tisdag 7 augusti 2012

Världen

Med anledning av världen just nu tycks bestå av medaljer hit och medaljer dit - jo, jag är också ganska sportnördig men struntar egentligen blankt i hur många medaljer olika länder får och känner rejäl avsmak när till och med svenska journalister talar om "svensk urkraft" och blåser upp "våra" medaljer som om de hade fått en släng av nordkoreansk sjuka - länkar jag till Worldometer.

Tack för idag, slut för idag. För övrigt är Jelena Isinbajeva bäst i alla fall...


23 kommentarer:

  1. De flesta verkar anse att vi är det vi presterar. Våra jobb t.ex. Det är idrottarnas jobb att prestera och vinna medaljer.

    Bygger det på det du skrev tidigare "icke civilisationens fundament." Kan man vänta mer av individer som tror att vi enbart är materiella varelser?

    Tron på den "svenska urkraften" tycks inte vara så unik trots allt.
    Hela världen samlar medaljer. Det är en enorm kraft och en enorm urladdning vi bevittnar. Tänk om den energin användes till annat än det tillfälliga lyckorus medaljer ger. Medaljens baksida är att mycket vill ha mer.

    SvaraRadera
  2. Dagens melodi tycks vara att tävla inom alla områden. Något som för mig betyder att man utser förlorare och förlorare vill ingen vara.

    Vinna och vara bäst är något som inprogrammeras från barnsben och utslagningen börjar redan i exempelvis skolan, inom gruppen för idrott etcetera. Var de så kallade bästa hamnar kan vi se när Svenska politiker ordnar stora tillställningar och när det anordnas galor av olika slag.

    Flera elitidrottare sägs vara ambasadörer för Sverige vilket tydligen inte gäller när de flyr Sverige av skatteskäl. Många av dem är mångmiljonärer men när de skadar sig kommer de tillbaka till Sverige och får gå före övriga medborgare i sjukvårdskön.

    Bland oss Svenskar tycks det vara tabu att kritisera idrottare. Den som såg programmet på teven som handlade om elitidrottarens vardag bör ha fått sig en tankeställare som säger: Är dessa kvinnors och mäns utövande av idrott en förebild för andra?

    Tabu tycks även gälla kritik av invandringspolitiken. Att ha synpunkter på invandring betyder inte att man är rasist.

    Christer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är bra pedagogik med vinnare och förlorare :) Ungarna får tydligt lära sig vad livet kommer ge dem. Och på varje vinnare går det vääääldigt många förlorare. Bra. Finns mycket att lära där.

      Radera
  3. "Dagens melodi tycks vara att tävla inom alla områden. "--
    Ja men i OS har man tävlat från det antika Greklands tid. Varför inte fråga sig om hur vettigt det är att tävla i dans med avdankade stjärnor?

    Förövrigt gillar jag när de pratar om svensk "urkraft", vet inte varför, bara en spontan reaktion.

    SvaraRadera
  4. *
    DEN NYA VÄRLDSORDNINGENS NÄTVERK

    Världens historia är skriven av dess mördare. Hur länge skall vi tillåta detta att fortgå? Den som vet men
    tiger gör sig medskyldig.

    Lisbeth och Christer hur många sanningar tål vi.
    Tål BS allt?

    Om Vi överlever att se rakt in i den galna värd som VI befinner oss i utan att krossas kanske Vi kan hålla varandra uppe liksom havets droppar gör med varandra!

    Roland

    SvaraRadera
  5. I OS tycks den svenska urkraften vara något mindre än den danska.
    Danmark hade beslutskraft nog att inte satsa på atomkraft.

    SvaraRadera
  6. Roland
    "hur många sanningar tål vi." En del verkar tåla hur många som helst och fortsätter obekymrat. Men många mår dåligt. Till sist tar det stopp för alla. Det kan ta sig uttryck i kroppliga symtom. Den psykiska ohälsan sprider sig långt ner i åldrarna. Unga människor som bara påbörjat sitt arbetsliv bränner ut sig. Kan se det på nära håll. Tycker det är väldigt sorgligt. Men Roland på något sätt, så känns det som ett friskhetstecken trots allt. En reaktion på att världen är galen. Enligt en del "tänkare" lever vi i den lägsta världen. Stämmer det är helvetet här på jorden.

    "Hur länge skall vi tillåta detta att forgå" Ja, hur länge? En droppe utgör inte hela havet. Men blir vi många som vill se förändring så sker en förändring. Tills dess kan vi "hålla varandra uppe" och inte glömma det viktigaste. Vår egen inre förändring. Utan inre förändring sker ingen yttre förändring!? Det är så lätt att vilja förändra hela världen om bara alla andra ville skärpa sig...

    Lisbeth

    Lisbeth

    SvaraRadera
  7. "Dagens melodi tycks vara att tävla inom alla områden. "--

    Jo och så kommer det förmodligen alltid förbli, ganska naivt att tro annat. Men man kan ju alltid fundera på vad det är som ska tävlas i och vad som ska ge bonusar och glittrande guld.

    Roade mig att sätta ihop lite siffror från AstraZenecas nedmontering. Där har ägarna byggt upp en koloss (mot bättre vetande) som blivit alltmer ineffektiv bara för att öka aktiekurserna, men när marginalerna börja tyna (nåja...), ja då ska ägarna ändå inte ta ansvar för det man byggt upp utan bara bryta ner och öka marginalerna ännu mer genom att söndra (gärna med en känga till politikerna som får ta hand om de som blir över). Mer här:

    http://mathsnilsson.wordpress.com/2012/08/05/en-reflektion-att-forundras-over/

    SvaraRadera
  8. Både himmel och helvete finns här på jorden och i det enda verkliga liv vi lever. Existensen är en kamp - både mellan och inom arter. Vi människor är på toppen för att vi förstått att förvalta våra erfarenheter (det vi kallar civilisation och allt vad det innebär) och tagit kampen tillsammans. Vi bestämmer själva vårt öde. Och du gör det också vårt fjärde år (än så länge). Genomskåda skitsnacket och avlägg din röst :)

    SvaraRadera
  9. Roland, du skriver: "Den nya världsordningens nätverk".

    Detta nätverk finns tydligen i alla led, från toppen på pyramiden till botten. För att förstå att detta nätverk existerar innebär att först kunna se och uppfatta detta nätverk. När så är gjort behöver jag, Roland, var och en analysera sig själv.

    Vi är många som vill förändra världen. MEN HUR MÅNGA ÄR BEREDD ATT FÖRÄNDRA SIG SJÄLV? Kanske egna analysen kan ge ett svar?

    Lisbeth skriver: "Utan inre förändring sker ingen yttre förändring". Det tåls att fundera över.

    Christer

    SvaraRadera
  10. Journalisterna griper desperat efter halmstrån,eller gör en höna av en fjäder. Allt för att få in en artikel. Lösnumren är viktiga för en tidning och tänk OM det slår in, och konkurenterna missat det ! Det sorgligaste är ju att så många går på det ! Varje gång !

    SvaraRadera
  11. Det som är bra för den enskilda människan är inte alltid bra för den kollektiva mänskligheten.

    SvaraRadera
  12. Instämmer, yttre förändring kräver inre förändring/medvetenhet. Det "går inte" att diskutera miljöfrågor (som kräver förändrad livsstil) utan den nödvändiga ingrediensen personlig utveckling. Hittade nyligen en blogg som väver ihop dessa två trådar - vår yttre miljö och vår inre miljö.

    http://radslaellerkarlek.se/

    SvaraRadera
  13. Anonym Intressant blogg!
    Från bloggen:
    "Rädsla och kärlek är våra grundkänslor."

    Eller t.om. Kärlek eller hat? Allt som inte är kärlek är hat? Rädsla skapar hat/ondska? Eller gör det inte det?

    Det skulle kunna förklara elitens agerande?
    Om vi tar t.ex. kärnvapen, ja till kärnvapen vilken grundkänsla är det? kärlek eller rädsla/hat?

    Kan vi svara kärlek till allt levande på den frågan så säger vi ja till kärnkraft. Kan vi inte det så säger vi nej. För inte ska väl rädslan få styra oss?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  14. deff en fråga... "Genomskåda skitsnacket och avlägg en röst"
    Det låter krångligt.

    Om man genomskådar skitsnacket "bör" man inte lägga ner sin röst då? Annars så samtycker man väl? Man instämmer i skitsnacket? Eller menar du att man ska upprätthålla skendemokratin visa sin "plikt" som god och lydig medborgare och rösta? Rösta på det som är minst dåligt? Frågan är om vi har tid att
    tänka som så...

    "Existensen är en kamp skriver du"
    Ja, en kamp mellan kärlek eller rädsla/hat?

    Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag menar mest: Tänk själv!

      Existensen är en kamp om äta eller ätas.

      Hatar du det djur du åt till lunch sist?

      Radera
  15. deff ja "Existensen är en kamp om att äta eller ätas". Personligen så har jag valt att vara vegetarian. Men att det inte är bra för alla eller passar alla förstår jag.

    Men där kommer respekt in? Respekterar "du"?/vi det djur vi åt till lunch sist?
    Förstår vi att de har känslor precis som oss människor? Att de lider och känner rädsla precis som oss. Hatet däremot står vi "skapelsens krona" för.

    Vi har utvecklat det mentala genom evolutionen? Känslomässigt återstår mycket att utveckla. Tänker bl.a. på empati och tolerans. Tänkte vi själva, skulle vi inte godta att djuren transporters långa sträckor bl.a. inom EU? Godtar vi det utan att protestera, så har vi inte tänkt efter? Ännu värre, har vi tänkt efter och tiger så är det "hat"? dvs om allt som inte är kärlek är hat.

    För det kan ju inte vara okunskap om vi uppmärksammat något och tiger? Begripa är en sak att verkligen förstå en annan? Det är mycket vi säger oss förstå. Politiker i Sigtuna kommun har förstått att djuren lider och att långa transporter inte är bra för miljön. De vann striden om långa djurtransporter inom EU. De tänkte själva. Hoppas fler kommuner följer efter.

    Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok. Största möljliga respekt alltid förstås (i kollektiva lösningar om du frågar mig). Annars tycker jag vi börjar med omtanken människor emellan. Det är ju vara läsa kommentarer på den här bloggsidan så fattar man hur mkt som finns att göra där.

      Radera
  16. Lisbeth. Du skriver så himla bra, att man undrar om du har någon blogg där man kan få läsa mer av din penna. Eller om du ämnar skaffa en?

    SvaraRadera
  17. Anonym, Nej har ingen egen blogg. Ämnar inte heller att skaffa någon.

    Det finns många bra bloggar. Birger Schlaugs är en sådan. Den manar till eftertanke, tänk själv och långa tankar. En blogg är inte en bra blogg utan bloggläsare och kommentarer. Om alla hade egna bloggar skulle förmodligen kommentarerna bli mindre. Nöjer mig med att kanske så små frön på andras bloggar.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  18. Tack, Lisbeth, då vet vi. Vi får "snylta" på andras domäner☺.

    SvaraRadera
  19. Varför känner du avsmak när det talas om "svensk urkraft"? :)

    Nordkoreansk sjuka?

    Nej, jag hänger inte med.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.