söndag 2 december 2012

Ljusen

Snön har lagt sig. Gick genom skogen i morse. Ville se huset där den släckta adventsljusstaken aldrig tagits bort från fönstret.

Det blir kanske så. Gammal, ensam, sträv som vägrar flytta in till vare sig kommunens eller marknadens äldreboende. Vad ska den gamle göra där? Sitta i ett rum? Gå i en korridor? Titta på Bonde söker fru? Han har varit fri hela livet, skött sig själv.

Jag ville bara kolla adventsljusstaken. Se att den tänts. Det hade den. Kanske blir det en sommar till för den gamle att ta strid mot slyet som anfaller från skogen.

Den advent när inte ljusstaken lyser i det lilla huset i skogen så vet man att slyet har segrat. Men vem bryr sig? Huset kommer att förfalla. Ingen vill ha ett sånt hus. Inte idag. Visserligen är det bostadsbrist, men de urbana vet inte hur man tänder eld i en kamin, slår en äng eller ens hur man överlever utan gatljus och mobiltäckning. Han tycks mig rik, den gamle. Och ljuset känns fint i fönstret.

14 kommentarer:


  1. Fin text, fin bild - tack!

    SvaraRadera
  2. Det här är Birgers vackraste sida.
    Kontorsråttan

    SvaraRadera
  3. Så vackert! Tack, Birger!

    Gt

    SvaraRadera
  4. Härlig skildring! Låter lite grand som Sture Dahlstöms figur Karl Andersson.

    SvaraRadera

  5. Så länge den ultaliberala globariseringan får härja fritt och Peak Oil slår till blir slyet vinnaren.

    Norge däremot stoppar nu globariseringen vid gränsen för att skyddar sitt jordbruk från slyet.

    Alf Johansson

    SvaraRadera
  6. "Det här är Birgers vackraste sida." Instämmer, det var den som fick mig på fall när jag läste Svarta oliver och gröna drömmar.
    Mer av den!
    AK

    SvaraRadera
  7. Jag tänker på vem/vilka vi finner i "andre änden" i detta ett och samma samhälle, jag tänker att den diamentrala motsatsen till denne gamle man/kvinna då blir den utseende-, betygs- och präktighetskämpande tonårstjejen som pga våran tystnad fortsatt måst försöka axla den roll som detta nyliberala- och individuella samhälle kräver (och som dagens feminism i mångt och mycket tyvär späder på pga sin brist av systemkritik), visst det kan också vara den unge mannen som kämpar på med såväl sitt yttre och sin ekonomistiska karriär.
    Det kan också vara ett ungt par som ovanpå detta ovanstående bestyr har att lägga ett allt mer krävande livspyssel.

    Vilka färdigheter är då dem besitter som är att beteckna "som den andre änden" av det att kunna slå, tillvarata och värna en äng, att tända i brasan och rå över sin egna tid - ja det handlar väl om att kunna bläddra i katalogerna och göra valet mellan någon fåning luftvärmeväxlare eller jordvärme, att vara så många timmar på jobbet som möjligt och samtidigt få ihop livs- och familjepysslet, samt inte minst försöka vinna i det materiella ytskiktssamhällets ständigt pågående tävling.

    Ungefär så - tragiskt så att det förslår - och med avsaknaden av systemkritik så klankas det fortsatt ner på dessa stackars människor - tack och lov för att man åtminstone är systemkritisk...

    SvaraRadera
  8. Sorgligt att tänka sig. Det du beskriver här, Birger, är ett samhälle och levnadssätt som håller på att försvinna helt. Om tjugo år är det historia blott. Själv skulle jag inte ha något emot att bo så. Fin skildring, som sagt.

    SvaraRadera
  9. "Snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken"; hos Birger även staken.

    Nisse

    SvaraRadera
  10. Hittade hit till din plats på nätet för ett ganska bra tag sen, något år eller så. Hittade senare i somras Svarta oliver och gröna drömmar i pappas bokhylla. Sträckläste den i princip och det är historierna i den som borde vara det vi diskuterar. Precis som det här. Fint, vemodigt, omtänksamt trots/tack vare anonymiteten.

    Gärna mer sånt här till skillnad ensidiga monologer från olika håll som kör på fyrfältsmotorvägar och aldrig möts. Fortsätt uppmuntra långa tankar.

    SvaraRadera
  11. Fint, Birger!
    En vemodig men uppbygglig berättelse som får mig att tänka på Rickard Sjödins dikt "Torparbruden".

    SvaraRadera
  12. Fint skrivet och så målande att jag ser det framför mig... Även detta är en del av svedala!

    SvaraRadera
  13. Du kunde ju knackat på ... så hade jag satt på kaffet ...

    SvaraRadera
  14. Tänker på filmen Gubben i stugan av Nina Hellenius, en av mina favoritfilmer.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.