söndag 27 november 2011

Jag hade hoppats komma ut som klimatskeptiker...

Durban. Sydafrika. Klimatförhandlingar. 50 personer är nedskickade från den svenska regeringen. Frågan är vad dom skall göra där. Sitt bästa förmodligen. 

Följdfrågan blir vad som är sitt bästa. Är sitt bästa detsamma som minskningar av de klimatrelaterade utsläpp vi i Sverige är orsak till, eller är sitt bästa ökad tillväxt med ökad konsumtion? Problemet kan faktiskt sägas vara så enkelt. 

Konflikten är uppenbar, men få vill tala om den. Den är lika skrämmande för vår världsuppfattning som det en gång var när några på fullt allvar hävdade att Jorden inte var universums centrum, att Jorden snurrade kring Solen och inte tvärtom.

Den senaste veckan har jag lagt ner en hel del tid på att gå igenom de dokument som de facto finns för att kunna komma ut som klimatskeptiker - men jag har misslyckats. Varför jag ville komma ut som klimatskeptiker? Jo, helt enkelt av den anledningen att jag verkligen hoppas att de högljudda skeptikerna har rätt. Det finns nämligen inte några som helst beslut - vare sig globalt, i EU eller i Sverige - som skulle bana väg för en lösning av det som samlats under begreppet klimathotet. Tvärtom vägrar politiker, näringsliv, fackföreningar och till och med delar av det som brukar ingå i begreppet miljörörelse att ta i det mest obekväma man kan tänkas ta i: konflikten mellan ekonomisk tillväxt och klimatambitioner.

Stor rädsla, lite mod
Politiker i allmänhet är rädda för att tappa väljare, i Sverige är man dessutom livrädd för att ta några som helst steg bort från det som kommit att kallas "mitten". Och mitten är inte bara en mittpunkt på skalan vänster-höger, utan också en mittpunkt på skalan tillväxt-balans. Därför gömmer sig även miljöengagerade bakom begrepp som "grön tillväxt" - vilket är att dribbla bort frågan. Ibland kan man till och med höra att investeringar i solceller och solvärme är så lönsamma att det ger pengar över till annat. Vilket ju inte löser problemet.... Eftersom det där andra ofta är en längre flygresa, fler weekendresor till någon kul stad, mer pengar till saker som reklamfloden sköljer över oss med i sin hysteriska kamp för att få oss att konsumera allt mer, i allt snabbare takt nu när prylarna blir allt billigare.

När förhandlingsdelegationer beslutar om naturlagar...
I en politisk kompromiss har man slagit fast att medeltemperaturen på planeten inte bör höjas mer än 2 grader - utgår man från de forskarrapporter som finns handlar det snarare om att inte höja temperaturen med mer än högst 1,5 grad.

Utgår vi från kompromissen på 2 grader så innebär det enligt de beräkningar som dominerar att utsläppen av växthusgaser får vara högst 44 gigaton år 2020. Något sånär kvalificerade beräkningar visar att med dagens politiska löften kommer utsläppen att vara 6 - 11 gigaton högre.

Sverige bidrar till detta, trots att politiker, näringsliv och fackföreningar försöker montera på änglavingar. Änglavingarna blir, med deras sätt att räkna, ännu större om vi lägger ner jordbruket helt och istället importerar all mat, samtidigt som vi slutar flyga inrikes men tiodubblar flygresandet utrikes... De siffror man använder sig av är till för att mörka, inget annat. Istället för att se vad vår konsumtion och livsstil ger upphov till globalt, väljer man att räkna utifrån hur utsläppen ser ut inom landets gränser. Globaliseringens främsta förespråkare blir plötsligt nationalister...

Dilemmat
Vi står således inför ett jätteproblem, som få ens verkar vilja viska om: ju mer pengar vi har ju större möjlighet får vi att leva på ett sätt som leder till ökad klimatpåverkan. Blir vi tillräckligt rika kan vi konsumera upp hela planeten, har någon sagt. Vi lever i ett ekonomistiskt synsätt som innebär att vi alltmer kommit att likställa reella värden - som jord, vatten, mat och vardagens verkliga behov - med siffror på olika konton. 

Omsättningar är mer betydelsefulla för det ekonomiska systemet än reella värden. En hållbar skjorta, som överlever tusen tvättar och står över alla modetrender, tillför inte BNP just någonting, medan en trendig skjorta som skall överleva några månader är en del av det flöde som stärker BNP, bättrar på våra pensionsfonder och får att oss bli rikare. Det är märkligt, för att inte säga chockerande, att politiker och ekonomer inte ser både problemen och absurditeten i detta.

Tyvärr hinner inte tekniken med att balansera vår ökande konsumtion och våra allt vidare resemönster. De framgångar som görs när det gäller tekniskt utveckling - varje enhet kan tillverkas på ett energieffektivare sätt - äts upp av att vi blir fler människor på jorden som kan konsumera mer, och vi som redan konsumerar mer påverkas att konsumera än mer. Det gäller inte bara i Kina och i USA. Det gäller lika mycket i Sverige, vilket vi ofta vill bortse från. De svenska utsläppen, baserade på vad vår konsumtion och vårt sätt att leva, ökade förra året. Regeringen har försökt påstå något annat, men det är helt enkelt lögn.

Det är med detta i bagaget de femtio svenska politikerna och tjänstemännen från regeringen tar sig ner till Durban. Man bär på den fråga man inte vill, får eller vågar nämna.

Att leva bättre blir ett hot
För att se till att ekonomin blir större i år än förra året krävs ökad konsumtion. Vilket inte är hållbart. Vi måste hitta system att ta oss ur detta på ett frivilligt och genomtänkt sätt istället för att hamna i en slutdestination där vi tvingas till oerhört smärtsamma panikbromsningar. Vi borde påbörjat detta arbete redan för 30 år sedan. Då hade vi kanske kommit en bit på vägen.

Det är ett allvarligt problem att vi byggt upp system och strukturer som  bygger på idén om evig tillväxt. Vilket i sin tur innebär att det blir ett hot att sänka arbetstiden, det blir ett hot att sträva efter mer fri tid, det blir ett hot att fundera över vad vi verkligen vill med våra liv. Det är ett hot mot systemen att på fullt allvar vidga frågan om hur vi skall förvalta vår planet till att också gälla hur vi förvaltar vår begränsade tid. Det blir ett hot att ens ställa frågan: Är det tillväxt eller är det utveckling vi vill ha?

I USA blir problemet än tydligare än i Sverige - dessutom är det enklare att tala om andra än om oss själva. Under förra kvartalet ökade konsumtionen i USA med 2,4 procent. Cirka 70 procent av USA:s BNP hämtas från shopping. För att klara sig ur den "ekonomiska" kris som USA lever med måste man således öka konsumtionen än mer. Och i andra änden av varje dollar finns utsläpp som bidrar till klimathotet. Genom att låna pengar till konsumtionen har man kunnat upprätthålla ekonomisk tillväxt mätt i BNP. Skuldbördan i USA ligger idag på drygt 2500 miljarder kronor. Än mer absurt är att i det land som ökat konsumtionen på detta sätt är den officiella arbetslösheten 9 procent, nästan var sjunde amerikan tar emot matkuponger för att överleva och cirka 30 procent av bolånetagarna har högre skulder än vad bostaden är värd.

Är det något land som borde fundera på att hitta nya system - istället för att tro på att det vi idag lever med är någon sorts naturlag - så är det just USA.

Propagandan
Men är det inte människors önskan att konsumera mer? Om vi går tillbaka till Sverige så finner vi att bara i detta lilla land satsades förra året drygt 60 miljarder kronor på reklam och marknadsföring i syfte att få oss att förstå vad det är vi önskar och vill. Så här såg det ut förra året:

14 kommentarer:

  1. Bra att du tar upp marknadsföringens roll!
    Jag fick under helgen en liten inblick i småbarnsföräldrars värld. Jag häpnar över att blöjnormen nu är att man redan på BB får lära sig att man ska ha engångsblöjor (material, arbete, transporter, marknadsföring...) som stoppas i plastpåsar (olja).
    Gjorde min mor verkligen fel, som använde tygstycken som tvättades om och om igen?

    SvaraRadera
  2. Varning! Nedanstående text kan förändra era tankemönster för alltid.

    Varför är vi så rädda för döden? De flesta tror ju på ett liv även efter döden och resten tror inte att det händer något varken positivt eller negativt. Om det är något vi på alla sätt bör försöka undvika så är det väl snarare onödigt lidande, oavsett vem det drabbar.

    Sett till forskningen så kommer troligen de flesta arter och människor att dö ut till följd av miljökriserna inom de kommande seklerna. Många redan under det här seklet.

    Men jorden har varit med om massutrotningar av arter fem gånger förut. Det har då tagit cirka 50 miljoner år för jorden att återskapa motsvarande mängd biologisk mångfald.

    50 miljoner år kan tyckas vara en lång tid jämfört med en kvartalsrapport. Men jämfört med evig tid (för universum, inte för individer) som de flesta tror på, så är ju 50 miljoner år nästan ingenting. Om vi bara lyfter blicken och tänker långsiktigt så är nuvarande massutrotning av arter (med eller utan människan) inte värre än att sova på natten och sedan vakna upp till en ny härlig dag.

    Dessutom har vi ju den gängse tron på ett oändligt stort universum, så även när livet på den här planeten förintas, så finns det troligen oändligt mycket liv kvar i andra delar av universum (och i andra dimensioner?). Så om vi åter bara lyfter blicken så är förstörelsen av liv på jorden i ett kosmiskt perspektiv inte värre än det är för planeten jorden att en enskild ny soptipp anläggs.

    Slutsats: Givetvis bör vi fortsätta att sträva efter en bättre värld, eftersom varje enskild handling kan göra världen lite bättre och vi skulle må sämre om vi slutade med den strävan.

    Samtidigt har ingen något att vinna på om vi förtvivlar, trots förmodad massutrotning av människor och allehanda arter. Vi kan lära oss att lyfta blicken och tänka annorlunda. Även de som inte är religiösa kan finna tröst i tron på oändlig tid och rum.

    Men nog med världsligheter – låt oss nu återgå till att diskutera Idol.

    SvaraRadera
  3. Gunilla Arneströmsön nov. 27, 01:57:00 em

    Tack för att du påminner om att det behävs förändring."Durban",vad då,händer väl inget efter det mötet ändå? Kyoto som inte är förverkligat eller Köpenhamn vad hände efter det mötet ? Ja ,marknadskrafterna är stora.Jag har ingen reklam på min dörr,hjälper inte för nu skickas en hel del reklam med morgontidningen.Fult gjort och vad tungt för tidningsbudet att bära uppför trappor.Alla de där bonuskorten som binder kunder vid just det företaget,köp enbart hos oss.Intressant jämförelse om kostnader reklam.

    SvaraRadera
  4. Suveränt blogginlägg!

    Pekar på konkreta uppenbara problem som måste åtgärdas.
    Fakta kring reklam och marknadsföring är också väldigt talande, konstgjorda behov är det största problemet för de leder till miljöförstöringar som överhuvudtaget inte hade behövt ske.

    Det enda jag saknar är mer konkreta åtgärdsförslag.
    Vad exakt är det som behöver ske?
    VIlka motioner är det som behöver klubbas igenom kommunalt, i riksdagen och internationellt?

    Hur ser bästa möjliga förlag ut som borde klubbas i Durban?

    Om jag läser mellan raderna så verkar det som Birger propagerar för åtgärder på bland annat följande områden.

    Men hur exakt ser förslagen ut???

    * Pollutor pays skatter/avgifter (med början på fossilbränsle...och sen naturresursuttag)
    * Begränsningar/skatt på reklam för "onödig" konsumption. Hur man nu formulerar ett sådant förslag.
    * ökade investeringar i energieffektivitet, förnyelsebar energi och grön transport
    * minskad skatt/ökade subventioner till co2 neutrala verksamheter

    Om Schlaug kunde skapa ett manifest som man kan skriva under på så blir det ett tryck på förändring. Idag vill en massa människor "förbättra miljön" men problemet är att det inte finns tillräckligt konkreta förslag för HUR det ska ske.

    Vad är det vi ska klubba igenom för att saker ska bli bra?

    Skulle önska att fler inlägg och kommentarer strävar efter att hjälpa varandra att konkretisera de motioner som behöver antas på olika nivåer i världen.

    PS @Anna - Kul med det filosofiska.
    Tänk på att det faktiskt kan vara så att jorden går under tidigare än den behövt så det är viktigt att försöka motverka varje tendens åt fel håll.
    Tänk också på att livet på jorden kan vara det enda i hela universum. Dessutom kan människan faktiskt kan vara unik och omöjlig att återskapa och därför värd att kämpa för till sista blodsdroppen (vilket iochförsig alla arter är värda)
    Människan kan vara särskilt viktig eftersom det kan vara så att livets ända hopp, på riktigt lång sikt, är att hitta sätt att föra livet från jorden och ut i resten av rymden.

    @Gunilla - Håller med om att det är sjukt konstigt att vi inte hör mer om Durban. Är journalisterna okunniga eller tror de att ingen är intresserad av något så viktigt?

    SvaraRadera
  5. Jag skulle hemskt gärna se Neoliberal Agenda eller annan valfri representant för "motståndarsidan" här.

    SvaraRadera
  6. Men varför bidrar inte du själv till lösningen på det problem du gnäller om, Birger?

    SvaraRadera
  7. Tänk om vi kunde bli en kraft som för ut budskap som detta inför valet 2014! Det behövs nu när miljöpartiet de gröna har kraschat.

    SvaraRadera
  8. Mycket bra blogginlägg! Du sammanfattar det absurda på ett koncist och upplysande sätt. När man läser detta slås man av hur uppenbart snedvriden synen på Sveriges goda miljöpolitik är. Det märkliga är att denna sanning ändå har så svårt att få fotfäste.
    Det som kan vara rationellt i ett syfte (att maximera BNP och kommersialisera så stora delar av mänsklig verksamhet som möjligt) är irrationellt ur ett annat. I det hänseendet tycks det mig som om vi fortfarande springer på i sann upplysningsanda, där tekniska landvinningar och framåtskridande alltid är av godo, trots allt vad postmodernismen säger.

    Det känns som om du Birger och andra står för en ny form av Upplysning (steg 3), men möter motstånd av den gamla Upplysningens ideal, precis som den gamla mötte motsånd från den teleologiska (skolastiken) traditionen från medeltiden.

    /Jocke

    SvaraRadera
  9. Anna,
    "...Om vi bara lyfter blicken och tänker långsiktigt så är nuvarande massutrotning av arter (med eller utan människan) inte värre än att sova på natten och sedan vakna upp till en ny härlig dag..."

    Anna: Din inbillade utbildning är skrämmande!

    SvaraRadera
  10. Roland: Anna, dina instinkter är fullkomligt oförenliga med en hållbar framtid!

    SvaraRadera
  11. Birger: Läs de nya mailen i Climategate 2 så ska du se att även du snart är klimatskeptiker!!

    SvaraRadera
  12. Till sign Anna

    Genom att ändra på tidsskalan har du skåpat ut människan och blivit ekofascist (jag har träffat sådana människor!). En ekofascist raderar ut skillnaden mellan människa och natur och gör allting till blott natur.Bara som en upplysning.

    SvaraRadera
  13. Det är ingen svårighet att vara
    klimatskeptiker,det är bara se
    information på internationella
    publiceringar av klimatvetenskap.
    Det finns ingen uppvärmning de
    senaste 15 åren efter 1998 El Ninon.
    Tvärtom går Jorden går in i en sakta
    nedkylning.
    Kanske ett Mauder miminum är i
    antågande.
    ALI.K.

    SvaraRadera
  14. Visst ska man man vårda miljön men det är absurt att påstå att för att en klimatförändring äger rum - när har INTE en klimatförändring ägt rum? -, så innebär det per automatik att dennas incitament är av människan skapade miljöförstöringar. Det finns naturligtvis inga som helst vetenskapliga bevis för det. Vad man kan göra är att titta på historien. Exempelvis var det en temperaturhöjning som gjorde att inlandsisarna smalt bort, för 6000-10 000 år sedan. Vem var klimatboven då, Birger? Och vad var det som gjorde att Afrika och Amerika idag är olika kontinenter?

    Istället för att ägna dig åt demagogi borde du satsa på saklighet.

    /Rikard

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.