söndag 13 mars 2011

Söndagsskola för tillväxtens vänner, del 5: Konsumtionsburkan.

 ”Vi är inbakade en konsumtionsburka som reducerar vårt sätt att se på världen och uppleva våra liv.”
Tidigare publicerade delar finns här.

Idag dominerar en världsbild intimt förknippad med tillväxt. När det organiserade Sverige, för att ta ett geografiskt närstående exempel, i form av fackföreningar, näringsliv, nationalekonomer och politiker i stabil förening ser bilden av samhället så ser man tillväxt skrivet på allt som pekar framåt. 

Man ser system, strukturer och normer som är starkt förknippat med, eller rent av byggt på, ekonomisk tillväxt.  Man ser inte de dolda bilder som pekar på andra lösningar, andra vägar till utveckling. Det handlar om en sorts förnekelse. I det här fallet förnekar man att ekonomisk tillväxt faktiskt i det långa loppet är en orimlighet. Och att det långt innan det blir en orimlighet blir en dumhet. Den ekonomiska tillväxten blir oekonomisk och slår över till destruktivitet.

För att förstärka tron på det omöjliga tittar man bakåt och konstaterar, med erfarenheten som grund, att tillväxten de facto har gett oss så mycket gott.  Men också där finns dolda bilder, bilder som också visar att det var människors kamp för en bättre tillvaro som skapade tillväxten.  

Och det är just den frågan vi bör ställa: Vad är en bättre tillvaro? Och är det möjligen så att vi har fastnad i en norm som, om inte förblindar oss, åtminstone försvagar synen högst avsevärt. Kanske handlar det också om missriktad självbevarelsedrift.


Den mätande och rangordnande människan

Självbevarelsedrift spökar i alla möjliga sammanhang. Såväl på det individuella som kollektiva planet. Ögonläkare motsatte sig glasögon för att kunna fortsätta att sälja ögondroppar.  Man drog till med argument om att det var ogudaktigt att ersätta ögondropparna med linser. Det fanns kärnkraftsmotståndare på 1980-talet som var ovilliga att ta till sig den forskning om klimatet som de facto redan då fanns tillgänglig. Klimataspekten krånglade till en del argument för en snabb avveckling av atomkraften, särskilt om man ville upprätthålla tillväxten eftersom denna var – och ännu är – intimt förknippad med ökande energiomsättning. 

Den självbevarelsedrift – eller åtminstone självbild - som byggs in i de normer som styr hur vi ser på världen är förstås extra svår att värja sig från. Historiskt finns många exempel på detta. Under långa tider har vi i vår del av världen behärskats av den vita mannens normsystem.  Europén har varit centrum och normgivande för hur vi sett på omvärlden och Den andre.  Utifrån detta har vi betraktat världen ur ett hierarkiskt perspektiv, vi har rangordnat på det sätt som Aristoteles lade grunden till efter inspiration av sin läromästare Platon: det som stod lägre var till för det som stod högre. Och näst efter Gud har den vite mannen stått. 

Det kanske till och med är så att människan är en klassificerande och rangordnande art. Om vi till detta lägger att vi, med hjälp av Newtons läror, fått för oss att vi skall kunna mäta allting så kan vi kanske få en förklaring till att arten människa så lätt lockas att klättra på sociala stegar med hjälp av sitt sätt att konsumera.  Eftersom konsumtion är en motor i tillväxtsamhället så uppmuntras och premieras naturligtvis detta beteende. 

I detta ligger inte bara någon sorts social tragik utan tyvärr också ett hot mot möjligheterna att långsiktigt leva goda liv på vår planet. 

Eftersom vi byggt upp våra samhällen så sätt att allt det goda vi vunnit gått hand i hand med ekonomisk tillväxt så har vi fastnat i system och strukturer som till stor del är beroende av just tillväxt. Självbevarelsedriften gör oss lika förlamande som ögonläkarna en gång var.  Det är nämligen svårt att bryta mönster, svårt att komma ur system. 

Första steget är kanske att inse att utveckling i ett redan materiellt rikt land inte behöver vara samma sak som ekonomisk tillväxt – vilket kan vara en tröst med tanke på att, med Nationalencyklopedins ord, ekonomiskt tillväxt är omöjligt i längden. Det andra steget kan vara att förstå att vi är påverkade av de normer som styr vårt tänkande, vårt handlande och vårt sätt att se på våra liv. Normer kan förstärkas och påverkas, det är inget av naturen givet.


Makten över normerna

Man brukar säga att det finns tre sorters maktutövning: den tvingande, den belönande och det betingande.

Tvingande maktutövning är ofta rå men tydlig. Det kan handla om att ställas inför ett gevär. I kommunismens Sovjetunionen hotade man med Gulag och i fascismens Chile hotade man med förflyttning till Estadio Nacional. I demokratier kan tvingande maktutövning innebära hot om fängelse för den som vägrar inställa sig för krigstjänstgöring i enlighet med demokratiskt fattade lagar – eller hot om stränga straff för den som vägrar betala den skatt man i samhällets namn beslutat införa. Tvingande maktutövning finns i alla samhällen. I olika grader. Och på gott och ont.

Belönande maktutövning är en trevligare variant, den som utsätts för maktutövning får i alla fall betalt för det. Man kan få bra betalt för att göra något som går emot ens egen övertygelse eller för att göra något som man vet är olagligt.  Man kan få möjlighet att behålla sin plats i den sociala hierarkin, eller till och med ta steg uppåt i hierarkin.  Man kan förstås också få betalt i formell tillgång till sociala strukturer och nätverk med hög status. Om inte annat kan man bli landshövding om man håller käft om sådant som bryter mot den politiska normen. Och man kan få en extra dusör om man gräver ner gifttunnor natten till påskdagen.

Betingande maktutövning är mer sofistikerad. Det handlar om att skapa eller förstärka normer i samhället. Normer som leder till att vi handlar, talar och tänker på ett visst sätt. Olika religiösa kyrkor har genom historiens gång förstått betydelsen av att skapa normer om vad som skall uppfattas som gott och ont – ibland i kombination med både tvingande och belönande maktutövning.  Stater som domineras av ideologier skapar normer över vad som är rätt och fel. Vi kan se det i allt från konfucianismen till Mao Tse Tung, från Tibet till Sovjetimperiet.  Ingen stat, ingen ideologi, inget samhälle är fritt från denna betingande maktutövning. Problemet är att när man lever mitt i en skapad norm förstår man kanske inte att man lever i den.  Man lever med en livsstil som känns som den naturliga. Andra, som lever i en annan norm, uppfattas som avvikande, konstiga eller rent av onaturliga.

Den norm vi lever i just nu, i detta tidevarv i vår del av världen, kan vi kalla tillväxt- och konsumtionsnormen. Aldrig har så stora ekonomiska och administrativa resurser satts in för att upprätthålla denna norm. Bara i Sverige handlar det om insatser på mer än 40 miljarder kronor årligen för att bevara och stärka konsumtionsnormen.  De dryga 40 miljarderna är ungefär vad den livsstilspropaganda kostar som gör att vi konsumerar allt mer, att vi alltid känner sug efter nya saker, att vi aldrig får vila i förnöjsamhet, att vi stegvis upplever konsumtion som en av de mest centrala delarna i våra liv. Normen är i sig påtvingande, men upplevs som befriande därför att den känns som naturlig. Men den är inte mer naturlig än att den måste påtvingas genom ohyggligt insatser av propaganda.

Eftersom konsumtionen är drivande för att hålla igång tillväxtsamhället så kan man säga att vi lever mitt i en tillväxt- och konsumtionsnorm som upprätthålls genom betingande maktutövning i form av den livsstilpropaganda som det samlade reklambudskapet faktiskt utgör.

Det behöver inte ligga någon värdering i detta. Men det är respektlöst att inte inse hur det förhåller sig. Det är förvillande att låtsas som att vi inte är påverkade, som om vi lever våra liv utifrån hur vi  med automatik vill leva dem även om vi inte levt under påverkan.

Normen är köpandets och ägandets. Inte levandets och varandets. Detta påverkar givetvis vårt sätt att prioritera, att se på våra liv och på vad som är viktigt. Vi är inbakade i en konsumtionsburka som reducerar vårt sätt att se på världen och uppleva våra liv. Inifrån denna burka ser vi det som något fullständigt självklart och naturligt att arbeta mer, för att konsumera mer, för att vi skall kunna producera mer, för att vi skall kunna arbeta för att vi skall kunna konsumera mer i ett evigt snurrande ekonomistiskt hjul där vi reduceras till att vara kuggar. 

Men så var det faktiskt aldrig meningen att det skulle bli.

Samlad publicerad text, del 1 - 5, finns här. Fortsättning nästa söndag.

29 kommentarer:

  1. Tack för Söndagsskolan! Hoppas att även beslutsfattarna går i den, inte bara Sommestad.

    Vad gäller denna bloggs (normalt flitige) kärnkraftsförespråkare, kan det nog dröja ett tag till, innan han dyker upp.

    SvaraRadera
  2. Hej,och tack.

    Med en dåres envishet:

    Tips:

    MONEY AS DEBT
    (http://video.google.com/videoplay?docid=-2550156453790090544#)

    Och eftersom det är en pessimistisk solskensdag:
    MANNFRED MAX-NEEF i Democracy Now:
    http://bvherlin.blogspot.com/2010/11/intervju-med-manfred-max-neef_26.html#comment-form

    Eric

    SvaraRadera
  3. Med en dåres envishet, forts.
    Fler tips:
    Myten om maskinen(Alf Hornborg) - för den som vill få ihop ekonomi med naturvetenskap, för den som vågar ifrågasätta hela systemet.
    Eric

    SvaraRadera
  4. Pratade inte Jesus väldigt mycket på Birgers sätt också ?

    SvaraRadera
  5. P1 17:03 Filosofiska rummet Tillväxten och det hållbara välståndet. Sveriges BNP ökade med 7,3% 2010. Men hur mycket tillväxt klarar jorden? Med Gunilla Andersson vid Glokala tankesmedjan, humanekologen och ekonomen Kenneth Hermele samt författaren och debattören Johan Norberg. Programledare: Lars Mogensen.

    Sänds även på fredag kl. 21.03.

    SvaraRadera
  6. Neoliberal Agendasön mars 13, 12:31:00 em

    Med tanke på att de totala skatterna (moms, kommunalskatt, arbetsgivaravgifter + ev. stalig inkomstskatt) i det här landet är iaf. 60% så kommer den eventuella överkonsumtionen mestadels genom en tvingande maktutövning.

    Allt går så klart inte till offentlig sektor (sjukvård, skola, omsorg mm). Men bidrag funkar ju också som konsumtionsshöjare. Ta barn- eller bostadsbidrag tex. De gör att folk konsumerar dyrare boende och att personer som inre har barn tvingas handla barnprylar. De hade kanske hellre velat dra ner på arbetstiden, minska sin konsumtion. Detsamma kan sägas om statliga pensioner. De gör att äldre, som inte har lika stor arbetsförmåga, kan hålla i gång en hög konsumtion ända in i döden.

    Medborgarlön är väl annars den ultimata konsumtionshetsaren. Den garanterar att varje medborgare - no matter what - konsumerar en viss mängd varor/tjänster. Det spelar ingen roll vad, bara det konsumeras.

    SvaraRadera
  7. Hej Birger Schlaug!
    Jag är (ännu?) inte med på tåget men fascineras av ditt sätt att "angripa" tillväxten som politiskt medel (och mål?). Det skall bli spännande att följa, jag hoppas att du fortsätter länga och lika pedagogiskt!
    Johan P.

    SvaraRadera
  8. Hähä, smart att lägga lite kritisk analys också över sånt som du själv gillar. Du är en smart jävel.

    SvaraRadera
  9. Birger, varifrån kommer siffran 40 miljarder? Är det reklambranschens omsättning eller vad är det?

    SvaraRadera
  10. Erik: Den siffra som brukar användas är 55 mrd, men för att inte anklagas för att ta i för mycket väljer jag att skriva "de dryga 40 miljarderna" - vilket är lika mycket som militären kostar.

    Eric: Bra med en dåres envishet...:-)

    SvaraRadera
  11. Det tar sig:
    nu börjar en världsbild ta form som krossar den ekonomiska, kolloniala världsbilden, skapar ett paradigmskifte, experimenterar och lever fram humanekologiska samhällen med mänskliga återkopplingar som skapar tillit och gör framtiden möjlig?

    Med en dåres envishet...:-)
    Ett övergripande klotförstånd, under vars vingar Jorden blir till sig… åter en gång!

    SvaraRadera
  12. Läskigt bra det här!

    SvaraRadera
  13. gillar det här så mycket. dagens inlägg var enastående. Att få syn på sina egna tvingande normsystem är centralt!

    Anso

    SvaraRadera
  14. Tack för ögonöppnaren!!!!!!

    SvaraRadera
  15. Du gillar uppenbarligen självspäkning men det är inte alla av oss vita män som har den orinteringen.

    SvaraRadera
  16. Neoliberal Agendasön mars 13, 10:44:00 em

    Normsystem i alla ära, men det verkliga problemet är de system som kastar en i fängelse om man inte lyder.

    Betalar man nära 2/3 av lönen i skatt och sen ska man ha mat, kläder och boende så blir det inte mycket av konsumtionen man kan minska på. Mängden s.k. propaganda kan kvitta. Börja med att ta bort skatterna och tvångskonsumtionen så kan vi sen prata normers påverkan.

    Ska bli intressant att se om jag får något svar på problemet med skatterna och tvångskonsumtionen eller om ni är fast i ert tankemönster och väljer att ignorera de invändningar som inte stämmer in.

    SvaraRadera
  17. Nej, det verkliga problemet är de system som bryter sönder våra livsförutsättningar för att vi tror att livets mening har sin grund i bekvämlighet och materiell standard.

    SvaraRadera
  18. Och, NA, när det gäller din idé om tvångskonsumtion och att den "vanliga svensson" är en fattig krake, så undrar jag vilken planet du lever på? Har du överhuvudtaget gjort något försök att analysera vilka konsumtionsmönster som råder i vårt glada samhälle idag? På riktigt, menar jag?

    Principer om jämlikhet, fördelning och social rättvisa är långt mer sunda och stabila än idéer om avreglering, "fri" marknad och ökade sociala klyftor.

    SvaraRadera
  19. Neoliberal Agendamån mars 14, 02:13:00 em

    Joakim, jag har läst SCBs statistik över vad hushållens privata konsumtion ser ut och jag har sett sammanställningar över de offentliga utgifterna.

    "Principer om jämlikhet, fördelning och social rättvisa är långt mer sunda och stabila än idéer om avreglering, "fri" marknad och ökade sociala klyftor."

    Det handlade inte om stabilitet utan om hur man ska kunna minska sin konsumtion (mer än på marginalen) så länge staten styr över en så stor del av den totala konsumtionen.

    Visst, du kan välja medborgarlön, stor offentlig sektor och massa bidrag till de med litet konsumtionsutrymme, men kom då inte och säg att konsumtionen samtidigt ska minska. Det går inte ihop.

    SvaraRadera
  20. "Normen är i sig påtvingande, men upplevs som befriande därför att den känns som naturlig." Jepp, i alla fall för den som ingår i normen. Dvs. den som har privilegiet bestämma över andra utan att ta hänsyn till dem.

    "White privilege is the ability to make decisions that affect everyone without taking others into account" skriver Frances Kendall i mycket läsvärda "Understanding white privilege" (2001)https://pantherfile.uwm.edu/gjay/www/Whiteness/Underst_White_Priv.pdf

    Kritik av normer måste därför innebära att se egna privilegier och att ta hänsyn till andras erfarenheter (enligt normkritisk teori). Någon är det väl som på något sätt tjänar på de normer som Birger beskriver här?

    Konsumtion som den formas av tillväxthysterin innebär i alla fall mitt privilegium att handla billigt på grund av att en annan person blir sjuk av kemikalier på ett bomullsfält. Det är också mitt privilegium att den skatt jag betalar inte går till att utveckla vapen (t.ex. Carl Gustav) som riktas mot mig själv, utan mot någon annan.

    Detta inte bara för att konsumtion är en slags norm, utan för att jag ingår i normer som ger mig privilegier av att upprätthålla (t.ex.) konsumtion som vi känner den.

    Dessutom kan jag bara genom att okritiskt fortsätta handla forma konsumtionen utifrån mina behov. Hade jag inte varit vit hade jag inte ens kunnat köpa plåster i min hudfärg på apoteket. Eftersom jag har fötts in i en dominerande kultur och tillhör den normen, har jag också privilegiet att inte drabbas alls när mina politiska företrädare i världen säljer in övervakningssystem för att hindra människor från gamla europeiska kolonier att fly från diktaturer, som Sverige gjort i Libyen. Tillhör jag inte normen heterosexuell (eller i vissa fall homosexuell man) tilltalar mig inte heller reklamen som säljer in normen om vissa kön som måste ha en viss sexualitet.

    Konsumtion som norm, eller som system, bygger på andra normer som bara vissa människor ingår i. De normerna är lika verkliga som vit hudfärg, heterosexualitet mm - och de är lika osynliga för dem som ingår i dem som de är kännbara för dem som inte gör det.

    Annelie Schlaug

    SvaraRadera
  21. NA, jag tycker fortfarande att du skjuter lite snett. Det här handlar ju i grunden om tillväxtparadigmet och konsumtionen som tillväxtens motor.

    Det spelar förstås ingen som helst roll för miljön om överkonsumtionen har sin grund i privat eller statlig verksamhet.

    Om du ser på människors beteenden så visar det ju med all önskvärd tydlighet att ett ökat privat konsumtionsutrymme knappast kommer att leda till minskad konsumtion. Därför förstår jag faktiskt inte poängen med ditt resonemang.

    Jag gillar medborgarlön, vilket som idé står emot "en massa bidrag". Jag ser heller inget självändamål med en stor offentlig sektor, om du nu tror det.

    Det jag talar om är rationell konsumtion. För att kunna uppnå det behövs rationell prissättning. En sådan väger in kostnader för miljöbelastning. Det krävs alltså långt högre skatter på energi, råvaruutnyttjande och miljöförstöring.

    En cykel bör förmodligen kosta 30 000 kr istället för 3 000 kr. Och köttfärsen 800 kr/kg istället för 50 kr/kg. Siffror på en höft, men hellre för mycket än för litet eftersom det är våra systemvillkor vi talar om. Vi kan ta oss frihet inom ramen för vad naturen tål.

    Gör vi som idag och omsätter långt mer än vad ekosystemtjänsterna klarar av, så är det samma sak som att vi slår undan benen på oss själva och våra barn och barnbarn och barnbarnbarn o.s.v.

    SvaraRadera
  22. Neoliberal Agendatis mars 15, 02:29:00 fm

    "Det spelar förstås ingen som helst roll för miljön om överkonsumtionen har sin grund i privat eller statlig verksamhet"

    Nej, och det är väl ingen heller som har påstått. Poängen är att om konsumtionen sker via de offentliga systemen så måste den ändras på politisk väg. Alltså, man måste rösta på ett parti som vill minska offentlig sektor, minska bidragen mm.

    Om däremot konsumtionen sker privat så handlar det om att ändra normer, så som Birger skriver. Med tanke på att staten styr över en så stor del av konsumtionen och folks utrymme att minska sin konsumtion är begränsad (mat, kläder, värme och boende krävs för att överleva) så hamnar Birger snett. Han måste bredda sin kritik till att även gälla det offentliga om han vill vara trovärdig.

    Det jag talar om är rationell konsumtion. För att kunna uppnå det behövs rationell prissättning. En sådan väger in kostnader för miljöbelastning.

    Instämmer. Vi ska vara emot produktion som förstör miljön, tex. genom straffavgifter.

    Däremot verkar det som Birger har riktat in sig på tillväxten i sig. Han kastar ut barnet med badvattnet. Det kryllar av produktivitetsförbättringar som har varit gynnsamma, tex. man skickar brev via e-mail istället för brev, man läser tidningen på nätet istället för att beställa hem den på papper, man lägger inte ner kopparledningar för telefoni utan man skickar signaler i luften osv.

    Förordar man nolltillväxt så innebär det att vi är kvar på samma nivå som nu och missar de produktivitetsförbättring som skulle vara gynnsamma för miljön.

    SvaraRadera
  23. Joakim Pihlstrand-Trulp sa..."En cykel bör förmodligen kosta 30 000 kr istället för 3 000 kr."
    Varför då? Det är väl miljövänligt och bra att cykla.

    SvaraRadera
  24. Neoliberal Agenda: du fastnar i ett felaktigt tänkande när du säger att "förordar man nolltillväxt så innebär det att vi är kvar på samma nivå som nu och missar de produktivitetsförbättring som skulle vara gynnsamma för miljön.".

    För det första kan man diskutera begreppet "nolltillväxt",men det låter jag vara i detta svar.

    Men att vi skulle vara kvar på "samma nivå" utan ekonomisk tillväxt är ju helt befängt. Vadå nivå? Är inte mer fri tid, mer kultur, mer social närvaro något som räknas i "nivån"?

    Utveckling sker ju hela tiden även om de ekonomiska ramarna inte skulle fördubblas var 15 år... Det låter på dig som om teknisk utveckling skulle stanna av utan ekonomisk tillväxt. Så är det givetvis inte. I dagens ekonomi upprätthålls tillväxten genom att flödet av massvaror triggas att bli både bredare och snabbare för vart år som går.

    Produktivitetsökningar, som du talar om, är för övrigt det som föranleder många av oss tillväxtkritiker att ifrågasätta bland annat fixeringen vid 40-timmarsveckan som lagligt reglerad norm för arbetstid.

    Produktivitetsökningar leder för övrigt enbart till att insatsen av energi och råvaror minskar per enhet, men eftersom mängden enheter ökar närmast lavinartat i konsumtions- och tillväxtssamhället äts miljövinsterna upp.

    SvaraRadera
  25. Bengt: Två exempel av några hundra tusen. Du får extrapolera. Resonemanget gäller naturligtvis samhällets samtliga verksamheter.

    Själva cyklandet ska förstås inte kosta något, till skillnad från bränsledrivna fordon som bör ha tillräcklig bränsleskatt alt. kilometerskatt.

    Otaliga cyklar slängs på tippen varje vecka i detta land. Varför? Många ser ingen större anledning att ta hand om en cykel eller ens cykla. Varför? Cyklarna är helt enkelt för billiga liksom de bränsledrivna transportalternativen.

    Det har med produktions- och konsumtionssystem att göra liksom avsaknad av tillräckliga ekonomiska styrmedel.

    SvaraRadera
  26. Joakim P-T,jag hänger inte med riktigt. Skulle fler cykla om cyklarna vore dyrare? Bara för att det vore mer status att cykla? eller hur menar du?
    Fler cykelbanor och billiga offentliga cyklar att låna skulle jag föredra för att främja cyklandet och undvika onödigt bilåkande.
    Man får inte dra alla prylar över en kam. Tillväxt i antalet cyklar ser jag som ett plus om det ersätter ett antal bilar. Det gäller att prioritera. Mer fri tid, mer kultur, mer social närvaro förknippar jag med bland annat cykling.

    SvaraRadera
  27. Neoliberal Agendators mars 17, 03:23:00 fm

    Men att vi skulle vara kvar på "samma nivå" utan ekonomisk tillväxt är ju helt befängt. Vadå nivå? Är inte mer fri tid, mer kultur, mer social närvaro något som räknas i "nivån"?

    Klart det inte är absurt. Nolltillväxt innebär per definition att det inte har blivit några produktionsökningar i ekonomin som helhet. Visst, produktionen kan ökas genom att man arbetar flera timmar, men tittar vi tillbaka så kan vi se antal timmar är relativt konstant värde jmf. produktiviteten som ökar exponentiellt precis som tillväxten.

    Utveckling sker ju hela tiden även om de ekonomiska ramarna inte skulle fördubblas var 15 år...

    Utveckling och produktivitetsförbättringar är intimt kopplade till varandra.

    Produktivitetsökningar leder för övrigt enbart till att insatsen av energi och råvaror minskar per enhet, men eftersom mängden enheter ökar närmast lavinartat i konsumtions- och tillväxtssamhället äts miljövinsterna upp

    Finns inget som säger att miljövinsterna behöver ätas upp. Hur mycket miljön skadas beror så klart på vilken typ av produktion som sker. Med straffavgifter på miljöfarlig produktion så kan man se till att den ökad produktionen sker på ett för miljön gynnsamt sätt.

    Sverigedemokraterna är emot ökat antal invandrare för en lite klick av dem begår. Du är mot ökad produktion för en liten del av den är miljöfsrlig.

    SvaraRadera
  28. Produktivitetsökningar innebär att man får mer varor och tjänster för pengarna. På det sättet så kan man få mer varor och tjänster, trots att det är nolltillväxt. De flesta har redan tillräckligt mycket prylar, de behöver inte köpa ännu fler. I vilket fall inte köpa mer än i fjol.
    Om det dessutom enligt nuvarande system krävs att antalet pengar som cirkuleras ska öka, blir det dubbelt knas.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.