måndag 27 juni 2011

Ibland undrar man...

Förbereder en liten föreläsning om hur man samlar material till en roman. Som icke-expert på ämnet ska jag således prata en stund på en så kallad Författarafton. Ska försöka berätta om hur man kan bära sig åt, hur man väljer bland alla idéer man har - och varför man försöker smycka ut berättelsen med just de detaljer man väljer... Utgångspunkt är boken Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac.

Ibland undrar jag varför det blev just som det blev. Och än mer undrar jag varför någon skulle vara intresserad av att lyssna en kväll på varför det blev som det blev... Men det är bara att vara tacksam för efterfrågan - och rodda ner sig i det som jag nästan har glömt. Får läsa om boken, minnas möten med musiker och gamla rocklegender.

Här nedan är en del av de bilder som jag samlade i arbetsmappen för att vinna lite extra visuell känsla för det jag var i färd med att skriva om. Texten är ur från boken.



"Jag var barn av den amerikanska södern. Och det är jag stolt över. Vilket säkert fisförnäma newyorkliberaler, med ena benet hos psykologen och det andra i pillerburken, fnyser åt medan de ångestfullt grubblar över villkoren för människans existens..."



"Jag begrep inte alltid vad han höll på med men jag litade blint på honom. Trots att han inte förstod innebörden av Beale Street."


"Hillbillis fick en dollar och fyrtio cent per hundra skålpund bomull de lyckades få ihop. De inhyrda mexikanerna, med sina vita hattar, fick ofta lägre betalning trots att de jobbade hårdare och ställde till mindre bråk. Negrerna fick lite si och så. Mr B.B. King hade varit..."





"För övrigt kan jag berätta att de flesta cowboys i Vilda Västern var svarta. John Wayne berättade det en gång när vi träffades i Hollywood. Han viskade så ingen skulle höra. Han sa att det måste förbli en hemlighet. Att Amerikas ära stod på spel."


"Den där floden födde den afrikanska musik som kokade av kolonialväldets förtryck och slavskeppens stinkande ångest. Men också av spirande hopp och dunkande kåthet. Där, i den skitiga Kongofloden, som sett mer än någon annan flod, växte rytmen som bar hoppet, sorgen, förtvivlan och längtan långt över havet till Mississippis stränder, där den förädlades bland slavarna på bomullsfälten."


"Den som lyckades var hans efterträdare, president Johnson från bomullsbältet. Det var han som genomfört det som Kennedy snackat om när det gäller medborgarnas rättigheter och förbud mot diskriminering."






"Beatles var rebellerna och jag var en töntförklarad blekfet föredetting. Likt förbannat satt de vid mina fötter och glodde på mig..."


"När Lyndon försökte föra slut på skiten genom att sätta in 540 000 amerikanska soldater ballade det slutligt ur. Det var femtio gånger så många soldater som det bor människor i Tupelo. Det förbannade kriget var ett krig där vi till slut krigade mot oss själva  "


"I Grekland kallades hon Afrodite, i Sumerien Inanna, i Babylon Ishtar, i Egypten Isis. Själv kallade jag henne Polk Sallad Annie, så där lite på skoj... Den störste av alla gudar hette..."



"Och så: den 6 juni, mitt i förberedelserna för min COMEBACK 68 skjuter man skallen av Bobby Kennedy."



"Richard Milhouse Nixon ska bli historisk, mumlade presidenten för sig själv och liksom sög på orden medan han flaxade med armarna..." 



"Häromkvällen hade vi riktigt kul häruppe"

Och här en video med intervjuer.

5 kommentarer:

  1. Haha, kul bildserie i mitten, mannen med solglasögon är inte helt okänd.
    Mia

    SvaraRadera
  2. En överraskande bra bok som jag av misstag började läsa i brist på något annat. Det är jag glad för. En läsupplevelse, men också en extra krydda att det är en "avdankad" politiker som skrivit den.
    Kinnabo

    SvaraRadera
  3. Hej Birger, måste säga att de faktiskt är lite små kul sådär att lyssna på intervjuerna med dig om Elivs boken, tycker du borde ta och åka till power big meet i år, vet inte om ni brukar vara där. Du skulle nog stor gilla att se alla bilarna iallafall (: / Lill Rosén från E-tuna ;D

    SvaraRadera
  4. I förtroende kan jag avslöja att det inte var Johnson som införde medborgerliga rättigheter, det var de svarta själva. Johnson ansåg sig vara tvungen att följa efter för att inte USAs anseende i världen skulle skadas och folk vända sig till Sovjet istället.

    SvaraRadera
  5. Jan Wiklund: helt riktigt, det var de svarta själva. De åsikter som framförs är inte mina, utan de som jag på goda grunder hävdar är Elvis Presleys. Det är alltså han som talar. Att sedan Johnson var mer intresserad av frågan redan på ganska tidigt stadium är en annans sak, och har kanske inte så mycket med romanfigurens önskan att göra, nämligen att det berodde på att Johnson kom från Södern.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.