måndag 9 januari 2012

Den fule

Fortsättning på trilogin om partiledare jag mött:
Året är 1988. På våren. Jag är språkrör i Miljöpartiet, som ännu inte kommit in i riksdagen men har opinionssiffror på bortåt tio procent. Jag är på besök i riksdagshuset. Väntar på en hiss. Den kommer. Dörrarna glider isär och där står han. Den som blir Den fule i den här trilogin...

Han tittar rakt fram på mig, känner förstås igen mig eftersom jag figurerat en hel del i medierna. Jag säger hej. Han säger ingenting, nickar inte, står där alldeles stel och rak i ryggen. Blicken rakt fram. Går ur hissen. Och jag ser hans raka, stela ryggtavla. Det var ett märkligt möte. 
Fortsättning här!

Och här finns de andra porträtten, som publicerats tidigare:

Den onde...

Jag sitter i riksdagen bastu.  Vi sitter några nakna män och talar avspänt som om vi inte vore politiker. Jag hör berättas om partiledaren som var så låg att han ständigt drog sexistiska skämt.  Det är han som får bli Den onde i den här miniserien.

Det är en partikamrat till honom som berättar. Partiledaren hade ett sjuhelvetes humör, var charmerande mot kvinnor han uppskattade och drog sexistiska skämt när de inte var närvarande.  Ibland även när de var närvarande. 
Fortsättning här!

Den gode...

Vi var på väg till något möte i riksdagsenvirongerna. Minns inte vad det gällde. Kanske något utskottsmöte. Det var hösten 1988. Riksdagsledamoten som går bredvid har varit med länge, och han berättar gärna anekdoter från tider som varit. 

När vi går förbi en stor blomkruka berättar han att i den krukan brukade Thorbjörn Fälldin köra ner sina fingrar för att... Ocensurerad fortsättning här!

16 kommentarer:

  1. Den gode, den onde den fule. Varför är det bara män? Har Birger blivit antijämställdist?

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Ja, det är märkligt på nätet att de som vågar skriva och framgå utan anonymitet bli påhoppade, kritiserade och till och med hotade äv anonyma fegisar som gömmer sig bakom masker. De ansiktslösa är förstås också de som gnäller mest på dem som bär slöja... Som om det ena var bättre än det andra!
    Anonyme R. Karlsson

    SvaraRadera
  4. Roliga krönikor!
    Siv

    SvaraRadera
  5. Möjligheten till anonymitet är bra. Gör det möjligt för folk som pga sin ställning får passa sig lite, att delta.
    När man nu kan få sparken för vad man skriver på facebook

    SvaraRadera
  6. länken fungerar inte för mig, men de två nedan funkar.. kan någon kolla vad som hänt?

    SvaraRadera
  7. Var Bohman verkligen statsminister?


    Anonyme Anders

    SvaraRadera
  8. Nej, det var han inte. http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_statsminister

    SvaraRadera
  9. Nej, Boman var verkligen inte statsminister, vilket framgår av min krönika men inte av den tidigare morgonens svar på en kommentar. Jag tar bort min korkade kommentar, tack för påpekandet och man påminnelsen att man inte ska skriva slarvigt när man inte har sovit på en hel natt...:-) Jag ber om ursäkt.

    SvaraRadera
  10. Instämmer med 10:24.
    Om inte denna möjlighet funnes skulle många saker aldrig bli allmänt kända, liksom många vettiga synpunkter aldrig bli redovisade.

    SvaraRadera
  11. Nja, jag är lite bekymrad över hur anonymiteten sprider ut sig i samhället. Få tycks vilja stå för sina synpunkter. Förvisso är vi ett samhällsklimat som gör att man sitter löst på de flesta jobb, riskerar karriärer och till och med mat på bordet. Men de flesta som kommenterar på nätet framför sådana åsikter som de aldrig skulle våga framföra på det sätt de nu gör - med kränkande och/eller illa genomtänkta ordval.

    anonymiteten gör att alltför ofta att man inte kan ta skrivandet på allvar, eftersom det alltför ofta förekommer att den som kommenterar inte ens läst vad det är som kommenteras. Newsmill är ju ett lysande exempel på meningslösheter som vräks ut. Bloggosfären är också ett förskräckligt avtryck som människan gör.

    Det som stör mig en hel del är att de som vågar stå för sina åsikter inte respekteras för det utan bli påhoppade av dem som inte vågar stå för sina åsikter. Det kostar på att stå för något - hur många av de som var med och startade t ex MP på tidigt 1980-tal har inte fått betala ett ganska högt pris. Men man ville något, stod för något och tog konsekvenserna.

    SvaraRadera
  12. Rätten att vara anonym borde vara absolut i ett fritt samhälle. Rätten att uttrycka sig offentligt utan att få mothugg eller kritik är vad Khadaffi stred för. Man kanske helt enkelt måste inse att på fora som bloggar så uttrycker man sig offentligt?

    När jag själv uttrycker mig anonymt så kan det vara av ett av följande skäl:
    1. Jag vill inte att mitt yrkes trovärdighet ska ge ett överdrivet värde till den enkla tanken som jag framför.
    2. Jag vill inte göra anspråk på att vara "upphovsrättsinnehavare" till en idé utan vill endast bidra till diskussionen.
    3. Jag vill pröva en tanke som jag inte tänkt färdigt; som jag kanske inte står för men vill läsa argument mot.
    4. Jag vill inte hävda rättigheter och kräva plats genom att manifestera mig som en fysisk person. Anonyma idéer är okej att ignorera, håna, fördöma, förvränga, angripa, berömma, anamma och vad annat som helst. De är tankegåvor.

    Inget av det jag någonsin skriver är sådant som jag inte skulle kunna vädra i ett direkt samtal med mottagaren men det är skillnad på att skriva offentligt och att samtala.

    Läs mer här: https://www.eff.org/issues/anonymity

    SvaraRadera
  13. Anonym 03:37 - jodå, så kan man förstås argumentera och det må vara helt hedervärt. Men den som surfar runt en stund på debattsajter och bloggar kan ju också inse vad anonymiteten bidrar med för debattklimat.

    På den här bloggen har jag valt att inte vare sig kräva att man har en identitet på något fora, eller ens att kommentarer granskas innan de läggs ut. Men det beror på att vi är flera som rensar bort när vågen av anonymt skit skvalpar in fyllt med smädelser - mot bloggägaren så ock mot andra som kommenterat - och rasistiskt pladder och kräkningar/kränkningar.

    Jag anser fortfarande att det är beklagligt att man förväntas läsa och svara på sådana som inte ens respekterar bloggaren så pass mycket att man anser det värt att tala om vem man är.

    SvaraRadera
  14. Jag förstår de som blir frustrerade över att behöva rensa skit i sina fora. Det är ett jobb som inte borde vara nödvändigt men nutida strukturer tvingar oss tyvärr till detta. Kanske är det omöjligt att kombinera monolog med dialog? Kanske borde diskussionerna föras på annan plats än i anslutning till presenterade tankar? Eller så kanske man måste ta det onda med det goda?

    Jag hävdar, nästintill dogmatiskt, att nackdelarna med anonymitet till trots så måste den möjligheten skyddas, respekteras och t o m förstärkas i det som är offentligt. Hur skulle vi annars våga ifrågasätta åsiktsförtryck och skygglappar?

    Slutligen, att tala om vem man är, är för mig inte att visa respekt utan tvärtom att kräva respekt. Den här anonyma kommentaren, som den förra, är endast menad att bidra till reflektion eftersom jag tycker att du oftast tänker fantastiskt men just i denna kommentarstråd slirar lite i tanken. Du får välja själv vad du vill göra med detta. I strikt mening så är jag som anonym inte någon avsändare som kan bli kränkt utan endast en flyktig idé, likt en mardröm eller en egen insikt.

    SvaraRadera
  15. En fin grej till med den fule, Ingvar Carlsson:
    Han blev inte lobbyist.

    SvaraRadera
  16. Ha! Jag var säker på att det skulle vara Per Ahlmark, men tji fick jag.

    "Gösta Boman var inte socialkonservativ, utan den som öppnade upp för nyliberala strömningar i Sverige. Medan vice partiordföranden Staffan Burenstam Linder var djupt kritisk till tanken på evig ekonomisk tillväxt"
    Jo det stämmer ju. På ekonomins område var Boman nyliberal. Däremot hade han en kulturkonservativ livsstil men det är ju en annan sak. En följd av Moderaternas liberala vägval är att det öppnat för socialkonservativa alternativ, dvs KD (under Svensson) och SD (under Åkesson).

    På tal om Fälldin så har jag skrivit tre artiklar som tangerar ämnet om 70-talets Centerrörelse:

    Bevarandets politik i Centerrörelsen:
    http://www.folkhemmet031.blogspot.com/2010/03/bevarandets-politik-i-centerrorelsen.html

    Populismen och folkviljan:
    http://www.folkhemmet031.blogspot.com/2010/03/populismen-och-folkviljan.html

    80-talisterna och ekonationalismen:
    http://www.folkhemmet031.blogspot.com/2010/01/80-talisterna-och-ekonationalismen.html

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.