 |
| Klicka här så kommer pausfilmen. |
måndag 25 juni 2012
7 kommentarer:
KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.
LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.
MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.
VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.
DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilket slit och släp för de "Små rackarna" ovan syns små luddiga moln. Slit och släp får oss inte att höja blicken och titta efter hur himlen ser ut.
SvaraRaderaMotion 1997/98
"Utredning om HAARP (amerikansk rymdforskning)
Eva Goes (Mp) och Ragnhild Pohanka (Mp) skrev en motion som togs bort efter ett par dagar. Stämmer det?
Lite ur motionen: "Det vore naivt att tro att HAARP är ett isolerat experiment som inte kommer att utvecklas vidare. Det hör ihop med ett 50 år gammalt intensivt och enormt destruktivt program för att förstå och kontrollera den övre atmosfären..."
Sedan dess har har HAARP inte diskuterats i riksdagen.
Varför finns inte detta med i klimatdebatten? Om det nu existerar ett över 60 års experimenterande med att kontrollera och styra atmosfären dvs. bl.a. vädret så borde det väl diskuteras? Diskuterar vi ens verkligheten om det inte finns med?
Ja, de små krypen (läs människan) vill härska ovan molnen,på marken ja överallt. En härlig liten filmsnutt!Den manar till eftertanke och långa tankar. Med näsan i mobilerna t.om. när vi går, kör bil så ser vi inte mycket...
SvaraRaderaPaus är ett fint ord. Vila. Och återkomst.
SvaraRaderaJa Birger, en genial animation:
SvaraRaderaUnited we stand; divided we fall
Det är något besynnerligt evolutionärt konstruktionsfel med människas EGO.
Birger,
SvaraRaderaJag delar din syn på denna värld i mångt och mycket. Dessvärre blir jag också mer och mer pessimistisk för varje dag.
Jag försöker göra vad jag kan, har gått ner i arbetstid till 75% och ägnar min extra lediga dag i veckan åt att odla i mitt trädgårdsland, åt biodling, motion, lappa trasiga kläder och att på dylika sätt försöka leva ett så innehållsrikt liv som möjligt där jag kan känna stolthet över sådant jag själv skapat utan bekostnad av andra människor, djur eller miljö.
Samtidigt som alla andra springer på köpcentra och shoppar och alla industrier går för högvarv och riksvägen en kilometer bort aldrig är utan motorbuller en enda timme under dygnet. Samtidigt sitter också miljarder människor runt om i världen hungriga och sjuka och outbildade och utnyttjade eller på något sätt drabbade av konsekvenser från vår västerländska livsstil.
Mitt grönsaksland och mina lappade jeans känns definitivt som en obetydligt droppe havet samtidigt som jag inser att det är det viktigaste som jag kan göra på individnivå. Det stora arbetet måste så klart ske på systemnivå, men även där har jag ju ett ansvar som del i systemet.
Jag undrar på vilket sätt du anser att jag som ett mycket mycket litet kugghjul bland sju miljarder andra kan påverka hela världsmaskineriet?
Johan, nu var det i och för sig Birger du vände dig till, men skriver ändå lite om hur jag själv tänker. Anser för egen del att min miljöhänsyn kan delas in i 3 kategorier:
SvaraRadera1) Egen livskvalitet
I den här kategorin går miljöhänsyn och min egen livskvalitet helt hand i hand, men det är det sistnämnda som är drivkraften. T ex mitt val att downshifta i 2 steg (gå ner i karriär=lägre lön, gå ner i arbetstid=lägre lön igen)och att äta mest vegetariskt.
2) Egoistiska miljöskäl
Hit hör sånt jag gör som jag samtidigt "njuter" av att göra av miljösamvetesskäl. Dvs handlingar som är rena "miljökärlekshandlingar"/skulle inte kunna motstå dem. T ex källsortering, snåla med energi, med vatten, använda prylar till de "självdör", köpa mycket begagnat. Alltid ifrågasätta mina egna resursanspråk.
3)Rena miljöskäl
Här kommer uppoffringar in. Och ibland uppoffrar jag mig. Ibland inte (t ex tar bilen istället för bussen den korta vägen till jobbet). Under den här punkten är det för egen del viktigt att tänka i "medvetna val". Det som är viktigt för mig gör jag. Det som jag egentligen både kan ha och mista avstår jag ifrån. Ingen kan göra allt. Och alla har sin lilla stund på jorden att värna. Livet kan inte bli ett enda stort uppoffrande. Jag skulle inte klara av/vilja leva 100% "renlärigt". Utan det jag gör är nog bara förknippat med att jag mår bra. Men nog slås vi väl alla av tanken på droppen i havet som du skriver. Men gutta cavat lapidem - droppen urholkar stenen. Såväl vad gäller den faktiska handlingen som den normpåverkan den kan innebära.
Att ta personligt ansvar är viktigt. Det gör vi bl.a. genom att hålla ögon och öron öppna och genom att informera varandra. Att inte avfärda saker innan vi kontrollerat dess sanningshalt är viktigt. Att ta personligt ansvar handlar inte bara om t.ex. sopsortering.
SvaraRadera