söndagen den 13:e november 2011

Kvar på bryggan i november

Så är det den trettonde november igen. Men ingen snö i år. Viken ligger isfri. Lommen är dock tyst. En gräsand, för trött för att flytta, satt på den kvarvarande bryggan när dimman just lättat. Ensam och lite sorgsen, tycktes det.



Under livets november
stillnar sinnena,
förställningen viker sig
som vissnande blommor.
Där bortom uppenbarar sig de
vackraste snäckor som samlats under året.
December kan bli en varm månad, trots allt.
                                             Emil Schlaug


Fjärilsvingar under bryggorna
tonar bort det fördolda
finner hemlighet bortom kastanjeträden
i ögonblick av vågors skri
insikt: längtan är här och nu.
                                                   Emil Schlaug


SAMURAJ
Japanskt vässat stift viner
utmed horisontens oändlighet.
Jag är vinden som befaller
lämna mig med bultande sår
lämna mig med ovisshet
lämna mig med tystnaden av imorgon.
                                                   Emil Schlaug
    


9 kommentarer:

Anonym sa...

Begåvad familj. Är Emil son?

Mona sa...

Sorgset, vackert, tänkvärt.

Anonym sa...

Som tack till Emil:
http://www.youtube.com/watch?v=RSgwYzH6_hU&feature=related

Anonym sa...

Tack, Emil!

Gt

gunillasolara sa...

Vackert - Livnära - alltihopa.

Anonym sa...

http://www.youtube.com/watch?v=TQmz6Rbpnu0&NR=1

Fred Lane sa...

Fint, Emil - med ditt finger på livets puls!

Anonym sa...

Poesin får mig att stanna upp!

Anonym sa...

Där naturvetenskapen slutar, där tar poesin vid. Kan förklara himlens gränslöshet.