tisdagen den 15:e maj 2012

Springsteen, Europas förfall och dröm om det ärofyllda återtåget till blandekonomi

Läser i bladet: "Det är sanslöst varmt och luften står stilla i den sorgligt slitna stadion. Estadio Olimpico är bara tretton år gammal, men står för det mesta helt outnyttjad. Det växer ogräs i trapporna, löpbanornas gummibeläggning är upplöst och har blåst bort." 

Platsen är Sevilla. Bruce Springsteen repar och håller presskonferens inför kvällens spelning. Arenan har kapacitet för 60 000 människor. Men bara 20 000 har skaffat biljett till den alldeles nya och alldeles sönderfallande arenan. Det är på något sätt det nya Europa i ett nötskal. Grekland har låst in sig i euron och tar kål på sig självt, Spanien är på väg med massarbetslöshet och allt mer enorma klyftor mellan rik och fattig. Portugal, Italien...

Euron som skulle lyfta Europa blev det självklara fiasko som kritiker hävdade att det skulle bli. Till och med hotet om att chefer skulle lämna Sverige i någon sorts massflykt om landet inte blev medlem i EU visade sig resultera i att allt fler chefer numera flyttar till Norge, landet som inte är med i EU. Ironiskt, kan man tycka. Lustigt nog - eller om man så vill: olustigt nog - gav jag den framtidsbilden i mitt sista tal på en MP-kongress år 2000. Idag finns väl också skäl att påpeka att Norge skall vara nöjda med att inte en svensk borgerlig regering haft makten där också, då hade oljan varit privatiserad av ideologiska skäl av sådan som Reinfeldt och Odell...

Problemet är inte EU i sig, eller ens euron i sig. Problemet är att politiker och etablissemang har haft för bråttom. Istället för att låta både EU och euron utvecklas som en naturlig del av en långvarig samhällsutveckling - kalla det gärna samhällsevolution - har man hetsat fram beslut. Dels för att kunna skriva in sig i historieböckerna, dels för att trycket från kapitalintressen har varit så förödande stort i att uppnå målet med en fri marknad för kapital. I grunden ligger inte alls fred och säkerhet, som det påstås. I grunden ligger trycket från "marknaden" att sopa bort det man kallat fragmenteringen i Europa. Fri marknad för varor och kapital, gemensamma regelverk för varor som underlättar specialisering, storskalighet och en blå planekonomi inom de stora bolagssfärerna.

Eller som skrevs i EU:s vitbok inför unionsbildandet: "Den expanderande marknaden skall bli en flexibel marknad, där resurserna, det må vara mänskliga eller materiella eller kapital- och investeringsresurser, strömmar till områden som erbjuder de största ekonomiska fördelarna". För vem, frågade jag då. För vem, frågar jag idag också. Till glädje för vilka? Självklart dem som har möjlighet - och tillräckligt låg moral - för att tjäna pengar på andras fattigdom och nöd. 

Problem kan vara såväl att staten och det offentliga dödar alla privata initiativ som att allt för mycket makt finns hos fysiska och juridiska personer vars huvudsakliga målsättning är att skaffa sig största möjliga avkastning i form av siffror på konton. När allt fler värden kokas ner till en fråga om siffror på konton är vi väldigt illa ute. Det har gott oändligt fort vad gäller nedkoket i just Sverige. Det är därför det är så oändligt tragiskt att begrepp som blandekonomi blivit ett fult ord. Det parti som inför nästa val i Sverige börjar tala om det ärofyllda återtåget till sans, måtta och blandekonomi skulle ha mycket att vinna.

20 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet!

Fred Lane sa...

Steg 3-partiet, kanske?

Lena sa...

Men Birger, blandekonomi är just vad vi har i Sverige. Vi har en ofantlig offentlig sektor som tar en mycket stor del av våra intjänade pengar. Jag har aldrig hört eller sett dig klaga över våra enorma skatter, tvärtom har du "lösningar" som skulle öka skattetrycket ytterligare. Tycker du inte själv att det är märkligt hur ett system med världens högsta skatter kan leva sida vid sida med allt det elände som du brukar beskriva? Om staten tar alla våra pengar, blir då tillvaron fantastiskt bra? Högskattepolitiken är ju i stället ett formidabelt misslyckande! Du tycks vara lika anfrätt av den socialdemokratiska ideologin som vilken annan sosse som helst, detta trots dina många "gröna" år. I denna ideologi ingår att satsa på dem som inte arbetar och att frånta människor det egna ansvaret. När jag träffar och pratar med socialdemokratiska väljare är detta det enda de pratar om: vad "samhället" kan göra för dem. De blir som stora frågetecken i ansiktet när jag frågar dem vad de själva tillför samhället. Den tanken har de överhuvud taget inte tänkt. Blandekonomin bygger faktiskt på att det finns människor som tar ansvar, som tar risker och som betalar.

Bo V Herlin sa...

Blandekonomi var ett "fult ord" också för många på vänsterkanten under åren kring skiftet mellan 60- och 70-talet. Men inte på grund av en negativ inställning till den "socialistiska" välfärdssektorn utan för att man var rädd att en ökande maktkoncentration inom det kapitalistiska "näringslivet" skulle innebära en allt svagare välfärdssektor - och alltså så småningom ett slut på "blandekonomin", som egentligen bara var en mildare och i längden ohållbar version av kapitalismen. (De "enorma" skatterna som Lena nämner behövs till stor del just för att reparera de enorma skador som till stor del orsakas av "fria" tillväxtkrävande företag.)

En hållbar blandekonomi tror jag måste vara fri från en ekonomisk sektor med aktiebolag som kräver en ständig tillväxt för att inte hamna i en mer akut obalans än vad tillväxten i sig innebär. En sådan blandekonomi skulle ha en välfärdssektor som är tillräckligt stark för att kunna bidra till en finansiering av mera genuint fria, demokratiska, socialt ansvarstagande och icke tillväxtkrävande företag.

Birger Schlaug sa...

Lena, du skriver: "Jag har aldrig hört eller sett dig klaga över våra enorma skatter, tvärtom har du "lösningar" som skulle öka skattetrycket ytterligare."

När vi talar om skattetryck måste vi nog analysera lite mer vad det är vi talar om. De som vill sänka det som man kallar skattetryck vill ofta höja det som borde kallas "avgiftstryck". Eftersom många avgifter i realiteten är obligatoriska så är de bara en ersättning för skatter. Skatter kan tas ut på ett mer solidariskt sätt än avgifter. Däremot ogillar jag skatt (och avgifter) på arbetstid. Där har vänstern mycket att fundera över, eftersom den under alla år upphöjt skatt på arbete som något riktigt fint. Ideologiskt kan jag förstå hur man tänker: arbetets värde skall öka. Men i realiteten blir det så att allt det goda vi vill ha - vård, omsorg, kultur, reparation, underhåll, utbildning - blir sådant som blir högbeskattat medan varukonsumtion blir lågbeskattat. Högs katt på arbete leder helt enkelt till ett allt mer materialistisk samhälle. Därför talar jag om grön skatteväxling och bredare skattebas.

Du frågar: Om staten tar alla våra pengar, blir då tillvaron fantastiskt bra? Svar: Nej, men vem har sagt att staten bör ta alla våra pengar? Däremot är det bra att staten kan garantera alla - oavsett vilken bakgrund man har - en god vård, en god omsorg, en god bastrygghet och en god utbildning.

Du skriver att "högskattepolitiken är ett formidabelt misslyckande". Nej, det är det ju inte, Sverige har under högskatteperioder legat mycket långt framme när det gäller placeringar i olika mätningar över goda samhällen. Jag har svårt att se att det varit bättre att sänka det totala skattetrycket med över 100 miljarder de senaste åren när jag betraktar sönderfallande järnvägssystem, sönderfallande vatten- och avloppssystem, sönderfallande trygghetssystem.

Du skriver att jag skulle vara sossefierad. Kul, är det något Göran Persson var noga med att poängtera var att jag inte älskade socialdemokratin... Han gjorde till och med ett nummer av det i sin biografi. Och det gjorde han rätt i.

Du skriver: Blandekonomi kräver faktiskt att det finns människor som tar ansvar, tar risker och som betalar. Jag håller med dig helt. Så är det. Men blandekonomi är också att staten tar ett ansvar och är delaktig på marknaden där det krävs annat än vinst som målsättning. Jag är också övertygad om att det är rationellt ur människors vardagsplattform att det finns naturliga statliga monopol när det gäller t ex viss infrastruktur som tåg, mobilmaster, elnät. Tror också att det bör finnas offentligt ägda läkemedelsföretag som har som mål att minska samhällets kostnader för sjukvård snarare än att göra patienter beroende av läkemedel. Och givetvis en statligt ägd bank som driver penningförmedling - det tillhör liksom grunden för infrastrukturen. Jag vidhåller även att skolan bör vara statlig - som miljöpartist röstade jag mot kommunaliseringen, medan vänsterpartiet röstade för den - och att det är helt okej med offentligt ägda företag som konkurrerar med privata och ideella på marknaden. God etik bör vara vägledande för dessa företag, det vill säga de bör ledas av tanken på att bara tjänare snarare än herrar över medborgarna.

Anonym sa...

Lena, håller verkligen med dig vad gäller det egna ansvaret. Magdalena Anderssons ord i april var upplyftande:
"Vi socialdemokrater har ibland varit för dåliga på att betona människors eget ansvar för att göra sig anställningsbara. Samhället ska skapa förutsättningar och möjligheter, men för att det ska fungera måste den enskilde ta sitt ansvar. Alla ska kunna kräva sin rätt, men också göra sin plikt."

Har själv arbetat med människor i sk "utanförskap" de senaste 10 åren och min erfarenhet är ett samhälle som försöker servera sig blodigt men där gästerna inte sällan ens vill sätta sig till bords. Man förlägger utbildningar till bostadsområden för att folk knappt orkar lämna sina lägenheter mm mm. Jag har träffat kommunala utbildningsanordnare i Stockholm, Göteborg och Östergötland och alla säger de samma sak - det här "daltandet" vi håller på med kanske inte är så smart, för vare sig individ eller samhälle.

Jag skiljer på vill och kan. Den som vill men inte kan ska ha ett enormt stöd. Den som kan men inte vill ska också få stå för det valet. Ibland undrar jag vilka partifärger det är som mest tenderar att skapa ett särhälle. Och vilket som gör mest nytta - att se världen som den är eller som man vill/önskar att den ska vara för att det är skönast/bekvämast så (inte minst för den egna "goda" identiteten).
/En grönblå

Anonym sa...

Fri marknadsekonomi utan statlig styrning är som att släppa ut hingstarna fria på grönbete
när gamla farmor beställt hästskjuts till akutmottagningen.
Blandekonomi, med strama tyglar och villkorade bidrag, garanterar människovärdet
för alla åldrar och livssituationer.
Hållbar samhällsutveckling kräver självklart höga skatter, dock inte självklart på arbete.
Kramar
Katarina

mac sa...

Birger:

Tycker du att mat och boende ska vara skattefinansierat? Om inte, varför? Det sänker ju "avgiftstrycket" och mat och boende passar ju i allra högsta grad - långt mer än nästan allt som är skattefinasierat idag - in på det du skrev: "Eftersom många avgifter i realiteten är obligatoriska så är de bara en ersättning för skatter. Skatter kan tas ut på ett mer solidariskt sätt än avgifter."

Monica O Kolkman sa...

Springsteens senaste är för övrigt vansinnigt bra och ett annorlunda inlägg i debatten om den ekonomiska krisen.

Anonym sa...

Alliansen håller på att ta död på den sista livskraften efter socialismens härjningar i Sverige under 70 år. Reinfeldt är trött redan efter 6 år vid makten, Borg verkar uppgiven. Har de kanske insett att bostadsbubblan smäller snart? Det funkar inte att subventionera ett par branscher och tro att allt bara löser sig i övrigt.

Staffan sa...

Det partiet du efterlyser, med sans, måtta och blandekonomi på programmet existerar dock redan: vänsterpartiet!

Vore trevligt att kunna räkna in också mp där, men dit verkar det vara rätt långt idag.

Birger Schlaug sa...

Tack för kommentarer.
Staffan: Jo, så kan tyckas.
Monica: Jo, den är verkligen bra, kritikerna har varit svala, vilket jag inte fattar.
Mac: OK, bra retoriskt anslag... Men du förstår nog vad jag menar.
Grönblå: Jo, det är ett problem att det samhälle som vuxit fram på många sätt passiviserar en del människor, tror att alla kan bli passiviserade under vissa villkor och vissa omständigheter. Trycket på de som du skriver om att ta sig själva på allvar (och i kragen) skulle öka om vi sänkte arbetstiden så att fler jobb verkligen fanns, att man inte gång på gång fick ett nej, att rädslan för ytterligare nej faktiskt passiviserar.

Monica O Kolkman sa...

Jag har mest läst toppenrecensioner av Wrecking Ball. Men de kanske inte var svenska, minns inte längre.

Här hemma har den snurrat så mycket (och med volym) att ungarna klagar...

Anonym sa...

Jag lovar, jag vet "allt" om passivisering. Men om förklaringen endast var så enkel skulle jag garanterat inte låta som gör vad gäller mina erfarenheter. Men jo, jag vet, vissa erfarenheter ska man be om ursäkt för att man har. Det som inte stämmer in i den rödgröna goda smeten får inte finnas. För människan är ju så jäkla god, ansvarsfull och ansträngande (åtminstone så länge den är fattig). Fan vet hur man ska förhålla sig till kvällens nyheter om noshörningstortyr, kvinnoförtryck och motståndet mot eko-mjölk för att spara några ego-ören. Men tja, det är väl bara att blunda. För människan är ju bara ett hjälplöst offer för omständigheter.

Birger Schlaug sa...

Anonym 20:14 - varför ska man be om ursäkt för sina erfarenheter? Förresten tror jag inte att människan bara är offer för omständigheter, om man nu inte med omständigheter också menar arv och egna förutsättningar att vilja, förstå och handla. Men visst är det svårt att stå emot dumkulturen som mest vädjar till våra egoistiska sidor. Vi är, hur som helst, alltid ansvariga själva för våra vägval. Våra liv är som konstverk, vi kan ha blivit försedda med taskig duk och skraltiga färger. Men målar gör vi likt förbannat själva.

mac sa...

Birger:

Min andra fråga var faktiskt inte retorisk. Jag vill veta varför du inte vill att mat och boende ska vara skattefinansierat?

Birger Schlaug sa...

Mac, boendet är delvis skattefinansierar genom a) bostadsbidrag och b) ränteavdrag. Maten är också delvis skattefinansiwrd genom EU: jordbruksstöd och momsnedsättning. Till summan får det räcka...

mac sa...

Vadå räcka, om man inte har råd med mat och boende då!? Du kanske inte håller med mig, men jag tycker att det bra att staten kan garantera alla - oavsett vilken bakgrund man har - en god vård, en god omsorg, en god bastrygghet och en god utbildning. I en god bastrygghet ingår mat och boende - de är essentiella byggstenar i en god bastrygghet! Jag vill i alla fall att avgifter som i realiteten är obligatoriska ska skattefinasieras fullt ut - det är mer solidariskt!

Birger Schlaug sa...

Mac, som förespråkande sk basinkomst så ser jag inga problem med kust rätten till mat och boende... Att däremot ge generell skattesubvention för mat till alla ser jag som både dyrt och dåligt.

mac sa...

Okej, då förstår jag bättre. Vad blir det per måndad, 8 000 kr? Så 100 000 per år. Gånger 9 miljoner. En biljon i runda slängar. Tja, det blir ju flera hundra miljarder kvar varje år som inte tas in i skatt, så varför inte? Samtidigt ska den idag överlägset största skattekällan tas bort ("Däremot ogillar jag skatt (och avgifter) på arbetstid."), så det kanske inte blir så lätt ändå? Om man dessutom tycker att alla männsikor är lika mycket värda, så kan ju person A inte få mer än person B, bara för att person A råkar bo i Sverige. 100 000 gånger 7 miljarder, det blir väl ett par hundra svenska BNP varje år? Men vadå, man ska väl vara solidaaarisk ...