fredag 20 april 2012

Inför MP:s skrivande av nytt partiprogram, del 6: Arbetstid, skattebas och modet att utmana

Avslutning på ett antal inlägg som nu finns samlade här.

Bild: Robert Schlaug
Det finns inga lätta svar på hur övergången från tillväxt- och konsumtionssamhället till utvecklingssamhället skall gå till. Men eftersom vi inte – för att ta ett av flera exempel - lyckats frikoppla utsläppen av klimatgaser från den ekonomiska tillväxten så riskerar vi tids nog att bli tvingade att tänka om. Desto mer planerade förändringarna bli och desto mer genomtänkt vi gör omställningen,  desto mindre besvärligt kommer det att bli. 

Det är mycket som behöver göras. Det mesta pekar på att vi måste sänka arbetstiden, ta ut produktionsökningar i fri tid istället för mer pengar för konsumtion.  Sådant som fri tid, kultur och social närvaro kommer att bli växande delar av våra liv.

Den lagstadgande normen för heltid är idag 40 timmar i veckan. Vi lever i en tid när två politiska block just tävlat i ett val om att vara de som är mest besjälad av en så kallad arbetslinje. Tanken är att vi genom mer arbete, skall kunna konsumera mer, så vi kan producera mer, så vi kan upprätthålla mycket arbete. I ett sorts absurt kretslopp. 

Det är en befängd tanke att upprätthålla en arbetstidslagstiftning med normen 40 timmar med tanke på att snart sagt varje miljard som investeras i näringslivet går ut på att rationalisera bort arbete. Vi effektiviserar, automatiserar, robotiserar och datoriserar – samtidigt som konsumenten gör allt mer själva inom allt från att skanna livsmedel till att sköta bankärenden på nätet. Det är tragiskt att ledande miljöpartister offentligt har dissat det gamla kravet på sänkt normalarbetstid. Motivet för föregående språkrör var att inte något annat parti eller fackförening drev frågan… Dummare argument kan man inte finna. Nu har MP lämnat över frågan till V, som givetvis inte varit lika korkade utan insett att det dels finns ett partipolitiskt utrymme att vara ensamma om att offensivt driva frågan, dels insett att opinionsbildning är viktigt för att uppnå de resultat man vill genomföra i sakpolitiken. Medan gröna ledande politiker talar om att ”man inte vill sitta på läktaren och driva plakatpolitik” ägnar sig kloka politiker såväl åt att från läktaren skapa opinion som i de beslutande församlingarna fånga upp opinionen. 

Genom sänkt arbetstid och minskad konsumtion lär vi inte kunna få in lika mycket pengar till statskassa genom skatt på just arbetstid. Därmed måste vi också bredda skattebasen för att finansiera skola, vård, omsorg och trygghetssystem.  Grön skatteväxling – minskad skatt på arbetstid och ökad skatt på miljöpåverkande verksamhet - är ett första steg. Det finns här skäl att poängtera att hög skatt och avgifter på arbetstid innebär att vård, omsorg, skola, kultur, reparation och underhåll – det vill säga sådant som kännetecknar ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle - beskattas hårt medan materiell konsumtion och köp-slit-släng beskattas lågt.  Vi måste få ett skattesystem som gynnar sociala, kulturella och ekologiska världen snarare än ökad materiell omsättning. Att hitta bredare skattebaser blir därför inte bara de nordiska ländernas uppdrag, utan minst lika mycket EU:s och det globala samhällets.

En politik utan visioner är död politik. Ett samhälle utan drömmar är på många sätt ett dött och stillastående samhälle hur fort dess medborgare än springer. Sällan har väl politiken och samhällsdebattens huvudfåra varit så visionslös som under den tid vi nu lever.  Trots att vi lever i en brytningstid där konsumtionsvanor håller på att ta kål på vår planet vågar inget parti - när detta skrivs - ställa frågan: Vad gör vi efter tillväxt- och konsumtionssamhället? 

Det är som om man inte vill ta till sig att miljövänligare teknik och effektivare energianvändning inte räcker för att frälsa oss från ondo – den ökande globala konsumtionen äter upp de miljövinster som ny teknik medför. Det finns därför en tragik i att varje kris – finanskris, lågkonjunktur, jobbkris och till och med miljö- och klimatkriser – möts med uppmaningen att vi skall varva upp, växla upp, jobba mer och köra ännu fortare på samma väg, i samma riktning med samma mål: ökad konsumtion och fortsatt ekonomisk tillväxt även om den skall ske genom ökande skuldsättning. När MP:s språkrör 2004 avslöjade sin egen inställning i de här frågorna på DN-Debatt (miljöfrågorna klarar vi inte utan en ekonomi som växer) och som dessutom slog fast att det är deras parti övertygelse inleddes en ny era i MP. Den kulminerade med att partiet i senaste valrörelsen drev tesen om "grön tillväxt" och omslöt hela iden som kommit att kallas ekomodernism.

Den tillväxt vi skapat oss de senaste decennierna är till icke ringa del skapad på lånade pengar. Till slut brister därför inte bara de planetära processerna, utan även de ekonomiska. Sverige tillhör de länder som har en låg formell statsskuld, men om vi räknar in även hushållens skulder tillhör vi de länder som har mycket stora skulder. Vi har hållit igång tillväxten genom att låna till den. Vi är därmed mycket mer sårbara än vad politiker ger sken av. Vi har därför dubbla skäl att ställa oss frågan: Vad gör vi nu?

I grunden kanske frågan kan lösas genom att politiker, innan man upprepar sina mantran, bör ställa sig frågan: Vad är en människa? Den politik man bedriver utgår alltmer från att människan främst är en ekonomisk varelse vars uppdrag är att springa fortare och fortare i ett hjul som snurrar allt fortare. Men vi är inte i första hand ekonomiska varelser. Vi är biologiska, sociala, kulturella – och andliga om ni så vill – varelser. Och det är en oändlig skillnad att bygga samhälle för ekonomiska varelser och för riktiga människor.


Vi behöver en debatt om hur vi skapar ett ekologisk och socialt hållbart samhälle som är byggt för riktiga människor. Det blir förvisso inte lätt att ta steget från ett konsumtionssamhälle till ett utvecklingssamhälle. Men det är nödvändigt. Både för planetens skull och vår egen värdighets skull. Därför är det hög tid att kavla upp ärmarna och ta sig an detta samtal.  Det gör man inte genom att gå den bekväma vägen med hjälp av teserna i ekomodernismen, man gör det inte ens genom att reducera grön politik till något harmlöst som behagar alla som tror att det räcker med att vara lite lagom ekochicka.

Alltså: Ett grönt partiprogram handlar om att utmana och provocera. Inte att behaga alla, men att ta alla på allvar. Och därmed vinna respekt och vara en del av den nödvändiga omställningen - utan att glömma att en omställning utan socialt ansvar och med rättfärdig fördelning mellan människor kommer inget annat än kaos att uppstå.

Här nedan talar jag om MP:s utmaningar:

22 kommentarer:

  1. Tack för igår, fantastiskt föredrag !!

    SvaraRadera
  2. "Arbetssamhället". Är vi lurade ?

    http://ericsecher.blogspot.se/2012/04/arbetssamhallet.html

    Eric

    SvaraRadera
  3. Fantastiskt bra sammanfattning av det som också jag uppfattar som miljörörelsens, inte bara MP:s, viktigaste frågor. Jag är också glad att du till sist också tog upp fördelningsfrågan – som betyder att det röda och det gröna huvudfrågorna, resursutnyttjande och resursfördelning verkligen är oskiljaktiga. (Bara en liten sak: det verkar som om den sista delen av den sista meningen har blivit felformulerad, som en blandning mellan två likvärdiga alternativ, t.ex. » - utan att glömma att utan en omställning med socialt ansvar och rättfärdig fördelning mellan människor kommer inget annat än kaos att uppstå.« och (kanske bättre) » - utan att glömma att en omställning utan socialt ansvar och rättfärdig fördelning kommer att orsaka inget annat än kaos.«)

    SvaraRadera
  4. Birger, om du kompletterar det här resonemanget med modern penningteori kommer problemet med offentliga intäkter att minska rejält. Sverige har tack och lov sin egen valuta vilket ger enorma möjligheter - bara de utnyttjas. Staten kan själv ta fram pengar med en knapptryckning om det finns stillastående resurser och behov man vill få fart på, och på sikt borde det därmed vara möjligt att eliminera både skatter, obligationer och lånehajar. (I euro-zonen har man inte den möjligheten att själv fixa pengar i staterna, varje land blir som ett hushåll som måste få pengar utifrån, därav deras helvetiska problem.) Det är en maktfråga vilket penningsystem man använder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nyhetspanelen, veckans bästa grej när den är som bäst. Birres sågning äv Borg och sossarnas nya ekonomiska talesperson var iskallt korrekt och som att peta hål på en ballong. Fick en aha.upplevelse!!

      Radera
  5. Kortare arbetstid är inget lyckat recept. Vi är skapta för meningsfullt arbete och mår bäst av det.
    Det är fritiden som är största klimathotet. Då reser vi, lyxrenoverar och shoppar loss.
    Utökad arbetstid med färre lediga dagar och kortare semester skulle minska klimathotet.
    Utveckla arbetsplatserna både fysiskt och socialt istället för att avveckla arbetstiden.
    På jobbet får vi då den sociala och intellektuella stimulans som utvecklar oss som människor.

    Beskattningen måste snarast få en klimatanpassning värd namnet.
    Fördelningsprofilen på beskattningen vilar på utbredd okunskap och är av närmast feodal karaktär.
    Björns förslag ovan om att slopa beskattningen betraktar jag som en tillfällig black-out.
    Tillväxt och konsumtion bör i politiken särskiljas från ändliga resurser. Det finns inget måstesamband däremellan.
    Kunskap, äventyrslystnad och fantasi kan vara tillväxtfrämjande lika väl som järnmalm och granvirke.
    Avveckla inte arbetstiden, utveckla arbetsplatserna och förädla arbetstiden.
    Livets mening är att arbeta tillsammans med något meningsfullt.
    Det är sann livslycka,

    mvh/BertEdvin

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. När det gäller lönearbete...
    BertEdvins lovsång till arbetet kanske gäller några få men långt ifrån alla. Jag tror betydligt fler känner igen sig i Maria-Pia Borthius ledare i ETC: http://www.etc.se/ledare/hansynslos-konkurrens
    "Men de företagsförtvivlade, kanske monterar de dammsugare eller sätter ihop bröstinplantat – eller rent av bilar, eller jobbar på bank – mår dåligt därför att de vet att de sätter ihop skräp, som på ytan ser tjusigt ut men som är gjort för att snabbt gå sönder."
    Det är knappast på jobbet de flesta människor får social och intellektuell stimulans. Dit går man för att producera så att man kan konsumera.
    Ytterst få människor skulle nog påstå att dom upplevt sina lyckligaste stunder i livet på sin arbetsplats.

    SvaraRadera
  8. Michael
    Om man fokuserar på sina jobbarkompisar och själv bidrar socialt, så kan det med lite inlevelseförmåga kännas mycket meningsfullt på bil- eller dammsugarfabriken.
    De som vantrivs på jobbet visar ofta missnöjesyttringar även på fritiden.
    Det är oftast inte jobbet det är fel på.

    SvaraRadera
  9. Birger Schlaug skriver:
    ...det är säkert så att det finns - funnits? - en krets kring partiledningen som stött linjen som man följt. Väljarmässigt har det ju dessutom varit framgångsrikt. Tror dock inte att bara ett av rören stått bakom. Uppfattar inte att Maria skulle vara någon som låter sig ledas. Tvärtom har jag uppfattat henne som en som har stark integritet.

    Hej igen Birger
    Här har vi intressant stoff att gräva vidare i tror och erfar jag bestämt. Jag instämmer i vad du skriver ovan (förutom de påstodda valframgångarna som jag inte fullt ut kan instämma i då vi ej vet hur utfallet skulle blivit om t.ex. din linje fått gå till val istället..., jag hävdar alltså att ett val inte behöver rankas som bättre bara för att man fått några fler röster än föregående gång...)

    Men nog om detta och tillbaka till en av kärnorna, enligt mig.
    Det gäller den interna kulturen, hur demokratisk och vetenskaplig den är. Får alla komma till tals på ett jämlikt sätt, möts vi-, lyssnar vi på varandra på ett jämlikt sätt?
    Låter vi olika uppfattningar och synsätt komma till tals och mötas, låter vi ett kritiskt förhållningssätt råda både vad gäller det nya annorlunda som sägs, och inte minst upprätthåller vi det kritiska förhållningssättet på det som idag har blivit norm såsom t.ex. ekonomisk tillväxt?

    Min poäng är den att det är en ohållbar kultur som råder om exvis en biolog som Maria, eller för den delen en yngling som Gustav, skall få en sådan roll att de tillskrivs och belastas en sådan position där de uppmuntras till att tro att de kan och skall hava en tydlig uppfattning och åsikt även om sådant som de onekligen inte har koll på.
    Missförstå mig rätt, partiet och samhället i stort lider brist på delaktig demokrati, på delaktig demokratisk utbildning, liksom tuvär också medborgare med såväl gott självförtroende som respekt för andras unika kompetenser.

    Ta bara i de här bloggtrådarna t.ex. Du med flera, mig inklusive, kan lyfta fram väldigt många fakta och samband o.s.v. som klart och tydligt talar för att ekonomisk tillväxt år 2012 inte är en gynnsam riktning för planeten och dess alla invånare och livsformer, evolutionerade system o.s.v.

    Samtidigt säger lika många, minst, att det där måste Ni ha fått helt om bakfoten, klart att vi både skall och behöver mer tillväxt.

    Jag kan t.ex. hävda att vi måste använda enormt mycket mindre energi, medans Katarina kan leva med sin Världsbild att nej, energianvändningen är inget problem o.s.v.

    MEN, vi behöver odla en kultur där vi förstår att vi alla lever med unika världsbilder/uppfattningar om hur vår Jord är beskaffad - och att dessa ÄR föränderliga - vi lär så länge vi lever - OM vi VILL. Vi måste ha en levande och pågående dialog där vi lär av varandra och inte tar den egna föreställningen som den sanna.

    Hur skapar vi dylika förutsättningar?

    PS Vad gäller energi är min uppfattning den att systemekologerna och fältet Emergi har en mer korrekt uppfattning om energi, energitransformationer & -kvalitéer än vad de som titulerar sig Fysiska Resursteoretiker har, såsom Christian Azar t.ex. Jag anser skillnaden mellan dessa teorier vara i paritet med skillnaderna mellan Neoklassisk ekonomi ovh Ekologisk ekonomi.

    (Ursäkta mig, gärna ;-), mina många ord, men jag ville lyfta denna generella problematiken med olika synsätt o.s.v., samt också ta mitt hjärteområde energi som ett konkret exempel)

    Vgh Tom

    SvaraRadera
  10. Tom !
    Ditt volymniösa sätt att skriva tilltalar mig inte.
    Felaktiga fakta gör det än värre.
    Normalt brukar det finnas ett samband mellan läs- och skrivförmåga.
    Jag skrev:
    "På planeten Tellus råder ingen energibrist så länge vi har tillgång till solen."

    Hadegottisolen/ Katarina

    SvaraRadera
  11. Ok, katarina, instämmer helt och fullt att jag använder för många ord här = tar för mycket plats.

    Men, Så vad menade du då mer konkret med DITT påstående och synsätt om energi?
    Vi lever ju enligt min förståelse i ett fossilt högenergisamhälle där vi använder enorma kvantiteter och inte minst energikvalitéer som byggts upp och lagrats under årmiljoner och att det att återgå till att mer leva av det pågående flödet av energi från sol, månens gravitation, energi från Jordens inre - just skulle innebära en Enormt minskad energianvändning, som var det jag påståd!

    ???
    Jag önskar också dig hjärtliga vårdagar framöver :-)
    /Tom
    PS att Jorden nås av tillräcklig mängd energi för att upprätthålla livet och utvecklas instämmer jag förstås i, men jag hävdar att vi degraderar detta liv nu i en hast just pga vår gigantiska energianvändning jämfört med de naturliga flödena som allt evolutionärt är "vana vid" och utvecklats utifrån...

    SvaraRadera
  12. Men hallå! Oavsett om vi har mängder av energi så delar vi väl den med andra livsformer?

    Mineralriket, växtriket, djurriket och människoriket. Alla ska ha sitt. Men vi TROR att vi är skapelsens krona och med "grön" energi så kan vi fortsätta att konsumera. Halleluja! Vi kan fortsätta att köra över andra livsformer. Bara vi gör det på ett grönt sätt! Det är skönt med "grön" makt!

    Lisbeth

    SvaraRadera
  13. Om solstrålningen som når jorden under en timme kunde omvandlas till el skulle det räcka till världens alla länder under ett år.

    SvaraRadera
  14. ja, kanske det anonym, men skulle vi med det utvecklas till ett utvecklingssamhälle eller som jag personligen ser det ett kultursamhälle? Skulle det förändra vår syn på konsumtion? Skulle vi ta mer hänsyn till andra livsformer? Skulle vi bli lyckligare?. Eller skulle vi bara ha en djävla massa el?

    Forskning gäller bara tills vidare. Det är alltså en hypotes som gäller tills vidare. En del talar om "fri energi". Men vår inre resa får vi ta ansvar för själva. Ett samhälle som ser oss som enbart materiella varelser och inte sociala, kulturella och andliga varelser är inget utvecklat samhälle. Fast det ser vi ju i verkligheten....??? Andlighet förväxlas med religion. Det är två vitt skilda saker. Vi blir därmed reducerade till enbart materiella varelser. En del påstår att man kan dö av andlig svält. Konsumtionssamhället är andefattigt.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  15. Kultur ??? vad är det ?
    Materiella varelser ??? vad är det ?
    Andlighet är nära förknippat med religion och gör inget större väsen av sig.
    Åsiktsmaskiner är sällan andliga varelser.

    Katarina

    SvaraRadera
  16. Tack för alla kommentarer den senaste veckan - och idag förstås. Skall ta upp en av huvudfårorna i kritiken av mina inlägg i morgondagens blogg. Några små synpunkter på dagens kommentarer:

    Eric: Jo, nog är det så.
    Bo V Herlin: Fördelningspolitiken är en grundbult - för övrigt drev MP tidigare en mer radikal fördelningspolitik än V utifrån idén om syskonskap i ekonomin, jämlikhet i rättssystemet och frihet inom kultursektorn.
    Björn: Superinflation eller...?
    Bert Edwin: Nej, det är klart att vi inte skall avveckla arbetstiden, men vi bör anpassa det som kallas "normalarbetstid" till verkligheten som den ser ut.
    Tom: Håller givetvis med dig om synen på valframgång - i antalet väljare var det en framgång, men som samhällsomdanare var det inte en framgång. Du för ett resonemang om demokrati och läget blir ju inte bättre av att MP:s partistyrelse vill avveckla det som kallas fötroenderåd, där regionerna representeras. Tidigare var Detta råd "högst beslutande mellan kongresserna", sedan avlövades det till att bli rådgivande för att nu avvecklas. Jag har inget emot att det är rådgivande, och inte beslutande, om en minoritet i partistyrelsen kan kräva att frågan skall lyftas till rådet för diskussion och omröstning. Går styrelsen i alla fall emot, så blir det en fråga för kongressen att avgöra om styrelsen skall bytas ut. Delaktig demokrati är givetvis mer än det jag nu skrivit om. Den interna debatten på nätet är exempel på sådant som kan utvecklas och tas på allvar från partiledningen. De tidigare språkrören valde helt bort detta forum, vilket jag ser som alldeles förskräckligt oideologiskt.

    SvaraRadera
  17. Katarina: Du frågar vad kultur är.
    Ja, titta på utbudet. Titta på vad vi matas med för materiell kultur. Program där någon blåser på ägg. De hänger skedar på en tråd och vinner flera hundra tusen. För mig personligen är inte det kultur. Sedan frågar man vad ska du göra för pengarna? Inte alltför sällan hör man att det är konsumtion och resor som gäller.

    Materiella varelser vad är det frågar du. Ja det är vi. Det finns hypoteser som säger att allt är materia i rörelse. Vetenskapen som också är en hypotes säger väl det också? Materiella blir vi människor dvs. vi "tänkande" varelser. Eller är det känslotänkande vi mestadels ägnar oss åt? Oj vilken skön känsla att konsumera...Om vi tänker efter så behöver vi inte en massa onödiga prylar.

    Jorå man kan vara en "åsiktsmaskin" och samtidigt anse att vi även är andliga varelser. Vi alltså alla.
    Vi har olika värdegrund. Men borde ändå kunna enas om en gemensam världsåskådning. Låt oss alla ha vår egna livsåskådning i fred. Låt oss tycka och tänka fritt.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  18. Birger, nej ingen superinflation (däremot har deflation varit ett hot ganska länge nu). Det här förklarar man inte på några korta rader, men i princip innebär det att rikta skapade pengar så att arbetslösheten försvinner. Det är en frihetsreform. Det innebär inte att penningskapandet får gå för lösa boliner, det skall vara oanvända men intressanta resurser det handlar om. Finns inte resurserna är det onödigt att skapa några fonder för dem, och finns de men är i rörelse är det också onödigt. Jag utgår från att diverse kreditbubblor måste punkteras (bl.a. bankernas skapande av privata bostadskrediter måste ersättas av en social bostadspolitik). Det här är minst lika mycket en makt- som en ekonomifråga. Försök börja resonemanget från handfasta resurser i stället för pengar så kanske det bli lite enklare att förstå.

    SvaraRadera
  19. Tack Birger för mycket intressanta inlägg! Måtte Fridolin & Co lyssna på dig!

    Två ord/uttryck som jag tar med mig:
    1. Materiellt mogna samhällen
    2. Vara inbakad i en konsumtionsburka.

    Jag vill avsluta med en egenhändigt hopknådad vers, att läggas till Olrogs "Alla är vi glada bagarbarn". Sjung, alla marknadsbarn, sjung!

    Öka takten alla marknadsbarn
    Tillväxt, Tillväxt hela dan
    ständigt snärjda uti Mammons garn
    Tillväxt, Tillväxt hela dan
    sången ekar mellan fur och gran
    Tillväxt, Tillväxt hela dan
    konsumtion
    det är vår livsvision
    vi vill ha
    Tillväxt, Tillväxt hela dan.

    SvaraRadera
  20. Tack Anita!
    Jättebra diktat.

    Gt

    SvaraRadera
  21. Du är för fixerad vid Miljöpartiet Birger! De är bortom räddning. Se till att ordna en minikonferens för ett nytt parti i sommar eller på nätet så kommer jag och lämnar mitt bidrag.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.