onsdag 12 januari 2011

Feministiskt perspektiv

En ny tidning har sett dagens ljus. Den skiljer sig från traditionella tidningar på två sätt; dels är det en nättidning, dels är det en feministisk veckotidning. 

Som bonus är det syndikalistiska Arbetarens tidigare chefredaktör som är chefredaktör. 

Innehållet i första numret är brokigt, men känns värt att ömsom lusläsa, ömsom skumma, om man vill förstå samtidsdebatten lite bättre. Det finns ingen anledning att låta sig skrämmas - om man nu är lättskrämd - för att Gudrun Schyman för tillfället toppar framsidan. Hon är faktiskt inte med i redaktionen, och det är viktigt att tidningen inte slukas av den mest verbala riksfeministen.

I det första numret finns bland annat en granskning av vårdnadsbidraget, som fått viss uppmärksamhet. Det är inte invandrartäta kommuner som toppar listan över högsta procentuell andel av barnen som har föräldrar som tar ut vårdnadsbidrag. Det är istället Kinda kommun i Östergötland. Var tionde barn mellan 1-3 år omfattades av bidraget. Efter Kinda kommer flera landsbygdskommuner. I en annan av alla artiklar hävdas att Göran Hägglund mörkar att vårdnadsbidraget blivit ett fiasko (är det verkligen det??). Jag är ingen förespråkare av vårdnadsbidrag för egen del, men tycker att det är helt ok att det finns något sådant som alternativ. Bäst vore rätten att vara kommunal dagbarnvårdare åt eget barn, på samma villkor som man kan vara det åt andras barn.

Argumentet att detta kan motverka integration - det är ett tungt argument i sammanhanget - faller platt till marken då det framförs av politiker som försvarar friskolor av alla varianter, som de facto leder till just segregation i det samhällsklimat som vi har idag. I den frågan har jag det själv svårt med argumentation och tankekedjor - jag är i princip för friskolor där människor själv har större inflytande, men motsätter mig starkt vinstsyftande friskolor och friskolekedjor. I ett samhälle där åtminstone rimlig jämlikhet - social och ekonomisk - råder är det dock enklare att försvara friskolor (bortsett från vinstdrivande) än i ett samhälle som faktiskt är på väg att spricka sönder.

I den utrikespolitiska delen av nättidningen finns en intressant artikel om kvinnorörelsen i Afghanistan. En av initiativtagarna till 50 % kvinnor-kampanjen intervjuas och hävdar bland annat att det är backlash inom vissa områden för kvinnor.

Allt är snyggt, och sympatiskt strikt, nätpaketerat, men lite väl förutsägbart för att bränna till. Det känns som om det finns risk att den nya feministiska tidningen kan bli ganska konservativ trots sitt feministiska anslag. Men det kommer förstås fler nummer och det skall bli spännande att följa. Jag anar att mina farhågor inte kommer att besannas, trots allt...

I år är det 90 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige, vi kommer att uppmärksamma det Elin Wägner-sammanhang och jag antar att även en feministisk tidning kommer att göra det. Och jag hoppas framförallt att den feministiska tidningen inte hamnar lika snett som konservativa vänsterkvinnor gjorde på sextiotalet i sina omdömen om den radikala Wägner - som dom kallade borgerlig och ointressant i brist på annat av den enkla skäl att hon inte var socialist.

Tidningen hittar man här. Om Elin Wägner kan man läsa på min Wägner-blogg.
(För den som får spatt av feminism - eller vill försöka förstå hur dess motståndare resonerar - finns alltid Genus-Nytt att ta del av...)

11 kommentarer:

  1. Att passa sina egna barn är bakåtsträveri.

    Barn mår bara bra av kollektiv uppfostran.

    Att modern stannar hemma hos barnet, är ännu mer reaktionärt. Det är en fälla ägnad att binda kvinnan vid spisen.

    Att göra så bygger på antagandet, att den vuxne är till för barnet. Det är ju precis tvärt om!

    SvaraRadera
  2. Hur många som har använt sig av vårdnadsbidraget har väl ingenting att göra med hur lyckat det är? Det är väl betydligt intressantare att veta om de som har använt sig av detta är nöjda eller inte? Med denna retorik kan man konstatera att rymdresor är katastrofala fiaskon men resor till Ullared är en succé. Det är ju så många fler som åker till Ullared än till rymden.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Försvarandet av friskolor som motverkar integration- bravo! Och som ökar klassklyftorna. Vi kan ju önska att alla barn ska ha pådrivande och starka engagerade föräldrar, men alla barn har inte det och även dom behöver bra skolor.

    /smultron

    SvaraRadera
  5. Jag uppmanar alla att läsa redogörelsen i SvD på deras blogg, kolla ett antal inlägg ner, där de redogör om den ganska omfattande rapporteringen om denna rapport redan under hösten. Schyman har återigen kokat soppa på en spik.

    http://blog.svd.se/ledarbloggen/

    SvaraRadera
  6. ett par tänkvärda ord på vägen:

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article8398530.ab

    SvaraRadera
  7. Är det inte så att kvinnor fick rösträtt 1919 men att de kunde rösta för första gången 1921?

    SvaraRadera
  8. I bärgande Credifat på salladsbelönad frikost;
    sålunda offersänd à Odense vêrberie
    ...mannaklass! tänkrätt fan bOthåven oder superkonstJössel.

    Kattspänning. Hällefunten = dopalÖs;
    brinner; secium &; pottilaxas: det zenare åker af,
    thü ringinnemälde oute komme måtte ovan app
    app app i year 0 djoutibox Nokaj, Ecclectolucte; stam-
    pedofag inte ändå även ethervunnen Apa / bara gapa? Mjau.

    gäst hos väderleken

    SvaraRadera
  9. Att syndikalistiska Arbetarens f.d. chefredaktör nu är bas på Feministiskt Perspektiv kanske borgar för kvalitet.

    Arbetaren har dock ett förflutet som föga hedrar, nämligen rashygien. Men det var länge sedan, och nu vänder vi blad!

    SvaraRadera
  10. Hoppas FP får medvind.
    Det kanske inte behöver "brännas" så mycket. Kan tycka att det räcker med tålmodigt ljummet. Allt är bättre än iskall macho.
    Associerar till genusdebatten om "Våra vänners liv". För den grälsjuke feministen, som Sveland,(http://www.dn.se/kultur-noje/dagens-stjarngossar-borde-braka-mer1) finns mycket att reta sig på. Men varför inte lugnt och stilla förespråka, som TV-serien och Jens Liljestrand, att vi jobbar vidare mot det självklara- " ett samhälle där män prioriterar relationer, barn, vänskap och kärlek."
    Amen.
    Eric

    SvaraRadera
  11. Hallå, tack för tipset om tidningen.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.