Artprojektet riskerar att läggs ner - trots beskydd av Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan Victoria

På DN-Debatt skriver ett antal professorer och författare att Svenska artprojektet riskerar att läggas ner i förtid. Tragiskt. Projektet tillkom i samband med en budgetuppgörelse mellan Miljöpartiet och den dåvarande regeringen. Jag var själv inblandat i förhandlingen - och några år senare fick så ArtDatabanken i uppdrag av riksdagen att skapa ett referensverk som skulle beskriva alla Sveriges 50 000 djur, växter och svampar. 

Ett fullständigt unikt projekt. Det första i sitt slag i värden. Planerad utgivning i mer än 20 år.  Tyvärr kände jag mig tvungen att sluta prenumerera för flera år sedan. Jag kunde inte acceptera att projektledningen valde att göra utgivningen till ett PR-jippo för kungahuset.

Projektledningen bestämde sig för att inleda varje bok med en helsida där det berättas att Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan Victoria är beskyddare av detta verk. Häpnadsväckande. Hovet hade inte ett dyft med saken att göra. Mer än att några i projektledningen skulle kunna bli bjudna på kungamiddagar.

Vad betyder det att Victoria är så kallad beskyddare av verket? Att vara beskyddare innebär inte något alls - inte att familjen Bernadotte ställer medel till förfogande, inte att hovet garanterar utgivningen om riksdag och regering sviktar, inte att man tar något juridiskt ansvar. Projektledningen ansåg att det skulle vara fint och lite blåblodigt att helt omotiverat göra lite PR för monarkin. På den kuppen tappade man åtskilliga prenumeranter, som helt enkelt blev förbannade. 

Jag tog kontakt med projektledningen, berättade om det den 18:e november 2007 då jag på denna blogg bland annat skrev följande: "Jag hade sett fram emot att få skalbaggar i bokhyllan. Men så blir det inte. Jag har nämligen slutat samla på det praktverk jag älskar. Av ren tjurskallighet. Praktverket är Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Jag köpte de första böckerna i serien och njöt. Av Sveriges dagfjärilar och mångfotingar. Dessa framkallade lyckokänsla - läsaren må bedöma det rimliga i detta, men så var det. Naturens mångfald sänder lyckorus genom min ryggrad. Att få vara del av denna fantastiska väv av liv!"

Vare sig hovet eller kronprinsessan har något med projektet att göra. Man förpliktigar sig alltså inte heller att beskydda projektet genom bidrag om pengar skulle fattas eller om riksdagens nya majoritet skulle skära ner på ambitionerna. Det handlar således om ett beskydd utan någon som helst innebörd. Som att smälla upp en brandvarnare - med reklam för ett varumärke -  utan batteri.

Har då riksdagen godkänt att det projekt man sjösatt skall drivas med rojalistiska förtecken? Nej, något sådant beslut är inte fattat. Vad tycker då sossarna, som satt i regeringen när beslutet togs? Från riksdagsgruppens kansli lät man 2007 meddela mig: ”Enligt vår bedömning så är detta inte annat är representativt och då har vi inga synpunkter på det”. Det är således representativt att få vara beskyddare utan förpliktelser… 

Miljöpartiet som var initiativtagaren till projektet lät å sin sida meddela, via sin infoavdelning, att någon åtgärd från partiet inte är att vänta.

Inte heller republikanerna i Vänsterpartiet aviserar att man skall ta upp huruvida det är rimligt att staten finansierar PR för kungahuset, vid sidan av de miljoner som ändå kommer hov och hovstaten till godo. De borgerliga bryr sig inte heller. Det borde kanske inte jag heller göra, men det gör jag. Jag tycker det är så förmätet och skamligt att låta artprojektet fungera som PR för kungahuset. Så jag sa upp prenumerationen. Ibland kostar det på att vara tjurskallig. Att vara hycklare kan däremot leda till att man blir bjuden på kungamiddag och får leka en stund i den hage där de fina vistas. Man kunde ju trott att projektledningen för detta unika verk skulle haft mer resning än så. Men icke.