torsdag 19 april 2012

Inför MP:s skrivande av nytt partiprogram, del 5: Om lärares löner, grön tillväxt, status och prestige


Fortsättning från tidigare inlägg som finns samlade här.

Bild: Robert Schlaug
Jag har tidigare konstaterat att ekonomisk tillväxt i längden är en omöjlighet, eftersom den mäts exponentiellt. Så när t ex professor Christer Gunnarsson i sin senaste bok Hållbarhetsmyten skriver att "ett samhälle utan tillväxt är otänkbart" så blir det en kollision mellan ekonomers/politikers världsbild och den reella verkligheten. Rent ironiskt blir det när man till och med i Nationalencyklopedin kan läsa att ekonomisk tillväxt i längden är en omöjlighet. 

Men kan man då inte upprätthålla ekonomisk tillväxt genom att låta tjänstesektorn växa? Nej, det kan man inte. För det första är tiden en begränsande faktor, vilket bland annat Staffan Burenstam Linder (vice partiledare i Moderaterna och tillika rektor för Handelshögskolan)  konstaterade i sin bok Den rastlösa välfärdsmänniskan. För det andra är talet om den växande tjänstesektorn förledande eftersom de flesta tänker på skomakare, frisörer eller något annat småtrevligt. Men de stora sektorerna inom det som betecknas som tjänstesektor - och som växer - är resor, reklam, finansiella tjänster etc. som såväl i sig innebär ökande utsläpp som ligger till grund för den ökande materiella konsumtion som utgör hoten mot de planetära processerna, av vilka klimatet är en av många. Reklam, som finansierar de flesta tidningar och åtskilliga tevekanaler, utgör en förlamande livsstilspropaganda som hjälper till att driva jakten på ekonomisk tillväxt. Med eller utan lånande medel.

Men ”grön tillväxt” då? Ett begrepp som det svenska Miljöpartiet, under Maria Wetterstrand och Peter Erikssons era, gjorde till sitt när man sökte - och lyckades -  få fler röster för att kunna bilda regering tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterparitet. Löften om att allt egentligen kan fortsätta som vanligt, bara man vrider på några rattar och finner nya begrepp är säkert lockande i all sin harmlöshet. Om detta har jag skrivit så mycket, så jag nöjer mig nu med att konstatera att den som t ex investerar i solfångare snart kommer att tjäna pengar på det – men frågan är då vad man gör med de pengar man sparat. Flyger en extra gång till Thailand? Dilemman står som spön i backen! Det är inte bara fånigt att låtsas som om de inte finns, det är djupt oansvarigt eftersom vi därmed riskerar att, bildligt talat, köra rakt in i väggen istället för att bromsa, sakta ner och försöka hitta andra vägar.



Det finns något tragikomiskt i att ekonomisk tillväxt av nästan alla samhällsdebattörer uppfattas som något självklart, nödvändigt och önskvärt trots att såväl matematiska fakta som planeten i sig sätter gränser. Det är uppriktigt sagt djupt antiintellektuellt. Förhållningssättet kommer att förändras under tid. Redan nu ser vi hur ett antal ekonomer, som hånat varje tanke på en samhällsmodell utan ekonomisk tillväxt, börjar fladdra med blicken och säga att "nej i evigheter går det ju inte, men just nu kan vi inte lägga om från tillväxtsamhälle till något annat".

När allt fler fakta börjar bli besvärande för att upprätthålla trovärdigheten i den dominerande modellen för samhällsbygge så kommer förstås en ny modell fram. Eller, för att tala med Thomas Kuhn, ett nytt paradigm växer fram. En vetenskaplig revolution uppstår.  Att byta verklighetsbild kan dock ta lång tid. Det tog nästan 200 år för den kopernikanska modellen att ersätta den ptolemaiska, och långt in på 1700-talet arbetade åtskilliga vetenskapsmän utifrån en världsbild som om Newtons naturlagar inte existerade.  För att inte tala om hur länge läkare vägrade att acceptera glasögon som medel att förbättra synförmågan – man lät till och med meddela att glasögon var något mystiskt, något nästan ogudaktigt. I botten för viljan att upprätthålla gamla föreställningar låg självbevarelsedrift och egenintresse. Man vill hel enkelt inte bli av med möjligheten att tillverka och sälja olika former av ögondroppar. 

Det tar tid att förändra normer och föreställningar som vuxit sig starka, men när man kommer till peaken så går det fort.  Förnekelsens kraft visas kanske bäst av att nya världsbilder som växer fram inte ens behöver bygga på nya kunskaper utan bara på att man uppfattar gammal kunskap på ett nytt sätt. Ett sätt att beskriva detta kan vara hur man upplever ”dolda bilder”, som man ibland hittar i barntidningar. Först tittar man på en bild som helt tydligt föreställer ett träd och en flod - så uppmanas man att hitta något annat också: en dold bild. Så småningom ser man att trädets krona bildar ett lamm och att det istället för en forsande flod finns ett barn som sover. Påstår någon att lammet och barnet finns där, innan man själv upptäckt det, låter man sig knappast övertygas. Men när man väl själv sett det begriper man inte varför man inte såg den när man först tittade på bilden. 

Ofta påpekade exempel på detta är hur vi under åren sett på skillnaden mellan djur och människa. Jag fick lära mig i skolan att det som skiljde djur från människa var att människor kan använda redskap. Sedan dess har forskare sett mycket som man inte sett tidigare, trots att man haft det framför ögonen.  En av de senaste ridåerna som fallit är när man plötsligt sett att även djur kan känna empati, vilket man naturligtvis hade kunnat konstatera för länge sedan om man bara tittat noga efter sådant man inte sökt att finna.  Nämligen efter något som låg utanför den världsbild vi levt med, och där människan satts i centrum på samma sätt som en gång Jorden satts i centrum av universum. 

Kritiken av tillväxtmodellen har pågått länge, i olika smala stråk av underströmmar, från både vänster och höger. Till slut kommer modellen att rämna, eftersom den, i enlighet med den exponentiella tillväxtens inneboende logik, är en omöjlighet.  Frågan är bara i vilket skick planeten och dess livsformer då är i.



Låt mig ta ett exempel - jag vet att det är oerhört känsligt och jag förstår varför det är känsligt - för att försöka förklara hur en grön populistisk retorik krockar helt med grön ideologi. Miljöpartiets språkrör ställde sig för en tid sedan bakom lärarnas krav på 10 000 kronor mer i månaden. Det kan vara behjärtansvärt, och lärarnas status behöver verkligen höjas för att locka de bästa till ett av våra viktigaste yrken. Det menar språkrören och det menar jag.

Normen i det materiellt mogna samhället är köpandets och ägandets. Inte levandets och varandets. Detta påverkar givetvis vårt sätt att prioritera, att se på våra liv och på vad som är viktigt, vad som ger prestige och status. Vi är inbakade i en konsumtionsburka som reducerar vårt sätt att se på världen och uppleva våra liv. Inifrån denna burka ser vi det som något fullständigt självklart och naturligt att arbeta mer, för att konsumera mer, för att vi skall kunna producera mer, för att vi skall kunna arbeta för att vi skall kunna konsumera mer i ett evigt snurrande ekonomistiskt hjul där vi reduceras till att vara blott kuggar.

När MP knyter an till lärarfackens krav på 10 000 kronor mer i månaden, det vill säga 120 000 kronor mer per år, så blir partiet en del av problemet, istället för av lösningen. Man legitimerar idén om att status och prestige är detsamma som ökat konsumtionsutrymme. Ett grönt partiprogram som bas bör givetvis ge de självklara svaren på lärarfackens önskan om bättre villkor: bättre arbetsmiljö, klasser med färre elever, vidareutbildning, kortare arbetstid, plan för en reform som gör skolorna till kreativa och vackra utbildnings- och kulturcenter. Det vill säga: statusen skall upprätthållas med hjälp av kvaliteter som inte är reducerade till en fråga om ständigt ökat konsumtionsutrymme.

Vi har ett ansvar att analysera och konkretisera en väg från Tillväxt- och konsumtionssamhälle till det vi kan kalla Utvecklingssamhälle. Det är inte lätt. Men ingenting blir gjort om vi inte ens vågar samtala om det. Om det gröna partiet väjer blir man faktiskt en del av problemet. En stor del. Eftersom "väljarna" utgår från att det parti som heter Miljöpartiet värnar miljön och tänker långsiktigt. Ett ohållbart beteende och jakt på ökat konsumtionsutrymme legitimeras av det gröna partiet.

Man kan hävda, med viss rätt, att det är de gröna partiernas främsta uppdrag att bryta normer, bryta mönster. Men egentligen är det samtliga partiers uppdrag att resa sig från tron att man kan titta bakåt och sedan tro att framtiden blir någon sorts exponentiell fortsättning på det som varit. 

Vi måste ta i den kontroversiella frågan: Hur bygger man ett samhälle, med bibehållen social välfärd och god demokrati, utan fortsatt ekonomisk tillväxt? MP når inte dit om man legitimerar en utveckling som går på tvärs mot allt vad grönt tänkande innebär. Ett grönt partiprogram måste inte bara vara ideologiskt grundat, utan även vara så starkt utformat att partiets företrädare inte kan frångå att följa vad där står. 
Fortsättning följer.


Välkommen ikväll!
  Stockholm kl 18.30 
Norrmalmskyrkan, Norrtullsgatan 37, nära Odenplan.
Och vad gör vi nu, när vi nått ända hit?
Om tillväxt, utveckling och innehållet i våra liv. Från tillväxt till utveckling! 
Arrangörer:
Stockholms Naturskyddsförening,
Studiefrämjandet
Omställningsgruppen i Upplands Väsby

19 kommentarer:

Anonym sa...

Tyvärr slår klimatförändringarna så geografiskt olika så det samlade globala uppvaknandet kan komma dramatiskt sent för mänskligheten.
Det stora infoflödet är på gott och ont, folk blir immuna mot vetenskapliga varningar.
Har vi verkligen tid att vänta på det breda allmänna uppvaknandet utan att kavla upp ärmarna och gå till politisk praktisk handling.
De flesta människor bryr sig ju inte ens om att läsa ledaren i sin lokaltidning.
Maktutövning med en brutal form av demokrati, som gränsar till diktatur, kan bli nödvändig.

Tjänstesektorn har en enormt stor potential efter omställningen.
Gröna energiomställningar kräver stora investeringar med lång pay-off tid och frigör inte medel för lyxig överkonsumtion.

Vill särskilt tacka Tom och Katarina för fina personliga kommentarer igårkväll.
Alla, t.o.m. kvinnor, bör självklart mötas med respekt och värdighet.

mvh/BertEdvin

Anonym sa...

Hej Birger
Du lyfter fram den förändring som Peter och Marias tillväxt-/ekomodernism strävan inneburit, vilket naturligtvis varit ett ideologiskt bakslag.
Men det finns ju en rad personer runt omkring dessa språkrör, i.o.f.s. är min erfarenhet att Peter själv är grundad/skolad i en mer tillväxtvänlig uppfattning av samhället.
Men vad gäller Maria som är skolad som biolog och i vart fall inte studiemässigt, som jag förstår det, dykt i att särskåda-/problematisera dagens ekonomi, så tror jag snarare att det är personerna runt om/bakom henne, som fört henne i denna riktning.

Vilket osökt får mig att tänka på Lennart Olsen, som jag erfarit varit väldigt tongivande i en föga tillväxtkritisk riktning.

Jag skriver inte detta för att lyfta fram just Lennart, utan snarare för att hävda, och samtidigt undra, om det inte borde vara så att det är personerna runt omkring i partitoppen, inklusive Peter och Lennart, men naturligtvis också flera som Mikaela V. m.fl. som ljuset måste riktas på vad gäller orsaken till denna ekomodernistiska riktning som partiet har tagit.

Liksom jag vill påstå att vi har att göra med en dysfunktionell intern kultur, där öppenhet, kritik o.s.v. inte premieras som är huvudproblemet. Alltså en kultur där makten och riktningen cementeras och blir prestigeladdad pga avsaknad av demokratiska läroprocesser, demokratiskt delaktighet och -inflytande, ett slags kunskapsförakt där det verkligen inte premierats att säga emot, kritisera o.s.v.

Vill du "såga" eller kanske komplettera denna ovanstående bild ytterligare, så vore det värdefullt, anser jag.

Vgh Tom

Birger Schlaug sa...

Tom, det är säkert så att der finns - funnits? - en krets kring partiledningen som stött linjen som man följt. Väljarmässigt har det ju dessutom varit framgångsrikt. Tror dock inte att bara ett äv fören stått bakom. Uppfattat inte att Maria skulle vara någon som låter sig ledas. Tvärtom har jag uppfattat henne som en som har stark integritet.

Birger Schlaug sa...

Tom, det är säkert så att der finns - funnits? - en krets kring partiledningen som stött linjen som man följt. Väljarmässigt har det ju dessutom varit framgångsrikt. Tror dock inte att bara ett äv fören stått bakom. Uppfattat inte att Maria skulle vara någon som låter sig ledas. Tvärtom har jag uppfattat henne som en som har stark integritet.

Anonym sa...

Jag känner mig skyldig att kommentera Toms generöst upprättade tiopunktslista igår kväll:

P 1-4:
I Mesopotamien från 3000 f Kr och framåt uppträdde skuldkriser så regelbundet att det blev en återkommande ritual för nytillträdda kungar
att utfärda allmänna amnestier, så kallade frihetsdeklarationer, som var dekret där alla skulder nollställdes.
Nollställning av skulderna, förstörelse av räkenskaperna och omfördelning av jorden
– skulle bli standard för bonderevolutioner överallt i världen under de kommande årtusendena.
P 5:
På planeten Tellus råder ingen energibrist så länge vi har tillgång till solen.
P 6:
Naturvärdena behöver extra bevakning inför energiomställningen eftersom de ofta kan drabbas av vår okunskap.
P 7:
Det är inte bilarna som är helt fel, det är bränslet. Bilutvecklingen går åt rätt håll.
P 8-10:
Utbildningsformerna står inför en stor omvandling. Den gamla folkskoleformen från 1800-talet hänger tyvärr envist kvar.
Barn står idag i centrum och kommer nog alltid att göra det. Mycket mytbildning florerar kring våra barns villkor.
Naturvärdena kommer att betyda mer och mer i framtiden. Förstörda naturvärden går oftast inte att återställa.
Naturaktiviteter lockar idag tyskar, holländare och danskar till Sverige. Vi svenskar har inte hittat vår fina omväxlande natur ännu.

Ha en fin vårdag, Tom och alla andra som försöker lägga grunden för Tellus och allas vår framtid.

Katarina

Carl sa...

Hej Birger!

Du får ursäkta, men jag förstår inte ditt resonemang kring så kallad grön tillväxt. Jag var mp-politiker i många år i kommunen och det var ju grön tillväxt vi förordade hela tiden och under alla år. Likadant var det i alla omkringliggande kommuner. Det var mp:s politik helt enkelt. Jag kan däremot inte minnas att vi ägnade oss åt det nollsummespel som du ägnar dig åt idag. Jag var på många mp-kongresser; inget nollsummespel där inte. Vad jag kan se har du under senare år frångått mp:s politik och i stället glidit över till en smalspårig extremgrön linje som i praktiken gör sig alldeles omöjlig. (Jag har t.ex. läst Alf Hornborgs nya bok Myten om maskinen där han för ett resonemang som ju punkterades av fysiker för 20 år sedan. Jag avser naturligtvis Hornborgs rappakalja om termodynamik.) De miljöpartister jag känner i dag har ingenting till övers för dina "naturvetenskapligt" grundade analyser. Den vägen körde som sagt i diket för längesedan, visste du inte det? Du har tydligen inte heller lagt märke till hur grön tillväxt-tänkandet och vad du kallar ekomodernismen gjort kolossala framsteg världen över. Mitt eget miljöengagemang väcktes 1963 (med "Tyst vår") varför jag har en enorm bakgrund att jämföra
med. Det är snart 50 år! Utvecklingen har varit minst sagt formidabel på miljöområdet, något som jag inte i min vildaste fantasi kunde tro på 1960-talet. Men miljöpartiet måste hela tiden ligga före, trycka på, bilda opinion, annars saknar partiet existensberättigande. Jag tycker nog att flera övriga partier kommit ifatt något. Jag är optimistisk om framtiden.

Ove sa...

Carl

Du tillhör det tunga batteriet av miljöpartistiska realpolitiker. De som läser lokala handlingsprogram och i samförstånd med majoriteten administrerar utslätad och kompromissad politik i någon nämnd eller förvaltning. Ni är jätteduktiga och hyllas av era samarbetspartners oavsett om de befinner sig till höger eller vänster.

Den ideologiska basen är det däremot mindre bevänt med. Att ha Tyst vår i ryggsäcken och sedan påstå att det skett en formidabel utveckling åt rätt håll inom miljöområdet är en ganska provocerande kan man tycka i skenet av IPCC:s rapporter. Något intryck måste man väl ta av dessa ”naturvetenskapligt” grundade analyser eller?

Carl sa...

Ove,

det provocerande, ja makalöst provocerande, är ju att inte ha denna 50-åriga historia i sitt medvetande. Jag märker det gång på gång - unga miljöpartister och unga från andra partier också för den delen, som tror att historien började i går. Visserligen fanns inte IPCC:s rapporter, men nog talade vi om koldioxiden! Detta vet Birger om inte någon annan vet det.
Den gröna ideologin, ja, den var och är vår kompass. Men vi var alls inte så pessimistiska som Birger är i dag. Birger m.fl. så kallade mörkgröna (mossiga?) har ju grävt ned sig i rena undergångsstämningen och börjar, tycker jag, närma sig de värsta sektgröna i USA. I USA har man traditionellt haft en extrem grön rörelse som tar avstamp i tiden före den agrara revolutionen, det vill säga för omkring 10 000 år sedan. Man menar att allting gått snett sedan dess...

Anonym sa...

Carl, grön tillväxt är ju helt krossad som idé äv Tim Jackso,, Rockström och hela gänget som sett att ekonomin kan bli gränser, men tillväxten kan inte bli grön hur mycket vi än hoppats på det. Det är ju detta som är dilemmat. Att det gröna växer i en kommun - typ sol, vind etc - har inte med en växande ekonomi att göra eftersom en minskning sker i den när kommunen inte längre köper olja månatligen utan lever på gratis sol och vind. Omsättningen äv olja är en icke föraktlig del av ekonomin idag.

Anonym sa...

Det är som att börja om debatten varje gång eftersom så många inte tycks förstå vad tillväxt är och hur den räknas. Grön tillväxt som metod att öka den ekonomiska tillväxten är inte gångbart.
L.

Jörgen sa...

Birger Schlaug,
jag har läst igenom vad du skrivit och försökt hitta själva kärnan i ditt budskap. Nu tror jag mig ha funnit den.

Ett grönt politiskt parti skulle helt enkelt vid nästa val, 2014, gå till val på en enda paroll: STOPPA DEN EKONOMISKA TILLVÄXTEN!

I debatten inför valet har detta gröna parti då endast en enda uppgift, nämligen att enkelt förklara varför den ekonomiska tillväxten måste stoppas. Förklaringen är:

DET ÄR ENKEL MATEMATIK! Med 4 procents årlig tillväxt 32-dubblas ekonomin till år 2100, och det är helt omöjligt.

Valarbetarna från det gröna partiet får alltså en enda uppgift: att förklara för svenska folket vad exponentiell tillväxt innebär.

Hur tror du en sådan valrörelse skulle tas emot av väljarna? För att inte tala om de övriga politiska partierna? Ett grönt parti med matematiken som vapen.

Jag tror partiet hade blivit rejält utskrattat. Rena dårpippin hade man sagt.

Varför? Därför att ekonomin kommer inte att växa till en volym 32 gånger volymen på dagens ekonomi. Så fungerar inte POLITIKEN, och det är den du har glömt, Birger.

Politiken är ett instrument för korrigeringar och som har sin grund i den mänskliga hjärnan. Det är därför mänskligheten inte uppför sig som ett lämmeltåg som bara rusar mot sin undergång. Det är därför människan gjort så enorma framsteg som inte syns någon annanstans i djurvärlden. Vi KOMMER att göra de nödvändiga korrigeringarna, och det sker redan. Det är liksom människans själva signum.

Bo V Herlin sa...

Jörgen, på tal om korrigeringar, de två världskrigen kan man väl på sätt och vis uppfatta som korrigeringar av överdriven mänsklig optimism. Men hade det inte varit bättre om politiker och andra hade tolka de tecken på en överdriven tillväxtoptimism, bl.a. i form av upprustning som onekligen fanns, och i tid lyckats vända mobiliseringen till en nerväxt i form av nedrustning?

Roland Lidén sa...

Nu har jag drabbats av "Kollaps..."
Hoppas att många er också gör det!
Några meningar ur boken...

TVÅNGSOPTIMISMEN
Många är övertygade om att det kommer att ordna sig. På något vi. Oklart hur.
Om man inte känner sig övertygad,
är man tokig då? Eller är det värden som är galen?

Lisa får i uppgift att beskriva världen om fyrtio år. Hon följer de snabba konkreta förändringar som skett och kommer att ske.
Lisa håller ett glödande varningstal och beskriver fördröjningar i klimatförändringarna, som nu slår ut med full kraft, enorma skogsbränder och folkomflyttningar, samtidigt som det pågår ett världskrig om de sista
"lönsamma" oljedropparna.
Detta skrämmer så skiten ur klasskamraterna. att vissa hoppar ut genom ett fönster!

"Negativt tänkande" ogillas av skolledningen, som ordinerar en terapeut till Lisa.
På dörren till terapeuten står det textat: "När dina ungar blivit koko."

Lisa får med sig hem, en burk piller, "Ignorital" som är ett säkert botemedel mot miljörelaterad förtvivlan och dystra tankar.

Lisa glider in i yberoptimismens ljusa värld av smilegubbar.

Först när Lisas mamma förstår hur farligt detta för för Lisa, så avbryts "Ignorital" kuren och Lisa blir sig själv igen!
Kortast möjligt.
Roland

Jonte sa...

Jag håller med om att "ekonomisk tillväxt" som politiskt mantra och mål i sig själv är (i längden) omöjligt, ointressant och allmänt idiotiskt. Sedan verkar din hållning vara att vi, utöver att få politiker/debattörer/"experter" etc. att sluta trycka på för tillväxt som ett mål i sig självt, måste ändra våra "NORMER" som gör att vi är så många som vill "flyga en extra gång till Thailand" el. dyl. Det känns som två delproblem och det känns som att delproblem två är det svåra, rent av omöjliga: Att få folk att konsumera mindre av fri vilja. Det är ju inte enbart på grund av samhällsnormer och politisk/ekonomisk propaganda som vi konsumerar (och får tillväxt), utan vi gör det för att vi därmed tycker oss uppnå ett "bättre liv". Det är förvisso vår strävan efter bättre liv som drivit, och fortfarande till stor del driver, vår höga konsumtion (och eventuella tillväxt), även om den politiska/ekonomiska propagandan såklart förstärker mönstret och inte minst skapar den helt absurda "skuldkrisen" som grädde på moset. Jag kan känna att man gör det väl enkelt när man menar att tillväxten tvingas fram av "normer", "propaganda" etc. när det enligt mig snarare just är vår önskan efter "bättre liv" som FORTFARANDE (även i vårt materiellt utvecklade land) är en stor del av motorn. För mig definieras förvisso ett "bättre liv" just av många och långa resor mm. Tyvärr.
Fokus måste ligga på att rensa i den osunda politiska retoriken/"förståelsen" kring tillväxtbegreppet (som ser den som ett mål i sig), det osunda ekonomiska system går hand i hand med sådan politik, samt på teknisk utveckling som låter oss alla ha "bättre liv" inom ramen för ekosystemets gränser. Givetvis måste samhällets normer diskuteras, synas och utvecklas för att vi ska komma inom dessa gränser, men min huvudpoäng är att vi inte främst konsumerar på grund av grupptryck/politisk styrning, utan för att vi faktiskt tycker oss få ett bättre liv genom att göra det.

Anonym sa...

*
Tänk positivt!
I den verkliga värden behövs inga sådana piller, trots att den oro som Lisa har är högst befogad. Verklighetens "gnorital"-kur är den kultur av positivt tänkande som brett ut sig över samhället. Den tar sig uttryck i företagsvärldens motivationstalare, blåögda journalister och politiker som ser ekonomiska möjligheter där de borde se hot.
(T.ex. Oljeminister Carl Bildt)
Carl Bildt

Anonym sa...

Tack Carl, Jörgen och Jonte för att ni avslöjar de sekteristiska fablerna inom den gröna rörelsen.
Religioner har vi tillräckligt många redan och tyvärr även sekter.
Sekter skapar enfald, rädsla och handlingsförlamning.
Man måste inte bli religiös bara för att man blir gammal.

Michael sa...

Jag tycker att den gröna rörelsen (den som Birger representerar) är progressiv och realistisk.
Vilka är det som tror på oändlig expansion i ett slutet rum? Vilka tror att skuldkriser löses med lån? Vilka reducerar ett människoliv till en balans- och resultaträkning? Vilka är det som blundar för klimatforskningens resultat? Vilka är de som lyfter lönearbetet till den högsta formen av mänsklig aktivitet och ser en fara i mer tid till kulturell och social utveckling?
Är inte det samma människor som hävdade jordens platthet, guds överhöghet och upprustningens nödvändighet? De som är fångade i sin tids normer och världbild?
När så mycket tyder på att en politik och ekonomi baserad på evig tillväxt inte fungerar måste man väl tänka om?

Anonym sa...

Otroligt koko är majoritetens madvetande om hur vi kan leva på Jordens villkor,rnady rm så att våra barn och deras barn också kan ha en tro på framtiden.

Roland Lidén

Roland Lidén sa...

Om vi inte vågar se vad som håller på att hända med vår Jord och med oss själva så kommer denna planet att gå under.

Roland Lidén