fredag 27 juli 2012

Invigning, eder, John Lennon och frågan om vem som har rätt att vinna...

Jaha, så invigs OS, några dagar efter det att spelen börjat. Det mer sympatiska med de olympiska spelen är att ingen reklam får förekomma på arenorna. Däremot får man sälja teve-rättigheterna till reklam-teve-bolag. Ett ganska tragikomiskt litet hyckleri. Som bland annat resulterar i att SVT:s sändningar från OS i fortsättningen ersätts av reklamfilm med OS i pauserna. 

För övrigt får de tävlande, för att få tävla, avge den olympiska eden och därmed svära på att de inte brukat vare sig dopningsmedel eller droger. Hej och hå. Det är lite grand som kyrkans trosbekännelse i vilken man för formens skull uttalar att man tror att Jesus var avlad av den heliga Ande.

Dopingreglerna lär försvinna så småningom, eftersom det finns så mycket pengar att tjäna i både elitidrott och genetisk dopning - vi får genetiskt designade idrottsmän och idrottskvinnor som underhåller oss mellan reklaminslagen. Elitidrott blir ren underhållning. Och var så säker, vi kommer att låta oss underhållas och fascineras av kampen i hundrametersloppet då också.

Häromdagen berättades att återigen deltagare åkt fast för dopning. Att idrottare åker fast brukar av de mest naiva utgöra bevis för att anti-dopningsarbetet fungerar. Men i själva verket är det förstås tvärtom: att idrottare satsar på dopning, trots alla resurser som sätts in för att avslöja dem, visar att det finns en  underliggande kunskap om att man faktiskt kan komma undan.

Men inte blir det så att vi får genetiskt designade idrottare, säger vän av ordning och reda. Men förskjutningar har skett genom åren i takt med att samhället förändrats. Tidigare fick man inte ha tränat yrkesmässigt för att få delta i OS. Då var man diskvalificerad för deltagande, vilket resulterade i att inte de bästa kunde delta i de olympiska spelen, som därmed riskerade att bli en småputtrig tillställning för glada amatörer...

Tanken man hade var att om den vann, som tillåtits att träna hårdare och mer än andra, skulle fel vinnare koras. Det var nämligen naturlig fallenhet som skulle avgöra, inte träningsvilja och träningsmöjligheter. Idag är de flesta som deltar mer att se som yrkesmän och yrkeskvinnor i idrottssvängen.

Torbjörn Tännsjö problematiserar i senaste Sans: "Vi tänker inte på att konserten vi lyssnar på är mindre värd, om vi får veta att solisten tagit beta-blockerare, för att hålla nerverna i styr".

Tilläggas kan: Vi funderade inte ens på om John Lennons bästa låtar är mindre värda därför att han flummade på ganska duktigt...

Kanske är problemet för oss snarare att vi inte vill att de bästa idrottarna skall avslöjas som dopade. Men vi kräver resultat av dem som lockar till dopning. Förresten har pojkar och flickor i Sverige fått medicin för att inte bli för långa, när det visade sig att de skjutit iväg "för mycket". Det är väl därför "vi" varit så dåliga i basket... Eller att något lång och stor Bolt inte tillåtits växa upp i landet...

Men i kampen om vem som tar hem guld i tio meter luftpistol behöver man nog inte ens fundera på dopning. Eller? Hoppas det blir ett fredligt OS och att de stackars engelsmännen kommer undan projektet med hedern i behåll utan alltför mycket militära insatser.


9 kommentarer:

  1. Själv hoppas jag på att man i framtiden sänder os och andra stora idrottsevenemang i en speciell kanal så att man kan slå på tv:n utan att behöva se skiten.

    Å andra sidan kan det ju vara bra att låta bli att sätta på tv:n några veckor och göra något vettigare.

    SvaraRadera
  2. En hemska sak med OS - och en del andra sportevenemang - är att den brittiska militären får chansen att visa upp sig i all sin käckhet.
    Därmed blir den poppis, och herrarna kan fortsätta med sin krigföring: de försätter inte en chans att piska upp patriotisk feber.

    SvaraRadera
  3. En hemsk sak med OS - och en del andra sportevenemang - är att den brittiska militären får chansen att visa upp sig i all sin käckhet.
    Därmed blir den poppis, och herrarna kan fortsätta med sin krigföring: de försätter inte en chans att piska upp nationalistisk feber.

    SvaraRadera
  4. Obehaglig koppling du gör till Lennon och musiken. Varför gillar vi att låtskrivare drogar sin hjärna men inte idrottare sina kroppar? Nu blir det svajigt. Du är bra på att vända och vrida på verklighetsuppfattningar!
    Stefan L.

    SvaraRadera
  5. Tja, nu tycktes det väl i och för sig som att det var Torbjörn Tännsjö som vände och vred på denna verklighetsuppfattning. Birger gled bara med i tanken i just detta fall. Hyllas den som hyllas bör. :-)

    SvaraRadera
  6. Det är förstås riktigt, men Sluggo har gjort jämförelse med Lennon förr... så vem som är hönan eller ägget kan man inte veta, om det inte är en helt annan som först gjort jämförelsen, kanske tuppen. bra är det i alla fall.
    Stefan L.

    SvaraRadera
  7. När OS är slut ser jag alltid fram mot nästa OS. Jag har förberett i två veckor med mat och annat så att jag klarar att bevaka allt. Motionscykeln har kommit på plats framför 50-tummaren. Det går ju inte att sitta av hela OS, då får man både ischias och annat ont. Så när löparna går in på upploppet lägger jag på en rem.

    OS har alltid fascinerat mig, ända sedan Helsingfors-OS 1952, då jag var sex år gammal. När jag var 12 och hoppade tresteg och sprang 800 meter var siktet inställt på eget deltagande. Jag trodde på fullaste allvar att det skulle vara möjligt.

    Men idrottsintresset har jag behållit, speciellt friidrotten och handbollen. Jag ser det mesta på TV. Även det egna utövandet har fortsatt fram till idag, varför jag är tämligen vältränad och ser ett par decennier yngre ut i kroppen än vad jag faktiskt är.

    Kampen mot dopning gör framsteg såg jag på TV. Nu kommer varje idrottsman och -kvinna att få lämna ett prov som avspeglar den egna kroppens individuella "fingeravtryck". Den som avviker vid en kontroll åker direkt.

    Så kallade genetiskt designade idrottare är ingenting nytt, det har alltid förekommit, även utanför idrotten. Hela samhället är ju ett genetiskt experiment i och med att vi utformar samhället på ett visst sätt. Vi kommer alltså inte undan genetiken hur vi än gör. Vem kan inte skilja mellan en kulstötare och en maratonlöpare eller mellan en simmare och en 100-meterslöpare?

    Elitidrotten går inte att stoppa. Det ligger i vår natur att tävla, att jämföra oss och att prestera ständigt bättre. Och så är det ju så kul! Idrottarna underkastar sig enorma plågor men anser ändå att de vill hålla på. En och annan kritikerröst hörs då och då, men idrotten är en kraft av oerhörda mått, som en atombomb.

    Problemet är inte elitidrotten. Det stora problemet är fetmaexplosionen! Vår brist på rörelse vårt myckna ätande. På 1960- och 70-talet kunde jag se en och annan överviktig person i gatumiljö, idag får man vara glad om man träffar någon enda med normalvikt. Fetman och övervikten finns överallt, bland barn, ungdomar, kvinnor och män. Nästan alla män i min ålder har midjemått som liknar ingenting, dock inte jag själv. Kanske förstår ni varför.

    SvaraRadera
  8. Stefan, tack för påminnelsen om Lennon, det hade jag faktiskt glömt bort.
    Anonym 11.30: Torbjörn bör verkligen hedras för en riktigt spännande artikel, som tyvärr inte finns på nätet.

    SvaraRadera
  9. Ok, då böjer jag mitt huvud även för Birger. Även i denna fråga. :-)
    Stefan, tack för det nya alternativa ordspråket. :-)
    AK

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.