Konsumera mer så vi kan producera mer så vi kan arbeta mer så vi kan konsumera mer så vi kan...

Från ett seminarium om konsumtion och arbetstid, Folkets Hus i Mölndal, sommaren 2010.

Hrm...

(Kan du inte se fimrutan, så kan du klicka här).
MER OM MILJÖPARTIETS HISTORIA HITTAR DU HÄR!

Staty av cafébesökare som ansåg kvinnor som ville ha rösträtt vara fula och misslyckade...

En ny staty sätts upp utanför Kungliga Biblioteket (nej, hovet sponsrar inte detta bibliotek trots namnet). Statyn föreställer en man som för drygt 100 år sedan satt på ett café i Dragör, alldeles vid havet. Till vänster på stranden fanns ett dambadhus.

Mannen var författare, var ung, radikal och modern. Kanske kan man säga att han var en blandning av Björn Ranelid, Lars Norén och Lars Winnerbäck. Han hette Hjalmar Södrerberg, hade slagit igenom med Doktor Glas och på Dramaten hade man spelat hans Gertrud.

Han arbetade med en ny roman, Den allvarsamma leken, men kom inte riktigt in i den. Så han skrev en debattbok som avkoppling. Boken skulle få namnet Hjärtats oro.

Han skrev om kyrkan, militären, präster och politik. Och om kvinnor - vackra och fula...

"Det plaskar en mängd flickor i vattnet i och utanför dambadhuset. Jag vill inte göra mig bättre än jag är: jag är tillräckligt tarvlig till karaktären för att rikta kikaren dit... Så mycket vackert har jag aldrig sett på en gång...

Där är en ung jungfru med små spetsiga bröst, brunstekt av solen över hela kroppen. En ung jungfru som ännu ej berörts av en man. Hon ser ut att hon kunde heta Else.. Och där den vita, mulliga unga kvinnan, som just nu står och vrider ur sin röd- och vitrandiga baddräkt: henne kallar jag Dagny. Vacker är hon...

Och där den svarthåriga flickan med den röda körsbärsmunnen: hon heter Kirsten... Där den lilla blåögda: hon kan heta Tove...

Där har jag en vördig matrona: hon ser gräslig ut och är ful som fan: hon heter Maren. Hon ser sedlig ut fast hon är naken, då kan man förstå att hon inte är vacker... Hon ser, förbanne mig, ut som en rösträttskvinna!"

Och han fortsatte sitt resonemang om kvinnor och rösträtt: Jag har aldrig träffat någon förståndig man som varit anhängare av den kvinnliga rösträtten. Och jag har aldrig träffat någon kvinna, som är mån om sin kvinnlighet, som brytt sig om saken... De som i denna sak går i spetsen för kvinnorna är i regel de kvinnor som är misslyckade. Det är Maren (den fula) som för ordet för Else, Dagmar, Kirsten och tove...

Boken kom ut 1909. Och Hjalmar Söderberg var givetvis inte alls ensam om denna syn på kvinnor och rösträtt. Det var norm. Ett svar fick Hjalmar Söderberg, och övriga män och kvinnor som motsatte sig kvinnlig rösträtt, genom Elin Wägners bok Pennskaftet. Men det dröjde till 1921 innan Sverige fick kvinnlig rösträtt. Sverige var sist i de nordiska länderna. Bland mycket annat beroende på den manliga kulturelitens inställning.

Kanske borde statyn av den store författaren - läs honom! - Söderberg kompletteras med en staty av - den unga, radikala förkämpen för demokrati - Elin Wägner. Om inte annat så för att visa att svensk litteraturhistoria inte är en väv som enbart gjorts av manligt inslag, utan även av varp. Men Elin Wägner var kanske för radikal. Även för dagens svenska kulturelit.

Mer om Elin Wägners kamp för bland annat rösträtt har jag skrivit här.

Visst har vi råd att föröda planeten

Det räcker för BP att sälja av tio procent av sitt innehav för att betala kostnaderna för det man ställt till i golfen.

Då ingår de 130 miljoner som chefen får i avgångsvederlag.

Aktieutdelningen beräknas komma igång igen redan det fjärde kvartalet i år. I princip hade BP haft råd att föröda hela kusten runt Afrika, möjligen hade avgångsvederlagen blivit något högre då, ytterligare någon hade nog fått gå.

Blir vi tillräckligt rika har vi råd att föröda hela planeten.

Sahlins bok visar hur avbsurd den rödgröna sammanväxten är

Jag läser Mona Sahlins nya bok. Här framträder den sortens socialdemokrat som hyllar ekonomisk tillväxt, söker ekonomisk tillväxt och ser ekonomisk tillväxt som medel för alla goda mål.

Det är som om den internationella debatten om tillväxtsamhället och miljön gått henne helt förbi, som om hon är blind för konflikten som finns mellan klimat och tillväxt, mellan miljö och evig tillväxt.

Att De gröna låtit sig vävas samman med den typen av socialdemokrati tycks mig absurt. Samarbete efter valet, javisst. Men att gemensamt lansera sig som de rödgröna är att reducera begreppet grönt till ingenting. Sahlin lever upp till sossarnas valbudskap: Tillväxt i 100 år och nej till sänkt arbetstid.

Jag misstänker att min besvikelse bottnar i att jag är en avdankad grön politiker, begravd i gamla drömmar om en grön kulturrevolution och drömmar om ett samhälle där människa och miljö är större än både stat och kapital. Men läser en recension i Aftonbladet och förstår att jag inte är ensam.

Boken är väl att klassificera som socialdemokrati - urholka inte trygghetssystemen och det är bra med inte alltför stora inkomstklyftor - med ekonomistiska förtecken. Det tycks mer handla om att utveckla marknader än människor. Människor skall utbildas och ges kunskap för att tillgodose den så kallade marknadens aktörer. Den motsatta hållningen - att marknaden bör tillgodose människans behov av att växa som just människor - tycks underordnad. Sahlin anser det gott med vinst inom vården. Göran Persson tycks i detta sammanhang vara mycket radikal; jag minns hur tanken att föra "vården till börsen" gjorde att hans ansikte liksom drogs ihop av avsky när vi hade informella partiledarsamtal. Det kändes äkta.

Det tycks som om Sahlins uppfattning och sossarnas valmanifest är ett. Vilket gör boken förutsägbar snarare än spännande. Men läsvärd för att man skall förstå hur fattig svensk politik är i just detta tidevarv. Kanske är till och med Maud Olofssons nya bok mer spännande att läsa, även för oss som inte alls gillar Centerns nya politik.

Det mest rakryggade vore nog om Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt tar varandra i handen efter valet. På så sätt kan ett alternativ till deras gemensamma tillväxtfundamentalism växa fram och de verkliga konflikterna synliggöras. De kan ju alltid skylla på att de vill hålla borta Sverigedemokraterna från inflytande.

Borgarna och den effektiva människoapparaten

Den borgerliga regeringens syn på människan tycks vara densamma som Svenskt Näringslivs. Människan är blott och bart en ekonomisk varelse, vars uppdrag är att producera, konsumera och vara en duktig idiot i ett ekonomiskt hjul som snurrar allt fortare.

Studier på högskolan skall bli mer "effektiva", tanken på tre terminer innebär mindre tid för annat. Trots att livet består av också annat. Som ger erfarenhet och som innebär växande för hela människan.

Och idag skriver DN om att den som blivit 28 år är för gammal för att läsa psykologi, det är inte tillräckligt effektivt. Som om arbetslivserfarenhet och livserfarenhet vore en belastning. Borgarna ser människan som en maskin gjord av kött och blod som skall stoppas in i ena änden av utbildningsapparaten för att sedan spottas ut i den andra änden fortast möjligt. Den nya religionen heter ekonomism.

Deras syn är densamma som Svenskt Näringsliv, som för en tid sedan rapporterade vilka högskoleutbildningar man ansåg vara effektivast, och vilka som vara ineffektiva och bortkastade - det sistnämnda var sådana där man inte fick jobb inom sex månader. Att läsa historia ansågs som mer eller mindre bortkastat.

"Hej, det är Percy, kan jag få tala med Birger..."

Lyssnade på Sommar igår - i ett desperat försök att låtsas att sommaren åter finns bakom hörnet - och kunde därmed ta del av ännu en brutalt rik man som när livets äppeldoft börjar sticka i näsan kommit på att man ingenting kan ta med sig när man går.

Percy Barnevik lägger pengar på bistånd, och talade fint om mikrolån till kvinnor.

Om vad han ansåg vara sina bästa affärer var han ganska tyst. Vilket är förståeligt, med facit i hand. När han avslutade sitt affärsliv 2002 berättade han nämligen för Veckans Affärer att två av hans bästa beslut varit att sälja Saab till GM och att se till att Saab samarbetade med engelska BAE för att sälja JAS-Gripen ut över världen. Bilaffären var väl inte den mest lysande, och mutskandalerna med BAE var väl inte heller så hedrande... Nåja, alla kan göra misstag, och det som kan tycka bra vid ett tillfälle kan visa sig vara dåligt i nästa.

Mitt minne av Percy Barnevik är annars följande: Jag var språkrör och min sekreterare Micke berättade vid ett morgonmöte att det var nån halvkonstig figur som sagt sig heta Percy som hade sökt mig flera gånger. Inget efternamn, bara Percy. Micke hade sagt till honom att det inte bara var att ringa och kräva att få prata med språkrören eftersom deras tidschema var totalt späckade. Dessutom lät denne Percy som någon man borde hålla borta från språkrören - kanske en snubbe som intagit för mycket alkohol eller så.

Nåja, den där Percy återkom flera gånger och till slut sa Micke att han kunde ta telefonnumret så skulle jag kanske ringa upp vid tillfälle. Då dristade sig Percy att ge telefonnumret till sin sekreterare. Micke frågade då efter efternamnet och fick höra att han hette Barnevik.

Hur som helst: Till slut fick vi tag på varandra i telefon och det första Percy sa var att han var kristen, och inte vill göra vare sig människor eller miljö illa.

"Jag är en kristen man", sa han bevekande. Han var upprörd över att jag - tillsammans med den globala miljörörelsen - hårt kritiserat ett dammbygge och framför allt kritiserat honom för att han valt att beskriva miljörörelsen med en rad invektiv. Jag tror han använt ordet fascistisk.

Vi hade ett samtal om dammbygget, han uttalade sin besvikelse över den globala miljörörelsen men fintade med att säga att han hade största respekt för mig och mitt kunnande. Dammen byggdes, vad jag minns. Kanske på ett mindre skadligt sätt än man tänkt sig. I så fall tack vare miljörörelsen och de lokala protesterna.

PS! Här hittar du ett försvar för den lönesättning som vissa chefer brutalt drabbats av... Höginkomsttagare jobbar mer än låginkomsttagare, är slutsatsen i den amerikanska tankesmedjans rapport. Det tycks, i deras värld, vara socialister som lever på andra arbete, inte kapitalister...

En gång till, etc etc

Det är inte rimligt att 40-timmarsveckan uppfattas som något av en naturlag. Att sänka arbetstiden skulle minska miljö- och klimatpåfrestningarna, minska arbetslösheten och göra samhället mer jämställt, skriver Gudrun Schyman, Carl Schlyter och Birger Schlaug.

Se hela debattinlägget i ETC - här!

Förhatliga tillväxthämmande regler...

I den fria marknadsekonomin uppfattas de flesta regelverk som tillväxthämmande - bortsett från patenträtten som kapitalismens företrädare givetvis värnar. Men nog är det bra med en del andra regler. Tänker jag när sommarens återkommande fönsterdagar pågår som intensivast.

Fönsterdagar är de dagar då man ägnar sig åt att ta hand som husets gamla fönster, med massor med spröjs och med gammalt vackert glas som, enligt myten, rinner.

(Förlåt alla nostalgiker att jag nedan berättar hur det är med de där rinnande glasen, men först något om behovet av tillväxthämmande regler.)

Innan marknad blev religion så fick man inte sälja vilket skit som helst och kalla det för fönster. Bågarna skulle vara gjorda av bästa möjliga kärnvirke - fönstren skulle hålla sig fria från röta och annat elände i hundra år. De där reglerna försvann på 60-talet.

De fönster man köper idag är sopor jämfört med gamla fönster. Däremot är de tillväxtbefrämjande, för man måste byta ut dem med jämna mellanrum: och det är ju omsättningen, inte kvalité och livslängd, som mäter tillväxten.

De gamla fönster vi har kvar restaurerar vi ömsint i ren protest mot tillväxtfundamentalister - i en ständigt förlängd tioårsplan... Ta bort gammalt kitt, slipar ner till dess att virket är trävitt, oljar in, målar med starkt utspädd färg, sedan lite mindre utspädd färg och sedan i helt outspädd färg. Och så fint kitt. Beslagen vårdas. Allt för att fönstrens kroppar och själar skall leva i minst hundra år till.

Miljöpartiet hade en gång en riksdagsledamot som ansvarade för bostadspolitiken; han skrev lyriskt om fönstren som husets ögon och hur själlösa fönster kunde vara. Det var länge sedan.

Jag undrar, med viss sorg, hur länge dagens småhus kommer att hålla. Skillnaden mellan gamla, riktigt byggda, hus och nyproducerade småhus kan jämföras med skillnaden mellan riktiga möbler i ek och möbler som består av hopskruvade spånplattor. De förra var allt annat än tillväxtfrämjande. De höll från generation till generation. Mina barnbarn får ta hand om nästa restaurering av fönster. Om det blir några.

PS om rinnande glas:

En gammal skröna berättar - man kan höra den än idag - att beviset för att glas rinner är att gamla fönsterrutor är tjockare nedtill. Det är i och för sig sant att glas "rinner", men inte i ett mänskligt tidperspektiv, bara i ett kosmiskt. Det naturliga förklaringen till att gamla glasrutor är tjockare hittar vi i hur man tillverkade och monterade glasrutor förr i tiden.

Man ställde sig på en plattform och blåste upp en lång cylinder, som sedan klipptes upp och plattades ut till en plan glasskiva. Glaset som från början var nedåt i cylindern blev något tjockare än glaset i övre änden, och glasmästarna satte nästan alltid den något tjockare änden nedåt i fönstret.

"Ifrågasätta tillväxten, det gör man inte"

- Vi kan skicka upp satelliter i rymden och accelerera hadroner i ändlösa underjordiska tunnlar, men vi kan inte ens försöka omvärdera synen på ekonomi, välfärd och dess samspel med ekosystemet.

Det skriver Jacob Bursell i SvD. Bursell förvånas över de starka reaktionerna när han för några veckor sedan, i en nyhetsartikel, ifrågasatte tesen om den eviga tillväxten. Om en av hans krönikor skrev jag här - och tillhör kanske de som Jacob Bursell tror årligen besöker Hornborgarsjön. I den frågan har han fel. I övrigt rätt.

Bursell fortsätter:

"I Storbritannien har en särskild kommission nyligen dissekerat begreppen i rapporten Prosperity without growth. Kan vi överhuvudtaget klara oss utan tillväxt?

Svaret är att det skulle gå även om resan dit är krokig och lång. Rapporten är dock nedslående tydlig på en punkt: alla antaganden och förhoppningar om marknadens möjligheter att minska resursuttagen under bibehållen tillväxt – så kallad decoupling – är fullständigt verklighetsfrånvända och självbedragande.

Med andra ord, att oförtrutet fortsätta räkna pengar och istället sätta hoppet till nya innovationer kommer ohjälpligen att leda planeten i fördärvet. Punkt slut. Då finns det inga rävar kvar att jaga. Den som inte gillar svaret kan finna förtröstan i att till och med John Stuart Mill och John Maynard Keynes, vars idéer ligger bakom dagens ekonomiska politik, insåg att tillväxt inte var möjligt i längden.

Att åtminstone ifrågasätta vår upptagenhet vid tillväxt borde i ljuset av detta, utan hänsyn till ideologi, härkomst eller art, vara fullständigt okontroversiellt. Så är, av någon anledning, inte fallet."

Jag hade inte kunnat skriva det bättre själv. Skälet till att vi inte får ifrågasätta tillväxten beror på att det ekonomiska och politiska etablissemanget sedan årtionden är regelrätta fundamentalister. För att inte tala om de politiska kommentatorerna och journalisterna.

Godmorgon, bästa borgare, sossar och gröna...

Jaha, så har vi då kommit så långt att till och med Dagens Nyheter på ledarplats skriver:

"Den svenska regeringen hävdar fortfarande att våra soldater är i Afghanistan för att bygga fred, men sanningen är att de utländska trupperna numera mest ägnar sig åt att skydda sig själva. Parallellerna till det utdragna sovjetiska misslyckandet i Afghanistan på 1980-talet blir fler och fler."

Godmorgon, Dagens Nyheter! Kul att ni insett det som historiskt bevandrade insåg redan när ni applåderade den svenska militära satsningen i Afghanistan.

Nu var det ju inte bara borgarna som stödde svensk militär under Natobefäl, i en enda stor röra där skillnaden mellan soldater i svenska uniformer och de som skickar förarlösa plan för att bomba skyldiga och oskyldiga blir minimal i de drabbades ögon. Det militära insatserna har lett till ökat stöd för talibanerna.

Den svenska insatsen gjordes till och med till "grön politik" av det nya miljöpartiet. Utan att man ställde sig frågan vad som var målet med insatsen - ett mål som blivit alltmer luddigt och som numera av Sveriges utrikesminister och Sudanexpert Carl Bildt beskrivs som ett krig mot opium. Tidigare skulle det bombas fram öppnande av flickskolor. Ursprunget var att ta kål på bin Laden.

Medlen för att uppnå det goda göder det onda. Lägg till det en historielöshet som är skrämmande och ni har bilden av det som kännetecknat såväl den journalistiska som politiska eliten i vårt land under de år då kritik av sättet att hantera Afghanistan beskrevs som flummigt, naivt och inskränkt. Vem har varit flummig, naiv och inskränkt?

Det enda parti som gjort rätt bedömning hela vägen är vänsterpartiet. Vilket är mest pinsamt för gröna, vars ledartrojka agerat mer för att att bli betraktad som regeringsfähig i sossarnas ögon än som gröna partiföreträdare och opinionsbildare. Nu har man fått kalla fötter. Godmorgon!

Jag avslutar med ett utdrag från Ola Wongs krönika i SvD:

"Den danske författaren Carsten Jensen gör en överslagsberäkning att varje ny grupp soldater som sänds till Afghanistan i sex månader dödar mellan 50 och 150 talibaner och lokala bönder. Därtill kommer ett mindre antal kvinnor och barn.

Med tanke på att det är ett klansamhälle innebär det förmodligen att talibanerna kan räkna med någonstans mellan 500 och 1000 nya, starkt motiverade rekryter, som tar geväret i hand för att de har döda familjemedlemmar att hämnas, skriver Jensen.

I den läsvärda boken Al Queda and the road to 911 skriver Lawrence Wright hur Usama bin Ladins plan med 11 september-attacken var att locka USA och dess allierade till Afghanistan. För att blöda ut dem. Och de kom. Som råttor till fällan.

De riktiga idioterna är väl vi som lät oss dras in i ett krig i ett land som redan besegrat britterna och ryssarna...".

Sex sommaräventyr

Sommaren har hittills gett några besked:

1.

Det svenska högeffektiva försvaret säger nej till vindkraftverk närmare än 4 mil från landningsplatser. Vindkraftverk är ett hot mot JAS.

2.

Det bästa försvaret mot den eländige ryssen, som enligt Björklunds hopsnickrade logik kan hota oss med invasion med anledning av att Georgien gick in med militär i Sydossetien, bör således vara en massiv utbyggnad av vindkraftverk kring varje upptänklig landningsplats för fientligt flyg. Ryska stridsflyg lär vara sämre än de supermoderna tekniska underverken JAS-Gripen. Satsningen bör bekostat av försvarsbudgeten.

3.

Aftonbladet har avsatt ett statsråd, genom att torgföra att en tidigare prostituerad sagt sig minnas att Littorin för fyra år sedan besökt henne och langat upp 2000 kronor i betalning för ett engångsligg. Aftonbladets tunga bevis: i kvinnans dator finns Littorins namn, tillsammans med andra kända namn, tillika med hans tidigare telefonnummer.

4.

Aftonbladets tillförordnade "ansvarige" utgivare hävdar att man aldrig publicerat om Littorin sagt att han inte pröjsat något. Vilket upprepats gång på gång. Men den anklagade - och hans pressekreterare - förnekade flera gånger innan publiceringen. Men det kände inte den "ansvarige" utgivaren till, trots att Aftonbladet filmat det själva. En god historia bör inte förstöras av att den förnekas.

5.

Samma observanta "ansvarige" utgivare - Lena Melin - torgförde glatt att Göran Persson fick med mig på samarbete med socialdemokraterna 1998 genom att bjuda in mig till hans bastu där vi som två rediga karlar gjorde upp över några öl. Jag berättade för henne att det inte var sant, men det sket hon totalt i. För en bra historia får inte sabbas av verkligheten.

6.

Aftonbladets prästvigda Helle Klein, som skriver på tidningens ledarsida, har stått för några av de mer grova påståenden som gjorts i affären. Hon brukar tala om etik, moral. Det är lättare att se grandet i grannens öga än bjälken i sitt eget, lär den filosof sagt som Helle Klein vigts för att berätta om som vore han Guds son.


PS!
Om ni undrar varför rubriken var som den var - med ordet sex - så beror det bara på att jag ville få upp antalet läsare på bloggen så här på sommaren... Hade jag skrivit att en känd kvinnlig ledarskribent gått till manlig prostituerad så hade det med nätets logik ökat lite till. Men så skriver jag inte för jag saknar totalt trovärdiga källor.

Fogelstad - på Sävstaholms Slott

I sommar berättas om kvinnorna på Fogelstad i en liten utställning på Säfstaholms Slott i Vingåker. Fogelstad ligger egentligen i Katrineholms kommun, men där har intresset under alla år varit ganska sparsamt.

Den stora ideologen på Medborgarskolan i Fogelstad var Elin Wägner. Och visst hade hon i sin ungdom besökt Bie Hälsobrunn, trots att hon inte alls hade något med den här bygden att göra. Den Vingåkersbo hon kom att känna mest var kyrkoherden Gunnar Vall.

Elin Wägner och Gunnar Vall hade nämligen, efter första världskriget, fått i uppdrag att undersöka och rapportera om situationen i det område kring Rhen som Frankrike fått i uppdrag att besätta under 15 års tid. Rykten gjorde gällande att den franska militären bar sig illa åt, att civilbefolkningen skändades. I tidningar kunde man läsa att kvinnor våldtogs av ”svarta soldater” i den franska armén. Detta beskrevs som dubbelt förnedrande. Ett rykte som givetvis understöddes av de tyskvänliga i Sverige. Med ”svarta” menades nordafrikaner från Frankrikes kolonier…

Det var godsägaren på Fogelstad – Elisabeth Tamm – som bekostade undersökningskommissionen. Att en av dem som skulle ingå blev Elin Wägner var självklart: hon var språkkunnig, engagerad, kunnig och van att agera utomlands. Efter det att hon, tillsammans med fyra andra, grundat den svenska avdelningen av Rädda Barnen hade hon som svensk representant deltagit i Genève, när de olika nationella Rädda Barnen-kommittéerna samordnades till ett internationellt förbund. Hennes arbete för kvinnlig rösträtt hade också tagit henne till olika länder i Europa, liksom hennes arbete som journalist på Dagens Nyheter.

Att Gunnar Vall, kyrkoherden från Vingåker, utsågs berodde främst på att han befann sig i Tamms närhet, här i västra Sörmland. Han lär ha varit ovanlig som präst; han var socialdemokrat.

Väl hemkomna skrev man färdigt rapporten, som inte blev någon seger för dem som velat hänga ut de ”svarta” inom den franska militären som speciella missdådare.
Fortsättningen i dagens krönika i KK. Klicka här!

Absolut inga kommentarer (6)

Inga kommentarer (5)

Inga kommentarer (4)

Inga kommentarer (3)

Inga kommentarer (2)

Inga kommentarer

"Den viktigaste reformen i modern tid..."

"Jag tror att det är den viktigaste reformen i skolan i modern tid."

Så sa Peter Eriksson i Almedalen med anledning av att de rödgröna nu föreslår att man skall införa skriftliga omdömen från årskurs ett.

Tänk så olika världsbild man kan ha, trots att man är/har varit språkrör för samma parti.

Begreppet modern tid omfattar hela 1800- och 1900-talen. Ja, egentligen tiden från upplysningen. Folkskolan inrättades 1842. Men även om man med "modern tid" inräknar betydligt kortare tid så ter sig tanken att skriftliga omdömen skulle utgöra den viktigaste reformen minst sagt konstig. Tror personligen att en reform med fler lärare i skolan - så att varje elev kan bli sedd som individ - är hundrafalt viktigare. Lite mer Zaku Bona skulle skolan må bra av.

PS! Nostalgi - så här pratade jag om skolan i Almedalen i mitten av 1990-talet (supermodern tid):

När zulufolket från Natalprovinsen i Sydafrika hälsar varandra säger man "Saku bona". Det betyder "jag ser dig". Den andra svarar med "Sikhona", vilket betyder "jag är här".

Budskapet är mycket tydligt. Ser du mig inte, existerar jag inte för dig. Budskapet kan lära oss i Sverige oändligt mycket. Inte minst har vi att lära när det gäller hur vi möter barnen i skolan. Saku bona! Jag ser dig!

Jag är övertygad om att det största, grundläggande problemet i skolan i dag är att så många elever inte blir synliga. I de allt större klasserna och grupperna försvinner individerna i kollektivet. Lärarna får ingen rimlig möjlighet att, ens om de själva verkligen vill, se alla elever i en stor grupp. Någonstans går en smärtgräns för hur stor en grupp eller klass kan vara för att varje individ skall framträda som en individ. Kanske går gränsen vid 18 elever.

Barn behöver bekräftelse Jag har under vårterminen besökt en mängd skolor - såväl grundskolor som gymnasier. Jag möts av samma problem snart sagt överallt: det är för få vuxna i skolan. Detta är resultat av politiska prioriteringar. Det är en av de politiska felprioriteringar som kommer att visa sig vara den mest kostsamma som vi överhuvudtaget gjort i vårt land.

Inom det moderna näringslivet arbetar man, i de goda exemplen, medvetet med att bekräfta medarbetarna. Bekräftelse ges främst av andra människor; chefer inom näringslivet, ordförande inom fackföreningarna, gruppledare, partiledare och språkrör inom den politiska sfären. Att få bekräftelse är för de flesta ett starkt incitament för att göra ett bra arbete. Att bli bekräftad är detsamma som att erkännas som en viktig individ i ett större sammanhang, att vara någon att räkna med, att få det egna jaget bekräftat.

Varför är det inte lika självklart inom skolan? Att som ung människa - barn eller ungdom - få bekräftelse är något av det viktigaste man kan få. Behovet av bekräftelse är närmast outtömligt. Bekräftelse fungerar som en stark social drivkraft. Det är kanske t o m den starkaste drivkraft som finns. Men varför tar då inte vuxenvärlden hänsyn till detta när man drar upp förutsättningarna för skolan? Varför är bekräftelse så viktigt i vuxenvärlden, men så bortglömt i skolpolitiken?

Att bli sedd, bekräftat, synliggjord kräver att omvärlden har tid att se, tid att bekräfta, tid att synliggöra. En lärare med 30 elever i en klass har inte den tiden - hur gärna hon eller han än vill. Genomsnittligt kan man ge några minuter till var och en under en hel vecka. Före sommarlovet mötte jag förtvivlade lärare - lärare som kände det omöjligt att sätta betyg på elever som man inte haft tid till, individer som försvunnit i den massa som en klass utgör. Jag mötte galghumor och till och med tårar.

Saku bona! Jag ser dig! Vi måste ta barn och ungdomar på allvar. Föräldrar måste ges tid för sin barn - vad gör man efter det att föräldraförsäkringen tagit slut och barnet är två år? Arbetar åtta timmar om dagen, en timme lunch, en timme resor och en timme handla. Elva timmar borta - sedan hem, trött, full med praktiskt arbete för att få hemmet att fungera. Är det så vi ska behandla barn? Är det rimligt?

Vuxna som inte har tid - hur gärna de än vill. Hur behandlar vi våra barn? Egentligen? Skollunchen får kosta mindre än en kopp kaffe i vuxenvärlden. Många skolmiljöer är så torftiga och hälsovådliga att facket aldrig godkänt dem om det varit vuxna som suttit inklämda i bänkarna i allergiframkallande skolsalar med icke fungerande ventilationssystem. Vad gör LO? TCO? Hur kan de tiga om de skolmiljöer som är undermåliga? Vad gör SAF? Driver kravet på färre kronor till offentliga sektorn och därmed till skolorna! Vad gör regeringen? Drar ner statsbidragen till kommunerna, lägger nya kostnader på dem och tvingar fram neddragningar och avskedanden i skolorna. Miljöpartiet har aldrig accepterat detta.

Vi har förvisso också ställt oss bakom kravet på sanering av statens finanser men vi har konsekvent föreslagit att skolan ska ha mer. Vi har valt att dra ner på de militära investeringarna i stället av den anledningen att vi är övertygade om att demokratin hotas mer av att barn och ungdomar mår dåligt, inte blir sedda, inte tas på allvar, än av ryssen. Vi har också, när möjligheten gavs i en förhandling med regeringen, lyckats friställa över en miljard kronor för kommunerna att allergisanera skolor och dagis för. Vi önskar att vi kommit in i fler förhandlingssituationer - det hade gynnat skolan!

Jesse Jackson, tidigare amerikansk svart presidentkandidat, har sagt: "Jag vill hellre se barn i bra skolor i dag, än i dåliga fängelser i morgon." I detta ligger det mest grundläggande, själva kärnan i politiken: en bra skola är en investering i ett gott samhälle!

Någonstans på vägen till Nu förvandlade de makthavande politikerna skolan till en kostnad - inte en investering. Någon större felbedömning är svår att finna i svensk politik. Vi måste nu ställa krav på fler vuxna i skolan. Lärarfacket riktar lite väl mycket in sig på att tala om högre löner. Det vore pedagogiskt betydligt bättre om man koncentrerade sig på att kräva mindre klasser, mindre grupper och möjlighet att ägna tid åt varje elev.

Problemet har naturligtvis förstärkts nu när gymnasiet i realiteten blivit en obligatorisk utbildning på tre år - där också många som drabbats av (en väl så naturlig) skoltrötthet tvingas in, för att man inte har något annat alternativ. (Man borde självfallet återupprätta tvååriga praktiska linjer och dessutom låta skolan ta ansvar för lärlingssystem. Skolan får kosta Det kan inte finnas något mer förödande än att tvinga in skoltrötta ungdomar tre år i gymnasiet - hur ska de någonsin få lust för att studera i framtiden?).

Miljöpartiet vill sjösätta Projekt Saku bona! Målet skulle kunna vara att före år 2005 ha rustat upp grundskolor och gymnasier, att öka antalet vuxna i skolan markant, att se till att inga klasser är större än 18 elever, att det finns fungerande kurators- och skolsköterskeverksamhet, att skolluncherna är bra och näringsriktiga.

Ganska rimliga krav. Inget märkvärdigt. Det som är märkvärdigt är att det måste sägas. Och jag är övertygad om att en överväldigande majoritet av alla oss som bor i landet skulle ställa sig bakom att det skulle få kosta. Att bygga ett ekologiskt, socialt och demokratiskt hållbart samhälle förutsätter att vi ger barn och ungdomar de bästa förutsättningar - och att vi ser och bekräftar. Miljöpartiets krav på barnkonsekvensanalyser som underlag för varje politiskt beslut skulle kunna förändra politiken - om det tas på allvar. Och jag är övertygad om att det som är bra för barn och ungdomar också är bra för hela landet!

Fullsatt, festligt och framtidsinriktat

Det blev ett av de seminarier under Almedalsveckan där lokalen inte räckte till... Trots extra insatta stolar och öppen dörr mot korridoren. Folk fick vända redan i trappan - en del för att istället besöka en av kyrkorna där Maria Wetterstrand intervjuades av biskopen på ön.

Nätverket för kortare arbetstid, Feministiskt Initiativ och Miljöpartiets lokalavdelning i Mölndal - som arrangerade seminariet med ekonomiskt stöd från EU via Carl Schlyter - kan vara nöjda. Förmodligen kommer fler seminarier att anordnas. Så här lät det...

Några av mina inlägg:
10:30 (om nuläget),
22:30 (om rekyleffekt, myten om tjänstesamhälle, finansiering av välfärd vid förkortad arbetstid),
1:05:14 (arbetslöshet, brist på arbetskraft, köttberget),
1:16:15 (Sahlin som propp).

Smygtitt i ena rörets tal...

Almedalen, lördag morgon. Bloggen har fått tillgång till bandupptagning från språkrörens genomgång inför dagens tal - källan är anonym men trovärdig jämfört med mycket annat i den partipolitiska världen.

Smyglyssning på Wetterstrands utkast till tal idag:

Min främsta målsättning med det här valet är att rädda torsken och skjuta sossarna i sank. Eftersom jag, av Alf Svensson faktiskt, hört att torsken är räddad i Bryssel så är det bara en uppgift kvar, att sänka sossarna. Så alla latteliberaler, ni ska veta att det som borgarna misslyckats med i årtionde efter årtionde det kan bli gjort bara ni röstar på mig. Förresten går det nog bra att rösta på Mona också. Fast då tar det fyra år till.

Peter, det blir väl en bra inledning? Sen har jag ett papper här som vi kan köra. Lyssna, Peter. Det ser bra ut, hittade det på kansliet häromdagen.

Huvudproblemet denna dag är inte att borgarna driver sin ekonomiska politik. Eller att vi har en moderat statsminister. Problemet är att sossarna i grunden driver samma sorts politik som moderaterna. Det är inte någon artskillnad mellan borgarna och socialdemokraterna. Det är gradskillnad.

Världsbilden är densamma. Problembeskrivningen densamma. Ordvalen identiska. Lösningarna snarlika. Visioner begravda – bortsett från deras gemensamma visioner om att vi skall arbeta mer, konsumera mer, producera mer i någon sorts evighetsspiral. Jag tycker vi måste se på samhällets och världens problem på ett grönt sätt.

• Grundproblemet är inte att tillväxten sviktar – grundproblemet är att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är önskvärt, nödvändigt och möjligt med ständig ekonomisk tillväxt.

• Grundproblemet är inte att vi skulle bli fattiga därför att vi “bara” är lika rika som förra året – grundproblemet är att man byggt upp system och idévärld på falska premisser om evigt växande konsumtion.

• Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite – grundproblemet är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser.

• Grundproblemet är inte att vi har hög arbetslöshet – grundproblemet är att man envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar.

• Grundproblemet är inte att vi genom ökad arbetslöshet minskar skatteinkomsterna – grundproblemet är att det är arbetstiden, och inte produktionen eller omsättningen som helhet, som finansierar välfärden.

• Grundproblemet är inte att vi får mer fri tid i tid genom minskad mängd formellt arbete – grundproblemet är vi blivit så mentalt handikappade att vi inte vet vad vi skall göra med den fria tiden.

• Grundproblemet är inte vikande siffror i orangea kuvertet – grundproblemet är att vi känner tillit till siffror på konton.

• Grundproblemet är inte att det finns för lite järnväg och för små vägar - grundproblemet är att vi utgår från att antalet transporter skall öka, att mängden gods skall öka, att avståndet från bostad till arbete skall öka, att lokaliseringen av företagen skall styra människor istället för tvärt om.

• Grundproblemet är inte att världens redan konsumtionsstinna inte blir rikare – grundproblemet är att det finns de som tror att världens rikaste måste bli rikare för att det ska droppa ner till de fattiga.

• Grundproblemet är inte att vi tappat styrfart – grundproblemet är att vi styr åt fel håll. Jag skulle vilja höra ett grönt språkrör uttala detta!

• Grundproblemet är att vi fastnat i en konservativ tro på tillväxtsamhället, och inte förstår att nästa steg i samhällets evolution är utvecklingssamhället där fri tid, kultur och social närvaro prioriteras framför ekonomisk och materiell tillväxt.

De två blocken färdas i själva verket åt samma håll på samma motorväg, enda skillnaden är att det ena far fram i högerfil, det andra i vänsterfil. Men målet är detsamma: evig ekonomisk tillväxt.

Peter! Vad är det här för någonting? Vad är det jag läser? Vem har skrivit det? Det är ju förfärande! Jasså, är det ett gammalt tal av Birger. Fan också, kan ingen kasta det. Det där är ju grönt. Vi är ju nya moderna miljöpartiet. Jag har hört att han bloggar också, den gamle. Hade man datorer på hans tid?

Peter! Vakna! Sover du nu igen? Vakna, du ska bli statsråd ju.

Smygtitt i Hägglunds tal

Jaha. "Läng leve Alliansen", skanderade dess vänner i Visby igår. SSU spelade på entoniga vuvuzelor. Men lugn, snart lämnar allihop Visby, tar några veckor semester, slickar sina sår, slipar sina knivar. Mona Sahlin hyllade Ingvar Carlsson igår.

Bloggen har fått tillgång till första utkastet till dagens tal...

Smygtitt i Hägglunds utkast till tal i Almedalen idag:

Hej alla glada väljare, och extra hejsan till verklighetens folk! Eftersom jag är regeringens egen lustigkurre så ska jag berätta en rolig historia. Och det gör jag nu.

Vet ni var det är för likhet mellan AIK och Kristdemokraterna? Jo, båda åker nog ur.

Nu till allvaret. Broder Alf skrev ett brev till mig från Bryssel där han våndas över alla dåliga flickor som erbjuder alla härligt syndiga tjänster som vi kristdemokrater inte vill nämna vid namn eftersom vi då blir röda. Och röda vill vi inte bli. Jag tycker att det är viktigt att vi motverkar torskar, jag förstår inte varför Maria Wetterstrand är så förtjust i dem.

Broder Alf berättade för övrigt att Miljöpartiet har stulit vår gamla idé om friår. Jag hade ingen aning om att det var vår gamla idé, men jag hittade den faktiskt i ett partiprogram. Det är ju väldans snopet för mig förstås, för jag brukar säga dumma saker om det där friåret som miljöpartiklarna vill införa. Men jag är inte sämre människa än att jag kan ändra mig. Friår är bra. Vi människor behöver lite tid mitt i livet när vi kan tänka över våra liv. Det är förstås kristligt värre att värdera livet till något större än bara ekonomisk och materiell tillväxt.

Jag tänker själv begära friår nästa år. Jag kanske inte ens behöver söka om det, när jag tänker efter. Det kanske mer blir som Guds gåva till kristdemokraterna.

Smygtitt i Sahlins Almedalstal - förvåning över mossiga rör...

Gudrun Schyman bränner pengar, biskopen som odemokratiskt avbryter Sverigedemokraterna som fått polistillstånd för torgmöte, Littorin avgår.

Det är väl detta som vi kommer att minnas från Almedalen 2010. SvD:s ledarsida hoppas förstås på att centern skall få ta över arbetsmarknadsdepartementet efter Littorin - allt i syfte att riva upp arbetsrätten.

Gårdagens tal av Maud Olofsson ackompanjerades av att...

• Solveig Ternström lämnade partiet.
  
• Tidigare ministern Börje Hörlund meddelar att han inte tänker rösta på partiet.
• En lokal centeravdelning meddelat att man inte tänker arbeta för sitt riksparti inför valet.
  

Idag är det Mona Sahlins tur i Almedalen. Hon kommer att överglänsa tidigare talare. Bloggen har fått tillgång till det utkast hon skrev och som överlämnats till talskrivarna på Sveavägen för finputsning.

Smygtitt i Sahlins utkast till tal idag:

Vi socialdemokrater har sett till att Sverige haft tillväxt i hundra år. Nu får det ta mig sjutton räcka! För vi kan ju inte hålla på att jobba mer och mer för att kunna konsumera mer och mer i all evighet. Det är ju dumt. Och vår planet klarar inte av det.

Jag förstår inte varför det är jag som skall behöva säga detta, det borde ju Maria och Peter sagt hela tiden… Men de har blivit så gammaldags sossiga… Ja, nästan mossiga, fast de är söta de där två, lite som Barbie och Ken faktiskt. Så dom är kul att leka med. Ända tills man tröttnar på det.

Nej, kära socialdemokratiska systrar och bröder och alla andra i vårt land, nu tar vi tag i framtiden, nu lämnar vi konsumtions- och tillväxtsamhället och börjar ta livet på allvar. Vi börjar med att sänka arbetstiden, det har ju varit socialdemokraternas dröm ända sedan vi bildade partiet, vilket var långt innan jag startade Barbieklubben och blev vän med Olof och Ingvar.

Jag förstår inte varför jag ältat det här med mer jobb under så många år, jag förstår inte vad som fått mig att stoppa alla planer på arbetstidsförkortning. Jag har haft fel, jag har tänkt om, jag vill bli framtidens Mona.

Vet ni om en sak. Det är kul att ta framtiden på allvar. Därför är det jättekul att kunna berätta hur brutalt dumt det är att tro på evig tillväxt. Med den tillväxttakt som världen har haft under det senaste årtiondet skulle världsekonomin växa sig dubbelt så stor på mindre än 20 år, fyra gånger större år 2050 osv. Var och en förstår ju att vår planet inte klarar av det. Det innebär ju ökande volymer av allt ifrån bilar och flygplan till datorer, mobiltelefoner, kläder och lösnäsor. Och det går liksom inte.

Att erkänna tillväxtens gränser ställer oss socialdemokrater inför stora utmaningar. Vi socialdemokrater har en gång byggt upp industrisamhället som övergått i konsumtionssamhället. Nu tar vi nästa steg! Steg tre! Vi ska bygga Utvecklingssamhället! Där fri tid, kultur och social samvaro är det som prioriteras, det som är verklig välfärd!

Att vi gamla politiker varit ovilliga att diskutera tillväxtfrågan innebär inte bara att vi struntat i att ta vårt ansvar. Vi har också misstrott alla människors förmåga att tänka längre, mer ansvarsfullt och mer hoppfullt. Men jag, Mona, tänker misstror inte längre människor, jag är framtidens Mona. Jag är sossarnas egen Maria.

Smygtitt i Olofssons tal - och se upp för partiledarna...

Tips till partiledare efter det att tre talat i Almedalen: skaffa näsdukar!

Det ser illa ut att ständigt torka sig under näsan med ömsom vänster, ömsom högerfingrar. Närbilder i 50-tums platt-teve lär inte göra saken mindre äcklig.

Tips till Almedalsbesökare: ta inte partiledarna i hand.

Efter Jan Björklunds tal kan man även konstatera att de rödgröna förmodligen är mer samspelta än alliansen. Björklund försökte sno kristdemokraternas profil- och regeringsfråga genom att inleda med att tala om gamlas rätt till bland annat mat och utevistelse. Dessutom snodde han Hägglunds idé om att angripa den intellektuella kultureliten.

De rödgröna lär ha delat upp Almedalen så att Ohly får köra välfärd, Sahlin ska ta jobben och rören ska ägna tid åt miljö/klimat.

Smygtitt i Olofssons utkast till tal idag:

Bara en enda procent av väljarna är säkra på att de skall rösta på Centerpartiet. En procent! Detta har tydligen föranlett Maud Olofsson att fundera en del inför dagens tal. Bloggen har fått sig tillsänt en första del av hennes första utkast. Det verkar ha kommit från hjärtat.

En röst på Centerpartiet är en röst för ett bättre Sverige. För jag kan lovar er att om Centerpartiet får 4 procent i valet så skall jag avgå.

Och ni kan lita på mig. Sa jag inte före förra valet att vi skulle sälja ut saker? Nu, efter bara en mandatperiod, har jag sålt ut både Apoteket och Centerpartiet.

Vi har också lovat avveckla det som är dumt. Vi lovade avveckla kärnkraften, men vi gör det med förnuft så vi börjar med att avveckla skatten på handelsgödsel. För grönt är skönt, och vi i Centerpartiet vill ha gröna ängar, gröna skogar och gröna hav.


För övrigt håller jag med lille Göran om att det är Verklighetens folk som bär upp vårt land. Kulturfolket är bara konstigt och dumt, en fjantig elit. Se bara på den där Dramatenfjanten Ternström som tydligen suttit i vår riksdagsgrupp.

Almedalen - PS

Schyman valde grillen istället för TV4

Feministiskt Initiativ valde att bränna pengar genom grillen istället för genom att bränna pengar genom att köpa reklamplats i TV4. De gjorde de helt rätt i. Det var ett bra mycket billigare sätt att få ut sitt budskap. Dessutom synnerligen konkret, så att vi alla kommer ihåg både summan och vad den stod för. TV4:s aktieägare kan möjligen känna sig snuvade på reklampengar. Kanske Expressens också. Och Aftonbladet.

Alla som anser att det är sämre att bränna pengar i en grill än att skicka dem till välgörande ändamål bör rimligen också fundera över om inte samma sak gäller för att satsa miljoner i tevereklam istället för att skänka till välgörande ändamål.

Eller hur det kan komma sig att man hellre köper nya solbriller och den trettiandra toppen för tre hundra kronor, trots att de gamla funkar, istället för att skicka dem till Läkare utan gränser. Det bränns pengar hela tiden på allt möjligt skit - och vad värre: det satsas 55 miljarder kronor årligen - på reklam - på att vi ska bränna pengar på att konsumera saker vi inte behöver.

Smygtitt i Björklunds tal

Lars Ohly höll sitt tal igår. Han talade om välfärd. Men glömde i traditionell socialistisk anda vad som är den grundläggande välfärden: tillgång till rent vatten, tillgång till ren mat och en planet som orkar bära vår välfärd.

Inte ett ord om konsumtionssamhällets stryptag på planeten och dess klimat, inte ett ord om gränserna för den materiella välfärden.

Därmed har båda högerns Reinfeldt och vänsterns Ohly i de inledande talen markerat hur illa rustade deras respektive ideologier är att klara framtidens problem.

Men eftersom medierna glömt allt de skrev inför Köpenhamnsmötet så ställer de inga kritiska frågor.

Värt att notera: medan Reinfeldt vädjade till våra egoistiska sidor, vädjade Ohly till våra solidariska sidor - och medan Reinfeldt excellerade i ordet "jag" höll sig Ohly för god för att reducera partiet till något underställt honom själv. Vem som bäst bär demokratins väsen av de två blev plötsligt tydligt.

Givetvis - Sahlin har väl förbjudit det - nämnde inte Ohly att sänkt arbetstid är en välfärdsreform som går hand i hand med en seriös miljö- och klimatpolitik.

Idag är det Björklunds tur att tala. Bloggen fick tillgång till hans första utkast, det var inspelat på en av militärens gamla kamouflagefärgade rullbandspelare.

Smygtitt i Björklunds utkast till tal idag:

Hej alla glada. Som ni vet är jag liberal och jag vill berätta om nåt konstigt som hände mig i midsommar. Jag läste en bok. Av nån som hette Mill, som påstås vara pappa till liberalismen.

Den enda Mill jag hört talas om är den där som gör senap och ketchup till korven. Men han bokskrivaren, John Stuart hette han, han skrev så häpnadsväckande konstigt. Han skrev att det finns gräns för tillväxten, att tillväxtekonomin så småningom måste ersättas av ett ”stationärt tillstånd” där den fria tiden, kulturen och andligheten bör växa istället för den materiella och ekonomiska tillväxten.

Har ni hört så dumt! Men kultur och andlighet och fri tid är väl inte liberalt. Ullareda är liberalt, tänk bara på alla sorters toalettpapper man kan välja på där! De är frihet det!

Han, Mill, skrev också, och jag citerar:: ”Jag måste tillstå att jag inte känner mig tilltalad av det livsideal som företräds av dem som tror att det normala tillståndet för mänskliga varelser är ett tillstånd av kamp för att slå sig fram; att det förtrampande, krossande, armbågande, sparkande som utgör den nuvarande formen av socialt samliv, skulle vara den mest önskvärda människolotten eller överhuvudtaget någonting annat än de icke godtagbara symtomen av en av det industriella framåtskridandets faser...”

En sån kan ju inte vara liberal! Han hör i vart fall inte hemma i Alliansens Sverige.

Vad säger du, Fredrik? Jasså, är han död. Ja, det var då för skönt. Vill du ha lite mer senap till körven? Kan du sätta på I love Europe, Maud?

Almedals-PS!
Moderaterna snor från Feministiskt initiativ.
Maria Wetterstrand kommer ut med en bok när nyhetstorkan efter Almedalen sätter in, och Mona Sahlin kommer ut med en i veckan. För er som ännu inte sett det: Moderaterna snor inte bara ytterligare en valaffisch från sossarna. Man snor också den rosa färgen från Feministiskt initiativ - justitieministern Ask åker runt i en rosa husvagn med moderaternas logga på.

Smygtitt i Ohlys tal - och Centern längtar efter doft av pesticider

Såg Reinfeldts tal. Var inte det lite pinsamt? Påminde mig ganska mycket om Ian Wachmeister och andra missnöjespolitiker som hotar med motståndarnas skattehöjningar.

Var fanns visionen i talet? Och hur många gånger sa Reinfeldt "jag" i talet? Trettio gånger? En gång per minut i snitt? Vilket väl på något sätt speglar moderaternas världsbild, där alltid "jag" är i centrum.

Aftonbladet meddelar att Reinfeldt fick tre Plus av fem möjliga för sin klädstil.

Idag är det Lars Ohlys tur att inta scenen. Han är lika mycket kork som Reinfeldt, meddelar DN. Men: det kommer garanterat att bli mindre "jag" och mer "vi", mindre vädjanden till våra egoistiska sidor, mer vädjande till våra solidariska sidor. Vilket också säger något om ideologier.

I övrigt har bloggen fått tillgång till det första utkastet som Lars skrev inför kvällens tal...

Smygtitt ur Lars Ohlys utkast till tal idag:

Vi före detta kommunister har inget att skämmas för, vad är det för fel på idén om från var och en efter förmåga till var och en efter behov? Varför i helvete får man inte säga det för? Är det något fel i det??

Och när blev det planekonomi att återföra pengar till kommunerna till den nivå som alla – inklusive moderaterna - var överens om får några år sedan? Och hur kan det vara kommunism att höja skatterna med 70 miljarder - var det kommunism för tre år sedan i landet?

Och varför i helvete ska jag sitta i samma båt som den där Eriksson som vill ha multinationella bolag och frimicklare som ägare av skolor? Och hur förvriden är inte världen när man tvingas se Reinfeldt på Djurgårns matcher? Och varför i helvete måste jag se så glad ut jämt för?

Kamrater, låt oss återgå till att se sura och bittra ut, som hon Eva Britt i Bryssel. Med Reinfeldt vid rodret styr vi ju allt längre bort från Röda havet.Och vem kan vara glad över att medverka till att den där Eriksson blir statsråd? Jag grät i n t e när muren föll, Eriksson! Varför påstår du det hela tiden? Smygborgare!

Kamrater, kampen börjar, USA ut ur Vietnam och allt vad de nu heter! Kamrater, vi lovar att ge alla barnfamiljer som bor utanför Vellinge och Danderyd en check till Ullared, så vi får fart på hjulen och förbättrar det ekonomiska klimatet så vi får in mer pengar till vård, skola och omsorg.Vi måste ju ha bättre klimat, varför talar ingen om klimatet längre efter det där mötet i Köpenhamn?