måndag 14 november 2011

Stopp och tänk efter

När man lever mitt i nuet kan ett år kännas långt. I ett längre historiskt perspektiv är ett år en mycket kort sekvens. En mandatperiod också. 

I konservatismen finns en ådra som jag uppskattar: samhället är att se som en organism och som sådan tål det inte häftiga förändringar. Det finns ett värde i att stanna upp och tänka efter. 

Sofia Arkelsten, partisekreterare i moderaterna, tycks inte omfatta denna goda ådra i konservatismen. I dagens DN tycks hon mena att det är något fel på systemet när vårdbolag ser som sitt främsta mål att  - oavsett om det sker via att betala så låga skatter som möjligt eller genom dra in på vårdens kvalitet - att dra hem vinst.

Just nu går det så fort nu att man bara hinner se de pusselbitar man lägger, inte det pussel som växer fram. För att kunna se hela pusslet måste man ta några steg tillbaka, skaffa sig en överblick. En sådan överblick får man inte när man står mitt i ett Nu som hela tiden förflyttar sig i allt snabbare takt. Kloka politiker inser att man behöver stanna upp, lyfta blicken från den pusselbit man just håller på lägga.

Det vi nu ser växa fram - som en följd av ofta hyggligt motiverade och ibland riktigt vackra pusselbitar - är ett samhälle som inte blir bra. När Caremas vinster hamnar i skatteparadis, när de nya apoteken trollar bort sin skattefinansierade vinst är det mer än bara skönhetsfläckar. Det är själva drivkraften att söka sig så stor vinst som möjligt - vem är så naiv att man tror att riskkapitalister vill betala mer skatt än nödvändigt eller ens har de gamlas väl för sina ögon.

När bankernas attityd är som Nordeas är det inte bara misstag, det är drivkraften i det system som spårat ur. När skolan blir alltmer segregerad och det saknas en idé om vart vi skall ta vägen... då är det inte tillfälliga missgrepp det handlar om. Därför finns det skäl att införa ett moratorium på några år så att inga fler utförsäljningar, inga fler privatiseringar, inga fler hugg ur det vi byggt upp som gemensamma angelägenheter får göras.

Efter några års funderande kanske vi i demokratisk anda beslutar att fortsätta att sälja ut, privatisera och marknadsanpassa - men då har vi åtminstone haft möjlighet att låta Nu bli en tid för eftertanke snarare än en tid för att rusa i flock.

Det är ju inte så att det varit den borgerliga regeringen som satte igång det vi nu ser rulla på, det var det tidigare regeringar som gjorde. Så det är mer än ideologi det handlar om just nu, det är en politisk flocktanke som sveper över bland annat Sverige. När flocken springer i samma riktning bör man alltid ställa sig lite utanför och fundera på vilka argumenten är. Be flocken stanna upp ett tag. Be var och en att tänka själv. Inte följa den som ropar "Lita på mig!" Det har alltför stor likhet med lämmeltåg.

8 kommentarer:

  1. Alla behov ska tillfredsställas omedelbart.
    De rika har dragit slutsatsen att allt är åt skogen; de plundrar välfärden och samlar på hög för att kunna köpa sig fria när välfärden (och/eller miljön) havererar.
    Vi kan återerövra beslutsmakten genom valurnan och debatten.

    SvaraRadera
  2. Själv funderar jag på om expropriering är ett alternativ? Inte realistiskt på kort sikt, men något att jobba för? :-)

    Det framgår av regeringsformen (2 kap 15 §) att varje svensk medborgares egendom idag är tryggad av rättsordningen "genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen" och ersättning ska betalas till den som lider skada.

    Så, när vi exproprierar tillbaka allmännyttorna, så kan ju köpesumman gärna få gå tillbaka istället för marknadsvärde som ju ligger 30-100 % över det som borgarna reat ut verksamheterna för. Det känns rättvist. :-)

    SvaraRadera
  3. Poängen var förstås formuleringen "utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen". Det talar ju med saken på något vis. :-)

    SvaraRadera
  4. Ett problem med borgerliga regeringar är att de har djupt i ryggmärgen att regeringsmakten är ett undantag, att snart kommer sossarna tillbaka igen. Därför har de en ständig känsla att de måste hinna göra den där reformen nu, nu, nu - för nästa mandatperiod kanske aldrig kommer.

    Det är väl också detta som gör att regeringen tycks så initiativlös och tömd på idéer nu efter valet. De brände allt sitt krut 2006-2010, och hade inte räknat med att bli omvalda.

    SvaraRadera
  5. Tänkvärt, Trulpen och Börjesson. Tack!

    Birger. Visst är väl sossarna glada för att M:s partisekreterare blir kvar, liksom moderaterna är glada för att Juholt blir kvar.

    Båda är ju kvarnstenar runt resp. partiers hals.

    Gt

    SvaraRadera
  6. Gt: kanske är det så... men kvarnstenar kan förvandlas till flöten...

    Joakim: Expropriera - ett nytt inslag i samtidshistorien kan man tycka, åtminstone om man inte skall få skäligt betalt för det man blir av med. Själv jämfördes jag en gång med Castro, men det var dock inte för någon vurm för att expropriera utan för att hålla långa ideologiska tal utan paus...:-)

    SvaraRadera
  7. Jag tycker vi behöver en diskussion om civilsamhällets roll i allt det här!

    Varför tappades civilsamhällets/Föreningssveriges roll i demokratin bort i slutet av 80-talet? Varför finns det inte längre någon organisations-/föreningsrepresentation i den svenska offentliga sektorns styrelser?

    Under större delen av det svenska 1900-talet sågs detta som något självklart, och de glest liggande valdagarna ansågs inte tillräcklig för att uppnå demokrati.

    Civilsamhällelig representation i den offentliga sektorn finns fortfarande kvar i andra nordeuropeiska länder, och ligger bakom den mer vitala och "fräscha" idédebatt kring välfärden som finns i våra grannländer.

    Som jag förstått det var det dåvarande SAF som raserade systemet kring 1990, genom att överge sin representation i de offentliga styrelserna.

    Därefter tågade facket ut (varför?) och till sist alla andra civila organisationer.

    Birger, har du några erfarenheter av hur dessa styrelser fungerade?



    Varför är det riskkapitalbolag som fått tillåtelse att driva äldreboenden i Sverige, istället för icke-vinstdrivande stiftelser, föreningar och kooperativ?

    Den enda förklaringen man kan se är att "näringslivet" (inte särskilt närande i detta fall), har för stort inflytande, medan civilsamhället/organisationssamhället har för litet.


    Bra länkar till fortsatta tankar:

    www.famna.se

    www.ideburenskola.se

    www.sektor3.se

    http://tidskriftenkurage.se/

    SvaraRadera
  8. SOT = Stopp och tänk!

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.