söndag 15 april 2012

Inför MP:s skrivande av nytt partiprogram, del 1: Människors strävan efter bättre liv gav oss också tillväxt

Den första augusti 2004 tog MP ett steg in i ekomodernismen när Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, tillsammans med Göran Persson och Lars Ohly på DN Debatt skrev: "Våra tre partier är fullt och fast övertygade om att våra ambitioner för ett rättvisare och grönare Sverige endast kan förverkligas i en ekonomi som växer." 

I dagarna har MP påbörjat skrivningen av det nya partiprogrammet. I några inlägg de närmaste dagarna funderar jag kring detta.

Maria Wetterstrand och Peter Eriksson formulerade i sin DN-Debattartikel kärnan i det man kallar ekomodernismen: ekonomisk tillväxt går bra att förena med en hållbar utveckling, ja, ekonomisk tillväxt är till och med en förutsättning för en hållbar utveckling. Så småningom gjorde man till och med begreppet ”grön tillväxt” till sitt eget slagord.
Ett nytt grönt partiprogram bör omöjliggöra en fortsatt utveckling i ekomodernismens anda – även om denna behagar de så kallade väljarna. Ett grönt parti är inte till för att behaga, ett grönt parti är till för att utmana, få människor att tänka långa tankar över sin roll som individ, samhällsmedborgare och varelse på den planet vi bebor.

Att analysera, problematisera och kritisera jakten på ekonomisk tillväxt är kontroversiellt.  I den politiska och ekonomiska debatten utgår nästan alla från att tillväxt är en förutsättning för fortsatt utveckling.  Det finns en lagrad tro på evig tillväxt. Att i en ekonomisk debatt ifrågasätta tillväxten är lika oerhört som om en präst under en predikan skulle ifrågasätta trosbekännelsen.  Ur denna vurm för tillväxt flödar, inte minst i Sverige, iden om lönearbete som livets viktigaste ingrediens. Arbete har blivit ett mål i sig. Man ska skapa arbete, hålla människor sysselsatta och statsminister Reinfeldt vädrar idén om att allt fler bör arbeta tills de är 75 år gamla. Vad man skall arbeta med i ett samhälle där snart sagt varje miljard som investeras går ut på att rationalisera bort arbete, sägs inte.
Vad som driver fram den så kallade arbetslinjen är emellertid helt klart: idén om evig ekonomisk tillväxt. För att upprätthålla denna måste vi arbeta mer så vi kan konsumera mer så vi kan producera mer så vi kan arbeta mer så vi kan konsumera mer så vi kan…

Hur kommer det sig att politiker och konventionella ekonomer är så bundna vid idén om den eviga tillväxten? Det är ju regel att ekonomer och politiker hävdar att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för det som de flesta av oss sätter värde på – en god standard, trygghet och välstånd. Beviset finns, sägs det, i våra föräldrar och morföräldrars marsch ut ur fattigdom: hur vi fått moderna bostäder med rinnande varmt vatten och wc, mat på bordet och möjlighet för de flesta familjer att köpa bil och kanske till och med en sommarstuga.
Men man kan förstås vända på det. Det är inte ekonomisk tillväxt som gett oss allt detta goda, det är människors behov och vilja att förbättra sina och sina medmänniskors liv som drivit fram uppfinningar, verksamheter och regelverk som lett till ekonomisk tillväxt. Vi har fått bättre bostäder, vi slipper hungra, vi har fått bekvämare liv därför att vi har strävat dithän. Och den strävan har lett till ekonomisk tillväxt.
Vad som är hönan och ägget – är det tillväxten som gett oss det goda livet, eller är det stävan efter det goda livet som lett till tillväxt – är inte ointressant. Den kan förvisso ses som en filosofisk fråga, men det är också en reellt praktiskt politisk fråga.
Om det är vår strävan att få goda liv som medfört tillväxt – vilket jag hävdar att det är - så bör vi rimligen inte ställa oss frågan Hur får vi fortsatt tillväxt? utan istället ställa oss frågan Hur får vi bättre liv?
Det är på intet sätt självklart att bättre liv innebär fortsatt ökad konsumtion, ökad produktion och mer lönearbete. Det kanske så att mer fri tid, mer kultur och ökad social närvaro innebär bättre liv. I så fall bör vi inrikta oss på att uppnå detta. Trots att det inte med automatik leder till ekonomisk tillväxt. 

Utifrån detta resonemang borde MP i sitt programarbete ta avstånd från ekomodernismen på ett sätt som gör att vare sig nuvarande eller kommande språkrör kan göra sig skyldiga till den ideologiska kollaps som skedde i augusti 2004 och som sedan följdes upp steg för steg fram till valet 2010 då tesen Grön tillväxt blev det begrepp som MP torgförde som sitt.

21 kommentarer:

  1. Ja, ett parti ska gå före med idéer och puffa för dessa.

    Men partiet ska också samla de redan vakna och formulera deras tankar till en spjutspets som tar sig in i den lagstiftande församlingen.

    För det sistnämnda krävs tillräckligt många röster. Därför måste man väl BÅDE "idéa" och "behaga". En avvägning, alltså.

    Gt

    SvaraRadera
  2. Man borde driva tanken än längre, lägg dessutom till "personlig utveckling": HUR ska detta kunna åstadkommas? om inte varje enskild människa ska komma på det på egen hand? och VAD kan det innebära att ha mer fri tid, mer kultur och ökad social närvaro? det borde vara en huvudfråga för studier och diskussion och praktiserande. Jag gillar din inställning Birger!

    SvaraRadera
  3. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  4. Du är verkligen välkommen till Hudik i morgon!

    SvaraRadera
  5. Bra skrivet. Håller helt och hållet med. Men det verkar som att det är politiskt självmord att säga att "tillväxten" måste överges. Fast det beror kanske på de associationer ordet väcker i folks medvetande, inte vad ekonomer lägger för innebörd i det. Motsatsen till "tillväxt" blir "sämre än idag", vilket såklart inte stämmer. Det enda pragmatiska är kanske därför att på känt manér stjäla tillbaka ordet och ge det en ny innebörd? "Det nya tillväxtpartiet"?. Tillväxt i gott liv, tillväxt i omtanke om vår jord, tillväxt i renare luft, tillväxt i friskare mat, tillväxt i förmågan att transportoptimera (inte "dra ner"), tillväxt i att ge människor möjligheten att kostnadskoptimera (inte "dra ner på konsumtion") etc

    SvaraRadera
  6. "EU:s politik är vår politik" sa Carl Bildt.
    Med denna politik förlorar vi mer och mer av vår suveränitet. Våra idéer är därför svåra att genomföra.

    MP böt fot och slopade kravet om utträde ur EU. Skälet sades vara att man kritiskt kan påverka mer om man är med. Istället borde man försöka påverka mer på kommunal nivå.

    Den kritiska granskningen har varit ganska ljummen.
    Det är svårt att erkänna att man har haft fel. Det kommer förmodligen inte att ske. Det trots att man vid det här laget säkert upptäckt att Svergie inte har någon röststyrka. Omställningsarbete startar ute i kommunerna. Det var där man började tala om och arbeta för hållbar utveckling på 1990-talet.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  7. Bra skrivet Birger!
    Håller helt och hållet med. Men det verkar som att det är politiskt självmord att säga att "tillväxten" måste överges. Fast det beror kanske på de associationer ordet väcker i folks medvetande, inte vad ekonomer lägger för innebörd i det? Motsatsen till "tillväxt" blir "sämre än idag".Vilket såklart inte stämmer. Men vem vil ta risken att det blir "sämre än idag". Det enda pragmatiska är kanske därför att på känt manér stjäla tillbaka ordet och ge det en ny innebörd?
    "Det nya tillväxtpartiet"?.
    "Den nya tillväxtpolitiken"?
    Tillväxt i gott liv.
    Tillväxt i omtanke om vår jord.
    Tillväxt i renare luft.
    Tillväxt i friskare mat.
    Tillväxt i förmågan att transportoptimera (inte "dra ner på transporter").
    Tillväxt i att ge människor möjligheten att kostnadskoptimera (inte "dra ner på konsumtion").
    Tillväxt i att möjligheten att ha tid med att bry sig om varandra
    Och dessutom kombinera det med upprepa något i den här stilen
    "Det handlar inte om att det är dåligt idag eller att det som varit var fel.
    Utan om hur vi gör det BÄTTRE imorgon!
    Vi tar allt vi har idag, alla erfarenheter och gör det BÄTTRE.
    Precis som alla generationer före oss gjort för att ge oss det fantastiska samhälle vi har idag så tar vi goda och dåliga erfarenheter till oss och gör något BÄTTRE.
    Ibland är BÄTTRE samma som idag men mer och ibland är BÄTTRE något annat än idag.
    Men det är hela tiden något BÄTTRE som är målet".

    SvaraRadera
  8. Men tillväxt uppstår om priset på en förädlad vara är högre än priset på den oförädlade råvaran och arbetskostnaden vid förädlingen. Det enda sätt tillväxten kan stoppas är genom priskontroller, och då uppstår tillväxten inom svartbörshandel i dollar eller något liknande.

    Trots allt måste det vara så att om oljeindustrins dominans inom världekonomin är ett problem, tillväxt ändå måste kunna få förekomma exempelvis hos småföretagare som säljer lokalt på en bruksort. Det går inte att stoppa den, och den har lite gemensamt med storindustri och statskapitalism.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  9. Love you!!!

    http://www.youtube.com/watch?v=c_M0drPrXBQ

    SvaraRadera
  10. "Den Gud vill förgöra, den slår hen med blindhet".

    SvaraRadera
  11. Tobias Wallin,

    tillväxten är EXPONENTIELL. Den kommer alltså att stoppa sig själv förr eller senare. Det är helt enkelt omöjligt att fortsätta grunda vår ekonomi på en sådan tillväxt. Detta förstår alla som vet vad exponentiell tillväxt innebär.

    SvaraRadera
  12. Apropå trosbekännelsen: Det var en gång en präst som ansattes av svåra tvivel. En söndag gick han upp i predikstolen och sa: Idag kan jag inte predika. Idag har jag svårt att tro att det finns en Gud, och därmed äntrade han predikstolen.

    Det blev nog hans starkaste predikan någonsin.

    Om vår strävan efter tillväxt. Ett litet tillägg är på sin plats: Visst har utvecklingen berott på hårt arbete, men utan ett omoraliskt utnyttjande av utvecklingsländerna hade vi aldrig uppnått den standard vi har idag i de så kallade rika länderna.

    SvaraRadera
  13. Tack Anita!

    Men prästen, som äntrade predikstolen för att säga detta, utgick väl ifrån att Gud skulle vara god. Det finns andra sätt att se på gudsfrågan. Om prästen skulle prova på att tala med troende som har andra in- och utgångar, då skulle han kanske komma en bit framåt.

    Gt

    SvaraRadera
  14. Ibland kan man översköljas av en så stark bitterhet, som får en att verbalt vilja "krossa förrädarpartiet". Men det skulle ju samtidigt träffa ett litet antal riktiga gröna, som ännu -likt en gisslan- dväljs inom partiets hägn.

    SvaraRadera
  15. Anonym Gt: Man kan föra metaforen om prästen som tappat tron hur långt som helst och i olika riktningar. Själv gjorde jag kopplingen till Birgers text om vår tids heliga ko - tillväxten - Prästen som inte hade något att säga för dagen hade tappat tron på vedertagna dogmer.

    Det viktiga är att vi vågar ifrågasätta rådande dogmer - en trossats blir inte sann för att den anammas av många. Tack Birger, du hjälper oss andra att genomskåda "sanningarna"!

    SvaraRadera
  16. Om prästen igen: Ibland går det lite fort. Prästen klättrade förstås NED från predikstolen, och inget annat! :-)

    SvaraRadera
  17. Neoliberal Agendasön apr. 15, 05:55:00 em

    Hur kommer det sig att politiker och konventionella ekonomer är så bundna vid idén om den eviga tillväxten?

    Har inte hört en enda ekonom prata om "evig tillväxt". Det är något som ni tillväxtkritiker har hittat på.

    Gör en Google sökning på "evig tillväxt". Inte en enda ekonom kommer upp. Att hitta en ekonom som peratar om evig tillväxt är lika svårt som att hitta en miljöpartist som pratar om att leva på barkbröd och mossa...

    När det kommer till tillväxt så är det lika lite en självändamål som att leva ett långt liv. Det beror så klart vad man fyller det med.

    Men generellt tycker de flesta att leva längre är bättre, liksom de flesta tycker det är bra att man får mer saker (mätt i kronor och ören) än året innan.

    SvaraRadera
  18. Vi behöver skapa ett återväxtsamhälle.

    SvaraRadera
  19. Bäste Neoliberal Agenda: Om man nu inte tror på evig tillväxt, varför diskuterar man inte frågan om hur vi bygger ett samhälle utan tillväxt? En sådan tankemöda tar sin tid, det är hög tid att påbörja den processen istället för att förneka problemen.

    SvaraRadera
  20. Birger, alla som förstår tillväxtens betydelse för människorna OCH inte är sadister vill att tillväxten ska fortsätta århundradet ut iallafall.

    När världsbefolkningen peakar så kommer vi vara runt 10 miljarder, troligen. Det blir en genomsnittlig BNP per capita på cirka $7000, i nivå med Colombia idag. En sådan nivå garanterar att vi inte bryr oss stort om miljön.

    Du kan inte skapa ett gulle-gull-samhälle som både är fattigt och bra för miljö och människor. Antingen tar vi oss till ett rikt high-tech-samhälle a la Star Trek (fast utan rymdresor och aliens) eller så kommer vi kollapsa. Tvätta ur mossan ur skägget och hjälp till att satsa på det förra alternativet!

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.