söndag 22 april 2012

Kvinnlig blues

I boken Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac har jag gjort precis det som jag kritiserar litteraturhistoriker för: nämligen att "glömma" de kvinnor som genom historien varit minst lika stora som männen. Risken med en litteraturkanon är att det så skulle förbli i en sådan också. Den 8:e mars startade man förresten sajten Nordisk kvinnolitteraturhistoria, vilket är en välgärning. Faktum är att många kvinnor var bästsäljare kring förra sekelskiftet. 

Till och med Elin Wägner glömdes bort under många år - skälen lär väl varit att hon...
  • var en kvinnlig författare vars huvudpersoner oftast var starka kvinnor - till skillnad från Selma Lagerlöf vars huvudpersoner oftast var män...
  • att hon inte var trogen någon rörelse som sedan ansåg det vara en självklar uppgift att föra fram henne - vare sig arbetarrörelsen eller den mer borgerliga rörelsen har känt att Elin Wägner var deras. 
  •  att den som samlade upp material efter hennes död blev en kvinna: Barbro Alving - hade Wilhelm Moberg bestämt sig för att skriva den första biografin över henne, vilket han var på väg att göra, så hade hon förmodligen haft en mer framträdande plats i litteraturhistorien. Moberg var ju ändå en man... 
  • att Harry Martinson skrev en mycket nedlåtande text om henne när han efterträdde henne på stol nr 15 i Svenska Akademien. 

I musiken är det lika illa, kvinnor försvinner, glöms bort eller reduceras när historien tecknas.  Eller som Elin Wägner formulerade det: Mäns och kvinnors historia är sammanflätad som varp och inslag i en väv. Men de har lyckats göra en historia enbart av väven.

Rockmusiken har rötter i bluesen, och bluesens mest omskrivna personer är män. Några av dessa svepte förstås förbi också i min bok. Men jag borde givetvis ha dragit trådar också till Lizzie Douglas, en av de främsta kvinnliga bluesgitarristerna och bluessångarna, vilket faktiskt är oförlåtligt: Så här kommer hon - mer känd som Memphis Minnie - förmodligen glömd mest för att historien skrivits av män och att det ansetts stötande att en kvinna sjöng blues.

15 kommentarer:

  1. Snyggt jobbat, Birger.

    SvaraRadera
  2. "att hon inte var trogen någon rörelse..."
    "vare sig arbetarrörelsen eller den mer borgerliga rörelsen har känt att Elin Wägner var deras."

    Det är därför hon är intressant. Det gäller både män och kvinnor. Att våga göra sig obekväm är inte lätt. Det nuvarande politiska systemet med politiska partier, där vi ska rättas in i en fålla fungerar inte så bra.

    Har sett att flera här inne efterlyser ytterligare ett politiskt parti. Varför då? Har vi inte tillräckligt många? Vad är det som säger att det partiet skulle lyckas bättre? Ett "tillväxtfientlig" parti skulle det lösa något? Se vad som har hänt med MP. Från början var tongångarna något helt annat. Vi borde istället "efterlysa" fler personligheter likt t.ex. Elin Wägner. Eller ännu bättre vi borde försöka vara sådana personligheter själva.

    Vi kan se det i olika sammanhang, så fort någon säger något som man inte förväntar sig så bryter "helvetet" ut. Vi förväntas att säga det som är "rumsrent". Det gäller både "hög" som "låg" och i alla slags föreningar där vi förväntas tycka något sånär lika. Men vi fritt tänkande varelser. Därmed inte sagt att allt som sägs borde ha sagts :)

    Lisbet

    SvaraRadera
  3. Bra Lisbet.

    Det finns organiserad kritk mot partiväsendet. Inte minst från syndikalistiskt håll. Partierna liksom bromsar det demokratiska flödet.

    Hur få till en annan modell? Genom att inte utnyttja sin rösträtt? Eller genom att rösta, men bara på personer som man eventuellt gillar?

    Men den som väljs in, har hen något intresse av att avskaffa partiväsendet?

    SvaraRadera
  4. Ja, vi kanske borde lämna inkörda gamla fållor och testa något nytt. Att i valen rösta enkom på personer (ej partier) som vi anser vara kloka, handlingskraftiga och förnuftiga - hur skulle det funka tro?

    Stefan

    SvaraRadera
  5. Lite vid sidan om:

    Birger, kan du spara den där briljanta dikten av Anita:

    "Öka takten alla marknadsbarn, tillväxt, tillväxt hela dan..."?

    Snälla, lägg den i tidlösa spalten! Den kan ju bli vår egen kampsång. Om Anita tillåter (och Olrog ☺).

    Gt

    SvaraRadera
  6. Som tekniskt stöd vid de allmänna valen inrättade man partier.

    Men partierna blev med tiden små "stater" i miniatyr, med interna "lagar".

    De kom att leva sina egna liv, där partiets bästa sattes främst.
    "Nu gäller det att klå dom andra", som i en (rå) lagsport.

    Det fragmentaliska tänkandet tog över. Helheten föll bort.

    Dags att återupprätta personvalen!
    Där har den valde lojalitet bara åt ett håll: väljarkåren.

    Som det är nu har de valda dubbel lojalitet, vilket skaver.

    SvaraRadera
  7. Jag är nog den enda här på din blogg som någonsin anmäler en avvikande åsikt? Tur att jag tittar förbi ibland,

    "nämligen att "glömma" de kvinnor som genom historien varit minst lika stora som männen"

    Tror jag inte ett ögonblick på. De kvinnor som är värda att lyftas fram kommer att lyftas fram. Det är t.o.m. troligt att just DU kan göra din röst hörd, till skillnad mot undertecknad. Om du visar intresse. Att Elin W inte skulle koma med är osannolikt, så du behöver inte oroa dig. Du kan inte begära att precis alla skall hylla Wägner till skyarna på samma sätt som du gör. Folk tycker olika, jag tycker Lagerlöf är fantastisk. Du har närmast en "hangup" på Wägner (och här torde jag få på käften). Du låter lite som en extremfeminist här. Trodde det var ute.

    SvaraRadera
  8. Såg förresten något seminarium där du höll på att göra bort dig om kvinnor i riksdagens bastu. Men du grejade det verkligen snyggt, ha, ha. Glidningen var obetalbar.

    SvaraRadera
  9. Och så har vi Astrid Lindgren, som jag försvarat på min arbetsplats mot alla intellektuella typer som menar att meningsbyggnaden är undermålig i hennes böcker, vilket man får hålla med om. Men berättelserna, berättelserna. Men hon är väl inte tillräckligt intellektuell, eller hur? Grova berättelser om ett enkelt och smutsigt land där drängar super och slåss ibland, och mockar koskit i stallet tidiga morgnar. Men så såg det fanimig ut i vårt land i början på 1900-talet. Like it or not.

    Jag vill Lyfta fram Lindgren. Hon tecknade ju en del kvinnor också, kanske inte så starka, provocerande och intellektuella, det är där skon klämmar va Birger? Vad är den enkla pigan Lina gentemot feministerna i vardande i Wägners böcker? Men jag har tagit fasta på "allas lika värde" för mig är pigan Lina lika mycket värd som alla andra ;-)

    Nu lovar jag att sluta posta, på hedersord.

    SvaraRadera
  10. Tonåren, faktum är att kvinnliga författare kring sekelskiftet sålde bättre än män, att dågra äv de största även litterärt var kvinnor. Wägner kom en bit in på det nya seklet. Nej då, Robsten, det var ingen fara med riksdagens bastu... Läget var under full kontroll, och eftersom tillväxtkritik främst har framförts av kvinnor så - det lilla som varit i parlamentet - så är det helt lugnt...:-)

    SvaraRadera
  11. Robsten, ditt senaste inlägg om Astrid Lindgren ramlade in när jag svarade på dina tidigare. Dina fördomar och föreställningar gör nog att du hamnar snett... Jodå, jag har skrivit om Astrid Lindgren - fattas bara det eftersom jag är uppvuxen med hennes böcker, läst dem för mina barn och bodde i grannhuset på Dalagatan - och till och med försvarat hennes minne mot griniga Vimmberbybor som klagat på kommunens satsning på att bevara hennes hus etc. Kolla t ex här: http://www.vimmerbytidning.se/article/articleview/38628/1/88/

    I övrigt är det lustigt hur många förknippar sina bästa dagar med Idas sommarvisa, trots att de minns så fel so man kan göra!

    Vi minns det vi vill minnas, vi fantiserar ihop vår historia. Just Idas sommarvisa, tycks vara populär att minnas från sin barndom, från vissa speciella stunder.

    Nu senast var det Jackie Jakubowski som mindes hur han för exakt 40 år sedan kunde höra svenska barn sjunga Du ska inte tro det blir sommar för första gången. Visan kopplas till ett vackert minne, den första midsommaren i Sverige för en polsk-judisk flykting. Men visan fanns inte då... Här skrev han om det:http://www.kyrkanstidning.se/kronika/ett-portabelt-fosterland

    För några år sedan fick en hel upplaga av en bok gå upp i rök - boken hade som mål att påvisa att Astrid Lindgren var djupt religiös - eftersom författaren hade så många minnesfel att det blev löjligt. Bland annat mindes han hur han som litet barn satt på bryggan och sjöng just Idas sommarvisa... Men den fanns inte då författaren var liten.

    SvaraRadera
  12. Vi unga, vackra och intelligenta gröna kvinnor välkomnar alla inlägg om kvinnans betydelse i samhällets utveckling.
    Värt att notera är dock att dessa hyllade kvinnor alltid är avlidna.
    Vänsterkongressen med avgångstal av Ohly demonstrerade en total förnekelse av Gudrun Schymans betydelse.
    Detta trots att hon är en av vår tids största ,nu levande, politiker.
    Gubbar- våga möta starka kvinnor som fortfarande lever och tycker till.


    Söndagsskramar
    Katarina

    SvaraRadera
  13. Katarina, och vilka tänker du på som är nu levande oc glömda. För det var väl just det att vara glömd inlägget handlade om? Scyman är väl inte glömd precis. De tre SCH:nna ej att förglömma.

    SvaraRadera
  14. Tack för dina svar Birger. Det jag skrev om din relation gentemot Lingrens var självklart spekulationer, jag hoppas ändå det framgick.

    SvaraRadera
  15. Tre år har gått sedan Eva Dahlbeck avled. Kanske är tiden inne att även räkna henne till gruppen bortglömda storheter. Efter decennier som firad skådespelare (av Ingmar Bergman kallad "Pansarskeppet kvinnligheten") övergick hon successivt till att bli romanförfattare. Hennes böcker lovordades av dåtidens litteraturkritiker, tydligen förgäves.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.