söndag 17 april 2011

Söndagsskola för tillväxtvänner, del 10: Kanske blir du rädd...

Tidigare delar finns samlade här.

En politik utan visioner är död politik. Ett samhälle utan drömmar är på många sätt ett dött och stillastående samhälle hur fort dess medborgare än springer. 
Sällan har väl politiken och samhällsdebattens huvudfåra varit så visionslös som i dag. Trots att vi lever i en brytningstid där tillväxt och konsumtionsvanor håller på att ta kål på vår planet vågar inget parti  - när detta skrivs - ställa frågan: Vad gör vi efter tillväxt- och konsumtionssamhället?

Det är som om man inte vill ta till sig att miljövänligare teknik och effektivare energianvändning inte räcker för att frälsa oss från ondo – den ökande globala konsumtionen äter, som jag påpekat tidigare, upp de miljövinster som ny teknik medför. Det finns därför en tragik i att varje kris – finanskris, lågkonjunktur, jobbkris och till och med miljö- och klimatkriser – möts med uppmaningen att vi skall varva upp, växla upp, jobba mer och köra ännu fortare på samma väg, i samma riktning med samma mål: ökad konsumtion och fortsatt ekonomisk tillväxt även om den skall ske genom ökande skuldsättning.

För att rädda miljön behöver vi, enligt denna logik, utarma jorden lite till så vi får råd att restaurera den. För att förhindra ökande klimathot måste vi först öka de globala utsläppen så vi får råd att minska dem. För att ta oss ur en lågkonjunktur måste vi öka konsumtionen, för att minska arbetslösheten måste vi öka konsumtionen, för att stampa oss ur finanskriser måste vi känna tillit i ökad konsumtion.

Vi kommer inte ur detta groteska ekorrhjul med annat än att vi har en vision om något annat. Men det tycks som om etablerade politiker oavsett ideologisk hemvist anammat en gemensam primitiv religion som inte får ifrågasättas: tillväxtfetischismen. 

Behovet av visioner
Vi behöver en politisk och/eller kulturell kraft som vågar lyfta blicken från vardagspolitikens snäva förvaltande och tabellverkens inskränkningar. Vi behöver politiker med modet att våga ställa frågan: Vad gör vi nu? Hur går vi vidare från Konsumtions- och tillväxtsamhället till Utvecklingssamhället?

För inte kan vi väl påstå att utveckling är detsamma som att vi lönearbetar mer, att vi konsumerar mer, att vi i allt snabbare takt förvandlar naturresurser till synligt avfall och osynliga molekylsopor? Inte kan väl utveckling bara vara att vi stressar allt mer och att vi skadar livsförutsättningarna bara för att hålla igång ett ekonomiskt systemtänkande som bygger på evig tillväxt?

Lika nödvändigt som ekonomisk tillväxt är för samhällen där människor saknar de grundläggande materiella behoven, lika skadligt tycks jakten på ekonomisk tillväxt vara i samhällen som redan lever i materiell välfärd, för att inte säga i materiellt överflöd. Samhället får en tendens att vulgariseras, att rent av fördummas på ett sätt som reducerar oss som människor.


Minskat frihetsrum
På samma sätt som ekonomisk och materiell tillväxt ökar möjligheten till frihet för den som lever under knappa förhållanden kan jakten på tillväxt i materiellt rika länder faktiskt minska frihetsrummet för människor. Den konsumtionsnorm, som mer eller mindre pådyvlar oss ett visst sätt att såväl tänka som leva våra liv, vill frånta oss rätten att vara de vi är på liknande sätt som den heterosexuella normen gjort det. De skuldfällor - som vi lockas in i och som medför en gigantisk ränteöverföring från mindre bemedlad till mer bemedlad - snarare minska vårt frihetsutrymme än ökar det.

Men det minskade frihetsrummet uppstår också när den civila, privata, sektorn blir allt mer rumphuggen. Vi förväntas och uppmuntras på olika sätt - genom konsumtionsnormen och statliga bidrag - att minska vårt engagemang och vår tid i den informella, civila, sektorn så att mer av dess verksamheter kan överföras till den tillväxtskapande formella sektorn.

Vi uppmuntras till och med att lägga över än mer tid för barnen till den formella sektorn genom att anlita professionell läxläsning och dagishämtning så vi kan ägna oss mer åt vår profession. Vi uppmuntras inte till detta av godhet eller för att vi skall utvecklas som människor, utan för att vi skall vara duktiga producenter av tillväxt.

Detta är inte självklart något som får oss att växa som människor. Det får oss snarare att inskränkas som civila människor. Vi uppmuntras att leva i våra roller som lönearbetande, leva mer som de titlar vi bär än som de människor vi är. Vi förväntas inta roller, uppmuntras att jämföra oss med varandra för att klättra på de sociala stegar där stegpinnarna utgörs av konsumtion, yta och masker.

Jag säger inte att vi ska tillbaka till hemmen, eller att lyckan finns i familjen, eller ens att den civila oavlönade sektorn med automatik skulle vara så mycket trevligare än det formella lönearbetet. Självfallet inte. Det vore hyckleri av värsta konservativa sort. Däremot hävdar jag att frihetsrummen minskar när vi förväntas, uppmanas eller till och med tvingas bort från den civila sfären.

En rad beslut - jag lägger inga värderingar i om de är bra eller dåliga i sig - som t ex RUT-avdrag och maxtaxa på dagis har formellt motiverats av goda traditionella höger- respektive vänsterargument men skrapar man på ytan hittar man att förslagen huvudsakligen grundas på att föra över mer av våra civila oavlönade verksamheter till formella tillväxtskapande sektorer. Såväl vänster som höger har anammat tillväxtfetischen som religion.

Utveckling utan tillväxt
Jag, och många med mig, menar att utveckling utan tillväxt är möjlig, men att visionen då måste vara att ta människan på allvar, inse att hon är något större än en ekonomisk varelse vars huvuduppdrag är att producera, konsumera och springa runt i ett ekonomiskt hjul som snurrar allt fortare. Visionen måste bygga på något så basalt som insikt att människan är en biologisk, social och kulturell varelse – och att utveckling därmed kan vara detsamma som mer fri tid, mer kultur, mer social närvaro.


Alla förändringar börjar med att de som inte vill förändra säger: Det är orealistiskt. Men vilka är egentligen realister? De som vill ha mer av nuvarande ohållbara livsstil – eller de som vill förändra den? De som tror att ekologiska realiteter skall rätta sig efter ekonomiska teorier – eller de som vet att ekonomiska teorier måste utgå från ekologiska realiteter? De som reducerar människan till en ekonomisk varelse – eller de som inser att människan är en biologisk, social och kulturell varelse?

Mer än någonsin behövs drömmar, visioner och brinnande hjärtan i politiken. Mer än någonsin måste vi bryta upp från ett gammalt och förlegat tänkande. Mer än någonsin har vi möjlighet att bygga det goda samhället, där tid inte är bristvara, där tillväxt handlar om kvalitet och kultur, där vi vågar möta vår nästas ögon därför att vi handlat med respekt för henne - oavsett var hon finns i världen.

Jag är övertygad om att vi måste spränga gamla föreställningar, krossa gamla myter och förändra synen på vad som är realistiskt. Det behövs nya system, nya strukturer, nya normer, nya värden. För vi lever mitt i en paradox, trots industriellt överflöd och all vetenskaplig expertis, rymmer samhället mer konsumtionsstress och miljöhot än någonsin.

Ett sönderstressat samhälle
Kanske skrämmer det många att tala om ett nytt samhälle – kanske blir människor rädda. Kanske föreställer man sig att ett ekologiskt hållbart och socialt anständigt samhället är dystert, kärvt och fantasilöst. Inget kan vara mer fel! Det är ett sönderstressat samhälle där fri tid är bristvara och där ångestkonsumtion driver tillväxten som är kärvt och fantasilöst. Och detta, just detta, borde vara ledande politikers uppdrag att säga!

Vi måste komma bort från de normer som är köpandets och ägandets. Vi måste ta de ärofyllda stegen till ett samhälle där normerna är levandets och varandets.

Det är inte att ta steg tillbaka. Det är att ta steg framåt. Att utvecklas.
Samtliga hittills publicerade delar finns, tillsammans med en rad länkar, samlade här.

24 kommentarer:

  1. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  2. Instämmer. Söndagsskolan gör mig lycklig!

    SvaraRadera
  3. Neoliberal Agendasön apr. 17, 08:23:00 fm

    Vi lever i ett rikt land - vi skulle alltså vara de som drabbats av ökad tilväxt, enligt ditt resonemang - men tittar man på miljön idag och jmf. med den vi hade 30 år sedan så har den utan tvekan förbättrats. Det trots att BNP nästan har fördubblats.

    Det finns inget stöd för det du säger. Exempel, utsläppen av svaveldioxid och bly har minskat med över 90% under perioden.

    Men du kanske inte menar miljön i skog och mark utan klimatet mellan människor. Tja, du kan tycka att det har försämrats, men frågan är om det inte bara är du som har glömt bort allt det dåliga.

    SvaraRadera
  4. Neoliberal Agenda lever fortfarande kvar i föreställningen om nationen som mätare av miljöpåverkan. Stig ut i världen, Neoliberal. Vi har i drygt 100 levt i ett alltmer globaliserat samhälle. Vår konsumtion tillverkas i andra länder. Läs alla delar i Schlaugs Söndagsskola så blir du uppdaterad.
    Enligt ditt sätt att se blir vi väldans klimatvänliga om vi lägger ner allt jordbruk och importerar all mat från andra länder. Vakna!
    Ove U

    SvaraRadera
  5. Neoliberal Agendasön apr. 17, 10:33:00 fm

    "Vår konsumtion tillverkas i andra länder..."

    Och andra länders konsumtion tillverkas här (miljövänligt) ... apropå se saker globalt.

    Vi importerar för ca 1000 miljarder årligen. Av dessa 1000 miljarder kommer ca 85% från Europa, från rika länder som Tyskland, Danmark, Finland, Norge, Storbrittanien, Frankrike, där miljön också har blivit bättre. Som jämförelse kan nämnas att BNP är ca 3500 miljarder...

    Men om det nu är så att Birger vill göra något åt utsläppen i länder som Kina - som förövrigt tillhör gruppen fattiga länder, vilka behöver tillväxten enligt egen utsago - varför skriver han isf. inte en blog på kinesiska?

    Varför riktar han inte sin kritik mot den skadliga importen? Eller ännu hellre, varför angriper han inte utsläppen!!

    Det är vad som förstör andra individers liv och egendom. Det är vad som är skadligt, inte tillväxten (den ökande produktionen)

    SvaraRadera
  6. Det är ju häpnadsväckande att det fortfarande finns människor som tänker så lokalt som Neoliberal! Koldioxidutsläppen vi ger ifrån oss inom landet är cirka 5,7 ton per person och år. Lägger vi till nettot av vår handel hamnar vi på cirka 10 ton. Att våra utsläpp minskat beror bland annat på att vi importerar allt mer livsmedel från andra länder.
    Ove U

    SvaraRadera
  7. Neoliberal Agendasön apr. 17, 11:05:00 fm

    Ove, du tar upp koldioxidutsläpp från produktion i (fattiga) länder, tex. Kina. Se mitt förra inlägg.

    SvaraRadera
  8. Intressant att Läsa om Borg som svettas över kommande kriser.

    http://www.e24.se/business/bank-och-finans/darfor-skrammer-borgs-forsiktighet_2749793.e24

    Tycker dessa herrar borde förstå att kriser/räddningspaket knappast kan kallas en normal ekonomi och att dom borde fundera på mer hållbara vägar för sverige. och då kommer man in på vad Birger talar om...vision om något bättre.

    SvaraRadera
  9. Birger är en påläst och skicklig skribent som utan vidare kan debattera med vilken skicklig och påläst tillväxtkramare som helst. men hur ska en vanlig människa bete sig som inte har debattvana och kanske inte kan speciellt mycket, men ändå har en känsla för att evig tillväxt är omöjlig.

    Ett sätt kan vara att del upp frågeställningen i två delar.

    1 Är evig tillväxt önskvärd?
    2 Är evig tillväxt möjlig?

    För att överhuvudtaget kunna diskutera 1 måste man först svara JA på 2 vilket naturligtvis inte går och är relativt lätt att visa om man använder en lite ingenjörsaktig infallsvinkel.

    Förhoppningsvis kan detta leda fram till diskussioner om vad vi kan/ska/borde/måste göra och då kommer visionerandet in i bilden. Det finns då en chans att gå från positivt-negativt till konstruktivt resonemang. Fast lätt är det inte.

    SvaraRadera
  10. Galen: det är ju just på det sättet Birgers samlade verk inleds. Det kulig fräcka är att han citerar Nationalecyklopedin!

    SvaraRadera
  11. Greenline2

    Oj, det hade jag ingen aning om, obildad som jag är *rodnar*.

    Å andra sidan så tänkte mina två små grå ut detta alldeles själva så helt galen kanske jag inte är ;-)

    SvaraRadera
  12. Neoliberal Agendasön apr. 17, 05:30:00 em

    Ett sätt kan vara att del upp frågeställningen i två delar.

    1 Är evig tillväxt önskvärd?
    2 Är evig tillväxt möjlig?

    ..."


    Vem är det som pratar om evig tillväxt egentligen?? Har inte hört en enda politiker tala om evig tillväxt. Som jag ser det är det en enda stor halmdocka som ni angriper.

    SvaraRadera
  13. Neoliberal agenda:
    Det är en inbyggd mekanism i din neoliberala ekonomi att den just är och bygger på evighet. Det som din ekonomi använder idag för den exponentiella tillväxten är förväntade ränteintäkter i framtiden, som måste uppfyllas med hjälp av ökad tillväxt.

    Jisses, du pratar som en professor i nationalekonomi! Och det ska du veta; de vet inget om riktig utveckling! :-)

    SvaraRadera
  14. Jag håller verkligen med om problemet med minskat "frihetsrum" som uppstår när mer och mer av vår aktivitet skall ske antingen inom staten eller markanden. Det är en falsk motsättning som många fortfarande tror på att det är en avgörande skillnad om en sak görs av staten eller marknaden. Även det som staten gör hamnar ju i samma system, med löneslavar och högre skatter som tvingar oss att jobba mer. Den verkliga skiljelinjen är att hålla mycket utanför både stat och marknad. tom den moderate handelsministern Burenstam Linder påpekade hur vårt samhälle stressar oss på fritiden, marknads- och effektivitetstänkandet kryper in överallt. Vilket paradoxalt gör att vi blir lika stressade av att vara lediga som att jobba.Han skrev boken, den stressade välfärdsmänniskan för snart femtio år sedan. Hans partivänner skulle må bra av att läsa den, nu när de också vill tvinga ut oss på krogen genom att sänla krogmomsen, vilket kostar staten 5-6 miljarder. Dvs vi skall betala skatt för att finansiera att vi inte skall laga mat hemma utan gå på krogen istället.

    SvaraRadera
  15. Neoliberal agenda:

    Du har rätt. Jag har inte heller hört nån tala om EVIG tillväxt. Men då frågar jag om du hört nån säga ex.vis "vi ska växa med x % under y år och därefter sluta växa"?

    Har någon poltiker någonsin satt en bortre gräns för tillväxten?

    SvaraRadera
  16. Birger blir bara bättre med åren. Tillväxtdyrkan kan vara ett sätt att lyfta befolkning från armod och misär, men sen då? När vi har allt som vi rimligen kan vilja köpa? (visst, finns alltid en lite större, lite snabbare, lite fler färger osv, men behöver vi det?) Och så den förbannade lånekonsumtionen som sätter unga människor i livslång skuld. Vi har fler trälar nu än på 1100-talet.
    Dags att mäta välfärd med nya mått. Har vi inte vett att själva sköta omställningen kommer peak-oil, peak-energy, peak-råvaror att sköta om det åt oss. Men det blir mer turbulent om vi inte anpassar oss i förväg.
    Fortsätt blogga Birger.

    SvaraRadera
  17. Tycker Birger har vässat till sig betydligt.
    Kanske lite mer fokus på att kalla monstret vid sitt rätta namn: Kapitalism. Hydran som bara kan leva genom att växa.
    Och det är egentligen ingen vänsterfråga, vilket också Gunnar Lindgren är lite inne på.
    Statskapitalism eller privatkapitalism, eller som i verkligheten hopgeggad, kan i slutändan kvitta.

    SvaraRadera
  18. Vad jag saknar Schlaug i politiken. Minns vilket gott intryck han gjorde en gång i tiden på Kungsgårdsgymnasiet i Norrköping där jag då var elev. Och nu när jag förstått mer av hur samhället fungerar och inte bara hur dess funktionsstruktur kommuniceras i media så inser jag allt mer värdet av samhällsdebattörer med denna inriktning. Den sorgliga frågan är... hur många politiker, i hög position, med viljan att driva dessa frågor finns kvar i Sverige idag?

    SvaraRadera
  19. Jonas Lagander, du har rätt på varje bokstav! Vi får också vara glada för att Birger bereds plats i Go´morron Sverige-soffan vissa fredgar. Med tanke på mediernas tjänstvillighet inför de dominerande politikerna, så borde SVT inte släppa in honom.

    Har du förresten märkt hur journalisterna inte nöjer sig med att rapportera händelser, utan att också lägga in värderingar som de vill plantera hos oss?

    SvaraRadera
  20. Anonym: Jo, men Birger har lärt sig hur man för sig i svensk media för att bli återinbjuden också. Av hans blogginlägg om tillväxt att döma håller han tillbaka rejält för att åtminstone vinna några gröna inflikningar här och där i rutan. Känns som det iaf. Men det gör han ju självfallet helt rätt i isf.

    Klart att svensk media är vinklad. Det finns ju ett talesätt som säger att journalistik är att skilja agnarna från vetet och presentera agnarna. Tror det ligger mycket i det. Jag dubbelkollar alltid med RT, Al Jazeera, betrodda fristående bloggar och andra alternativa medier innan jag tror på något som sägs i svensk media.

    SvaraRadera
  21. Bin vill ha luft med 21% syre och bin andas ut koldioxid,
    liksom människor gör.

    Blommor tillverkar med solens hjälp, under ett dygn, mer O2 än de förbrukar och förbrukar under ett dygn mera CO2 än de producerar.
    Fåglar är en del i livets väv, liksom Humlor, Bin och Maskrosor.

    Att sätta pris på både varpen och inslaget, och sedan gå
    om kull eftersom Kapten Konkurs utnyttjar läget och inte tar långsiktigt ansvar för miljön!

    Att förneka att klimatkatastrofer och miljökatastrofer pågår är det absolut dummaste man kan göra.

    Om detta får fortsätta så kommer följderna att bli värre än
    under Hittlers regim!

    Vi behöver ett nytt förstånd som omfattar hela skapelsen
    och som möjligtvis kan skapa kulturer, där livet på Jordens villkor är Överordnat, ekonomin!

    En gemenskap med varandra och med daggmaskarna och med tre generationer till och med ett samhälle som vi kan överblicka och förstå och ta ansvar för, under polstjärnans sken.

    SvaraRadera
  22. Birger är den enda med politikerbakgrund som får mig att känna en liten uns av hopp till förändring. Fantastiskt vilken civilkurage och vilken bra pedagogik. Den dagen du kommer ut med en bok så ska jag köpa många ex och sprida till vänner och affärskollegor!

    SvaraRadera
  23. Det var ett tag sedan jag var inne på bloggen. Har grävt i rabatter och satt en häck. På jobbet går livet sin gilla gång och man börjar så smått tro att det liv man lever är normalt och att allt är som det ska. Det är så vi dödliga intalar oss att tänka, men så stiger man in i Schlaugs förtrollade värld, där varje mening bli till sannngens spottloskor - rakt i ansiktet. Man stelnar till och kommer åter till insikt om det man egentligen redan vet, eller åtminstone anar. Få uttrycker det så skarpt och oförblommerat som Birger.

    Keep on blogging in the free world, Birger!

    P.S. Till 'Neoliberal Agenda' Jag har inte sett att någon frågat dig vad vi ska göra åt problemen med t.ex. miljön, klimathot eller den ökande andelen psykiska sjukdomar som tros bero på stress. Eller finns det inte enligt dig? Vad tycker du?

    /Jocke

    SvaraRadera
  24. Instämmer, Jocke, det är här man hittar hem...

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.