tisdag 22 maj 2012

Inför MP-kongressen: Hur är det med historiebeskrivningen egentligen?


Har hört ledande personer i MP hävda att partiet står för en arbetslinje, och till och med att partiet alltid gjort det. Kanske är det så att man försöker skriva om historien för att miljöpartister under helgens kongress skall tycka det är grönt att inte driva frågan om sänkt arbetstid. Man vill bli ett mittenparti utan profil, ett harmlöst parti kanske. 

Man beter sig illa om det är en strategisk fint gentemot partiets medlemmar, man saknar kunskap om partiet om man verkligen tror på det man säger. I valrörelse efter valrörelse drev nämligen MP under hela 80-talet och 90-talet kravet på sänkt arbetstid. Och så här skrev jag i boken Svarta oliver och gröna drömmar som kom ut 1997.

Du borde arbeta mindre och älska mer, sa hon och kittlade mig med ett grässtrå. Det var lunch och vi hade gått ner i parken, ätit var sin pistageglass och låg nu och småpratade i solen. Jo, det var väl sant. Jag jobbade mycket, dagarna gick och i stunder av insikt förstod jag att jag flydde från nära relationer genom att arbeta.

Många år senare. Jag sitter i en tevestudio. Jag är språkrör för De gröna. Deltar i en många timmar lång hearing om arbete. Eftersom jag och några andra politiker skall vara med först när det närmar sig midnatt hinner tröttheten krypa på trots att det som sägs under kvällen är intressant. Det diskuteras huruvida det kan bli mer arbete i framtiden och om vi arbetar för att leva eller om det är så illa att vi lever för att arbeta. Jag tänker på den där stunden i parken och på vad hon sa: Vi borde arbeta mindre och älska mer. Det var också så jag avslutade debatten den där kvällen. Jag fick sista ordet.

På morgonen ringer en man som på saktmodig norrländska ber mig ta ansvar för vad jag sagt kvällen innan. Han hade gjort vad jag uppmanat till och om resultatet blev ett barn så fick jag ”ta mig fan betala underhållet”. Dessutom följde han upp min uppmaning från gårdagen genom att inte gå till jobbet idag. Han lät så allvarlig så jag undrade om det var skämt eller allvar. Vi pratade en stund och inte ett tecken tydde på att han skämtade.

Man ska vara tolerant mot allt, utom när dumheten parar sig med makten, skriver Peter Noll i Den utmätta tiden.  Jag tänker ofta på det citatet när jag inte förstår den politiska debattens märkligaste piruetter. Huruvida man tycker att det är märkliga piruetter beror förstås på de egna värderingarna, för det finns ju inga objektiva sanningar.

Skapa sysselsättning och åtgärda människor
I debatten kring arbetslösheten krävs det tolerans, tycker jag. Olika lösningar föreslås. En del är roliga. En del som hämtade ur en mardröm. De mesta härrör från den gamla världsbilden och baseras på gamla ideologiska grunder.  Lönearbetet uppfattas, av de flesta debattörer, som något närmast heligt. Det är väl därför man pratar om att ”skapa sysselsättning”, som vore vi småbarn som måste sysselsättas för att inte hitta på dumheter. Det är kanske därför man pratar om att ”sätta människor i åtgärder”. Vindrutetorkare kan man åtgärda. Men människor? Uppriktigt sagt förstår jag inte vare sig vokabulär eller upprördhet. Det är väl bra att vi inte behöver arbeta så mycket! Det är väl inget att vara ledsen över! Tvärtom! Är syftet med livet att vi ska lönearbeta? Är vi så förslavade att vi inte kan ta till oss glädjen i att ha fri tid som vi kan fylla med det vi själva vill? Är det samhällets normer som gjort oss oförmögna att ta vara på den fria tiden?

Kanske är det så att LO och Luther - eller om vi ska vara nog: Calvin - som gemensamt skapat den ångestfyllda relation vi har till lönearbetet. Hela vårt människovärde tycks ju hänga samman med lönearbetet. När vi sammanfattar våra liv är det genom att redovisa vilket lönearbete vi haft, vi verkar nästa ha blivit ett med vårt lönearbete. Den som är befriad från arbete känner sig inte fri - och är inte heller fri eftersom hela systemet skriker ut att den som är arbetslös inte gör rätt för sig. Frihet från lönearbete skapar ångest. Nog är det synd.

Någonstans på vägen blev det fel. Och vänstern har minst lika stor skuld som högern för att lönearbetet blev så upphöjt att det blev grunden för människovärdet. Vi blev vad lönearbetet var. Vi blev rädda för fri tid, frihet från lönearbete kom att uppfattas som skamligt, så skamligt att den fria tiden, som man själv ägde, omgärdades av ångest snarare än av livslust och kreativitet. Vi blev fångar i myten om lönearbetet. Hela samhällets strukturer byggdes upp för att människans roll som lönearbetare skulle stärkas. Trygghetssystemen och pensionerna grundades på lönearbetet.

Liberalen Mill gillar inte liberaler
Eftersom det är nationalräkenskaperna som räknas betyder inte tillgången till fri tid just någonting, skrev Christer Sanne i Hur mycket arbete behövs? Han konstaterar att vi skulle klara oss bra med 30 timmars arbetsvecka. Om nu inte alla fördomar och förlegade föreställningar om vad som är värt något fanns. Myten om lönearbetet, som det mest centrala för individ och samhälle, har invaderat politiker och samhällsdebattörer till den grad att man hamnar i ett intellektuellt moras. Som om lönearbetet vore ett självändamål, som om vi måste ”skapa” sysselsättning för sysselsättningens egen skull. Det är väl alldeles utmärkt om vi kan arbeta mindre och älska mer. Leva mer. Känna mer. Vi borde våga återvinna friheten och kunna bygga upp de sociala relationer som egentligen är den enda trygghet vi kan ty oss till utan att lura oss själva. Herregud, vilka möjligheter vi har idag att skapa ett fantastiskt samhälle! Ett samhälle där vi delar på jobben och inser att den gamle liberalen John Stuart Mill hade rätt när han påpekade att när samhället blivit materiellt moget skulle vi kunna låta den fria tiden växa istället för ekonomin. Liberalen Mill är en av mina favoriter, socialisten Kropotkin en annan. En lagom dos av dessa nedblandat i ekologisk grundsyn så gräddas min gröna dröm.

Den viktigaste åtgärden: sänk arbetstiden!
Den viktigaste konkreta politiska åtgärden i vårt samhälle nu är att dela på jobben, sänka arbetstiden och framför allt avmystifiera myten om lönearbetet. Du är inte vad du lönearbetar med. Du är större än så! Att sänka arbetstiden är nyckeln till det goda samhället. Att krossa myten om lönearbetet som alla goda gudars gåvor är den kanske viktigaste utmaningen för den som har gröna drömmar.

Och, förresten, hur ska man överhuvudtaget lösa problemet med den påtvingade arbetslösheten om vi inte delar på jobben? Låt mig ta ett exempel där jag inte förstår hur man tänker. Vi dras med hög arbetslöshet i Sverige.  Många mår illa, mänskliga resurser är outnyttjade, mycket som borde uträttas blir inte uträttat, kunskap och erfarenhet används inte. Ersättning betalas till de som förlorar sina jobb. Ersättningen tas av våra gemensamma skattemedel. Man kan säga att de arbetslösa är anställda av staten för att göra ingenting. Ja, i själva verket avskedas människor som utför ett produktivt arbete för att istället anställas av staten som arbetslösa för att göra ingenting. Detta är svårt för en någotsånär normalbegåvad person att begripa. Och jag kan banne mig inte förklara för mina grannar hur de makthavande kan låta det som sker ske.

Högerns väg
Istället för att dela på jobben, ta tillvara på möjligheterna envisas man med att ”skapa sysselsättning”. Traditionellt finns det två vägar att ”skapa sysselsättning”. Högern vill gå den amerikanska vägen genom att vidga löneklyftorna, tillåta betydligt lägre löner, montera ner arbetsrätten och avreglera det mesta. Detta skulle säkert leda till att fler människor fick arbete. Vi med goda löner kunde låta någon annan bädda våra sängar, borsta våra skor och pussa våra barn godnatt. Visserligen blir det svårt för dem med riktigt låga löner att försörja sig, men visst skapas sysselsättning. I USA sitter ständigt mer än 1 procent av den vuxna manliga befolkningen bakom galler, främst pga. svårigheter att försörja sig, berättade man i den tevesända hearingen. ”Men så kan det väl inte vara”, muttrar liberal meddebattör och vill inte kännas vid något som slår sönder myten om det goda med stora löneklyftor. Men baksidan är än större: dras lönerna ner så måste också socialbidragen dras ner, de kan ju inte vara högre än lönerna. På köpet kryper således det gamla Fattigsverige åter fram, i vilket den som behövde mer än dagligt bröd tvingades gå till socialen och be om hjälp. Be om hjälp för att få sin medicin, be om hjälp för att köpa sig nya stövlar eller för att låta barnen få en träningsoverall. De enda vinnarna i det systemet blir de som är befriade från både fattigdom och empati.

Vänsterns väg
Vänstern har av tradition försökt sig på en annan väg. En sympatisk man som hette Keynes formulerade teorin som säger att fler jobb skapas om efterfrågan ökas. Och efterfrågan var stor en gång när man inte hade mat för dagen, när bostäderna var eländiga och när den materiella nöden var stor. De ekonomiska hjulen börjar snurra med Keynes modell. Argumentationen är både hederlig och rimlig. Men föga hållbar om man inser att världen ser annorlunda ut idag än när Keynes levde. Då var vi mitt i den gamla mekaniska världsbilden och matematiken var viktigare än ekologin. Sedan dess har kunskaperna ökat. FN-konferensen i Rio, om den globala miljön, slog fast att vi i den redan rika delen av världen inte kan fortsätta med vår livsstil och vårt sätt att konsumera. Att öka efterfrågan är alltså inte hållbart. Tvärtom, det leder till något så pinsamt som att vi slår i det ekologiska taket. Keynes teorier i all ära - men de strider således mot de ekologiska realiteterna. Vi skulle behöva två eller tre jordklot för att den teorin skall vara hållbar. Även tjänstesektorn har ju sina rimliga begränsningar - även om vi i och för sig skulle kunna åka hem och diska varandras diskar i syfte att få igång de ekonomiska hjulen.

Den gröna vägen
Den tredje vägen att komma tillrätta med arbetslösheten är mycket enkel. Det handlar om att anpassa arbetstiden till verkligheten. Varför ska vi då envisas med en lagstadgad normalarbetstid på 40 timmar i veckan? När det inte finns någon utredning någonstans som visar att det i framtiden blir så värst mycket mer lönearbete än idag. Snart sagt varje miljon som investeras i ett företag eller verksamhet har ju som mål att rationalisera bort mänskligt arbete. Var då glada åt det! Lönearbete är väl inget självändamål? Socialdemokrater av viss sort verkar ha fått för sig detta, så med sorg och bävan ser man att det blir mindre lönearbete. Istället för att se det som en av vår tids stora möjligheter till en frihetsreform utan like!

Sänkt arbetstid - är det planekonomi?
En del avfärdar sänkt arbetstid som varande ”planekonomi”. Dessa ärans män och kvinnor - som t.o.m. har varit ministrar - menar således att 40 timmars lagstadgad normalarbetsvecka är god och hållbar marknadsekonomi. Medan däremot 30 eller 35 timmars lagstadgad normalarbetsvecka är elakartad och icke hållbar planekonomi. Frågan är då vilken form av ekonomi 48-timmarsveckan, som vi en gång hade, var för något? Att byte av två siffror - 40 till 30 - kan medföra ett totalt nytt ekonomiskt system övergår min fattningsförmåga. Möjligen kan detta bero på att jag inte varit politiker i hela mitt liv.

Ett annat av de mer häpnadsväckande argument som framförs mot sänkt arbetstid är att det skulle medföra att ”man delar på arbetslösheten”. Detta intellektuella moras härrör från de socialdemokratiska partisekreterare som avlöst varandra och har blivit ett vanligt uppdykande argument från fackliga företrädare. Tanken svindlar. Varför hävdade man inte att det var fel att ”dela på arbetslösheten” när arbetstiden sänktes från 48 timmar? Eller är det så att just 40-timmarsveckan är en naturlag? Den för evigt absoluta arbetstiden? När blev den det? Och varför? Vad är det för fel att dela på arbetet istället för att bara dela på pengarna - det är ju ändå så att arbetslösheten betalas av de som arbetar. Och de som arbetar, arbetar ofta alldeles för mycket.

Svenska Arbetsgivarföreningen är sig lik...
Argumenten mot sänkt arbetstid känns igen från anno dazumal. De återanvänds i ett evigt kretslopp - det enda kretslopp som SAF:s ledning tycks känna till. I en skrivelse från den 15 december 1920 redovisar Sveriges Verkstadsförening allt det hemska som skett när man lagstiftat om 48-timmarsveckan. Man är bekymrad.
Oroad över risken för sänkt produktivitet, hotar med att företag skall flytta utomlands och att beställningar skall gå Sverige förbi. Man oroar sig dessutom för vad arbetarna skall ta sig till med all fritid.  Man skriver:
”Arbetsgivarnas allmänna intryck är, att åtminstone bland de yngre elementen av arbetarna icke kunnat
förmärkas större intresse än förut för vare sig studier eller nyttigt arbete, snarare mindre. Angående de äldre arbetarna framhålles det, att dessa i stor utsträckning söka utnyttja sin lediga tid för arbete i koloniland och
dylikt. Utbytet härav anser man emellertid litet i jämförelse med vad vederbörande arbetare skulle kunna
prestera, om han fick arbeta motsvarande tid längre på sin plats i verkstaden.”

Det är skönt att höra att omsorgen om arbetarna var stor redan då... Ökad flexibilitet är annars dagens modeord från SAF. Man hävdar att ”dagens samhälle, med just-in-time-system etc” kräver ökad flexibilitet. Men inte heller detta är något nytt. Det är bara ordet som är nytt. I Verkstadsföreningens tidskrift Verkstäderna från december 1920 kan man läsa följande: 

”Förkortningen av arbetstiden (arbetsmarknadens parter förhandlade 1918 fram en förkortning till 52 timmar
för verkstadsarbetare) var helt säkert alltför stor på en gång, men hade den kanske ändock visat sig
överkomlig för industrin just med hänsyn till möjlighet till övertidsarbete, varigenom industrin bereddes en oundgänglig nödvändig elasticitet. Redan ett år därefter kom emellertid 8-timmarsdagen, som dels ytterligare förkortade arbetstiden, dels ock betog möjlighet till övertidsarbete annat än i ytterst obetydlig utsträckning. Industrier försöker naturligtvis ordna så att arbetstillgången är så jämn som möjligt året om, men vissa tider
 måste övertidsarbete tillgripas. Då exempelvis ett skeppsvarv får in ett fartyg för reparation gäller att utföra
detta så snart som möjligt. Varje dag, som fartyget ligger vid varvet, drager stora kostnader. Som förhållandena nu äro här i landet, har det hänt, att reparenter sökt sig till utländska varv, som kunnat utföra arbetet fortare - till
följd av mera elastiska övertidsbestämmelser. Det är emellertid inte bara skeppsvarv, som på grund av 8-timmarsdagen fått en ojämn konkurrens med utlandet, utan är detta fallet med många andra mekaniska verkstäder. Dessa har nämligen inte kunnat erbjuda de leveranstider, som beställaren önskat, och
beställningarna har i stället gått till utlandet.”

Trots detta lyckades Sverige riktigt bra. Är det inte märkligt? Är det inte underligt att de mest notoriska nejsägarna genom åren är desamma? Bygger det på rädsla? Eller dumhet? Eller nostalgi?

På en konferens om arbetstiden, som jag deltog i hösten 1996, hävdade företrädaren för SAF att sänkt arbetstid inte skulle resultera i att fler skulle få jobb. På frågan om denna tes också gällde SAF:s eget kansli så hade företrädaren svårt att förklara hur lika mycket jobb skulle kunna utföras på kansliet om de anställda arbetade sex timmar istället för åtta timmar per dag.  Det måtte arbetas alldeles väldigt ineffektivt på SAF:s kansli.

Den utmätta tiden
Men det kanske är kopplat till att makten parat sig med dumheten. Vad vet jag. I Den utmätta tiden beskriver Peter Noll hur han får besked om cancer och hur han tar emot livet den utmätta tid som är kvar. Om vi kunde lära oss att vi alla har en utmätt tid, en kort ögonblick på den här fantastiska planeten som svävar i vårt enorma kosmos. Om vi kunde ta vara på tiden. Se det stora i det lilla, se det naiva i det uppblåsta, samla ögonblick som gör oss till stora berättare den dag vår utmätta tid är till ända. Om vi kunde leva våra liv så att vi inte kunde sammanfatta våra liv med att redovisa vårt lönearbete.

Så därför: Arbeta mindre, älska mer!

35 kommentarer:

  1. "trots detta lyckades Sverige riktigt bra"
    varvsindustrin, textilindustrin och stora delar av mekaniska industrin har övertagits av andra nationer som insett arbetets betydelse för vällevnad. Med måttliga löner.

    SvaraRadera
  2. Nej, Anonym 11.10, andra länder har inte insett arbetets betydelse mer än vi gjort i Sverige, de har haft lägre löner, vilket gjort att t ex textilindustrin flyttat först till Portugal, sedan när lönerna gick upp där också, till gamla Östeuropa, för att därifrån dra iväg till Asien. Nästa steg lär bli Afrika. Det har ingenting med arbetet att göra, det har med lönekostnaden att göra.
    Z.

    SvaraRadera
  3. Z
    Vi har pressat upp lönerna våra till arbetslöshetens "stora frihet".
    Efter semestrarna har terapeuterna fullt upp att ta hand om alla kraschade kärleksförhållanden.
    Människan mår gott av arbete.

    SvaraRadera
  4. Anonym 11.10 - Textilindustrin försvann genom beslut om införande av så kallade arbetsgivaravgifter och var ett medvetet beslut från den politiska sfären eftersom som man - helt riktigt - så att högra kostnad för arbetstid skulle tvinga fram effektiviseringar, rationaliseringar och teknikutveckling inom många områden samtidigt som man insåg att en del industri skulle försvinna från landet. På samma sätt som man införde arbetsgivaravgifterna för att rationalisera bort jobb som kunde automatiseras etc så kan man genom att satsa mer på grön skatteväxling (med högre skatt på energi, utsläpp och annat som har direkt med miljön att göra), rationalisera bort negativ miljö- och klimatpåverkan vid tillverkningen. Dessutom, när vi kommit dit vi har i samhällsevolutionen, kan lägre kostnad för arbete i denna nya väg skapa lönsamhet för reparation, underhåll etc samtidigt som vi gynnar kultur, omsorg och vård som är arbetskraftsintensivt. Men, och det är viktigt, det kommer ändå inte att leda till att arbetslösheten reduceras kraftigt eftersom effektiviseringen kommer att fortsätta inom andra branscher med hjälp av ny teknik etc. Att anpassa arbetstiden till verkligheten är därför också nödvändigt om vi skall dela mer solidariskt på både pengar och arbete.

    SvaraRadera
  5. Anonym 11:22 - intressant att du tar upp frågan om att många människor inte kan hantera fri tid. Det är nog snarare bevis på hur funktionsnedsatta vi människor blivit i en samhällsmodell där lönearbetet drivs upp till livets mening.

    SvaraRadera
  6. Skrivit för femton år sedan och med en perfekt analys av hur det skulle bli när högern tar över. Inte dåligt.

    SvaraRadera
  7. Gustav hävdade bestämt att mp också är för arbetslinjen när han avslutade partiledardebatten i Sveriges Television för ett tag sedan. Menar han en arbetslinje som innebär att vi delar på jobben tro...?

    SvaraRadera
  8. Vi har blivit för "fina" för vanligt arbete här i Sverige.
    Köper hellre barnproducerat från fjärran land och strövar sedan runt som överblivna skansendjur i samma länder och inbillar oss att vi är fria.

    SvaraRadera
  9. Fantastiska citat du hittat från Verkstadsföreningen! Redan då! Samma sak! Alltid mot! Med högerns tro på framtiden hade vi haft 54 timmars arbetsvecka tydligen.

    SvaraRadera
  10. Ett politiskt parti som driver "frihet från arbete" har ingen framtid. Arbetslinjen tillhör mänsklighetens privilegier.

    SvaraRadera
  11. Fina idéer, men jag undrar hur övergången ska ske?

    Sänker man arbetstiden för lågproduktiva näringar (t.ex tjänstesektorn) så blir det väl svårt för många människor att klara sig på endast ett jobb? Ska då nya jobb tas över av undersysselsatta istället för arbetslösa, så kommer väl arbetslösheten att kvarstå?

    SvaraRadera
  12. Det kan ju vara så att högern alltid har varit orolig för vad arbetaren hinner ta reda på om orättvisor och göra revolt mot dem som tjänar miljoner på deras låga löner? Det kan bli revolution i Kina också, när folket får nog av ojämlika villkor, långa arbetstider etc.. De stora lågutbildade lågavlönade massorna som håller samhällens hjul i rörelse är farliga?! De upplever nog inte,att "vi" i "vi måste arbeta mindre" handlar om dem. Så har högern alltid drillat maskinerister i "Titanic": om de saktar ner, saktar fartyget( samhället) ner och fattigdomen ökar. Redan i Titanics fall 1912 hade det kunna hejda en katastrof;)
    Jag förstår, att de hade haft flera maskinerister i kortare pass, men kunde inte låta bli jämförelsen med det iaf.
    Högern argumenterar ju jämt, att Mp-politiken är vansinnig med så dyra satsningar, så miljöpartisterna känner sig tvungna(?) att bedyra sin trohet mot arbetslinjen och tillväxten. Det har liksom tillkommit två nästan lika blå partier av Mp och S, som vi redan har i makten? Och det finns bara ett rött parti med miljöambitioner kvar? Jag tänkte igår på ett rädisaparti, men övergav namnförslaget innan mobbningen hade hunnit komma igång;):rädisa är en köksväxt av vilken man äter den uppsvällda stamknölen med röd yta och vitt skarpsmakande fruktkött! Ekologiska Mill-Kropotkin rädisor skulle kanske ingen ta och smaka på, allra minst att rösta på? Eller?!

    SvaraRadera
  13. Arbetarmoralen har gjort människor till maskiner. Den som inte jobbar minst 8 timmar/dag tillhör "utanförskapet" och är därmed inte lika mycket värd.

    Så har vi programmerats för att känna skam och skuld inför de herrar och damer som höjer whiskyglaset i en skål för "friheten".

    Zeth

    SvaraRadera
  14. Att driva frågan om sänkt norm för heltid är ett högst rimligt och angeläget mål för de flesta människor som tänker lite utanför boxen. För den sammanflätade ekonomiska och politiska makten är frågan som ett hugg i hjärtat.
    Samma ekonomiska och politiska makt gör allt för att definiera ökad konsumtion som en avgörande faktor för bra liv oavsett om vi passerat nivån för vad som är rimligt.
    På olika politiska nivåer förstärks motståendet i de kortisktiga budgetarna där skatteintäkterna till största delen bygger på lönearbetets omfattning.
    Den nu mp-aktuella projektet ”Makten över tiden” visar ett tydligt stöd för en arbetstidsförkortning. Trots att rubriceringen styr frågan till att fokusera på arbetstiden som en fråga om individens förhållande till tiden främst ur perspektivet livskvalitet.
    Arbetstiden den grönaste av frågor
    Att kortare arbetstid skapar förutsättningar att leva hållbart både när det gäller resor, mat, och egen utveckling är välkänt och ett grönt perspektiv. Att skapa förutsättningar för människor att konsumera fri tid framför prylar ett annat. Att ett rättvist konsumtions- och tillväxtutrymme är en förutsättning för att få trovärdighet i breda och starka klimatavtal ett tredje. Det finns dessutom mycket klar forskning som bekräftar de direkta sambanden mellan arbetstid och klimatutstläpp.
    Inget parti som vill kalla sig grönt kan på ett trovärdigt sätt ifrågasätta sambandet mellan arbetstidens längd och hållbar utveckling.
    Miljöpartiets kongresser har varit mycket tydliga med det sambandet. Att gång på gång ompröva frågan börjar snart likna det taktiska uppläggen kring EU och EMU- omröstningarna. Vi får hoppas att det finns fler än gräsrötterna och de nya gröna partierna som vågar driva opinion i frågan.

    SvaraRadera
  15. Vi måste börja kämpa för en politik som sätter människan i fokus. Inte producenten eller konsumenten . Jag ryser varje gång jag får höra alla dessa ord som reducerar människan till en kugge i maskineriet och är svältfödd på den näring som Birger bl andra tillför med sina, i mitt tycke, sundare, mänskligare tankar. Vi är redan inne i ett klimat som påminner om tillvaron i "du nya sköna värld
    Och allt detta prat om att människan mår bra av att arbeta. Naturligtvis, självklart, i betydelsen skapa, vara kreativ och utvecklas. Men det har ingenting med arbetslinjen eller lönearbete att göra. Lönearbetar gör vi för att överleva inte för att leva om vi inte har ett arbete som skänker oss den tillfredsställelsen . Jag har absolut inga svårigheter med att fylla min lediga tid med skapande och mening. Tvärtom har jag problem med att få tiden och krafterna att räcka till för allt det jag upplever som meningsfullt. T ex att, älska, att umgås, att vara tillsammans i en gemenskap med andra människor:)
    Så fortsätt att framhärda i Birger.

    SvaraRadera
  16. Ökad fritid ger ökade co2-utsläpp.
    Utsläppen ökar groteskt och hejdlöst när vi är lediga för konsumtion och resor.
    Att förädla arbetsplatserna och förlänga arbetstiden kanske är en lösning, tillsvidare.

    SvaraRadera
  17. 1960- och 70-talet var en tid som präglades av dystopi. Allting var på väg åt fel håll, tyckte vi.
    Befolkningsexplosion, miljöförstöring och u-landsproblem fyllde våra sinnen och vi ville ha förändringar.
    I dag kan vi vakna upp till en värld som inte alls blev som vi trodde att den skulle bli.

    Den utveckling som skett under de senaste decennierna är helt enkelt alldeles otrolig.
    Och den har skett inte trots kapitalismen, ett system som vi hatade, utan tack vare den.

    Detta hindrar dock inte att även vår tid har sina kritiker.
    Dystopin har alltså inte försvunnit, den har bara skiftat innehåll.
    Nu är det "tillväxten" som utgör framtidshotet.
    Aran

    SvaraRadera
  18. Hej, kan man köpa boken Svarta oliver och gröna drömmar fortfarande?

    SvaraRadera
  19. Somliga av oss arbetar för att andra ska leva ( på oss ), när vi sedan blir sjuka, utmobbade och utsparkade från arbetet så blir vi sjukskrivna och då blir vi utsparkade från sjukkassan till utanförskap av regeringen.

    SvaraRadera
  20. Vet inte hur jag skulle klara det om du inte fanns! Tack!

    Apropå att vara fångna i arbetsmyten: Kommer att tänka på en liten rumänsk hund som kom till Sverige för ett par veckor sedan efter att ha levt hela sitt liv i en trång, cementerad hundgård. Han förstår inte vad han ska göra med allt gräs och alla dofter. Men sakta men säkert börjar han njuta av att livet är så mycket större än hans tidigare liv i cell. Han börjar våga utforska gräset, han biter i det, rullar sig på rygg i det, rusar runt i det - kort sagt, han börjar inse att han har rätt att leva sitt liv i frihet! Kanske det är möjligt att få människor att tänka i nya banor, också.

    SvaraRadera
  21. Arbetslinje är ett väldigt konstigt ord. De flesta människor tycker att det låter konstigt när man säger det, och redan det är ett bra skäl att säga något annat...

    Själv tänker jag packa med min gamla mp-tröja med "Arbeta mindre - lev mer" till Umeå och hoppas på bra t-shirt-väder. :-)

    SvaraRadera
  22. Birger,

    Sedan du slutade som språkrör är dessvärre (MP) inte att känna igen.

    Hur såg (MP) egentligen på den enormt höga makt- och ägarkoncentrationen i Sverige?

    Jag frågar eftersom jag tror att just denna koncentration är själva axiomet för den svenska samhällsutvecklingen. Jag tror att en minskad koncentration skulle leda till mer demokratisk jämlikhet och frihet för alla.

    SvaraRadera
  23. Ska vi arbeta så lite som möjligt? Ja.

    Ska vi försörja oss själva om vi kan? Ja.
    (Sin egen börda ska man varken förpassa uppåt, nedåt eller framåt.)

    Är den viktigaste åtgärden att sänka arbetstiden? Ja.

    SvaraRadera
  24. Tack för kommentarer!
    Max: Heja!
    Anita: Tack.
    Anonym 08.03: Vi var starkt kritiska, hade åtskilliga förslag för att skruva ner ägandet. Via Närfonder, via regelverk (t ex förköpsrätt för anställda, med räntebidrag, då företag säljs), krav på trepartsstyrelser i större företag (ägare, staten, anställda med en tredjedel var) förutom nej till vinstsyftande bolagisering äv skola, vård och omsorg. För att ta några exempel.

    Anonym som frågar om boken: Har faktiskt fått kläm på att det finns en kartong på en vind. Ska köpa loss den.

    Leif: exakt.

    SvaraRadera
  25. Det där är något av det bästa jag läst på många år, Birger Schlaug!

    Rätt självklart för mig men fantastiskt icke hanterbart för de flesta men vi är väl så pass inprogrammerade till lydnad och "tänk som alla andra, avvik inte" att motståndaren med lätthet kan använda endast en handfull metaforer för att hålla denna väg framåt...tillbaka.

    SvaraRadera
  26. Vi ska inte arbeta mindre utan mera. Vi bör inse att betalt lönearbete bara är ETT sätt att arbeta. Arbete kan handla om så mycket. Ett arbete kan t.ex. vara att bli frisk från sjukdom. Det kan vara ett större arbete att ta sig igenom en sjukdom, än att gå till jobbet varje dag.

    Ja det är intressant att frågan tas upp om att människor inte kan hantera sin fria tid. Risken är väl stor att människor med mycket fri tid, börjar tänka långa tankar och det gillar inte makthavarna. Vi bör hållas ständigt sysselsatta, oavsett om det är med meningslösa saker eller inte.

    Reinfeldt skrev något om "det sovande folket" och det är precis vad vi gör dvs. sover tills det händer något som får oss att vakna upp. Sjukdom eller någon annan sorts kollaps kan vara en bra början till förändring. Reinfeldts och andra politikers recept jobba mera med betalt lönearbete, verkar dock inte vara rätt medicin för ett kulturellt, socialt och ett andligt uppvaknande som säger du är så mycket mer än en materiell varelse. Vi är inte våra arbeten. Det är vad vi tror. Så länge vi tror det tar vi inte nästa steg i evolutionen. Omställningsrörelsen är inte en "andlig" rörelse. Men det finns människor inom den som betonar vikten av inre omställning. Den yttre omställningen blir inte hållbar om vi inte också förändrar vårt sätt att se på oss själva och världen.

    Pella Larsdotter Thiel som sitter i omställningsrörelsens nationella styrgrupp betonar detta med vikten av inre omställning.
    Det är väl logiskt? Hur ska vi kunna ställa om samhället om vi inte börjar med oss själva var och en? Det finns kloka kvinnor också inom omställningsrörelsen.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  27. Vår tidigare produktion handhas nu av ekonomiskt lägre stående varelser på jorden.
    Birger försvarar ett väl utvecklat slaveri, där svenskarna tillhör de "frigjorda" herrefolken.
    Svenskarna skall umgås, älska och utveckla kulturen mellan alla påkostade upptäcktsresor
    bland dessa primitiva folkslag med sin generösa tjänstvillighet mot oss turister.
    Ett självbedrägeri av högsta rang.
    Aran

    SvaraRadera
  28. Aran, sorry, du har missuppfattat det mesta. Kanske kan du förstå bättre vad jag menar om du kikar på den här sajten: http://utveckling-utan-tillvaxt.blogspot.se/

    SvaraRadera
  29. Lennart Olsen beskriver varför en sänkning av arbetstiden inte är lika enkelt i dag som under tidigare skeden:

    http://www.logronekonomi.se/6arbetstid/historik.htm

    SvaraRadera
  30. Det är slående hur svårt det är att förhålla sig till tid avsedd för inkomstbringande  aktiviteter.  Vårt kulturella arv av att bli bekräftad genom "hårt slit" och att göra rätt för sig genom ett arbete som är både hårt och varar länge. Naturligtvis något som makten utnyttjar - nu som då.  Bara
    inkomstbringande arbete som har en direkt koppling till en ersättning i form av kronor och ören tycks räknas. Verklig inkomst i form av kunskap och och egen utveckling räknas inte. Inkomst i form av en utvecklad gemenskap i familjen, bland vänner och presumtiva vänner räknas inte heller. Inkomst i form av egenproducerade mat är marginaliserat.  Inkomst i form av en utvecklad demokrati  - eller inkomst i form av ett bra liv är marginaliserat.
    Historien om slaveriets avskaffande på Jamaica är intressant. Vad människor prioriterar innan vi skapar materiella behov.
    "Från slav till konsument" http://kortarearbetstid.nu/page/fraan-slav-till-konsument-1

    SvaraRadera
  31. Vad är det som hindrar oss från att ha omkring 0% arbetslöshet, kortare arbetstid etc. ?

    Är det inte den fanatiska tron på NAIRU (Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment), dvs. tron att arbetslösheten inte får bli för låg för att vi då påstås få en skenande inflation (vilket det inte finns några som helst stöd för, tvärtom...) ?
    Är det inte så att denna dogm ligger till grund för varför "arbetsmarknaden" i sina olika delar har utformats som en slags definition på moment 22?

    Snälla Birger (och Janne Josefsson!): Gräv upp NAIRU-spöket så folket får se det!

    SvaraRadera
  32. Jonte
    Ekonomer hävdar utanför politiska scenerna att ca 4 % arbetslöshet är idealet för en balanserad och lugn arbetsmarknad. Detta har varit en erkänd sanning i många decennier bland välutbildade ekonomer.
    Aran

    SvaraRadera
  33. Just ekonomer, hur välutbildade de än må vara, har väl inte någon större trovärdighet vare sig när det gäller sanningar eller förutsägelser.

    SvaraRadera
  34. @Aran: Nej, storleken på NAIRU beräknas kontinuerligt av olika institutioner och har på senare tid i Sverige beräknats ligga betydligt högre än 4%, även om dessa siffror och det faktum att NAIRU används som utgångspunkt för den ekonomiska politiken inte är något man talar högt om. Det mest absurda i kråksången är att NAIRU-teorin helt saknar empiriskt stöd.

    @Lars: Precis! :)

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.