onsdag 30 maj 2012

Om att inte ta tillvara resurser...

Det har förstås alltid varit så att de barn som haft föräldrar som haft kunskap, vilja och tid kunnat få betydligt mer hjälp hemma med läxor än de som haft föräldrar som inte haft kunskap, vilja och tid. När jag på 80-talet första gången satte tänderna utbildningspolitik fann jag till och med en undersökning som visade att elevernas betyg blev bättre ju fler meter bokhylla föräldrarna hade.

Redan här startar den ojämlika resan genom livet - om den inte startat redan vid födseln. För ett samhälle som vill utvecklas är detta inte bra. Begåvningar, som inte har de bästa förutsättningarna i sin omgivning, får inte samma chans att växa som de icke-begåvningar som kan surfa hyggligt smärtfritt genom skolan på grund av engagerade och/eller kunskapsrika föräldrar. Genom detta tar inte samhället tillvara på sina medborgare på bästa sätt - med samhälle menar jag i detta fall helheten som utgörs av både offentliga och civila delar. Nu tillkommer fenomen som innebär att den engagerade och/eller ekonomiskt välsituerade familjen får statens hjälp, via skattesubvention, att lyfta sina barn genom att köpa in läxhjälp.

Det finns ingen anledning att vara sur på att de som vill, kan, har förmåga eller råd att hjälpa sina barn också gör det. Det är bra. Det sura är att inte alla elever ges liknande fördelar, liknande möjligheter att få växa i skolan. Därför är idén om obligatorisk läxhjälp i skolan en central del i hur vi skall få en bra skola där alla ges möjlighet att växa.

Att partier, som vill profilera sig som skolans och lärarnas parti, gör större sak av att öka lärarnas löner med 120 000 kronor om året än av att plädera för obligatorisk läxhjälp och högre status för skola och lärare genom bra vidareutbildning, kortare arbetstid och mindre klasser är för mig obegripligt. Jag skulle vilja se ett parti som har en vision och en plan för att bygga om Sveriges offentligt ägda skolor till vackra utbildnings- och kulturcentrum. Med målet att varje elev både blir bekräftad och fick utveckla både teoretiska och kreativa sidor. Där lärare sågs som något större än producenter av kuggar till en arbetsmarknad i ett system som drivs som ett opersonligt maskineri utan ansvariga operatörer - för att citera den franske filosofen och historikern Foucault.

Folkpartiet och Miljöpartiet profilerar sig som skolpartier på olika sätt. Jag hade önskat att De gröna varit de som anammat idén som jag skissar på. Men anar att Vänsterpartiet är det riksdagsparti som ligger närmast att föreslå något liknande.  Trots att det lika gärna kan ses som konservativt, socialliberalt som något socialistiskt... Men mest är det onekligen grönt.

Ett första steg som kan tas nu är att bygga system där läxhjälp ges till alla - man kan till och med låta högskolestuderanden få en skattefri inkomst när de fungerar som inspirationskällor och läxhjälpare efter skoldagen. En betydligt bättre skattesubvention än den som ges till hushåll som vill kasta ut ett fullt fungerande kök för att få ett nytt i rätt modefärg.

11 kommentarer:

  1. 120 000 per år får vi väl hoppas!

    SvaraRadera
  2. Felskrivning åtgärdad, skrev först 10 000 per månad, därav den kvarvarande tidsangivelsen... Slarvigt.

    SvaraRadera
  3. Läxhjälp till alla, skriver du. Men är inte det att underkänna skolan? Det är ju i skolan eleverna ska lära, inte i en parallellskola i form av läxhjälp. Och de som inte heller klarar läxhjälpen?

    Vad är det som säger att de barn som saknar hjälp hemma inte kan växa? Jag har i min omgivning flera exempel på människor som vuxit mer än de flesta, trots taskigt stöd hemma och i skolan.

    Problem i skolan handlar nästan alltid om dåliga lärare. Jag hade själv en del dåliga lärare, men idag har deras andel faktiskt ökat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ronnie, läxhjälp till alla i meningen att alla skall erbjudas förstås. Jo, man kan givetvis växa utan en optimal uppväxt, självklart. Men varför inte ge fler, som vill, möjlighet att få en bättre start än idag?
      Dåliga lärare... Ja, du, det här jag skrivit mycket om under åren, men också lärare måste få bättre möjlighet att växa.

      Radera
  4. Jag är verksamhetsledare för kommunens sommarskola, och vi har en metod som går ut på att feriearbetande gymnasieungdomar hjälper högstadieelever att stärka, eller hitta ny, motivation och studieteknik inför gymnasiet, eller inför sista högstadietiden.

    Fram till januari förra året fick vi statligt stöd, men efter 2011 års påbud från mäster Björklund om att en sommarskola drivs av skolorna, med utbildade lärare (som alltså inte ska betalas för den insatsen under läsåret utan anställas, förmodligen med lägre lön, som nåt slags sista smörjelsen), står kommunen för hela paketet.

    Utöver att vi är en av de största arbetsgivarna för feriearbetande ungdomar, ges alltså högstadieeleverna en helt kostnadsfri studiehjälp. Därför kan alla familjer, oavsett social status, erbjuda sina tonåringar extra stöd inför skolåret.

    Det är ju inte en lika effektiv "quick fix" för bättre betyg, som t.ex. läxhjälp (eller framförallt större personalresurser) inom skolan skulle vara, men det kanske är en god start!

    (Och ja, vår sommarskola är definitivt ett MYCKET vackert utbildnings- och kulturcentrum! Varje elev hinner bli sedd, stöttad och förhoppningsvis entusiasmerad.)

    SvaraRadera
  5. Vad tror du om det som diskuteras i Finland: man registrerar folks utbildningsniva, och darefter fordelar resurser till skolor darefter (mer valutbildat omrade, mindre resurser)?

    Mer overvakning/registrering, men med ett gott syfte (som alltid)?

    SvaraRadera
  6. Hör ofta att läxor inte skulle behövas, att de är ett underbetyg till skolan som "minsann borde hinna med det den ska på lektionstid".

    Jag håller inte med! Läxor, om de ges i lagom mängd, tas på allvar av samtliga parter och följs upp av skolan (sker inte alkltid tyvärr), ger eleverna träning i eget arbete och ansvarstagande. Detta är värdefull träning inför "vuxenlivet" och ev. högre studier.

    /S

    SvaraRadera
  7. Rent moraliskt har du givetvis rätt, alla barn ska ha ungefär likvärdiga chanser men i övrigt är tanken på "begåvningar" till största delen en myt.

    Ingen av oss är så vansinnigt individuell eller speciell som vi kanske tror. I princip alla kan bli riktigt bra på vad som helst med tillräcklig träning. De som lyckas gör det just på grund av förutsättningar och till stor del på grund av det vi kallar slump, i brist på bättre förståelse.

    Vore det så att det fanns tydliga begåvningar vore det ju snarare ett argument för att segregera och särbehandla då vi snarast borde stärka och odla deras talanger.

    /Richard

    SvaraRadera
  8. Richard skriver "Ingen av oss är så vansinnigt individuell eller speciell som vi kanske tror". Nej inte om vi tittar på kollektivet. Då är vi som en droppe i havet.

    Tittar vi på individnivå då blir det annat. Vi är alla unika. "Underbarn" är ett fenomen som förbryllar många. På TV kan vi se fyraåringar spela piano som den värsta konsertpianist."Slumpen"?

    Forskare pratar nu om Orkide barn. Högkänsliga barn som har ett extra känsligt nervsystem, som gör att fler intryck från omgivningen bearbetas på ett djupare sätt. DN har haft en upplaga om detta.

    Föreställ er dessa barn i en stor stimmig klass. Vi behöver fler lärare med specialistutbildning och mindre klasser. Birger skriver om skattefri inkomst och inspirationskällor och läxhjälpare efter skolan. Väldigt bra! Tilssammans med t.ex. Volontärbyron som redan ger läxhjälp (flyktingbarn) så skulle det vara utmärkt. Då kommer vi ifrån att arbete är endast betalt lönearbete.

    Ang. diagnoser hörde i morse att Einstein troligen hade ADHD. Vilken tur att forskningen går framåt. Vetenskapen (materialismen) som ser oss som endast materiella varelser har mycket att upptäcka. Nu har de upptäckt "orkide barnen" som är som högkänsliga superantenner. Kanske kan barnen nu få den hjälp de förtjänar och behöver.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  9. Inspirerande tankar, Birger!
    Vi som föddes i England i mitten av 1940-talet fick vara med om den stora satsningen på meritokratin. Nu fick fattiga familjers ungar en reell chans att ta realen och studenten - till och med gå vidare till universiteten.
    Alla tycks ha insett att samhället behövde ge begåvningar - inte bara de mest begåvade - en chans att förverkliga sin potential.
    Ett Steg 3-samhälle måste låta alla växa - inte endast för individens självtillfredsställelse, utan för allas bästa.

    SvaraRadera
  10. Begåvningar finns inom alla områden, vissa har spring i benen och vissa har det i hjärnan.
    Det är inte alltid så roligt för den som är snabb att springa i den långsammares tempo, inte för den långsamme heller....
    De kan däremot vara jämnbördiga i att spela sckack eller instrument, så segregering tror jag inte är rätt väg att gå.

    Att utvecklas till sin fulla potential bör däremot vara målet oavsett politisk tillhörighet.

    // Anders

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.