söndag 19 februari 2012

Per Gahrtons bok: Birger sa att kvinnor också kan vara för jävliga...

Per Gahrtons nya bok är ett spännande och intressant dokument över hur Per ser på sina 30 år med Miljöpartiet. Jag skrev en kort recension här. Det finns några passusar som jag tänker kommentera. Inte för att jag skulle minnas bättre än Per - vem som minns bäst under den alltmer gråa hårmassan kan man tvista om -  men för att komplettera bilden.


1993 gav Per ut boken Låt mormor bestämma och han har enligt sin nya bok noterat i sin dagbok att han läst högt ur sitt verk under ett sammanträde med partistyrelsen. Så mycket kan han nog inte ha läst, för då hade jag nog kommit ihåg det - vi kommer ju lättare i håg sådant som kan kopplas till någon komisk bild som rinner upp: t ex att Mao läser högt ur sina skrifter för undersåtarna i centralkommittén.

Hur som helst:  Jag ska, enligt Pers notering, sagt något om att "kvinnor också kan vara jävliga". 

Men vad var det då jag reagerade på i Pers bok, som fick mig att kanske lite burdust avspisa honom på det sätt som han minns. Jag hade reagerat starkt på en sak när jag läste boken - vilket förstås måste ske noga och snabbt eftersom det Per skrivit i boken kunde dyka upp som fråga från någon journalist. Per var ju inte vem som helst, utan allt som kunde tolkas som en konflikt mellan honom och partiets språkrör skulle förstås kunna vara smaskigt för medier som eventuellt brydde sig.

I det nu aktuella fallet skulle jag och Marianne (det kvinnliga språkröret under denna tid) riskera att ställas inför journalister som skulle fråga om MP verkligen menade det som Per skrev i sin bok. Nämligen...
  1. att det det skall vara en merit vid tillsättningar av tjänster att ha fött barn som i sin tur fött barn (Per föreslår i boken att det faktum att man är mormor skall vara en merit vid tillsättningar)
  2. att lagstiftning skall införas som gör att minst hälften av alla viktigare positioner skall tillsättas med kvinnor (vilket inte överensstämde med MP:s egen linje om minst 40 procent av varje kön i beslutande organ).
  3. att målet bör vara att "en massiv kvalificerad tvåtredjedelsmajoritet" för kvinnor i alla maktcentra (vilket också stred mot partiets egna kvoteringsregler).
Jag delade inte Pers synpunkter, som de framstod i boken. Min kommentar om det han läste högt var nog längre än den som Per noterade i sin dagbok. Jag uppfattar än idag att Per drev någon sorts särartsfeminism och dessutom ville lägga såväl någon sorts åldersdiskriminering som någon sorts småläskig nedvärdering av kvinnor som inte kunde eller ville skaffa barn. Totalt främmande för Miljöpartiet.

I mitt ex av Låt mormor bestämma noterade jag vid dessa avsnitt: "Vad fan menar han???? Naivt? Eller blackout??" Andra noteringar i boken är däremot i positiv anda. Har nästan alltid haft samma sakpolitiska åsikter som Per - kan inte minnas att vi varit osams en enda gång under alla år. Vare sig politiskt eller personligt.

Som jag minns det var det bara vid ett tillfälle som en journalist ställde en fråga om boken  - partiet hade åkt ur riksdagen 1991 och var helt ointressant för medierna 1993. Hur jag svarade minns jag inte.

Troligen följde jag också upp min mer sakligt motiverade kommentar till Per med några lätt sarkastiska påpekanden om att det dåvarande Bilistpartiet hade en kvinnlig partiledare och att Nordiska Rikspartiet var det första parti i Sverige som valt en kvinnlig partiledare (Vera Olofsson 1975-78). Det hade ju inte med saken att göra, men retoriken kan ju ibland gå på autopilot... Vilket sällan är bra.

Hur som helst, så här skrev Per i boken:

"Det borde vara ett villkor för maktposition att vara mormor! (Pers kursivering). Det handlar om att åstadkomma ett så kallat paradigmskifte från manligt präglade till kvinnligt präglade värderingar och strukturer. Då måste bärarna av det nya paradigmet - dvs framförallt mogna och erfarna kvinnor=mormödrar - få möjlighet till kollektivt inflytande utan att först individuellt ha behövt anpassa sig till det samhällssystem de skall förändra.

Men hur ska mormor kunna få makten utan att först ha tvingats anpassa sig till maktspelets villkor? Det enklaste vore: kollektiv manlig abdikation! (Pers kursivering).

Ett steg på vägen vore följande: skärp jämställdhetslagen så att samtliga de positioner som enligt maktutredningen ingår i eliten skall besättas med minst (min kursivering) 50 procent kvinnor före år 2000. Hälftenregeln måste gälla inom var och en av de 25 undergrupperna. Således skall (Pers kursivering) hälften av de 365 posterna inom eliten i privata företag bestå av kvinnor. Liksom hälften av de 53 elitposterna inom försvaret.

Men i grund och botten är det inte tillräckligt med jämställdhet. Efter tiotusen år av mansvälde vore det rimligt med i varje fall något århundrade med kvinnomakt.

Men det tycks vara alltför himlastormande till och med för de radikalaste kvinnor. (-) En massiv kvalificerad tvåtredjedelsmajoritet för kvinnor i alla maktcentra är det minsta naturen, miljön och mänskligheten behöver på 2000-talet. Också yngre och barnlösa kvinnor kommer att behövas i ledande roller under lång tid. Men om andra faktorer väger jämnt - då bör det betraktas som en merit att vara mormor. (Pers kursivering.)"

Så skrev alltså Per. Och det var detta jag reagerade på. Och som Per nu nästan 20 år senare skriver om i sin bok. Det finns mycket att säga kring detta ämne. Ska begränsa mig till ytterligare en fundering: Att som Per gjorde motivera att det ena könet skall vara överställt det andra med motiveringen att detta skall gottgöra tusen års förtryck är inte så bra. Det medför bara en ny könsmaktsordning med överställda och underställda. Med Elin Wägner som riktpunkt i den här frågan kan jag inte finna att det är en vettig metod att uppnå ett jämlikt samhälle där diskriminering är avlägsnat.

Nog om detta. 

I en annan passus i Pers bok - för att nu kommentera de delar där Per kritiserar det han anser vara mina feministiska brister - hänvisar han till min blogg om språkrörens historia och menar att där finns belägg för att jag "hotade" att avgå med anledning att "valledningen ville att det kvinnliga språkröret skulle synas mer". Tyvärr blandar Per ihop det här. Självfallet har jag aldrig hotat av avgå i en valrörelse. Och hotat är dessutom helt fel ord för att beskriva att jag faktiskt ville avgå redan 1996 och att jag inte alls kände att jag tillförde något längre. Jag ville sluta 1996. Jag hade kört sedan 1992 när vi var utanför riksdagen och en hysterisk valrörelse och lusten fanns inte kvar. Jag gick på övertid och stämningen var jobbig. Så här skrev jag i bloggen, som Per hänvisar till, vilket skiljer sig en del från Pers korta sammandrag:

"Redan efter två år (efter valet 1994) ville jag avgå som språkrör. Glädjen från valrörelsen 1994 hade runnit bort. Det var nämligen ett oändligt käbbel i riksdagsgruppen om att jag syntes för mycket - jag hade ofta inbjudningar till tevesoffor och annat. Det gick bra, och det ena gav det andra. Men nästan varje gång fick jag höra att jag syntes för mycket. Så jag började tacka nej och hänvisade till Marianne (Samuelsson). Då valde redaktionerna allt som oftast istället att bjuda in Gudrun Schyman. Sägas skall att Marianne aldrig klagade på att jag syntes för mycket, det var andra i riksdagsgruppen.

Jag ville, som sagt, avgå men övertalades att stanna kvar över valet 1998. Det blev en frustrerande och tråkig valrörelse utan någon som helst lust. Den valledning som utsetts hade inte förmåga att ta beslut, bland annat ville man att det kvinnliga språkröret skulle synas mycket mer, men samtidigt ville man att det var jag som skulle ta debatterna. Det var så jag upplevde det".

Så har ni som orkat ända hit fått min bild av det hela. Det skiljer sig en del från Pers. Man upplever ju det som sker från olika håll och med olika bakgrund. Några har frågat om jag är sur på Per efter boken. Inte ett dyft. Han ger sin bild och redovisar sina upplevelser. Han gör det utifrån att han känner sig hemtam i den politiska världen och därmed tolkar allt som händer utifrån en sådan utgångspunkt, medan jag alltid känt mig som på besök i den politiska världen. Vi träffades förresten häromveckan när MP:s programgrupp drog ihop några dinosaurier för att höra vad vi hade att säga om vad som är viktigt i ett nytt partiprogram. Det är alltid kul att höra Per lägga ut texten. Han är klok. Tycker jag. Eftersom vi levererade likartat analys av läget...:-).

19 kommentarer:

  1. "Vi träffades förresten häromveckan när MP:s programgrupp drog ihop några dinosaurier för att höra vad vi hade att säga om vad som är viktigt i ett nytt partiprogram."

    Det skulle jag också veta!

    SvaraRadera
  2. Märkliga synpunkter Gahrton framförde i sin bok om mormodern. Klart du reagerade. Det var ju inte feminism, det var fundamentalism.

    SvaraRadera
  3. Det du beskriver här om såväl Pers kvinnosyn som partiets syn på hur man ska hantera ett hårt slitande och vinnande ansikte utåt, väcker verkligen antipatier i mig. Ursäkta det spontana uttrycket, men vilka nötter.
    AK

    SvaraRadera
  4. Usch, minns det där gnället att det gick för bra för Birger! Vad vi tappade på den jantefeministiska inställningen!

    L.

    SvaraRadera
  5. Oj - har Garthon verkligen tyckt så - då får han ju plötsligt en massa pluspoäng. Att framhålla mormödrar är ju bevis på en större insikt. Mormödrar vet hur det är att tänka i omvårdande tankar - det är det som är den stora meriten. Att män i gemen inte kan se denna merit är mycket sorgligt och att bara se det som någon slags matematik. Att ha tagit hand om barn och sedan erfarit vishet genom att på mera avstånd från det egna, ändå ha kvar omtanken om medmänniskan - vad i Guds namn skulle faran med detta vara. Kommentarerna o Birgers åsikter här handlar bara om tanken på MAKT och inte på vad som är bra för den Mänskliga familjen. Det finns faktiskt POSITIV "MAKT".
    Tröttsamt med typiskt manligt tänkande ...

    SvaraRadera
  6. Kul att Gahrton får uppbackning av gunillasolara. Då är dom två som juridiskt vill diskriminera barnlösa kvinnor, upphöja den som fött barn som fött barn till något utöver det vanliga... Moder Therese har ingen chans, men den där nazisten Vera Olofsson skall ha företräde... Man tackar för att bli upplyst om att det finns så inkrökta idéer i omlopp. Att vara äldre, att vara mormor är sannerligen ingen bekräftelse på klokskap, goda värderingar eller något gott eller ont överhuvudtag.

    SvaraRadera
  7. Min mormor hade ingen aning om hur man tänkte i omvårdande tankar. Det kände vi barnbarn instinktivt och föredrog alltid vår farmor, vilket blev jobbigt för min mor. Människor är individer, så även mormödrar. Pga mina erfarenheter av min mor och mormor har jag valt att inte skaffa egna barn. Nu vet jag dessutom precis hur elaka kvinnor med barn kan vara mot oss barnlösa. Så nej tack till att låta mormor bestämma. Hon får minsann först visa att hon har det som krävs.

    SvaraRadera
  8. Är det rödluvans lilla mormor som är i åtanke?

    Så kvinnan ska reduceras till att vara barnaföderska. Är det en merit? Ser det mer som en naturlag.

    Tycker det låter helt sjukt. Det är som om kvinnor inte är några riktiga kvinnor om de väljer bort barn. Det är som om "jag" inte är någon riktig kvinna om mina döttrar väljer att inte skaffa barn. Det är som om eftertänksamhet om till vilken värld dessa barn kommer är fullständigt onödigt. Avla barn bara se det som en merit.

    Lösningen kan knappast vara "något århundrade med kvinnomakt" dvs. en ny könsmaktsordning som förtrycker män. Det ska dessutom uppväga tusen års förtryck. Så huka er karlar!

    Lisbeth

    SvaraRadera
  9. Vera Olovsson??

    Är det möjligen Vera Oredsson, som avses?

    Gt

    SvaraRadera
  10. Solara talar om att de som anser att demokrati och avståndstagande från diskriminering ägnar sig åt manligt makänkande. Medan de som vill ha ta bort jämlikhetstanken från rättsystemet är de goda. Hur kommer det sig?

    SvaraRadera
  11. Visst, Oredsson menade jag, inte Olofsson. Tack, GT.

    SvaraRadera
  12. Tröttsamma manliga vinklar. Det viktigaste är förstås att människor som bryr sig om sina MEDMÄNNISKOR skall leda det gemensamma. Här tänker man bara på att "alla" skall vara representerade - oavsett deras omtanke om andra. Självklart skall det vara ledare som ser till allas bästa - människor som uppnått inre mognad och upplysning och därför har förmåga att se vad som är bra rent mänskligt - och inte enbart ekonomiskt och särartsmässigt. Att leda ett land kan ju inte vara en tävling i att alla skall bli så bekräftade att de får ledarpositioner. Det finns mängder med människor som INTE är lämpade att leda det gemensamma. Att leda allas vårt gemensamma kan inte göras till en välgörenhetsinrättning. Bara för att vissa har mindervärdeskomplex.

    Det måste finnas mera högstående och utvecklade människor som kan se allt från en högre synvinkel. Det är ju rent larvigt att ta upp att "bara för att vi inte fött barn så skulle vi inte duga" - vilket tyder på mindervärde och avsaknad av verklig insikt och visdom. Eller att ta upp "mormor var stygg - farmor var snällare" - en så naiv inställning, att inte fatta principen. Och många många män är ännu så insnöade i sitt manliga tänkande så de fattar inte vad de sitter fast i.
    T ex starka särartsmänniskor - människor som känner sig "utanför" eller har stark egen agenda - tänker ju bara på sig själva och sin grupp och bryr sig ju väldigt lite om andra människor och vårt gemensmma och är INTE lämpliga att leda landet.

    Det är Gudinnans Tid nu - bara Gudinnan kan leda mänskligheten rätt - tillbaka från allt dyrkande av materien i stället för Anden - själva essansen i tillvaron - Kärleken.
    Det är verkligen tröttsamt hur sakta och lite som ännu förstås - av män och även många kvinnor.

    Män vet bara hur man får hjul att rulla - men bryr sig inte om vart det rullar, vem man kör över eller vad man ödelägger.

    SvaraRadera
  13. Men kära hjärtanes så fyrkantigt Solara tänker!

    SvaraRadera
  14. Anonym 11:27 - Jag tänker så allomfattande så du kan inte greppa det hela - det blir "för stort" för dig och då sätter du in det i dina egna boxar. Helheten är rund eller oändlig och aldrig fyrkantig - men svår att se om man simmar i ett akvarium.

    SvaraRadera
  15. Hej, Solara! Är du sektledare?
    Stund V.

    SvaraRadera
  16. Ordet sekt kanske har med "liten bit" eller "fragment" eller "urklipp" att göra.

    Motsatsen är "helhet".

    Om någon har helhetssyn, så är det Gunillasolara.

    Gt

    SvaraRadera
  17. Päivi Rissanen Ntors feb. 23, 10:44:00 em

    Ja, det vad då när Gahrton var stor och inte gillade EU när han också skrev den här boken. Det var en bra tid för mp. Då var jag också med. Nu har jag precis blivit mormor för första gången och fått en prinsessa tidigare än de i Haga slott. Det är underbart att bli mormor och det sista man då vill syssla med är att sitta i tidsödande möten och prata poltik. Så har det alltid sett ut. Kvinnor som förr barn har fyllt livet med annat och mycket rikare än det där med politiserandet. Tur som är har man ändå kunnat delta i de politiska debatterna via tidningar och nu internet. Samtidigt som jag skriver detta tittar jag på Birger Ss förra artikel om Reinfeldt och Löven. Ja, gubbarna består medan kvinnorna gör annat.
    Det som oroar mig mer än om det är kvinnor eller män som sysslar med politik är att yrkespolitikerna verkar inte ha något annat för sig och minskar då sitt perspektiv avsevärt. Vad vet Reinfeldt om livet utan politiken egentligen! Nu framställer man Löven som folkets man, svetsare med kontakt och erfarenhet av verkstadsgolvet. Tro på det den som vill. Han vill gynna näringslivet. Sedan har vi ungdomarna i mp och centerpartiet som har raka spåret till ett liv som upptas av en enda sak:politik. Den mest jordnära personen i sammanhanget är före detta yrkesmilitären . Men är det en berikande erfarenhet?
    Päivi

    SvaraRadera
  18. Poängen med en mormor är ju inte att hon är biologisk utan att hon har erfanhet = motsatsen till särartsfeminism.

    Fler kvinnor än män i ledande positioner: "Det medför bara en ny könsmaktsordning med överställda och underställda." Med den utgångspunkten förstår jag varför det är så ängsligt att riskera att vinnor ens blir 50% - tänkt om det skulle tippa över!

    Pers bok var ett sunt inlägg i debatten. Som vanligt ett klokt sätt att påstå något för att avslöja värderingar i reaktionerna. Säger det igen, det som sägs i Pers bok: Poängen med en mormor är ju inte att hon är biologisk utan att hon har erfanhet = motsatsen till särartsfeminism. Men all feminism som inte smakar blir ju särart alternativt "radikal" (i en negativ betydelse, av någon anledning) när den som kritiserar själv vill kalla sig normal feminist.

    Heja Per och Mormor,
    Annelie

    SvaraRadera
  19. Tyvärr är inte boken utformad på ett sätt som säger att det är erfarenheten, utan mormorskapet i sig, som skall prioriteras. En äldre kvinna utan barnbarn skall således, enligt Pers dåvarande eufori, väljas bort om hon konkurrerar om ett jobb med en kvinna som är biologisk mormor. Ett sådant samhälle är biologiskt, bygger på särart och gränsar till det groteskta.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.