söndag 27 februari 2011

Söndagsskola för tillväxthungrande: Från tillväxt till utveckling, del 3

Om du vill läsa del 1 och 2 finns de samlade här.
 
Tillväxt är ett bekymmersamt begrepp eftersom dess innebörd kan tolkas på så många olika sätt. Vi vill ha tillväxt av mycket som är gott. Många menar att vindkraft, solkraft, elbilar och ekologisk odling är sådant som skall växa. Man säger sig vilja ha tillväxt inom dessa områden. Man talar om ”grön tillväxt”. Och ger gärna intryck av att denna ”gröna tillväxt” med automatik också leder till ekonomisk tillväxt.  

Men så är det naturligtvis inte. Ekonomisk tillväxt innebär ju att värdet av färdiga varor och tjänster är högre än förra året, att den ekonomiska volymen är större.  Att det som råkar vara grönt växer innebär ju bara att en liten del av ekonomin växer.

När vind- och solkraft växer på oljans bekostnad är det inte detsamma som att ekonomin växer.  Att elbilar blir fler på bensinbilarnas bekostnad leder inte automatiskt till större volym på den totala ekonomin.  Att ekologisk odling breder ut sig på det konventionella jordbrukets bekostnad betyder bara exakt vad just det innebär - nämligen att fler, som tidigare odlat med kemikalier och handelsgödsel, börjat odla ekologiskt

Det är nästan lika fånigt att säga ”grön tillväxt” är det samma som ekonomisk tillväxt som att säga att svartmålade vitvaror, istället för vitmålade, innebär att ekonomin blir större.

För att ekonomisk tillväxt skall uppstå måste ekonomins volym alltså vara större än året innan.  Och året därpå ytterligare större.  Konsumtionen måste hela tiden öka.  Flödet i ekonomin måste bli snabbare och bredare.

När nationalekonomer och politiker talar om ekonomisk tillväxt menar de att ett lands bruttonationalprodukt  (BNP) växer. Officiellt definieras BNP med "värdet av alla de varor och tjänster som produceras inom landet under en viss tidsperiod". BNP är kan således ses som måttet på penningekonomisk aktivitet i ett land och ger ett officiellt värde på färdiga varor och tjänster som strömmat genom landet.  De kan ha brukats, förbrukats eller missbrukats. Skit samma. 

Retoriskt utsmyckat kan man uttrycka det så här: Det är omsättningen på antalet toppar och filsingar som räknas, ju kortare livslängd ju bättre. För i den ekonomistiska logiken handlar inte värden i första hand om reella varaktiga värden, utan desto mer om flödet av varor och tjänster genom samhället. Köp slit och släng hette det förr i tiden – det fanns till och med en air av modernitet över den parollen. Idag är receptet ”köp och släng gärna fortast möjligt”.  

Många hävdar att tillväxten alltmer sker inom tjänstesektorn och att vi därmed skulle komma ur sambandet mellan ökade penningekonomiska volymer och negativ miljö- och klimatpåverkan.  Jag ska återkomma till det, men kan redan nu tala om att den frikopplingen faktiskt inte existerar på det sätt man vill göra gällande.


Tillväxt sedan 1889
Begreppet tillväxt är bekymmersamt. I valrörelsen 2010 gick socialdemokraterna ut med budskapet Tillväxt sedan 1889. Några dagar före valet träffade jag en valarbetare som delade ut lappar med just den parollen. Jag frågade honom, där han stod framför valstugan, om han visste hur många valstugor hans parti haft om man 1889 börjat med tio stycken valstugor i hela landet och sedan ökat med tio valstugor varje år. Jodå, drygt tusen valstugor hade man haft. Inte så illa, kom vi överens om. 

Sedan frågade jag honom vad det skulle innebära om man istället ökat antalet valstugor med försiktiga 10 procent varje år. Det vill säga om tillväxten var 10 procent. Flera tusen, trodde mannen. Kanske rent av uppåt tiotusen eller så, gissade han medan han delade ut sina papper om tillväxt sedan 1889. 

Jag berättade för honom att det skulle varit fler än några tusen, nämligen ungefär 1,5 miljoner valstugor. Varenda människa som bor i Sverige skulle kunna rymmas i era valstugor, påpekade jag lite ironiskt.

Hur räknar du då, frågade valarbetaren medan han fortsatte att dela ut sina papper... 

Politiker som svänger sig med begreppet tillväxt är ofta usla på matte. Och det här med exponentiell tillväxt är besvärligt att förstå. Lagom till valet 2030 skulle förresten varenda individ boende i Sverige kunnat ha en alldeles egen valstuga av märket S. 

Det är just på detta sätt ekonomisk tillväxt beräknas.  Och - helt i linje med Nationalencyklopedins flegmatiska notering om den exponentiella tillväxtens omöjlighet - skulle inom skrämmande kort tid inte bara Sveriges städer utan också jordbruksmark, skogsmark, fjäll och skärgårdar vara totalt övertäckta med socialdemokraternas valstugor.  En mardröm av många skäl, kan man tycka.


Exponentiell tillväxt
Fysisk tillväxt är lätt att förstå innebörden av. Vi har alla sett barn växa. Och tomatplantor. Full fart i början och sedan avtar växten för att förvandlas till annan utveckling. Linjär tillväxt är också lätt att förstå: man kan lägga på samma summa gång efter gång. Men hur kan man tydliggöra skillnaden mellan linjär och exponentiell tillväxt?

Kanske följande fråga om IPv6 kan underlätta… IPv6 är det nya systemet för att tillhandahålla IP-adresser till datorer, det vill säga det ”personnummer” som varje dator har. (Att man ska sjösätta ett nytt system beror på att antalet ”personnummer” inte räcker till i det gamla systemet, vi har helt enkelt skaffat för många datorer). Utifrån detta ställde en datanörd följande fråga till mig: Om varje människa på jorden skaffar en ny dator varje sekund – vilket är detsamma som linjär tillväxt - och kopplar upp den mot Internet, hur lång tid tar det då innan alla IP-adresser  i den nya standarden  tar slut?

Svar: Det skulle, meddelade datanörden glatt, ta cirka 200 000 000 000 000 000 000 år. (Totalt klarar det nya standarden hysteriska 340 282 366 920 938 463 463 374 607 431 768 211 456 adresser.)

Om vi nu istället tänker oss att vi uppfinner en dator som först kopplar upp sig mot Internet och sedan varje dag bygger en exakt kopia av sig själv som också kopplar upp sig till Internet och därefter varje dag bygger en ny dator som kopplat upp sig osv… Då tar det bara fyra månader innan alla IP-adresser är slut. Som en följd av tillväxten är exponentiell. Kanske kan detta förklara den principiella skillnaden mellan den vardagliga tillväxt vi upplever och den ekonomiska tillväxt som politiker strävar efter. (Är det någon som vill kontrollräkna så vore det kanon, att bara blint lita till datanördar, även om de är vänner, kan ju vara farligt i den här debatten...).

Man behöver inte vara datanörd för att komma på bra exempel. Det finns många riktigt klassiska exempel på det orimliga i exponentiell tillväxt. Det kanske äldsta, och mest uttjatade, är väl berättelsen om den persiske kejsaren som var så lycklig över sitt nya fina schackspel att han lovade tillverkaren att uppfylla vilken önskan som helst.  Önskan blev mycket besynnerlig, tyckte kejsaren då han fick höra den: Mannen som tillverkat schackspelet hade en så anspråkslös önskan, bara ett sädeskorn på schackspelets första ruta och dubbelt så många på den andra rutan, och sedan dubbelt upp för varje ruta.

Kejsaren förstod så småningom att han var dålig på matematik.  Till den 64:e och sista rutan räckte nämligen inte landets skörd till, inte ens hela planetens skörd skulle räcka. En sifferbitare beräknade för några år sedan att det skulle krävas fyrahundra gånger större skörd än vad som det året blev planetens samlade spannmålsproduktion.

En annan, om än inte lika klassisk, berättelse om innebörden av exponentiell tillväxt är den om pennyn som investerades vid vår tideräknings början till 4 procents ränta, det vill säga investeringen skulle ha en tillväxt på 4 procent per år. I mitten på 1750-talet hade man kunnat köpa en guldklimp som vägde lika mycket som vår planet.  Och 1990 skulle man kunnat ha köpa 12 246 sådana guldklimpar. 

Men egentligen är ju det här bara lek med siffror. Och man kan inte utifrån lek med siffror kräva förändring av ett synsätt som blivit en del av vår kultur.  Det vore ju lika oförsvarligt som att hävda att fortsatt ekonomisk tillväxt är lösningen på våra problem.  Och så naiv och korttänkt finns ju ingen anledning att vara.
(Fortsättning nästa söndag.  Om du vill läsa del 1 och 2 finns de samlade här.)

38 kommentarer:

  1. Jag delar inte alls din kritiska inställning till tillväxt, jag är övertygad om att vi blir smartare och smartare och därmed också kommer att kunna frikoppla tillväxten från både klimatfrågan och miljöfrågan i övrigt. Jag är också ganska övertygad om att människan är ett djur som vill ha det bättre, och att vi vill ha det materiellt både bättre och rikare även om det innebär andra kostnader i form av att vi blir allt mer materialistiska. Kanske vi kan se det som en del av evolutionen!
    Men tack för detta initiativ, dina inlägg känns fräscha och vet vet om du kanske omvänder mig på vägen!
    Benny L.

    SvaraRadera
  2. Följer med spänning din serie. Bra att du håller en fin ton och att du inte gör som alla andra tillväxtkritiker tycks göra nu genom att modemässigt utgå från klimatfrågan. Bra med den sociala vinklingen om vad som är utveckling!
    Blir det en bok av det?
    Mona

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Ditt exempel med IPv6 låter svindlande men så vitt jag förstår verkar din "datanörd" ha rätt. Fast min räknesticka räcker inte till, inte miniräknaren heller men överslagsmässigt så tycks det stämma.

    SvaraRadera
  4. Jättefin sida du länkat till! Vilka godbitar du länkat till där! Tack!
    Ega

    SvaraRadera
  5. Jag kanske föregår vad du ska skriva, men jag kan inte låta bli. Vi har ingen ekonomisk tillväxt i form av värde. Vi har bara ett ökande antal räntebärande krediter.

    Våra pengar skapas räntebärande krediter av våra banker. Detta sker med statens goda minne och kallas bankoktroj. Hela pengarskapaprocessen kallas Fraction reserv banking. När en bank beviljar någon ett lån, krediteras alltid pengarna på ett konto i samma bank, med krav på återbetalning av krediten plus en procentuellt överenskommen ränta. Banken lånar aldrig ut någon annans pengar, de skapar en kredit.

    I takt med amorteringen/återbetalningen dödas krediten. Men eftersom räntan aldrig är med vid skapandet av krediten och alla pengar skapas som krediter måste alltså någon annan sätta sig skuld för att det ska finnas pengarna till räntan. Detta är det som kallas ekonomisk tillväxt, ett exponentiellt växande berg av skulder!

    Värde i pengarna skapas INTE vid utgivningen, utan vid återbetalningen, genom skuldtagarens arbete och planetens snart uttömda resurser. Räntan/vinsten delas ut till bankens ägare eller används som underlag för möjliggöra skapandet av nya krediter.

    Egentligen finns det inget som hindrar oss från att skapa våra egna skuldfria pengar. Att staten skuldfritt ger ut de pengar som samhället behöver för att fungera. President Lincoln gjorde så under amerikanska inbördeskriget och dessa så kallade Greenbacks cirkulerade fortfarande hundra år efter utgivningen i den amerikanska ekonomin utan att ställa krav på någon ränta.

    I övrigt kan jag rekommendera denna blogg för att läsa vidare om vårt parasitpengasystem:

    http://parasitstopp.wordpress.com/

    /Farfar

    SvaraRadera
  6. Tänk om några skulle våga sig på att göra lokala pengar, plus en räntefri bank, för cirkulation inom t.ex. en by.

    Hur länge skulle det gå an?

    Det skulle väl sluta, som om vi hade utropat en republik för ett område.

    Stockholmsregeringen skulle skicka dit trupper att slå ner upproret.

    SvaraRadera
  7. Till Benny L.

    Exponentialfunktionen är grundläggande och ganska enkel matematik. Med den kan man till exempel för att beskriva bakteriell tillväxt eller hur sädeskorn på ett schackbräde växer över tid.
    I ett oändligt system med oändliga resurser funkar exponentiell tillväxt alldeles utmärkt. Men inom ett begränsat system slår man ganska snart i taket. Och vi lever i en biosfär som är ett begränsat system.
    Hur smart människan än blir så tror jag inte att denna ökade klyftighet under överskådlig tid att upphäva exponentialfunktionens giltighet. (Även om smartheten också skulle öka exponentiellt.) Därmed är det inte troligt att vi kommer att kunna frikoppla ekonomisk tillväxt från fysikens och matematikens lagar.

    SvaraRadera
  8. En exponentiell ökning av precis vad som helt räknas enkelt ut med hjälp av logaritmen för två (dubbleringen). Den naturliga logaritmen för två är strax under sjuttio, men det är enkelt att använda sjuttio i stället. Dela sjuttio med den procentuella ökningen och du har dubbleringstiden. En tillväxt på två ynka procent, som alla nationalekonomer anser att vår ekonomi behöver, innebär en fördubbling på trettiofem år. Vi ska alltså konsumera/producera7transprotera dubbelt så mycket av det vi gör av med idag om trettiofem år. Tidningen Dagens Industri,s artiklar visar en massa leende idioter när Kina årligen lyckas öka sin BNP med tio procent. Men betänk den mängd värde (energi/vatten/metaller mm.) som måste konsumeras för möjliggöra denna dubblering på bara sju år. Kreditmängden är enkel att digitalt dubblera genom att skuldsätta folket, men värdet i återbetalningen är inte så lätt att dubblera.

    /Farfar

    SvaraRadera
  9. Jo men vad göra ska det vara fiat valuta eller guldmyntfot mera reglering av kreditmarknaden? Det har väl Goldbugs och Greenbackers trätit om sen Lincolns dagar.

    SvaraRadera
  10. Och vilket som inte funkar borde väl vara ganska uppenbart.

    SvaraRadera
  11. Bra BS! Köp och släng! Vad är farfars egentliga poäng i detta sammanhang? Jag är också medveten om kreditmarknaden och att denna är ett steg framför den reella ekonomins försök att uppfylla de vinst/ränte förändringar som krediten efterlyser? So what! Eller menar du att om kreditmarkanden regleras tillräckligt mycket, så försvinner behovet av tillväxt. I såna fall varför?

    /Jocke

    SvaraRadera
  12. Jag vill komma fram till att vi har ett ekonomiskt system som genom räntebärande skulder kräver exponentiell tillväxt. Så länge detta system tillåts regera vår värld så hjälper det inte hur vi ändrar övrig politik. Den som bestämmer över penningmängden i samhället bestämmer allt.

    /Farfar

    SvaraRadera
  13. Jocke: Utan en reform av penningsystemet kommer lejonparten av de inbetalda räntorna att fortsätta slussas till den finansiella sektorn där de inte längre är tillgängliga som lön för den stora majoriteten framtida låntagare. De senaste decennierna har vi sett ett stort och växande nettoflöde av pengar från realekonomin till den finansiella sektorn. Realekonomin dräneras alltså på pengar i ett accelererande tempo. Systemet fungerar inte utan en exponentiell kreditexpansion i realekonomin.

    Om vi å andra sidan reglerar bankerna med högre kapitaltäckningskrav eller utlåningstak får vi dyrare lån, vilket definitivt inte är bra i nuläget när ekonomin behöver nya låntagare mer än någonsin.

    Hur vi än gör med regleringar blir det alltså fel.

    Den enda lösningen tycks därför vara att faktiskt reformera hela penningsystemet. Sen är det en annan fråga hur man vill att reformen skall se ut.

    Själv tycker jag inte att privata banker behövs öht - varför skulle vi göda dyra mellanhänder om det inte ens går ihop matematiskt?

    Nej, stat, kommun företag och privatpersoner kan i stället låna direkt från Riksbanken med fortsatt marknadsmässig kreditbedömning.

    Fördelar: Vi får råd med både skattesänkningar och offentliga investeringar, ingen statsskuld, noll risk för finansiell panik, nästan noll inflation, blomstrande realekonomi (i den mån energi och resursuttag tillåter det), inget krav på exponentiell kreditexpansion.

    /Håkan

    SvaraRadera
  14. Tack Håkan, de orden värmde. Allt politiskt käbbel om hur den gemensamma kakan ska fördelas osv. är totalt meningslös så länge vi tillåter en parasitisk mellanhand profitera genom att skuldsätta allt och alla i samhället. Vi kan till och med ha kvar räntan på krediterna som cirkulations-avgift, men med staten i stället för privata banker som mottagare.

    /Farfar

    SvaraRadera
  15. Farfar: Precis! De politiska frågeställningarna kan förändras helt. Om staten får jätteinkomsterna från kreditsystemet så måste den faktiskt dela ut dem till medborgarna igen - en stat skall ju inte gå med regelbunden vinst på det viset, det är ju ingen mening med en rik stat och fattiga medborgare.

    Alla (utom spekulanterna i den finansiella sektorn) borde vinna på ett sådant system. LÅNTAGARNA skulle alltså betala en mycket stor del av skatten med sina ränteinbetalningar.

    Staten kan då dessutom VID BEHOV låna räntefritt och amorteringsfritt i sin ägandes bank (Riksbanken), och helt enkelt dela ut pengarna till offentlig sektor. Skuldfria pengar kommer i cirkulation. På det viset tvingas inte samhället låna för att upprätthålla en viss penningmängd.

    Och för den klentrogne: Detta är inte samma sak som att "finansiera med sedelpressarna", som har kommit att bli en beteckning på en kombination av statligt och privat kreditskapande. Det är kombinationen i sig som resulterar i inflation.

    Vi måste välja antingen eller, vi kan inte ha båda två instanserna skapandes pengar efter eget huvud.
    Och privatbankerna har gjort sitt enligt mitt förmenande. Privatbanksystemet fungerar i längden varken som reglerat eller oreglerat, det har vi onekligen facit på nu efter 70-80-talet som resulterade i krav på avreglering, samt den senaste globala skuldmättnadskrisen som började 2007.

    /Håkan

    SvaraRadera
  16. Tack för lektionen, Håkan o farfar !
    Låter sunt ända in i märgen.
    Eric

    SvaraRadera
  17. Hej,

    tack för ert svar, farfar och Håkan. Tål att fundera på, vilket jag ska göra ...

    /Jocke

    SvaraRadera
  18. Hej Birger, det här var toppenbra, ska bli kul att följa med på fortsättningen! Tack för både denna och Utveckling-utan-tillväxt-bloggen!
    Glad att jag hittad dig!
    Git

    SvaraRadera
  19. Håkan:

    "Staten kan då dessutom VID BEHOV låna räntefritt och amorteringsfritt i sin ägandes bank (Riksbanken), och helt enkelt dela ut pengarna till offentlig sektor."

    "Detta är inte samma sak som att 'finansiera med sedelpressarna'."

    Jo, det är det.

    "Fördelar: Vi får råd med både skattesänkningar och offentliga investeringar, ingen statsskuld, noll risk för finansiell panik, nästan noll inflation, blomstrande realekonomi."

    Ingen statsskuld är förstås sant; övriga påståenden kräver bevis.

    SvaraRadera
  20. En mycket intressant serie som tar upp viktiga saker. Ser med spänning framot emot fortsättningen.

    Dock, apropå IPv6, så är det mer korrekt att kalla IP-adressen för datorns telefonnummer än personnummer. Flera datorer kan dela på en IP-adress (det är faktiskt normalfallet idag, och var ursprungligen en nödlösning för att undvika att adresserna skulle ta slut långt mycket tidigare) och samma dator kan ha olika IP-adresser, inte bara över tid utan också samtidigt. Dessutom finns det områden av adressutrymmet som är tilldelade för olika former av privat bruk. Som ett fiktivt exempel så skulle både min dator hemma och den på jobbet kunna ha IP-adressen 10.17.99.143, eftersom de inte är direkt kopplade till varandra; inga IP-adresser som börjar med talet 10 ska användas på det publika Internet.

    SvaraRadera
  21. Du mac, man kan undra vilka du företräder. Företräder du dig själv så behöver du göra lite grundforskning först. FRB-systemet finns beskrivet på ett otal ställen på internet. Sen är det bara att tänka efter vad det i praktiken innebär, vilket inte är så svårt.

    /Farfar

    SvaraRadera
  22. Farfar:

    Jag företräder mig själv. Jag känner till dagens system (i stora drag; ytterst få är insatta i hur FED, RB, ECB, m.fl. fungerar i detalj). Vidare gör du misstaget att anta att jag försvarar dagens system bara för att jag kritiserar det som du och Håkan förespråkar. Slutligen, om du är så påläst, så kanske du kan berätta varför "Vi får råd med både skattesänkningar och offentliga investeringar, ingen statsskuld, noll risk för finansiell panik, nästan noll inflation, blomstrande realekonomi."

    SvaraRadera
  23. Jag försökte räkna ut sädeskornen på min mobiltelefon,men siffertalet blev för långt,så jag fick räkna för hand på gamla avlagda kuvert.SVAR: 4863245606480760485 sädeskorn. Är det rätt svar Birger?

    SvaraRadera
  24. Svarta Nejlikan:

    Jag orkar inte räkna, men ditt svar kan inte vara rätt. Svaret är en tvåpotens och måste alltså sluta med 2, 4, 6 eller 8. Om du börjar listningen 1, 2, 4, 8, 16, 32, 64, 128, ..., ser du att svaret slutar med en åtta. Ditt svar (ca 4.8 triljoner) är även för litet; 2^10 = 1024, så 2^63 är lite större än 8 triljoner.

    SvaraRadera
  25. Jag kommer inte att använda blogger Svarta Nejlikan längre utan nu blir det blogger Jörgen istället.Mvh Jörgen min Norrwich terrier Nikita.Ps ok mac : )Tack för att du hjälpte mig.

    SvaraRadera
  26. Mac:

    Just den processen du beskriver är naturligtvis en digital version av sedelpressen. Men det framgår väl ganska bra i det jag skrev att systemet i stort inte skulle bygga på detta: I första hand skulle nya pengar lånas in i cirkulation precis som nu. Ett statligt ägt FRB-system, kompletterat med "möjlighet" för staten att vid behov spendera in skuldfria pengar i cirkulation.

    Sedan var jag ute efter att det finns en vulgäruppfattning (påstår inte att du har det, obs) att statligt kreditskapande alltid måste leda till inflation - vilket slarvigt och föraktfullt har börjat uttryckas som "finansiering via sedelpressarna" - som också är felaktig.



    Bevisa något om framtida ekonomiska system tror jag inte någon kan. Enkla resonemang däremot:

    - Med statligt ägda banksystem i alla länder, eller en grupp av länder, och viss valutareglering, skulle den inhemska och globala finansiella sektorn minska drastiskt. (Inte många skulle sörja detta). Låter man en stor del av nettotillströmningen från realekonomin till det globala kasinot (inbetalda räntor) ingå som pluspost i statsbudgeten, så får man utan tvekan stora skattesänkningar och/eller stora offentliga investeringar. Den kroniska penningbristen i realekonomin skulle vara borta.

    - Noll risk för finansiell panik - privatbankernas återkommande likviditets och solvensproblem skulle också vara borta. Likaså valutaspekulation, derivathandel och aktiespekulation (börsen bort, långsiktigt aktieägande kvar).

    - Nästan noll inflation - ett statligt ägt banksystem skulle kunna ha lägre utlåningsränta, inflationen skulle då bl a kunna balanseras med kortare löptider på lån. Primärt med samma månadskostnad som nu för att undvika för stor kreditgivning.

    - Ingen statsskuld i traditionell mening - adjö till statsobligationer med ränta.

    Det finns även andra fördelar, tex återgång till ett lugnare tempo i arbetslivet, låg arbetslöshet, bättre fungerande demokrati, bättre sammanhållning i samhället.

    Håkan

    SvaraRadera
  27. Håkan:

    Tackar för svar!

    "Låter man en stor del av nettotillströmningen från realekonomin till det globala kasinot (inbetalda räntor) ingå som pluspost i statsbudgeten, så får man utan tvekan stora skattesänkningar och/eller stora offentliga investeringar."

    Staten skapar krediter, för att få tillgång till dessa måste du låna dem mot ränta, är det rätt uppfattat? Då är väl räntan bara ett annat ord för skatt?

    "Den kroniska penningbristen i realekonomin skulle vara borta."

    Jag ser inte hur du har löst det? Får man låna hur mycket man vill till vad man vill, och staten skapar krediter på beställning?

    "Privatbankernas återkommande likviditets- och solvensproblem skulle också vara borta."

    Statens bank har inte dessa problem eftersom den när som helst kan skapa hur stora krediter som helst, eller? Du ser inget problem med detta?

    "Likaså valutaspekulation, derivathandel och aktiespekulation."

    Jag är inte nog insatt för att kunna uttala mig om derivathandel, men spontant känns det som en bra idé att om t ex person A vill köpa rätten att sälja vid ett visst pris och person B vill sälja samma rätt, så tillåts de göra det. Hur blir du av med spekulation och handel utan att förbjuda det? Är det ens önskvärt?

    Framför allt ser jag inte hur något av detta medför noll risk för finansiell panik. Är inte ett av de största problemen skapandet av krediter, och det vill du ju ha kvar, fastän i statlig regi?

    "Ett statligt ägt banksystem skulle kunna ha lägre utlåningsränta."

    Inte om du tänker dig att den ska ersätta dagens skyhöga skatter. Hur ska du finansiera de stora skattesänkningarna?

    Och hur kom du fram till en inflation nära noll, bara för att staten, hellre än privata banker, står för skapandet av krediter?

    SvaraRadera
  28. Mac:

    "Staten skapar krediter, för att få tillgång till dessa måste du låna dem mot ränta, är det rätt uppfattat? Då är väl räntan bara ett annat ord för skatt?"

    På sätt och vis men ändå inte. Tillskottet innebär hur som helst att alla får en stor skattesänkning.

    "Får man låna hur mycket man vill till vad man vill, och staten skapar krediter på beställning?"

    Kreditbedömningarna skulle vara marknadsmässiga, precis som nu. Med inriktning på realekonomin till de flestas fromma. Krediter till privata finansbolag skulle inte ges. Detsamma gäller krediter till finansiell spekulation. Spel om pengar kan ju inte förbjudas, men spela får man göra privat och med egna pengar...

    "Statens bank har inte dessa problem eftersom den när som helst kan skapa hur stora krediter som helst, eller? Du ser inget problem med detta?"

    Problemet jag ser är inflation, men det bör gå att lösa, se nedan. Och återigen - kreditbedömningarna skulle vara marknadsmässiga, alltså inte politiskt styrda. (Det går t o m att lagstifta om detta om misstron mot politikerna är stor).

    "Jag är inte nog insatt för att kunna uttala mig om derivathandel, men spontant känns det som en bra idé att om t ex person A vill köpa rätten att sälja vid ett visst pris och person B vill sälja samma rätt, så tillåts de göra det. Hur blir du av med spekulation och handel utan att förbjuda det? Är det ens önskvärt?"

    Olika försäkringar med diverse avarter får man sköta privat. Handel med fysiska varor skulle naturligtvis inte hindras.

    "Framför allt ser jag inte hur något av detta medför noll risk för finansiell panik. Är inte ett av de största problemen skapandet av krediter, och det vill du ju ha kvar, fastän i statlig regi?"

    Som jag skrev är likviditetsproblem och insolvens hos privatbankerna den största orsaken till "panik" eller total låsning av kredit o betalningssystemet. De skulle försvinna helt. Plus div spel i det globala kasinot, inte minst OTC-derivat (bankaffärer utanför balansräkningen i bautaformat)

    "Inte om du tänker dig att den ska ersätta dagens skyhöga skatter. Hur ska du finansiera de stora skattesänkningarna?"

    Man får tänka sig en balansering - klart lägre ränta och klart mindre skatt ryms ju beloppsmässigt väl inom ramen för det totala räntebetalandet i dagens privatbanksystem.

    "Och hur kom du fram till en inflation nära noll, bara för att staten, hellre än privata banker, står för skapandet av krediter?"

    Staten måste ges en viss frihet att laborera med räntenivåer, löptider och skattesatser för att förhindra inflation. Lite filosofiskt - är det något vi är bortskämda med så är det att pengar alltid skall växa, oberoende av hur realekonomin utvecklas. Med statligt ägt banksystem skulle tillväxten i penningmängden kunna fås att harmoniera helt med tillväxten i BNP.

    Håkan

    SvaraRadera
  29. Tack för kommentarer och analyser, jag suger i mig mycket av det ni skriver. Frågan Vem skapar pengar? är givetvis central och jag kommer att skriva om det längre fram i det som skall bli en bok. Jag är mycket tacksam för att ni kommenterar, kritiserar och analyserar - på det sättet kan jag formulera mig både bättre och tydligare i den kommande boken. Tack.

    Svarta Nejlikan: Det bör vara på det sätt som mac skriver.

    MK: Ska ändra förklaringen till Ip-adresserna - din definition är givetvis riktigare - tack för påpekandet!

    SvaraRadera
  30. Håkan:

    Jag hade skrivit en långt jävla svar som försvann. Får se om jag orkar skriva om det.

    SvaraRadera
  31. Håkan:

    Det blir en kortare vesion av mitt försvunna svar:

    Du verkar både vilja äta kakan och ha den kvar. Du påstår att "Den kroniska penningbristen i realekonomin skulle vara borta (!)." Samtidigt ska statens utlåning vara "marknadsmässig" så att inte inflationen skenar iväg. Du påstår att vi ska kunna få sora skattesänkningar med oförändrad offentlig sektor. Samtidigt ska statens bank se till att inflationen är nära noll! Du påstår att man kan undvika både insolvens, och inflation till följd av att staten skapaer mer krediter för att undvika insolvens. Det går inte ihop!

    För övrigt är det på sin plats att ifrågasätta hur marknadsmässig statens bank kan vara; statliga SBAB var väl t ex inte mer ansvarsfull med sin utlåning än de privata bankerna innan finanskrisen?

    SvaraRadera
  32. mac:

    Nej, jag vill inte både äta kakan och ha den kvar. Som jag skrev tidigare: Skattesänkningar och/eller ökande offentliga investeringar finansieras i mitt förslag av att nästan samtliga räntor på lån i Sverige kunde räknas som pluspost i statsbudgeten. Det är inga småpengar direkt.

    Det marknadsmässiga har inget med inflationen att göra. Lägre räntor i komb. med låg inflation kan som sagt styras bl a med kortare löptider på lån.

    Angående privatbankernas likviditetsproblem och insolvens får du läsa på mer, det är nu tredje gången du tar upp detta. Med ett statligt ägt banksystem finns det bara likvida medel.

    SBAB arbetar på samma sätt som de privatbankerna, på samma sjuka marknad, och med hjälp av en centralbank. I mitt förslag skulle det bara finnas en enda bank, Riksbanken, som alltså samtidigt skulle vara både centralbank och affärsbank och ägd av staten, dvs oss alla. Det är skillnad.

    /Håkan

    SvaraRadera
  33. Hej Birger, kul med dina bokplaner!

    Om jag vore författare skulle jag beskriva penningskapandet så här:

    Föreställ dig en Joakim von Anka-bank. Banken har alltså ett stort kassavalv med sedlar och mynt. Sedlarna och mynten har folk satt in. Alla insättare har fått ett skrivet kvitto på hur mycket de har satt in - dvs de har var sitt "konto" som också noggrannt registrerats i bankens kassabok. Mängden kvitton/insättningar/fordringar på banken är beloppsmässigt exakt lika stort som mängden sedlar o mynt i kassavalvet.

    Inga märkvärdigheter så långt.

    Men nu stegar den första lånekunden in på banken...

    Låntagaren får ett lån på 50 000, kliver ut från banken med pengarna i fickan, och köper en begagnad bil. Bilförsäljaren i sin tur går tillbaka till banken och sätter in pengarna igen (!) Där är de ju säkra och dessutom får man ju ränta på dem.

    Banken har alltså fått tillbaka de utlånade sedlarna. Mängden pengar i valvet är exakt lika stort som det var innan lånet. MEN - mängden fordringar på banken har ökat. Bilförsäljarens nya konto, en fordran på banken på 50 000, fanns inte registrerat innan lånet.

    Vad innebär detta? Jo, banken har alltså redan vid första utlåningen åstadkommit det som kallas fractional reserve banking (FRB). Mängden fordringar på banken överstiger mängden faktiska pengar i kassavalvet. En fraktionell reserv av kontanter har bildats.

    Har det nu alltså skapats pengar ur tomma intet? Detta kan diskuteras i det oändliga, men mitt svar är ja. Även om vi tydligt ser att det som ökat enbart är en fordran på banken. Så länge vi använder våra fordringar att betala med (girobetalningar, kortbetalningar) så har nya betalningsmedel skapats vid lånet. En bra benämning är kanske "kreditpengar" om man vill åskådliggöra skillnaden gentemot sedlar o mynt (plus bankernas inlåning på centralbanken) som traditionellt uppfattats som pengar.

    Så länge vi vill ha våra pengar på bankkonton, och banker har inlåning och utlåning under samma tak - så verkar alltså FRB vara oundvikligt. Det enda sätt vi kan undvika FRB på är att ha kontanter i bankfack eller "i madrassen".

    Eftersom bankerna vet att utlånade kontanter alltid återvänder och sätts in på konton - varvid den totala inlåningen (penningmängden M1) ökar - har de sedan länge rationaliserat utlåningsprocessen. Vid kreditgivning skriver de helt enkelt in lånebeloppet på låntagarens konto direkt.

    Skapandet av nya kreditpengar från tomma intet är alltså nästan löjligt enkel. Kamrern printar in ett belopp under kolumnen utlåning, och samma belopp under kolumnen inlåning. Låntagarens namnteckning och - hey presto- klart. Sveriges penningmängd har ökat. Vare sig insättarnas pengar eller bankens egna pengar har använts vid skapandet.

    En annan bra beskrivning på samma sak: Vid kreditgivning skapas inte en, utan två skulder. Dels låntagarens skuld till banken med flera års löptid, dels bankens lika stora skuld till låntagaren som skall kunna utbetalas direkt. Bankens skuld till låntagaren skrivs oundvikligen in på ett konto, och blir då oundvikligen exakt samma sak som vi vanligtvis benämner som "pengar på banken", dvs fordran på bank eller kreditpengar.

    Håkan

    SvaraRadera
  34. Birger: Några ord också om debatten i Sverige, länkar, litteratur mm

    Böcker på svenska: Lars-Erik Thunholm: Svenskt kreditväsen (egentligen bara en sida som handlar om penningskapande) samt Ellen Hodgson Brown: Bankerna & Skuldnätet.

    Bara två böcker, Birger. Din bok är alltså synnerligen välkommen. Även om den i första hand skulle handla om exponentiell tillväxt i BNP. Det finns inte så många sådana böcker heller.

    Angående debatten på nätet. Det dyker då och då upp en (tråkig) diskussion om likviditet, nettning eller ickenettning vid clearingen, samt kapitaltäckningskrav i olika forum. Jag går inte in på detta här och nu, vill bara säga att den inte påverkar beskrivningen av själva skapandet ovan.

    Tyvärr är även Wikipedias version av Fractional Reseve Banking felaktig. Den talserie som sägs uppkomma vid in-och utlåningar existerar inte i verkligheten, Och dessvärre är det just denna version som de flesta akademiska ekonomer lärt sig. De har alltså en felaktig och ganska dimmig uppfattning om förhållandena, den erfarenheten har åtminstone jag efter att ha diskuterat frågan under rätt många år nu.

    En bra artikel av Nils Fagerberg:
    http://standelion.webs.com/slide/tillvfagerberg.htm

    En innehållsrik diskussionstråd, bl a om Wikipedias felaktiga version:
    http://www.ekonomiskreform.se/forum/index.php?topic=240.0

    En mycket bra och ständigt uppdaterad sida om den globala (läs engelskspråkliga) debatten är "Koalition för penningreform". Här finns också den omtalade filmen Money as Debt med svensk text. Scrolla ner till botten av sidan.
    http://sahalee.wordpress.com/

    Slutligen, för den som verkligen har tid att fördjupa sig och läsa alla tänkbara åsikter om penningskapandet: Den stora FRB-tråden. Den är intressant såtillvida att trådskaparen Slupen faktiskt börjar med samma felaktiga talserieresonemang i sina första inlägg, men ändrar sig ganska snabbt. Många av debattörerna lär sig under diskussionens gång. Läsvärda nick: Slupen, Sölffmynt, Hmmm2, Olyckan.
    https://www.flashback.org/t566496

    Hälsningar, och lycka till med boken!
    /Håkan

    SvaraRadera
  35. Håkan:

    Stycke 1 i ditt svar till mig: Hur stora är de totala räntebetalningarna idag? Hur mycekt mindre skulle de vara till statens bank (du vill ju ha lägre räntor)? Och som jag skrev förut "Staten skapar krediter, för att få tillgång till dessa måste du låna dem mot ränta, är det rätt uppfattat? Då är väl räntan bara ett annat ord för skatt?" Du svarde "På sätt och vis men ändå inte." Kan du utveckla det? Hur är det inte en skatt? Slutligen, "Den kroniska penningbristen i realekonomin skulle vara borta.": Kan vi slå fast att detta inte stämmer?

    "Det marknadsmässiga har inget med inflationen att göra." Inte? Om statens bank skapar krediter utan hänsyn tagen till låntagarens förmåga att betala räntor och betala tillbaka lånet, har inget med inflation att göra?

    Stycke 3: Jag hinner inte läsa på mer just nu. Jag tar upp det igen eftersom jag inte känner att jag har fått svar. Kan du inte förklara varför ett statligt ägt FRB-system inte kan drabbas av samma problem som ett privatägt?

    Stycke 4: Den statligt ägda affärsbanken SBAB har du inget förtroende för, men en mycket mäktigare statligt ägd bank, som är BÅDE centralbank och affärsbank, finner du ingen anledning att ifrågasätta? Hur kommer det sig?

    SvaraRadera
  36. mac;Svaret på alla dina frågor finns redan i mina inlägg. Du bara upprepar dig nu, så tänk gärna ett varv till :-) Tills vidare slutdebatterat från mig.

    Mvh

    Håkan

    SvaraRadera
  37. Hmm ...

    På vilket sätt menar du att "på sätt och vis men ändå inte" är ett bra svar?

    Imponerande att du svarade på frågorna "Hur stora är de totala räntebetalningarna idag? Hur mycket mindre skulle de vara till statens bank (du vill ju ha lägre räntor)?" innan jag ställde dem. Är du synsk? Var hittar jag dina svar?

    Ärligt talat kan jag inte hitta svaret på några av de frågor jag ställde. Kan du åtminstone kopiera in de delar av dina tidigare texter som du anser besvarar mina frågor?

    SvaraRadera
  38. "Hur räknar du då?" frågar även jag mig. 10 * 1,1^121 får jag till 1019800 stugor. Möjligen var han förvånad att man gjorde stugor även icke-valår, för ökar man med 10% bara under valår skulle antalet endast nå upp till några hundra. Bortsett från matematiken håller jag dina tankar högt.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.