lördag 30 oktober 2010

Big love, big heartache

Ilija "Butlern" Batljan har förstått att den stora offentliga kärleken mellan de rödgröna blev deras fall. Det är väldigt vad alla nu, efter valet, inser detta. Har varken träffat sossar eller miljöpartister som efter valet säger sig någonsin trott på projektet...

Vi som insåg det innan valet ansågs som illojala och ovetande om det magnifika tänk som låg bakom den rödgröna strategin. De som numera inser, och som säger sig alltid insett, dyker upp som falska pärlor på plastigt snöre. Detta föranleder en stor filosof att utbringa nedanstående mycket tvivelaktiga epos från en av alla mycket tvivelaktiga filmer...:

11 kommentarer:

  1. Tack, Birger, det var en tjusig punkt för den romansen!

    Givetvis visste en hel del av topparna inom S, men framförallt inom MP, att du tidigt hade utsagor om utgången. (Din kristallkula var välputsad och därmed pålitlig ☺.)

    Men att erkänna sådant, det hör knappast till ledargarnityrets agenda.

    Gt

    SvaraRadera
  2. Haha, det är ganska charmigt att du ena dagen gör tunga inlägg och nästa dag kör en lättviktare med ironisk prägel. Hur ser du på gårdagens kommentarer?
    Mia

    SvaraRadera
  3. Ja du, Birger, jag kan bara sitta och förundras jag med. Med lite medveten närvaro och sunt förnuft kan vem som helst se vad som är hållbart och inte.
    Tack för att du finns!

    SvaraRadera
  4. Samarbetet var utmärkt, och helt nödvändigt. Om mp ska få genomslag på riktigt så var det helt nödvändigt att få tid att samtala med sossarna för att få fram bra överenskommelser. Och ärligt talat, det fanns ju inget alternativ. Det finns inga mittenpartier i Sverige längre (utom möjligen S). Alliansen har spårat ur åt höger, och jag ser inte hur någon kan förneka att ett samarbete med S både var att föredra, och mer troligt.

    Sen hanterades ju själva samarbetet. Allt för många motståndare internt gjorde att det såg ut som ett tvångsgifte, och att V kom till senare förstörde också bilden. Det skapade inte ett trovärdigt alternativ.

    Men trots det måste samarbetet fortsätta. Vill vi förändra på riktigt räcker det inte att klaga på läktaren, vi behöver få med oss 50 % av befolkningen, och då är sossarna det överlägset bästa sättet att lyckas med det.

    Hälsningar från en miljöpartist som fortfarande tror på samarbetet.

    SvaraRadera
  5. Möjligt att det är så,Anders. Det jag ifrågasatt är inte målsättningen att bilda regering med s, det jag ifrågasatt är strategin att sudda ut de tre partiernas profiler före valet. Att de kan samarbeta har de ju visat i massor med budgetuppgörelser och andra gemensamma förslag ända sedan 1998 och framåt.

    Strategin byggde på att 1+1+1 skulle bli mer än 3, men så kunde det aldrig bli för de tre partierna. Det var naturligt för de borgerliga att 1+1+1+1 blev mer än 4. Någon efterfrågan på att de rödgröna skulle göra en repris på borgarnas upplägg har aldrig funnits.

    Tragiken för en grön själ är att så många frågor som är centrala i grön ideologi försvann genom tvångsäktenskapet - därmed raserade man allt det som byggts upp ända sedan 1981 med målet att "grönt" skulle vara så mycket mer än miljöfrågor. Det är en sammanhängande ideologi över hela samhällsfältet. Frågor som sänkt arbetstid, totalt reformerat skattesystem, nedrustning med sikte på avrustning, stimulans för kooperativa verksamheter, utrymme för räntefria zoner, rejält höjt grundavdrag istället för sänkta marginalskatter - allt är borta från den politiska dagordningen eftersom MP valt bort att driva opinion. Det är tragiskt. Nu handlar det inte om att ställa om samhället för nya strukturer, system och normer - nu handlar det om att administrera samma gamla system som drivit fram socialt utanförskap, ekonomiska klyftor och allt större ekologiska problem.

    Lägg till det att kritiken av tillväxt- och konsumtionssamhället tystnat eftersom sådan skulle skada sossarna.

    För en grön själ känns det meningslöst, åtminstone för denna gröna själ.

    SvaraRadera
  6. Att V blev ett ankare är ju helt klart, man kan inte, som dom, tjurnackat driva frågor om lika välfärd för alla, hem med Afgahnstyrkorna, nej till privatiseringar i skola o omsorg. Alla andra partier är ju mer flexibla i dessa frågor. Man måste börja förhålla sig till 2/3-delssamhället som ju är här och kommer att så förbli.

    Hade vi haft tre separata partier men med samma valförlust hade vi haft exakt samma förståpsigpåare som hävdat att man skulle ha gått till val gemensamt. Så jävligt är det. 

    SvaraRadera
  7. MP har försökt driva grön politik i snart 30 år.
    Och man har, i bästa fall, lyckats hålla sig strax över 4%-spärren.
    Orsaken till de begränsade framgångarna har bl.a. varit att de andra partierna, och media, envisats med att framställa MP som ett flummigt parti som "längtar tillbaka till jordkulorna". Man har helt enkelt lyckats intala väljarna att MP inte är regeringsdugligt.
    Samarbetet, och blockpolitiken, har lett till att MP, såväl före som efter valet, plötsligt beskrivs som ett parti som man mycket väl kan tänka sig ingå i en regering.
    Detta, tillsammans med klimatkrisen, innebär att MP nu har bättre förutsättningar än någonsin att driva grön politik.
    MP har alltså vunnit på samarbetet. Det gäller att utnyttja detta.

    SvaraRadera
  8. Anonym 12:01: Förstår inte vad du menar. Vad har man vunnit om man första avsagt sig det mesta man står för??? Höga opinionssiffror är väl inte någon mening, lika lite som höga valsiffror, om man får dem på grund av att man inte driver de frågor som är ens politik. Meningen med partier är väl inte att de ska sitta i regering och driva en politik som de inte står för?

    SvaraRadera
  9. Grrreenline2 har naturligtvis rätt i att meningen inte är att man ska sitta i en regering och driva en politik som man inte står för. Men MP kommer ju inte att sitta i en regering heller. Åtminstone inte nu.

    Men meningen är ju inte heller att MP ska sitta i opposition i evighet utan att få något grönt genomslag.

    Jag menar att Mp vunnit på samarbetet, men kanske inte på det sätt som man tänkt sig. Hade man hamnat i en regering så hade man inte vunnit lika mycket.

    Nu har man en möjlighet att bedriva grön oppositionspolitik effektivare än man kunde tidigare. Det beror förstås inte bara på samarbetet i sig, utan på att MP samtidigt haft "turen" att ha två språkrör som väckt hyfsad respekt. Utan samarbetet så hade dessa synts mycket mindre. Och väljarna hade inte fått höra Mona Sahlin gång på gång betona Maria Wetterstrands förträfflghet...

    SvaraRadera
  10. Anonym 18:26 - Nej, jag tror inte alls att språkrören synts mindre om samarbetet lagts på en annan mindre frekvent bog. Tvärtom. Tror jag. För rören syntes faktiskt inte så mycket, och framför allt syntes mycket, mycket lite grön politik.

    Att väljarna fått höra Sahlins fina ord om Wetterstrand är alls ingen tillgång för de gröna, för det berodde ju på att Wetterstrand inte sa något som kunde uppröra sossar. Och när blev det en grön framgång?

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.