi, attityd, hälsa, sjukdom, lindring, bot).

    I båda dessa parallella miljöer drivs forskning. Men hur? Med ansvar? Jo i vissa fall. Men bakgården skrämmer. Inte många vågar visa upp hela bilden, åtminstone inte när den kommer till beslutsfattarens bord.

    Beslutsfattare kan vara politiker eller partier. De lutar sig mot vetenskapen, vars forskare ofta är beroende av sponsorer, som ej sällan styrs av branschintressen, vinstmaximering. Kapitalet styr.

    Kan det vara orsaken till att en del läkare är benägna "maximera" antalet mediciner på patienter?
    Något som f.ö. i dessa dagar är uppe i medierna.

    I morse hördes en välformulerad protest i Ring P1. Det var en sjuksköterska i Askim som påtalade detta och samtidigt rekommenderade läsning av boken
    "Forskningsfusket" av docent Ralf Sundberg.

    Även vaccinationsfrågan är ett exempel på feghet. Det finns läkare som tycker annat än Annika Linde. Ändå visar de sig inte i Rapport, Aktuellt etc. Eller blir de stoppade vid grinden?

    Gt



    SvaraRadera
  6. Torftigt jultal, tja, kanske det. Men han betonade klimat och miljö och faktiskt radikaliserar miljöfrågan med orden "fler måste gå från ord till handling". Ett livsstilsförändrande leverne för gemene hen som det kan uppfattas men jag hoppas hans ord främst adresserades fega politiker i miljödebatten. Och mellan raderna. Gå från retorik till resultat! NU!

    Dödgrävare är de dessa blytunga politiker med sin inlärda retorik, prestige, utredningsvansinne, positioneringar och eviga handlingsförlamning.
    Det handlar om engagemang och opinion. Dagens politiska system gör våra folkvalda försiktiga. De gör ingenting om inte vi/gräsrötterna gör någonting. Trycka på. Våga vara besvärlig. Bilda opinion. Gestalta något. Det måste vi göra om alls någonting ska bli gjort.

    Och kungahuset självt då. Är de goda förebilder? Går de i bräschen från ord till handling för klimat och miljö? Snart kanske, förhoppningsvis. Men inte än. Inte ens halvvägs!

    Nej, så här ska ett tal gestaltas. Jag säger bara Charles Chaplin. Hans magnefika tal från hans magnefika film The Great Dictator (1940). Insikt, kärlek, mogenhet och hopp genomsyrar talet till människa, miljö och framtid. Och självklart. Det krävdes en komiker med klara ögon, känslig själ och ett globalt hjärta.

    The greatest speech ever made you tube

    (Obs! 15 juli 2011 3:38)

    SvaraRadera
  7. Tack Anita -vackra och kloka ord!

    Thord Wiman

    Jag sa inte att kungens jultal var torftigt för det tycker jag inte.

    Vad jag menade var att när kungen framstår som en radikal spjutspets i miljödebatten då är det sannerligen torftigt i de politiska lägren.


    Gunilla

    SvaraRadera
  8. "Det är som mörkast nu, nu kan det bara bli ljusare"!

    Struntprat.

    ;-)

    SvaraRadera
  9. En radikal spjutspets i miljödebatten är Pernilla Hagberg miljöpartiets gruppledare i Vingåker.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  10. Nu är jag med dig, Gunilla. Läste för hastigt/slarvigt. Ursäkta!

    SvaraRadera
  11. Evolutionen går hela tiden framåt. Ej bakåt!

    Antingen är man för eller emot. Mellanting som neutral existerar inte. Den som påstår sig vara neutral har lagt sin röst på den "mörka" sidan/kraften.

    Så länge som vi inte vågar lyfta fram det vi verkligen tycker får vi ingen hållbar enhet som skapar förändring.

    Christer

    SvaraRadera
  12. Håller med dig Christer, och jag tänker att Pella Thiels ord säger detsamma fast på ett annat sätt: att optimism och pessimism bara är två "Åskådarsporter"!

    Efter att ha sett Tove L i senaste Nyhetspanelen samt hört Roslings senaste isolerade statistikskönmålning - så får jag känslan av att de båda ger uttryck för ett och samma fenomen:
    De söker den för människan så viktiga bekräftelsen, alternativt söker de mildra sin oro eller en kombination.

    Rosling, som vi här diskuterat och "sågat" tidigare ställer lite utvald antropcentrisk statistik i rampljuset för att skylta med sin optimism, medan Tove smilar upp sig när hon inte kan förstå de samband som Birger förtäljer - hon kontrar med några osammanhängande "fragment" som de andra visserligen kan typ hålla med om, men hon förmår inte säga rakt ut, jag förstår inte Birger, jag förstår inte problematiken med tillväxten...

    De söker tillsynes bekräftelse både för sig själv och den bevisligen ohållbara riktning som nuvarande (o)ordning/civilisation har.

    Tydligen är klimatet sådant, tror de, att man vare sig kan visa sådant som är negativt idag, ej heller visa sin oförståelse/okunskap om något...

    Det tyder på att vår samtid är ängslig - men som Christer & Anita säger - det är Vi som måste ta oss ur denna ängslan - låt oss hjälpas åt utan att trampa några på tårna

    Systemkritiska hälsningar

    SvaraRadera

  13. anita

    Globala Gräsrötter!
    Du har mitt stöd!

    Vägen till framtiden
    är krokigare än
    någon kan förstå.

    Våra gränsrötter
    anpassade rötter
    trötta
    rötter
    trötter

    roland

    SvaraRadera
  14. Lisbeth.
    Vingåker var vaggan för MP:s bästa krafter i västra Sörmland.
    Roligt att det finns originalfragment kvar sedan den tiden.

    Gt

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.