lördag 9 juni 2012

Apropå fotboll

Efter det att jag i teve samtalat med Jon Jefferson Klingberg om den mer brutala hårdrocken fick jag en del smått upprörda kommentarer. Hur kan jag ägna mig åt sådant... Svaret är att jag är en nyfiken sort. Och att jag gillar bra musik oavsett genre. Opera, ädel klassisk musik, tekno, jazz, gammaldags rock eller... death metal. Så är det med fotboll också. Och EM i att sparka boll kan bli bra. 

Tror att Tyskland vinner - och i så fall är det en seger för offensiv och rolig fotboll. För när detta land, som spelat allt annat än rolig fotboll i många år, plötsligt för några år sedan gav sig sjutton på att spela rolig fotboll - ja,  rolig fotboll var nästan är viktigare än att vinna - då är det ett genombrott för fotbollen.

Efter domartavlor i gårdagens öppningsmatch mellan Polen och Grekland vann Grekland mina sympatier. Hade inte förväntat mig det. Anser att Greklands bör straffas länge för sin trista skitfotboll från 2004 - då man gick och vann EM. Det räcker liksom inte med kaos i statens budget, man bör komma sist i sin EM-grupp också... Men så kom då domarens tavlor som ledde till att Grekland fick en man utvisad. Djupt orättfärdigt.

Å andra sidan: när Grekland vann 2004 så spelade man efter sina förutsättningar. Defensivt, tråkigt. Jag skulle kunna dra några paralleller med politiken och dess partier, men ska låta bli. Kan bara säga att jag varit med om att driva en - av tre - valrörelse på det sättet...

Istället ska jag skriva om Djurgården. Trots att det lär innebära att hälften av bloggläsarna slutar läsa här och nu... (Återkommer nog i morgon med något ni känner er mer hemma i...). 1966 vann Djurgården - jag såg varenda hemmamatch förstås - Allsvenskan med en riktigt tunna spelartrupp. Sirius hade köpt upp halva laget och man tvingades därför spela efter de förutsättningar man hade. Defensivt var bara förnamnet. Tråkfotboll var efternamnet. Men man vann som sagt.

Annars är mina bästa Djurgårdsminnen från åren före 1966. Målvakten Arne Arvidsson gjorde inga teveräddningar, men han gjorde räddningar. Det man idag skulle kalla mittfält var rena rama betongväggen med Sigge Parling, Knivsta Sandberg och Tjalle Mild. Anfallet bestod bland annat av Leif Chappe Eriksson som center (en elegant som så småningom blev proffs i Frankrike och utsedd till bästa spelaren i franska ligan) och de två innrarna Leif Sköld och Hasse Nilsson som fick ta emot Chappes drömpassningar medan de sprang och sprang ungefär som Elmander idag.

Själv ville jag förstås helst vara en Chappe på planen, men liknade mer Knivsta Sandberg - så där lagom snabb, men en bra högerfot och ständigt jagande. När jag var riktigt liten så spelade Knivsta högerytter, han var redan då ganska knubbig och hade 11 på tröjan. En blårandig tröja med det namnet fick jag av morsan som julklapp. Jag var ganska liten, ganska rund och sprang hellre långt än snabbt.

Någon stor fotbollsspelare blev jag aldrig. Hade väl inga ambitioner heller, tyckte det var kul, inte minst att dra ner till Norra Latins fotbollsplan och spela. Det var mitt i Stockholm. Där fanns Janne, Bengt, Kjelle, Hans-Erik och emellanåt också Ola och Jakob och några till. Jag gick i Norra Latin från sjuan till sista ring i gymnasiet. Då hade landet Sverige råd med en skola mitt i stan, med en stor skolgård med en hyggligt stor fotbollsplan på. Sedan tog LO över Norra Latin, fotbollsplanen las ner och ett av alla skäl att vara kritisk till LO blev uppenbarat.

Allt detta apropå något så erbarmligt som att Grekland spelade 1-1 mot Polen. F´låt...:-)

29 kommentarer:

  1. Idrotten ska väl vara till för folkhälsan också. Men hur vanligt är det inte, att idrottare kommer linkande med skador här och var?

    SvaraRadera
  2. Har idrott, särskilt tuffa lagsporter, en roll som avledare av folks uppmärksamhet på politiken?

    SvaraRadera
  3. 9.43: Bra fråga ! Som kanske kan utvidgas ... hur går fascination för konkurrens och tävling ihop med tankar på solidaritet och tillväxtskepsis ?
    Eric

    SvaraRadera
  4. Segern i idrott, och annat spel, för med sig besvikelse hos motparten. Men den som sig i leken ger, den får leken tåla.

    SvaraRadera
  5. Militären har alltid vurmat för idrott. Hur kommer det sig?

    Med tanke på OS, som vill knyta fredens band mellan folken, så måste väl militärkulturen känna sig kluven.

    SvaraRadera
  6. Hrm, anar att sport inte är det som ligger kommentatorerna helt nära hjärtat. Militären har alltid vurmat för idrott, säger en anonym skribent. Tja, det har väl varit lättare att få rekryterna att idrotta än att marschera för att få upp något som kan kallas kondis.

    Eric ställer frågan hur det går ihop att tävla och konkurrera om man samtidigt värnar solidaritet och tillväxtskepsis. Vid badmintonnätet, som rutinmässigt kommer upp när sommaren dyker upp, är väl tävlandet en del av det som gör att det är kul att spela, och solidariteten något som gör att man låter motståndaren vinna några bollar ibland...

    En annan anonym röst bekymrar sig över alla linkande figurer som idrottat sig till linkandet. Å andra sidan kanske det är bättre att linka ibland än att sitta bakom datorn hela dagarna, få hjärtsvikt och sms-tumme.

    SvaraRadera
  7. Förslag till en solidarisk fotbollsmatsch:

    Båda lagen hjälps åt att sparka bollen i samma mål.

    Gt

    SvaraRadera
  8. Hmm, vadan denna rätt skeptiska inställning till idrott bland kommentatorerna här, beror den monne på att de oreflekterat projekterat normen från övriga samhället så att också idrott handlar om att vinna och alltid prestera mer, mer och mer!?
    Nej idrott mina vänner är något gott, den ger en tillhörighet och samanhang och det ger rörelsen som är så central för våra kroppar och intelekt en trivsam form.
    Jag talar om det rika föreningslivet, om spontan idrotten och allt det positiva, inte om elitidrotten där ensidig träning och -tränare skördar offer bland sina adepter som t.ex. systrarna Kallur, nej jag talar som sagt var om Johan och Abdul som sedan barnsben blivit kompisar och vuxit tillsammans i ett samanhang där de trivs som fiskar i fritt strömmande vatten.
    Utan idrottsföreningar i t.ex. Stockholm tror jag det skulle vara än mer kaos på gator och torg för att inte tala om än mer känslomässigt kaos bland de som inte normekonomiskt kan finna sin plats i detta konsumtionshetsande samhället.
    Idrott där alla som vill får vara med är av otroligt stort samhällsekonomiskt värde, såväl inom- som mellan länder!
    Vgh Tom

    SvaraRadera
  9. Apropå metal - som grattis på namnsdagen kommer här en av mina favoritlåtar från 80-talet:

    http://www.youtube.com/watch?v=35iOWuRhPos

    Texterna tänkte jag nog inte så mycket på, utan det var musikens takter och power/sisu som berörde.
    Grattis!
    AK

    SvaraRadera
  10. Ja visst 17! Det är ju Birger idag! Grattis, he he!

    Gt ☺

    SvaraRadera
  11. Mycket bra att du ibland skriver även om saker läsarna inte förväntar sig!

    Apropå Djurgården så har jag fortfarande inte kommit över när de kom sjua i allsvenskan 1992 och ändå åkte ur...

    SvaraRadera
  12. Tom,
    Är beredd att hålla med ..

    SvaraRadera
  13. Högerytter?
    Med nr 11?

    SvaraRadera
  14. Instämmer till fullo, Tom. (Kan man tycka annat?? :-))
    AK

    SvaraRadera
  15. Mig veterligen är fotboll en lagsport. Varför då ofta detta evinnerliga fokus på Slatan? Sport är kul och bra för hälsan. Men precis som i det övriga samhället dominerar konkurrenstänkandet. Man kan bli "stjärna" på att skriva en bok om sitt liv och på att sparka på en boll. Inget ont om Slatan som person är bäst att tillägga. Men ingen eller väldigt få kallar t.ex. städerskan eller spärrvakten för en stjärna.

    och jo sport ligger mig varmt om hjärtat...

    Eric ställer frågan om det går ihop att tävla och konkurrera, om man samtidigt värnar solidaritet och tillväxtskepsis. En bra fråga! Nog tål det att tänka på detta med evig konkurrens även inom idrotten. Det visar hur vi är "funtade". Vi utser vinnare och förlorare. Ur hälso och motionssynpunkt, så borde det räcka med att var och en gör sitt yttersta dvs "tävlar" med sig själv och inte att vi vinner över någon. Det skulle väl vara bra för alla? Det är väldigt roligt att träna i grupp samtidigt som man gör sitt yttersta för att utmana sig själv.

    Samtidigt så är det roligt att länder kan mötas i fredliga tävlingar. Så det är dubbelt.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  16. Lisbeth. Kan det hänga ihop så här möjligen:

    Innan vi blev riktiga människor hade vi ett primitivt beteende i oss, "vinna eller försvinna".

    Detta arbetades bort när vi blev civiliserade och sociala. Nu tänker vi på varandra.

    En liten rest av "naturens hårda villkor" dröjde dock kvar, och tar sig uttryck i idrotten.

    Men det finns ju sporter där det inte handlar om att vinna över annan, typ olika motionsformer.

    Vad tycker du om det tänket?

    Gt

    SvaraRadera
  17. GT Intressant! Tänker så här "Innan vi blev riktiga människor". Vi är alltså inte "riktiga" människor ännu, utan har långt kvar. "En liten rest" vill påstå att det är en stor rest, även om vi sakta går framåt i Evolutionen. Som tur är har vi kunskap latent som t.ex. flyktbeteende annars skulle vi inte klara oss.

    Tycker ni att människan i huvudsak beter sig som civilicerade människor, som tänker på varandra?
    Men som sagt det är dubbelt. Idrotten är viktig och bra. Vi kanske behöver tävla med varandra...?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  18. Dubbelheten är väl vår eviga följeslagare, du Lisbeth (m.fl.).

    Hela tiden "å ena sidan - å andra sidan".

    Gt ☺

    SvaraRadera
  19. Det var knappast djungelns lag som gällde bland folk innan vi blev "riktiga människor". Vilken grupp av människor skulle överlevt om alla agerade i egenintresse? Vi härstammar från människor som överlevt tack vare solidaritet och medmänsklighet. Det är något djupt mänskligt och inget som vi "lärt oss" i modern tid. Problemet är väl snarare att vi nu intalar oss själva att egoism är vårt naturliga tillstånd trots att vår mänskliga moral skriker att något är fel. Dagens lästips: "Gryning över Kalahari" av Lasse Berg.

    SvaraRadera
  20. Lagsport är alltså antagligen något som vi mår bra av och som vi pysslat med sen urminnes tider. Problemet är väl när det andra laget måste övervinnas och när solidariteten inte sträcker sig längre än till den egna gruppen.

    SvaraRadera
  21. Ska avslöja, för er som ogillar idrott, att jag under ett antal år var ordförande i VVK - Vingåkers Volleybollklubb, som spelar i elitserien och som var ett av Sveriges bästa lag.

    Det gällde att vinna, för att få publik, för att få inkomster till klubben, för att kunna utveckla verksamheten inte minst då det gällde att kunna satsa lika mycket på tjejers ungdomsverksamhet - som var mycket stor - som på pojkars...

    Generellt är det inte det smartaste för en klubb att skaffa sig ordföranden som kräver avveckling av svarta pengar - allt blir så mycket dyrare. Skrattade rått när Bosse Ringholm, som finansminister och ordförande i en idrottsklubb som skattemyndigheten granskade - uttalade att han aldrig sett eller hört talas om att det fanns svarta pengar i idrotten...

    Han sov förresten också under delar av en kortare föreläsning jag hade om grön skatteväxling för statsministern och finansministern. Den förstnämnde var i alla fall klart intresserad.

    SvaraRadera
  22. GT "Hela tiden å ena sidan - å andra sidan". Ja inte mycket är svart eller vitt. En del minns skolans lagsporter med fasa andra inte.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  23. Birger, "Ska avslöja, för er som ogillar idrott..."

    Vem/vilka har avslöjat att de ogillar idrott? Menar du allmänt ogillande, eller de som kommenterat här?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  24. Eric, själv tänker jag närmast i motsatt riktning när jag tex spelar spel med mitt gudbarn: vikten av att inte missunna någon annan att vinna/att "ha det bra". Därför har vi regeln att Alltid gratulera den som vinnar. Allt för att motverka missunnsamhet/oförmåga att glädjas med andra/ avund/jantelag/girighet.

    Trots gudbarnets ringa ålder - och våra eldiga ansträngningar under spelets gång - känner jag att hennes grattis numer verkligen är genuina och generösa. SOM det värmer mitt hjärta! Storsinthet är ett vackert drag.

    SvaraRadera
  25. Lisbeth, tja, det finns väl många som ogillar åtminstone elitidrott där vinna är det centrala. Det fördes en diskussion om hur idén om solidaritet går ihop med kampen för att vinna.

    SvaraRadera
  26. Because thе admin of this site iѕ woгking, nо doubt verу
    shοrtly it ωill be rеnowneԁ,
    ԁue to its quality cоntents.

    Here is my ωebρаge; kredyty rzeszów

    SvaraRadera
  27. That iѕ very аttention-grаbbing, You are a vеry professional bloggeг.
    I've joined your feed and look forward to looking for extra of your wonderful post. Additionally, I'νe sharеd yоur website in my sociаl networκs

    Take a lοok at my ωeb blog: pożyczki pozabankowe

    SvaraRadera
  28. When sοmeonе wгiteѕ an articlе
    he/shе keepѕ the image of а user іn his/her mind
    that hοw a uѕeг can unԁеrstand it.

    Тherefore thаt's why this article is outstdanding. Thanks!

    Also visit my page: dashboard.clipflex.net

    SvaraRadera
  29. Hello! I just wish to offer you a big thumbs up for your great information you have got right here on this post.
    I'll be returning to your web site for more soon.

    My page - kredyty i pożyczki pod zastaw

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.