söndag 15 januari 2012

You'll never walk alone...?

Förstår att Håkan Juholt har tagit lite ledigt. Det är han värd efter en höst som få hade klarat sig igenom utan att gå under. SvD:s alltid lika skadeglada ledarredaktion gläds förstås åt den absurda hederskulturen inom socialdemokratin och den smått fantastiska ryktesspridningen som med jämna mellanrum sätts igång av att någon trycker på lämplig knapp vid lämpligt tillfälle. 
 
Lämpligt tillfälle är förstås nu, när Juholt skulle komma tillbaka efter en tid bortom mediernas värld, först i samband med Folk och försvar, senare i veckan i partiledardebatten i riksdagen. Lagom till detta återbördande på scenen sprids nya rykten om hanteringen av budgetpropositionen i DI, och alla hakar förstås på och gottar sig i att dra ett varv till.

Inte för att jag är sosse, men till människan Håkan Juholt tillägnar jag detta inlägg med en alldeles speciell låt som jag vet att han tar till när det känns som jobbigast:


En fundering så här när himlen ännu rodnar och isen kämpar för att lägga sig i fjärden: hur kommer det sig att den moderata f.d. riksdagsledamoten Anne-Marie Pålssons vidräkning med Fredrik Reinfeldt och hans innersta sfär - i boken  Knapptryckarkompaniet tycks ha gått de stora medierna ganska lätt förbi trots att den borde väcka jägarinstinkten i varje journalist? Men det är förstås lättare att få ut godbitar ur ett parti där fet hederskultur är norm...

PS! Om en dag som frontfigur i ett politiskt parti skriver jag här - redigerat utdrag ur min bok Svarta oliver och gröna drömmar.

5 kommentarer:

  1. Tänk om fler kunde förstå att även våra politiker är människor av kött och blod! P1:s Godmorgon världen hade i dag ett inslag om hur smutskampanjerna mot politiska motsåndare fungerar i USA. Ruggigt! Där ligger Östros och Österberg i lä! :-)

    SvaraRadera
  2. Vet inte hur klädsamt det är med en grön politiker som hyllar Elvis Presley - mannen med Elvismackan, Graceland och (antagligen) extrema kvitton på brylcreem. Usch, sådan konsumism! Mer passande vore då meat free mondays' Sir Paul McCartney (och således den här versionen, av en med honom jämnårig liverpudlian: http://www.youtube.com/watch?v=8smO4VS9134).

    SvaraRadera
  3. Knapptryckarkompaniet är en mycket bra bok, som ger en fascinerande inblick i hur det är att sitta i riksdagen för ett stort parti som moderaterna.

    Miljöpartiets riksdagsgrupp är förstås inget paradis det heller, men när jag läser den här boken känner jag mig väldigt glad över att vi har den partikultur vi har, med två språkrör, rotationsprincip, självständig valberedning och möten där det är helt normalt med votering.

    Jag hoppas att den här boken blir mycket läst i miljöpartiet innan nästa val.

    SvaraRadera
  4. Fredrik P: Gerry & The Pacemakers version är helt okej - men nu är det så att just Elvis version är den som Håkan Juholt spelar högt och kraftfullt när han känner sig nere. Och det var ju Håkan jag skrev om - vad gäller Presley så hänvisar jag till http://provoka-rosacadillac.blogspot.com/
    Annars är väl låten enda anledningen att se Liverpool spela...:-)

    SvaraRadera
  5. "Annars är väl låten enda anledningen att se Liverpool spela...:-)"
    inte ens den skulle locka mig till Anfield, med tanke på den grisfotboll Liverpool presterar nuförti'n!

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.