torsdag 5 januari 2012

Är Vänsterpartiet det enda kvarvarande hoppet för en icke-socialist som vill återupprätta värden?

En servett kan rivas i fyra bitar. Då räcker den till fyra gamlingar som inte orkar protestera. Och vinsten kan öka utifrån devisen många bäckar små... I Caremas värld blev det naturligt att leverera detta förslag på hur man skulle kunna öka vinsten. 

Det tragiska för oss som inte är socialister är att det enda parti som rakryggat och konsekvent tagit avstånd från den ideologiskt betingade utveckling som lett fram till Carema-attityden är Vänsterpartiet.

Jag är inte socialist, har aldrig varit socialist, och kommer med all sannolikhet aldrig att definiera mig som socialist. Jag vägrade springa med Maos lilla röda då det var mode, avskyr såväl kollektivism som vänsterns vurm för att prata om vad "folket" vill och inte vill. Jag har klart för mig att det var vänstern, inte högern, som på sextiotalet utgjorde de verkliga betonghäckarna medan det var de konservativa som värnade miljön. Min första miljödebatt i mitten på 80-talet med en vänsterpartist/kommunist var närmast en chock, hon hävdade att det gråa papper, som var vanligt i öststaterna, berodde på att dessa förde en god miljöpolitik. Mitt förakt för blinda flockspringande plakatkommunister befästes.

Jag tror på en fungerande marknad med schyssta spelregler. Jag är övertygad om att utveckling i ett materiellt redan rikt samhälle inte är liktydigt med ständig materiell- och ekonomisk tillväxt – utan istället kan vara mer fri tid, mer kultur, mer social samhörighet och mer personligt ansvar inte bara för sig själv utan för hela samhället. Ett samhälle med mer empati, mer ansvar, mer humanism, mer av kunskap när det gäller miljö och klimat. Ett samhälle där den reella goda marknaden försvaras mot både statens och kapitalets övergrepp.

Det är komiskt - och inte så lite tragiskt för mig som inte är socialist - att konstatera att de flesta av dessa goda värden, som borde återfinnas både i grön och god borgerlig ideologi, nu enbart tycks stå att finna i Vänsterpartiet om man skrapar bort fraser och ser till praktisk politik. Socialdemokratin agerar vindflöjel och var det parti som öppnade upp den dörr där den borgerliga regeringen kunnat slinka in utan större debatt.


Varje pusselbit som de senaste decennierna lagts i det pussel som utgör vårt samhälle kan se rationell och klok ut, men när alla dessa väl motiverade pusselbitar läggs till ett helt pussel visar det sig att en förskräcklig bild växer fram. En bild av ett avhumaniserat – och till viss del också avdemokratiserat - samhälle där allt mer underställs en enda sak: kortsiktig vinst i form av fler siffror på konton. 

När vi har fått ett samhälle där man på fullt allvar kunnat funderar över hur mycket mer vinst ägarna kan få genom att dela servetter till gamla människor i fyra delar är vi alla illa ute. Det är inte längre fråga om detaljer, utan en fråga om värdeförskjutning som inte är acceptabel i ett materiellt rikt land som vårt. Gamlingars vanvård som generar vinster är facit av en politiskt framarbetad samhällsförändring.

Det handlar inte ”bara” om att ägare av riskkapitalbolag skor sig, det handlar om synen på hur vi skall behandla varandra. Den syn som smugit sig in är en följd av ideologiskt fattade beslut. Det är som om den ”moderna ideologin”, som bäst definieras som ekonomismen, utgår från att alla som agerar på marknaden är goda människor som vill sina medmänniskor väl. Som om Adam Smiths idé om den osynliga handen - om alla gör vad som är bäst för dem så blir det bäst för alla - skulle gälla trots att inte ens Adam Smith själv trodde på den.

Vi behöver en ekonomi som om människor betyder något, som om planeten betyder något, som om vi faktiskt är värdiga att kallas homo sapiens – den visa människan. Så skrev jag i valrörelsen 1994. Det gäller än.

Kisstunga blöjor och iturivna servetter är inte värdigt ett utvecklat samhälle, men det är följden av en syn på medmänniskan som är oacceptabel. Den ”moderna” ideologins tro att jakt på vinst nästan alltid leder till det bästa av samhällen är absurd - och leder till alltmer absurda konsekvenser i en globaliserad och anonymiserad värld. Adam Smith insåg problemet när han markerade att marknaden bara skulle kunna fungera under två förutsättningar: att dess aktörer inte ville skämmas inför Gud eller inför sin granne. I en tid när Gud är i stort sett avvecklad och ägarna av globaliserade vårdbolag, skolbolag och andra bolag slipper se dem som man tjänar sina pengar på har vi fått se hur det skamlösa samhället växt fram. 

Varför är det bara Vänsterpartiet som konsekvent vågat sätta ner "omoderna" fötter i protest mot denna utveckling? Det borde rimligen också socialliberala, gröna och konservativa ha gjort.


Jag tänker inte ha Vänsterpartiets högst tvivelaktiga historia som mall för hur jag skall bedöma deras politik idag. Jag tänker inte ens bry mig om deras eviga ältande av begreppet "socialism". Jag kan med detta som utgångspunkt konstatera att det kan finnas skäl för såväl gröna som socialdemokratiska och borgerliga väljare att i dagsläget - hur konstigt det än känns - stötta Vänsterpartiet i ren protest mot vad som skett, vad som sker och vad som riskerar att ske om det får fortsätta. Eftersom kapitalismen visat sig vara alltför kreativ för sin eget bästa finns faktiska skäl även för dess seriösa försvarare att skapa mottryck mot det som sker. Få är betjänta av att blunda för det som närmast kan liknas med banditkapitalism. Att blunda för det som spårar ur i kapitalismen är nästan lika förödande som när Vänsterpartiet blundade inför, eller till och med applåderade åt, det som hände i kommunistdiktaturerna.

Glappet mellan högtidliga haranger och verklighetens vardag måste helt enkelt minskas, skriver moderata Borås Tidnings politiska redaktör Katarina Larsson under rubriken Vågar vi bli gamla? Det är således inte enbart ett vänsterprojekt att reagera. Det är ett mänskligt projekt. Katarina Larsson menar att vanvården är mer komplicerat än att vården bedrivs privat. Att det i ett längre perspektiv även handlar det om hur samhället i en bredare bemärkelse ser på åldrandet. Så är det definitivt.

Hon skriver vidare:  "Men efter en höst där skandalerna avlöst varandra och vi lärt mer om variga liggsår än om trygghet, mer om kisstunga blöjor än om värdighet, mer om skriande ensamhet än om gemenskap, är det uppenbart att det finns ett ansenligt avstånd mellan det regeringen beskriver och det som faktiskt sker." 

Man kan hitta en värdegrund som förenar konservativa, socialliberaler, socialister och gröna och som står i bjärt kontrast till den "moderna" trendiga ideologins reduktion av reella värden. Politiska partier har inte förstått det. Centern och folkpartiet kanske allra minst, socialdemokraterna irrar från dag till annan utan kompasskurs, kristdemokraterna sviker kanske mest av alla och gröna har satt kursen åt helt fel håll.  Det är så in i h-e tragiskt. 

Jonas Sjöstedt har ett uppdrag som många - oavsett traditionell politisk hemvist - borde hoppas att han lyckas med. Vända den utveckling som de andra har skapat av ideologiska, lealösa eller maktpolitiska skäl. Vänstern har förvisso inte lösningen på allt, och har förvisso åsikter i en del frågor som jag inte kan dela. Men man bär på en attityd och en insikt som saknas i övriga partier.

Uppdraget för Jonas Sjöstedt är - när han väl blivit vald - större än retoriskt tal om socialism, större än viktig feminism, större än partipolitisk strategi. Det handlar om att återupprätta de värden som de övriga  genom sitt flockbeteende i praktisk politik övergett.

28 kommentarer:

  1. Det är en stor tröst att läsa dina inlägg, i denna alltmer hårda värld.

    En som tappat hoppet

    SvaraRadera
  2. Åter en text som man kan älska! Tack!

    En som fått hoppet tillbaka.

    SvaraRadera
  3. Tack Birger!

    Underbar läsning som gör en både förtvivlad och hoppfull. Jag har inlett året med att känna mig så uppriktigt ledsen över den utveckling mot ett allt hårdare samhälle vi i demokratisk ordning tillsammans valt under de senaste decennierna. I takt med att S allt mer liknar en ledarlös, urvattnad, blek och helt onödig kopia av M blir man lätt modfälld. Alliansen fortsätter med medelklassens skattelättnadsgillande i ryggen att ideologiskt ryggmärgsbetingat montera ned det "Allmänna" utan någon som helst opposition - speciellt eftersom det enda oppositionspartet med vind i ryggen (Mp) lika ryggmärgsbetingat förespråkar fritt val av skola och vård. "Waldorfskola - Ja tack!" - utan att förstå konsekvenserna för samhället som helhet liksom....

    I detta läge - när någon vettig opposition inte finns, när själva det ideologiska alternativet inte längre finns - då är det så skönt att se och höra Jonas Sjöstedt tala på allvar om både ekonomins inbyggda systemfel, om människovärde, om klimat/miljö/resurser och om solidaritet. Han är dessutom pedagogisk, konstruktiv och insiktsfull och inte bara (S)gnällig när han resonerar och debatterar.

    Med risk för att bli besviken: Det lär bli V för mig i nästa val. (Har tidigare röstat Mp varje gång - sedan 88...)

    /fredrik b

    SvaraRadera
  4. Uppskattande ord om Ohly häromdagen, uppskattande ord om Vänsterpartiet idag.
    Du säger att du inte är socialist, men tycks önska att många icke-socialister ska proteströsta på (v). Dessa proteströster kan resultera i mandat - möjligheten att bestämma i stat, landsting och kommun. De som då bestämmer bör rimligen vara socialister - som genomför en socialistisk politik.
    Blir det en politik präglad i sin helhet av de värden som du vill se återupprättas?
    Vill du det, vore det kanske bäst om du gick med i partiet.

    SvaraRadera
  5. Fred, ingen fara, fler vänsterpartister vore nog bra i riksdagen och landsting som det ser ut, men de blir den motmakt Birger talar om, inte en majoritet. Som motmakt kan man återföra besinning hos de övriga partierna som måste förhålla sig till ett växande vänsterparti. Ett starkare vänstern, ja tack. En majoritet vänsterpartister, nej tack!
    Mia

    SvaraRadera
  6. Mia,
    det låter för mig som om du leker politik: "motmakt" och "återfå besinning" . Risken finns att du får någonting som du inte vill ha, som jag tror att många som röstade (m) nu har fått - och många som röstade (mp)!

    SvaraRadera
  7. Socialist kan betyda olika saker för olika människor, men jag kan inte se något bärande skäl i denna text till varför Birger INTE skulle kunna kalla sig socialist.

    Att springa med Maos lilla röda eller tala för "folket" är definitivt ingen förutsättning för att vara socialist, även om man nog bör vara kollektivt i viss grad (och det är förstås Birger också, allt annat vore orimligt).

    Att tro på en "marknad med schyssta regler" är också förenligt med att vara socialist - inte ens Marx var emot alla marknader, och numera finns det gott om så kallade "marknadssocialister".

    Så Birger, du ska inte kalla dig socialist om du inte vill, men det du förespråkar ovan är tämligen socialistiskt i mina ögon...

    SvaraRadera
  8. "Jag kan med detta som utgångspunkt konstatera att det kan finnas skäl för såväl gröna som socialdemokratiska och borgerliga väljare att i dagsläget - hur konstigt det än känns - stötta Vänsterpartiet i ren protest mot vad som skett, vad som sker och vad som riskerar att ske om det får fortsätta."

    Så då har du kanske också förståelse för alla dem som röstar på Sverigedemokraterna "i ren protest" mot den inhumana invandringsprolitik som just nu exploderar i Malmö?

    SvaraRadera
  9. Mycket läsvärt! Tack!

    Birger, du skriver att du vill ha en "fungerande marknad". Men precis som kommunismen urartade i Sovjetunionen och Kina - precis lika mycket har marknaden/kapitalismen urartat världen över. Du är själv inne på det. Vi (upp)LEVER just nu avarten kapitalism, vi är mitt uppe i den.

    De som en gång trodde på kommunismen (och blev gruvligt besvikna) har gått igenom exakt den process som alla som nu tvingas se att deras (i mina ögon) naiva tro på marknaden/kapitalsimen också den var väldigt naiv.

    Två -ismer som leder till undergång när de får utvecklas fritt.

    Nu sitter vi alla i samma båt, oavsett vilken -ism vi tidigare satt vårt hopp till.

    Så vad gör vi? Alla vi som i första hand vill blicka framåt. Alla vi som tror att ett samhälle i JÄMVIKT är ett samhälle att sträva mot. Alla vi som genomskådat TILLVÄXTENS förbannelse - både för människan och miljön. Alla vi som vill lämna över en levbar värld till våra barnbarn.

    Vad gör vi? Ska vi sätta vårt hopp till Jonas Sjöstedt? Eller ska vi verka för en ny, utomparlamentarisk rörelse? Eller ska vi rentav göra både/och?
    /Anita

    SvaraRadera
  10. Fred: Hmmm, tänker ungefär som Mia och är nog inte den som blir medlem i något parti, förmodligen till glädje också för partier...:-)

    SvaraRadera
  11. Birger:
    som jag trodde, fast partiernas valda representanter får ju en hel del makt - till skillnad från "motkrafter".
    Det vore intressant att se den dynamik som skulle uppstå om ett f.d. språkrör blev medlem i (v) samtidigt som han öppet deklarerade att han inte är socialist.
    Finns det sovjetkramare kvar i (v), skulle de antagligen dra. Många som vill vara med om att "återupprätta värden" skulle förmodligen strömma till.
    Kanske är (v) ändå "det enda kvarvarande hoppet för en icke-socialist som vill återupprätta värden"!

    SvaraRadera
  12. Varför kramar du V? Deras mål är socialism / kommunism, tro ingenting annat! Det är ju just såhär kommunisterna går tillväga för att finna sympatisörer.

    SvaraRadera
  13. "mer personligt ansvar inte bara för sig själv utan för hela samhället", är en nyckelmening som punkterar irrläran att allt blir bättre för alla, bara du tänker mest på dig själv.Demokratin ersatte gud och grannar men klarar inte den uppgiften när valen reduceras till plånboksfrågor.

    Bernhard vill jag fråga vad socialism/kommunism som begrepp innebär i en tid då kunskapen om klimat och ekosystem blivit radikalt förändrad

    SvaraRadera
  14. Väl talat! Jag tror, liksom du, att Vänsterpartiet behöver vara starkt i dessa tider av nedbruten socialdemokrati, även om jag inte delar de förstnämndas samhällsvision.

    Sverige behöver någon som kan sätta ner foten och skapa lite värme i all kyla.

    ennyhets.blogg.se

    SvaraRadera
  15. Jag hade turen att uppleva 60-talets och det tidiga 70-talets politiska strömningar lite annorlunda än många som upplevde dem som mycket dogmatiska, eftersom jag då kom i kontakt med, och inspirerades av, den då nya, antiauktoritära vänstern (dvs. den vänster som tog avstånd från socialdemokratins och vpk:s betongvänster, kfml(r):s auktoritära 'stalinism' och maoisternas dogmatiska 'renlärighet'). Framförallt var det mycket debatt på universiteten, kanske framförallt på de socialvetenskapliga institutionerna, som t.ex. den pedagogiska vid Sthlms universitet. Många av de idéer som då utvecklades och diskuterades där kom mycket nära Birgers idéer. Med den skillnaden att man, och även jag, trodde att alla system med en fri varumarknad så småningom måste urarta till ett mycket ojämlikt system. En demokratisk planekonomi verkade vara den enda lösningen eftersom man, och jag, inte tillräckligt uppmärksammade de enskilda aktiebolagens speciella funktionssätt och att det finns alternativa företagsformer som inte i samma grad inspirerar till konkurrens, förutsatt att det finns en stabil samhällelig stödstruktur. Ett samhälle enligt dessa principer skulle lika väl kunna kallas liberalsocialistiskt som socialliberalistiskt. Se till exempel Uppsalaseminariet med David Schweickart, som presenteras här: http://bvherlin.blogspot.com/2010/12/david-schweickart-om-ekonomisk_3626.html

    SvaraRadera
  16. Birger,
    Gillar, som vanligt ..
    "För övrigt uppfattar jag - trots fåneriet att inte sitta i samma sminkloge som Jimmie Åkesson - Lars Ohly som den mest demokratiska partiledare jag stött på under alla år."
    Vad menas med "mest demokratisk" ?


    Bo.
    Klokt, och med perspektiv … det behövs….

    Eric

    SvaraRadera
  17. Att återupprätta värden och världen, bör gå hand i hand.

    Ett överlägset förnuft som uppenbarar sig i världen, är vad vi saknar.

    Än så länge, så har vi bara en pratglad idealism som pratar,
    medan världen går under.

    Att skapa kulturer på Klotets långsiktigt hållbara villkor,
    är farligt, efersom det iriterar stormakter och dess representanter i sverige.

    Men icke förty:
    Under Klotförståndets vingar, så skapar vi tillsammans kulturer som gör framtiden möjlig!

    Men, många människor som arbetar på att berika sig själva på sina barns och framtidens bekostnad, upplever att de inte har något val!

    Hur gör vi nu då, när det för många människor, redan är försent???

    Roland

    SvaraRadera
  18. Det här att vara och icke vara socialist är väldigt intressant. I Wikipedia börjar artikeln om Socialism så här:
    "Socialism är en politisk och ekonomisk doktrin som syftar till att skapa det klasslösa samhället, där produktionsmedlen styrs eller ägs av den offentliga makten och utgår ifrån folket och dess behov."

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Socialism

    Jag har med mina kära franska unga trotskister väldigt intressanta diskussioner om dagens samhälle likaväl med unga tyska kommunister, piratister och gröna.

    Är det så att vi(folket) verkligen vill ha dagens finansmakt som styr vårt liv? Eller önskar/vill vi något annat?

    SvaraRadera
  19. Håller med
    Har ofta tänkt och sagt att det är för bedrövligt att man skall vara tvungen att rösta med kommunisterna för att finna ett EU-kritiskt parti!
    Alla andra vill krusa för de stora och vägrar inse hur lite Sverige har att säga till om där. Men våra skattepengar tar dom emot.

    SvaraRadera
  20. Anonym 10:07:

    SD är EU-motståndare. De röstade dessutom, till skillnad från V, emot att EU-medlemskapet skrevs in i grundlagen.

    SvaraRadera
  21. SD är inte ett alternativ för den som anser att detta parti alltför nyligen stigit ur det som definitivt varit rasism, rasism är till och med värre än kommunism som i sig bär någon sorts välmenande vision som dock varit omöjlig att genomföra utan förtryck.

    SD är inte heller ett alternativ för dem som vägrar ge ens outtalat stöd till främlingsfientlighet. Lägg till det att SD mer än de flesta andra partier hyllar kungamakten, kärnkraften, militären, tillväxten och pälsfarmerna så blir det ett icke-alternativ för alla som ens har minsta lilla gröna gnista i sig.
    Mika

    SvaraRadera
  22. Jag svarade bara på "man skall vara tvungen att rösta med kommunisterna för att finna ett EU-kritiskt parti".

    SvaraRadera
  23. Så här kan man kanske se det: Medan politisk extremism (t.ex. kommunism, som inte längre är ett politiskt alternativ, eller SD) generellt innebär att man är beredd att använda brutala metoder (t.ex. utvisning) för att uppnå politiska mål, utgår en vänsterinriktad (inte nödvändigtvis socialistisk) målsättning (enligt en möjlig definition) från att alla människor är lika mycket värda och därför i lika hög grad förtjänar livsvillkor som gör det möjligt att hålla sig frisk, må bra och leva länge – vänsterextremism är därför kontraproduktiv. För högerextremism gäller inte detta eftersom den (också enligt en möjlig definition) utgår från att det finns människor för vilka detta inte gäller i alla sammanhang och som därför anses 'förtjäna' eller 'kräva' en brutal behandling.

    SvaraRadera
  24. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  25. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  26. Birger, upptäckte precis din blogg.

    med 20+ års medlemskap i vänsterpartiet så måste jag säga att du ligger klart till vänster om ganska många i partiet. Jag hatar också staten och stora system.

    Spelar ingen större roll om man definierar det som socialism eller ej , det är bara ett ord för samma samhällsvision.

    Ska plöja din blogg och hoppas att du ringer Sjöstedt å tar en fika nån dag , du har jävligt mycket att bidra med ;-)

    SvaraRadera
  27. Vilken fantastisk blogg!

    SvaraRadera
  28. Kan du inte försöka få fram den politik som du förespråkar i något existerande parti??
    T.ex. i Miljöpartiet, som framhärdar i att pådyvla folket vad de anser att folket skall ha vare sig folket vill det eller ej, och som motsätter sig mång fruktbara och effektiva miljöförbättrande regelverk till förmån för storskaliga och overksamma lösningar, typ dyra järnvägar och tunnlar som bara förstör pengar som behövs till mera verkningsfulla miljöåtgärder. Eller som bestraffar de medel som skulle kunna göra produktion billig nog i Sverige för att ske här. Med följd att den sker i Kina och långa transporter i stället. Det är konsumentprodukterna som skall bära skatten, inte produktionsmedlen!

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.