måndag 20 februari 2012

Fördelen med att bo på vischan...

Det finns fördelar och nackdelar med att bo på landet. En av fördelarna är att det inte finns några löpsedlar. 

Lär man sig dessutom att ta sig till och från tågstations perronger utan att ens glutta på löpsedlar så är det ännu bättre. Man får nämligen själv bedöma vad som är stora nyheter eller inte. 

Således bedömer jag nyheten att Björn Ranelid tydligen tog sig till Globen som en icke-nyhet av stort format och inget att vare sig reta sig på eller glädjas åt. Överhuvudtaget gör man helt andra nyhetsvärderingar om man slipper löpen. Världen blir liksom större än Globen. Fast det var kul att Flinck gick till andra chansen. Såg hans bidrag på SVT-play, när jag skannade låtarna som hastigast. Det är den enda låten jag iddes se och höra till slut.

Apropå Ranelid: han skriver som han gör. Gillar Kallifatides bättre. Han skriver lika vackert som Ranelid vill göra, men utan att göra ett nummer av det, utan att krysta fram orden i så synlig jakt på det perfekta. Kanske måste man ha sett svenska språket utifrån för att kunna skriva så vackert som Kallifatides. Han tycker förresten att man bör respektera författarens mödor mer än att läsa deras böcker liggande i solen - jag fick erkänna, att jag läst böckerna liggande i solen, när jag samtalade med honom i serien En bok, en författare. Nu läser jag hans böcker med ömsint respekt, sittande.

6 kommentarer:

  1. Kunde ge mig fan på att du skulle gilla Flinks låt! Tragiskt, tragiskt! Vad tyckte du om Ranelids låt då? Röstade man på den bara för att jävlas, för att driva med hela grejen?

    SvaraRadera
  2. Björn Ranelid var en färgklick i den färglösa musikfästivalen!
    Visst sticker han ut när han säger att han har skrivit fler böcker än Strindberg.
    Själv så tyckte jag att nummer 8 var det enda som var bättre.

    Slog sedan snabbt över till teve 2 så att jag fick lyssna på riktigt njutbar musik. Max Raabe och hans Palast Orchester

    SvaraRadera
  3. För oss barn av 1930-talet är Max Raabe en kär anblick. Likaså Helen Sjöholm, men då är vi inne på 1940-talet.

    Oh, älskade backspeglar i tiden! Ni ger vår hörsel och syn en fristad, utan ringar i ögonbrynen och tatueringar upp till nacken.

    SvaraRadera
  4. Birger lovordar Flinck men dissar Ranelid ???
    Vad är det då frågan om?
    Jo: Thorsten Flink är en tung missbrukare.
    Och: Medierna är medberoende.
    Halllååå- Dags att vakna!!!
    mvh/BertEdvin

    SvaraRadera
  5. BertEdvin: Att säga att man lyssnade på en hel låt är inte detsamma - åtminstone inte i min värld - som att lovorda. Jag dissade inte Ranelid, påpekade bara att jag gillar Kallifatides språk bättre. Din tolkning av vad jag skrev var i klass med kvällstidningsjournalistik...:-)

    SvaraRadera
  6. Jag älskar också Kallifatides sätt att formulera sig. Och undrar så om det är så man uttrycker sig på grekiska. Det verkar flöda så fritt. Hörde honom nyligen i Studio Ett i en debatt om Grekland där han sa något om att EU försöker klämma späck ur en mygg angående alla åtstramningar för den vanlige greken (lyssna på originalet, inte min usla andrahandshågkomst).

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.