tisdag 31 januari 2012

Utmaningen och underkastelsen

Miljöpartiet är på många sett omsprunget av Vänsterpartiet i klimatfrågan. Det är förstås tragiskt för ett avdankat grönt språkrör att behöva konstatera det. Vänsterpartiet lyckades i riksdagens senaste partiledardebatt göra det som jag saknat i Miljöpartiet under många år: knyta ihop klimatfrågan med samhällsutvecklingen i stort istället för att bara tala om "gröna investeringar" som någon sorts bekväm utväg. 

Sjöstedt har valt den ärliga vägen genom att också koppla klimatfrågan till vårt sätt att ta ut välfärd i materiellt ökad konsumtion istället för i mer fri tid, kultur och social närvaro. Det är förstås mer utmanande än att låtsas att man löser problemen genom att enbart investera. Men det är ärligare.

Men miljöpolitik är ändå mycket mer än klimatpolitiken. I detta ligger Vänsterpartiets stora utmaning om man vill ta över - både retoriskt och sakligt - det gröna fältet inom politiken. Vid något tillfälle möts den part som tonar ner miljöfrågan (MP) och den part som tonar upp den (V). Det räcker inte för MP:s företrädare på toppnivå att med ett förvånat leende möta V:s ambitioner genom att upprepa att man är det gröna originalet. Det betyder lika lite som att vara originalet när det gäller rullbandspelare i en tid när musiken hämtas på nätet.

Det är utan tvekan så att inom kommunpolitiken är ofta MP överlägset andra partier när det gäller förståelse för miljöfrågorna. Även om man ser tydliga tendenser på nedtoning också här - genom att man på riksnivå tonat ner miljöfrågorna har man dragit till sig nya medlemmar som gillar just nedtoningen -  ligger man ofta ändå bra till jämfört med andra. Ska V inta rollen som det bästa kommunala miljöpartiet har man en utmaning som heter duga.

Miljöpolitik är mer än klimat. Det handlar också om t ex det här - och det parti som på allvar förstår det, och gör något av det, ökar sin trovärdighet. Filmen Underkastelsen tar 1 timme och 26 minuter och ligger kvar på nätet t o m den 5 februari.

13 kommentarer:

  1. Underkastelsen säger det inte öppet, utan med ett filter över, att homokulturen kan ha samband med temat.

    SvaraRadera
  2. Har skrivit en text som knyter an till samma tema som Birger skriver om här:

    http://www.cogito.nu/artiklar/debatt-en-dekorativ-eller-levande-gron-ideologi

    SvaraRadera
  3. Tack för att du skiljer mellan rikspolitik och kommunalpolitik. :)

    Sen skulle väl även andra miljöproblem än klimatförändringarna vinna mycket på att vi växlade ner, i och för sig.

    Och för det tredje så är det inte alls så att alla nya medlemmar vill tona ned behovet av en förändrad livsstil för att vi ska kunna rädda världen. Jag ser både "nedtonare" och "radikalgröna" bland såväl gamla som nya medlemmar. Jag tror snarare att det är så att partiet växer, och då blir det automatiskt en större spridning på åsikterna.

    SvaraRadera
  4. Kan vi inte låta sossarna vara i fred och glädjas åt att ha lyckats kapa MP? Varför stånga sig blodig för att återta partiet?

    Bättre att lägga energin på stöd åt den nya ledningen i Vänsterpartiet.

    SvaraRadera
  5. Anonym 11:07

    Så du tror att "homokulturen" kan ha samband med temat i filmen Underkastelsen.
    Stön! Jag tror hellre att det är någonting annat som har samband med detta tema, nämligen människors dumhet. Att där inte finns någon gräns visar du.

    Det är ett fenomen som aldrig upphör att förvåna mig: Människor blir allt dummare, trots all tillgång till internet. På internet kan vi enkelt krossa alla våra vanföreställningar, men många av oss vill tydligen inte det. Ju mer kunskap vi har omkring oss, desto dummare blir en del.

    SvaraRadera
  6. Ja, det stämmer nog.

    Underkastelsen visar orsaken/sambandet till att människor blir dumma.

    SvaraRadera
  7. Mera miljöfrågor; antibiotikaresistens

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=4928065

    SvaraRadera
  8. Jobbigt att inse, tungt. När Fridolin lovar mer industri och mer pengar pratar Sjöstedt om livskvalitet. Upp- och nervänt!!

    SvaraRadera
  9. Det finns bara en väg just nu, och det är "vänstertrafik".

    SvaraRadera
  10. Detta rör inte ämnet men jag känner att detta är den rätta platsen att skriva av mig och samtidigt kanske tipsa Birger om ämne för framtida blogginlägg:

    P1 sände idag ett reportage om arbetstagare som fortsätter jobba efter 65, vilket verkar ha blivit ett allt vanligare fenomen (som i reportaget också framställdes som något positivt). I reportaget berättades att företag som låter arbetstagare arbeta kvar efter 65 års ålder betalar markant lägre arbetsgivaravgift än för anställda under 65 (om ens någon?). Människor subventioneras alltså till att fortsätta arbeta efter pensionsålder samtidigt som hundratusentals unga (18-35 år) knappast får tillfälle att starta sitt liv för att det inte finns plats för dem på arbetsmarknaden.
    Hur kan det överhuvudtaget vara legitimt att förespråka höjd pensionsålder så länge som folk går arbetslösa? Är det billigare att betala 70- och 80-talisternas a-kassa jämfört med 40-talisternas pension månne?..

    SvaraRadera
  11. Per Svensson: Förhoppningsvis blir folk inte dummare. Men internet ger alla en röst, de mindre genomtänkta inläggen syns jämsides med mer genomtänkta. Tappa inte hoppet om mänskligheten!

    Ett växande utmaning framöver kommer att bli informationsöverflödet, och konsten att sortera bort all desinformation.

    SvaraRadera
  12. Miljögifterna påverkar oss redan i fosterstadiet. Vore det inte konstigt, om detta enbart visar sig på djuren?

    Till Jens S.
    79-åringen, i radio, sa att han hellre jobbar vidare, än att gå på PRO-möten och lyssna på gubbar och käringar som bara pratar sjukdomar.

    En något rå utsaga. Men hjärlig.

    SvaraRadera
  13. Jens S,
    jag är 66 år och är rätt så frisk. Jag har en dyr utbildning: 2 x fil kand samt lärarexamen = 7.5 år. Jag har inte jobbat heltid som lärare på många år - kanske 70% de senaste 15 åren; alltså har jag, med en 100%-ig tjänst i botten, konsekvent lämnat plats åt andra.
    Fram till pensionen arbetade jag 2 år på 50% - tanken var att arbeta 4 år på 50% i stället för mina sista två år fram till 65 på 100%.
    Jag njuter av att vara i klassrummet: kontakten med unga vuxna är livgivande genom att den ständigt ifrågasätter mig/ger mig utmaningar (och jag tror att jag ger en hel del tillbaka).
    Jag skulle gärna jobba kvar - 20% om året, kanske - efter att ha fyllt 67, men får endast göra så med arbetsgivarens samtycke.
    Är jag osolidarisk mot de unga?
    Tänk om jag ruttnar ihop när jag förvägras klassrumskontakten och kostar vården - samhället - multum!

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.