lördag 26 maj 2012

Massmördarens flin och vad kyrkan sprider på kristna grundkurser

Läser artikeln (Kyrkans tidning nummer 21/12) med rubriken ”Kunskapen om kristen tro tunnas ut”. Två forskare vid Umeå universitet menar att det är bristen på kunskap som skapat ointresset för religionen. Det är möjligt att det är så. Kunskap har ju alltid en förmåga att också skapa intresse. Men vad är det för kunskap man förmedlar i den grundutbildning för nyfikna som man ger?

Tja, bland annat rekommenderas - i en grundutbildning i kristendom - en bok där det slås fast att kristna skall tänka på att "vi kristna lever i evighet" och att "idén om riddaren är en av de stora kristna idéerna" och om man bara inte hatar den fiende man dödar har man rätt döda med "munterhet och hängivenhet".

Jag tänker på denna bok när jag ser flinet hos den norske massmördaren. På baksidan av boken - som delfinansieras av Pro Fide et Chrisianismo, en sammanslutning inom Svenska kyrkan - kan man läsa att författaren ger en "knivskarp argumentation...".

Om detta skriver jag i Kyrkans tidning - här kan du läsa debattinlägget.

33 kommentarer:

  1. Ditt inlägg kan bara hjälpa de kristna som strider emot dessa hemska idéer - i samma nummer av Kyrkans tidning flaggas för att kristna ska vara med i en manifestation mot vapenexporten på Sergels torg.

    SvaraRadera
  2. Bra klimatbeslut på kongress. Men skolan vill man dra till börsen. Synd, annars hade Birger blivit medlem igen så vitt jag förstår.
    L.

    SvaraRadera
  3. För min del är det just kunskap om den kristna tron (och andra) som gjort att jag blivit så ointresserad av att tillhöra kyrkan att jag gått ur.

    Torsten Andersson

    SvaraRadera
  4. Har lite svårt att se Cambridgeprofessorn C S Lewis som någon sorts Breivikare, som det tydligen heter numera. Du gör dig bara till åtlöje med dessa tramsiga försök till guilt by association.

    SvaraRadera
  5. Fast du hatar ju den västerländska kulturen så Oxbridge är säkert ett speciellt objekt för Hatet.

    SvaraRadera
  6. "Två forskare vid Umeå universitet menar att det är bristen på kunskap som skapat ointresset för religionen."

    De har fel. När man vet så behöver man inte tro. Vem som helst som läser komparativ religion borde åtminstone ha viss tvivel om vad som är sant och för min del desto mer man studerar religion desto mer märker man att det är påhitt av människor.

    / 1984

    SvaraRadera
  7. Dessutom när samhället ger hyfsat bra levnadsstandard i livet så har man inte behov av någon osynlig stöd från himlen.

    SvaraRadera
  8. Tycker du bedriver en väldigt konstig blogg policy Birger, du är bra på att knyta folk till dig med musik och diverse estetiskt tilltalande trevligheter men sedan ska det delas ut lusing mot oss kristna då och då eller mot dom som har en annan åsikt än dig i kunga frågan, jag kan förstå politiker som reinfeldt som nöjer sig med torra siffer fakta och inte försöker verka kul/ trevliga, det är mer rakt och ärligt tycker jag eller folk som kör 100 % sociala bloggar. har följt denna blogg i ett par år till och från men tycker nog jag tröttnat på dubbel heten.Roligare då att läsa bloggare som klarar av att hålla en ärligare ton mot sina läsare

    Lars

    SvaraRadera
  9. 1) Birger har rätt att på sin blogg ge uttryck för sina tankar.

    2) Kommentarfältet är en generös "institution" där vi besökare inbjuds bemöta och kommentera.

    Birger är en av de bästa bloggskrivarna vårt land har. Han är heller inte tvärsäker på att hans sanning är den enda. Och så är det väl med många av oss. Vi är sökare. Vi finner ej sällan att sanningen inte är en, utan många, liksom trådarna i en kabel. De ligger parallellt och gör alla anspråk på att vara delar av helheten.

    Om två tecknare sitter mitt emot varandra och ritar av en blomma som står i en vas på bordet mellan dem, då kan det bli två varianter av blommans lutning. Den ena hänger åt vänster, den andra åt höger. Båda bilderna är sanna.

    Gt

    SvaraRadera
  10. Lars, någon "lusing" till dig eller andra kristna i allmänhet har aldrig varit min mening att leverera. Det vore både sakligt fel och oförskämt mot några av mina bästa vänner. Jag kan inte rå för att jag är oerhört intresserad äv filosofi och religioner. I mitt inlägg i Kt så vill jag peka på att det finns kluvna budskap i den undervisning man själv bedriver. Om jag förstått några äv reaktionerna rätt så kommer man i fortsätta svenska upplagor att skriva nytt förord och äkta sig för att kalla Lewis argumentation för knivskarp. Gott så.

    Vad gäller monarkin är jag mer tvärsäkwr än sökande. Det är fel att bli utsedd till kommande statschef i sin mammas mage och det är förskräckligt att höra representanter för näringslivet med ett flin tala om kungahuset som varumärke för JAS, piller och robotar - cynismen är otrevlig. Hur som: kul att du följt bloggen så länge. Välkommen tillbaka om du känner för det.

    SvaraRadera
  11. Usch, alla dessa religiösa människor som förstör livet på jorden!

    "Det är en iögonenfallande skillnad mellan den utomordentliga omsorg, som sedan århundraden tillbaka ägnats själens ve och väl efter döden, och det slappa intresset för själens trivsel under denna jordiska tillvaro."

    Hans Christian Lambek 1870-1947

    SvaraRadera
  12. Tycker det är en väldigt intressant blogg. För egen del vill jag alltid lägga till, att vi förutom materiella (materia), sociala och kulturella varelser även är andliga varelser. Kristendomen och alla andra religioner har sin funktion, även om vi hittar på saker? Vi kan ju inte bortse ifrån andras livsåskådningar? Det är utifrån dem vi diskuterar. Därför är det så härligt med en person som Schlaug, som kallar sig för en troende ateist? Tycker mig ha sett det.
    Det är så otroligt intressant att följa bloggar som denna som inte bortser ifrån något.
    Sedan så tycker jag att man har rätt att vara tvärsäker. Man ska inte födas till t.ex. kommande statschef i mammas mage. Det är något vi människor kan ändra på om vi vill. Vi är ju här och skapar för fullt. Det är väl ändå något som är riktigt säkert?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  13. Lisbeth. Instämmer, vi är andevarelser.

    Men eftersom man inte kan stoppa in anden i ett provrör, väga och mäta den, så kan vetenskapen aldrig erkänna att den finns. För om den kunde iakttas med de mått som vetenskapen kräver, då kunde de säga att det inte är någon ande, utan materia. Det andliga har således sin egen vetenskap, fristående från den vanliga dito.

    Men det finns ju ett led till, nämligen "beprövad erfarenhet". Den är dessutom tidlös, vilket knappast kan påstås om vetenskapens rön alla gånger.

    SvaraRadera
  14. Om jag hade uppfattat det så Birger att din Artikel i huvudsak riktar sig mot någor speciellt i den kristna sfären hade jag inte reagerat, istället tycker jag den är väldigt svepande du klistrar på oss rollen som breivikare och innehåller ingen analys alls på djupet. visst samvets ömma präster i sv kyrkan kommer att slå knut på sig själva för att reda ut detta och framstå som trevligt folk är jag säker på så att du blir nöjd.

    Jag har inget imot att man är offentlig debattör eller betald megafon för republikanska föreningen men då kan man ha snyggheten att hålla sig till att vara en offentlig person , makthavare och yrkes debattörer som blandar in trevlighet och vill vara du och bror men sammtidigt tar sig friheten att drämma till folk när galocherna inte passar är inget för mig.Alternativet är ju att man har en social blogg där man resonerar utifrån att man är vänner och att människor i slutändan får lov att ha sina åsikter.Men jag förstår att du både både vill vara frän debattör ex makthavare och sammtidigt tala om humlor och gröna ängar och vara en sympatisk grön kille och där någonstans skär det sig för mig

    SvaraRadera
  15. och sista inlägget var jag Lars så klart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lars, vi är ju komplicerade varelser...:-) Och nog kan man älska både humlor och gröna ängar och känna, med både hjärta och hjärna, att livet är ett fantastiskt mysterium samtidigt som man kan vara både debattör, avdankad politiker och till och med makthavare, typ minister. Lika väl som man kan älska litteratur och vilja snickra hus.

      Radera
  16. Lars,

    om någon är tydlig med sina värdepremisser så är det väl Birger?

    Vad du visar med ditt inlägg är att du inte respekterar åsiktsfrihet. Vore det inte bättre att argumentera i sak mot Birger?

    SvaraRadera
  17. Birger. Nog är det väl så att "Sanningen" skapas inom oss själva. Som fria varelser kan vi välja att tro på det ena eller det andra.

    Om man känner sig trygg i den valda verkligheten, hittar en balans, så mår man antagligen hyfsat bra.

    En del väljer att tro på något annat än en gudom, vilket passar dem. En del väljer andra vägar.

    Vi kan dryfta detta hur länge som helst, för att söka förstå den andres verklighet.

    Ändå återvänder vi efteråt till basen eller hemmahamnen. Förhoppningsvis med något värdefullt i lastrummet.

    Gt

    SvaraRadera
  18. Instämmer med Anonym 09:23:00

    Analys saknas inte i Birgers artikel "ett slag av munterhet och hängivenhet." Förstår att det vänder sig i magen på honom. Det är väl något att reagera på? Personligen så gör jag det.

    Ett slag av munterhet och hängivenhet...Huvva!!!

    Är rättfärdigt krig vår rättighet? blir följd frågan för mig. Har vi rätt att försvara oss? Bör vi isåfall göra det i ett tillstånd av munterhet och hängivenhet? Att sedan tala om "om man bara inte hatar..." Det är i mina öron i högsta grad förvillande. Det låter som hat i detta sammanhang.
    Samtidigt att inte försvara sig alls är inte det också att samtycka till våld...? Till andras våld. Att samtycka till hat?

    Man blir onekligen mörkrädd inför vad människor kan uträtta i religionens namn. Inte konstigt att en del förlitar sig helt på en annan religion, nämligen vetenskapen. Vi måste våga undersöka och kritiskt granska. Det är vad Schlaug gör i sin artikel. Är det okej att sprida vad som helst? Ja, om det är vår uppgift att kritiskt granska allt så är det okej. Hur ska vi annars kunna lära oss att skilja på hat och kärlek?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  19. Birger är nutidens stora tänkare och denna blogg är en del av mitt livssyre (betyder inte att jag instämmer i allt - hemska tanke!!). Men Birger har ett perspektiv och förhållningssätt till livets makrofrågor som det annars råder skrämmande brist på.

    SvaraRadera
  20. Gt: Jo, visst är det så att man kan känna sig trygg i sin hemmahamn. Jag är övertygad om att de som är troende på ett ärligt sätt - inte bara symboliskt eller "för att det skall vara så" - generellt kan vara lyckligare och mer tillfredsställda med livet än de som valt att vara skeptiska men nyfikna. Även om man nog kan känna balans i det tillståndet också. Glad över att få ynnesten att leva - som ju inte är en rättighet utan en gåva - kan man vara också utan tro. Vi som inte tror kanske rent av kan känna mer tacksamhet för den här livet, eftersom vi inte känner behov av att längta efter ett evigt liv.

    SvaraRadera
  21. Anonym 11:36
    Det finns väl som jag uppfattar det vissa etiska (vettiga) regler för politiker och offentliga debattörer och en av dom sakerna är att man inte blandar trevlighet med fakta och skapar känslor till sina åhörare, . Bloggar kan ju bedrivas på olika sätt som rena samtals bloggar eller rena hårda debatt bloggar , men att bygga känslor till folk och sedan svänga på det när det passar och drämma till folk med hänsyfting till yttrande frihet och dra igång tuffa debatter det tycker jag inte passar sig , tycker att då känner man sig tämligen utnytjad känslomässigt och ledsen, Birger verkar ju inte själv vara klar över bloggens syfte om det är trevlighet han vill syssla med eller hårdkokta politiska debatter så jag drar mig ur med all rätt tycker jag.Sista inlägget så nu slipper ni mig.

    Lars

    SvaraRadera
  22. Birger skrev: "Vi som inte tror kanske rent av kan känna mer tacksamhet för det här livet, eftersom vi inte känner behov av att längta efter ett evigt liv."

    Så kan det säkert vara. Eller så kan det också vara så, att ni TROR (vi är ju troende varelser) att ni "kanske rent av kan känna mer tacksamhet för det här livet" och att det är ett "behov" som gör att andra, kan längta efter ett evigt liv. Eller kanske rädsla? Så kan det nog mycket väl vara. Rädsla kan också vara tanken på att man kan få ta ansvar för sina handlingar efter detta liv. Eller att Gud förlåter om man har den "rätta" tron. Man skräms in i tro.

    "Men det finns ju ett led till nämligen "beprövad erfarenhet" skrev Anonym och det stämmer ju.

    Såvida man litar på på andra människors upplevelser och erfarenheter och undersöker dess möjlighet...Många är de som vittnat om t.ex. nära döden upplevelser. Personer som upplevt detta vittnar om att de efter denna upplevelse, känner mer tacksamhet för det här livet. Tror att människor kan känna balans i livet oavsett vad man tror på. För tror det gör vi. Tills vi vet...då är det svårt att få andra att tro på oss. Själv så tycker jag det finns många logiska "bevis" på ett liv efter detta. Det finns däremot inga logiska bevis på motsatsen. Vilka är de isåfall? Kan någon räkna upp dem?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  23. Lars, jag tror att jag förstår vad du menar, men tänker inte lägga ut texten om det. Däremot vill jag säga att det blir det lite sorgsamt att ditt avslut på en blogg som skriver mycket om medmänsklighet bygger på att den gjort dig ledsen. Och ledsna människor känns alltid vemodigt. Nåväl, önskar dig en fin sommar.

    SvaraRadera
  24. Lisbeth. En tro, att vi inte återföds till att ställa tillrätta det dåliga vi gjorde i förra jordelivet, den torde förutsätta antagandet, att det är fullt möjligt med "springnota" utan påföljd.

    Men en natur (eller skapelse), som hela tiden strävar mot en balans, kan den verkligen göra ett sådant undantag?

    Gt

    SvaraRadera
  25. Gt
    Ja och det är väl det vi ser. Snabba kortsiktiga beslut t.ex. inom politiken. Man hör också ofta människor säga, då lever ändå inte jag. Men man kan också som Birger skriver vara "glad över ynnesten att få leva - som inte är en rättighet utan en gåva." Då anser man förmodligen inte "att det är fullt möjligt med "springnota" utan påföljd. Man inser att de efterkommande får betala notan. Är det inte dit vi bör komma dvs. få insikt som innefattar allt och alla? Det oavsett vår personliga livsåskådning. Det är ju inte vad vi säger som är det viktigaste utan hur vi är.

    Naturen gör som jag ser på det hela inga undantag. Det är vi som gör det. Vi gör det dessutom i "demokratins" namn. Vi kallar det frihet.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  26. För mig som har följt Birger blogg nästan sedan starten är CS Lewis "grejen" väldigt tjatig. Säger jag med kärlek...
    Så jag ska inte gå in och argumentera igen. Vill inte vara tjatig.

    Bara en sak; Alphakurserna är knappast en grundutbildning inom svenska kyrkan. Enskilda församlingar kör den och de hör oftast inte till de mer "liberala" inom Sv Kyrkan.Så har jag i alla fall uppfattat det. Det enda debattinlägget i Kyrkans Tidning får till följd är att de som inte gillar Alphakurserna får ännu mer vatten på sin kvarn.
    Och det är lite synd. Jag känner många ickekristna som gått kursen med stor behållning (fast de kanske inte blev rekommenderade CS Lewis, vad vet jag ;)

    Och en sak till; jag som har följt Birger ett tag vet att han knappast är intresserad av att ge kristna en lusing. Jag uppfattar honom som en väldigt respektfull debattör i mer religiösa sammanhang.
    Däremot reagerar han gärna på sådant som är galet (även om CS Lewis grejen blir lite tjatig). Och det tycker jag är jättebra.


    Den första CS Lewisdebatten här på bloggen (2007?) förde dock en mycket bra sak med sig. Jag lärde känna Birger. Och jag läser bloggen än!

    SvaraRadera
  27. Bara en kommentar till.
    Tänkte på det där med att CS Lewis skrev boken under andra världskriget och hur dåtidens åsikter måste ha präglat honom.

    Vet att jag läste en annan kristen klassiker "Stengrunden" (1941) och reagerade på hur Bo Giertz vävde in skräcken om den "röda faran" i sin roman. Huvudpersonerna pratar om vad som skulle bli av dem om Sovjet invaderade Sverige. Att mannen, prästen, skulle råka illa ut, räknade det med, men han oroade sig mer för sin fru som väntade barn.
    Skräcken för kommunismen var större än för fascismen och nazismen, det är ganska tydligt.
    Så här i efterhand kan man ju säga att Giertz inte visste bättre. Och ändå läsa Stengrunden med stor behållning (en av de få romaner i min bokhylla som jag läser om med jämna mellanrum)
    Det fick mig att förstå lite bättre varför Sverige var så lamt medgörliga mot Hitlertyskland på den tiden (det vände ju så småningom...)

    Ps. Skulle kunna tänkta mig att Bo Giertz, mest känd som motståndare till kvinnliga präster, får lika lite grönt ljus i Svenska Kyrkans mer liberala kretsar som CS Lewis.
    Men han hade en skarp penna och är fortfarande läsvärd.

    SvaraRadera
  28. De här forskarna är religionsvetare och bara skrivit ur sitt perspektiv. Det skulle behövas en bredare utgångspunkt, psykologisk, sociologisk, kulturantropologisk. Sedan är det väl rimligt för att inte säga ofrånkomligt att minskat intresse för religiösa förklaringar av universum förklaras av ökande kunskaper i naturvetenskap. Ett minskat intresse ger förstås en minskad kunskap om relgionen i sin tur.

    SvaraRadera
  29. Medan vi är inne på tema tro. Nog bollar vi med ord, typ andlighet, materialism, tro, ateism, utan att alltid ha klart vad orden står för.

    För att reda ut begreppen, kan någon berätta om man automatiskt är materialist bara för att man inte tror på någon gud eller universell intelligens?

    Ta musiken exempelvis, den ger oss ju budskap från en andlig värld, om vi bortser från strängar och övrig teknik. Birger älskar musik, men ser sig ändå som ateist.

    Alltså kan man tro på en andlig värld, fast man inte tror på Gud. Eller hur?

    SvaraRadera
  30. Mycket prat om religion här. Väldigt lite om försvarsvilja och hur Birger Schlaug tänker sej ett militärt försvar - om vi nu ska ha något? Ska vi be om ursäkt om vi skjuter ner ett anfallande bombplan? Ska inte den luftvärnssoldat som lyckas få ropa YES när hon äntligen träffar?

    Jag kan med C S Lewis respektera en helpacifist. Men hans knivskarpa (absolut) argumentation drabbar med full kraft Birger Schlaug - om nu B.S. inte är helpacifist. D.v.s. om Birger Schlaug vill att vi ska ha ett luftvärn måste han väl för höge farao inse att man måste få bli glad och lättad över en lyckad fullträff utan att därför vara en Breivik? (Det är ju därför Lewis är så noga med att specificera inställningen i övrigt - all munterhet i strid är inte av godo, det medger han ju. En VISS slags munterhet eller i varje fall hängivenhet kring det man sysslar med HOPPAS jag verkligen att de trötta luftvärnssoldaterna som ska försvara vårt land och våra familjer kan uppbåda (sen hoppas jag naturligtvis även att de ska bevara sin empati, men inte så att de hämmas i sin nedskjutning av främmande bombplan).

    SvaraRadera
  31. Lägg ner det militära försvaret. Det har ändå inte kunnat hindra invasion av främmande kultur som gradvis tar över.

    SvaraRadera
  32. Kan det vara så att vissa inom kristenheten ser sig omsprungna av broderreligionernas militanta grenar, sionism resp politisk islamism?
    "Nu gäller det att hämta in försprånget så vi inte hamnar på efterkälken!"

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.