Upprördhet: "Vi kommer inte åt pengarna...."

Jag har hört och läst om upprörda kunder i HQ Bank - som specialiserat sig på reda kunder med mestadels brutalt mycket pengar - som rasar över att de inte kommer åt sina konton.

Man kanske vill köpa en ny sommarstuga, eller göra aktieaffärer eller köpa en ny bil för 400 000 kronor. Och plötsligt är banken stängd flera dagar!

Nu undrar jag försiktigt och ödmjukt om dessa bankkunder har funderat över hur det kan kännas för dem som hungrar efter mat medan deras mat är inlåst. Inlåst av kanske just dem som nu rasar över inlåsta pengar i HQ Bank....

Det är nämligen så att finansiellt förmögna - och kanske andra också - numera spekulerar i baslivsmedel som vete och ris. Vilket innebär att maten till hungrande inte kommer fram till konsument. Och när den kommer fram är den dyrare än den skulle behöva vara.

Maten förs omkring på haven, så att säga. Medan den köps, säljs, köps, säljs så att den finansiella överklassen kan köpta elegantare guldhalsband och större båtar. Allt har ett pris. Bakom pengar och vinster finns alltid något. Antingen mer gott eller ont. Att spekulera i baslivsmedel bör betecknas som ont.

När det blev knackigt med att spekulera i fastigheter för några år sedan ökande terminshandel och spekulation i just livsmedelsprodukter. Priserna gick upp. Det ville man inte prata så mycket om.

I all ödmjukhet undrar jag om de som nu fått förhinder att ta ut sitt överskott funderar över vad det vill säga att det kanske är just de som låtit "sina pengar växa" så att människor hungrar. Nej, förlåt, det var ju en korkad undring. Det är klart man inte undrar över det. Fan, är det marknad så är det. Man följer ju bara spelreglerna. Och regleringar vill man inte veta av. Så det finns liksom inga spelregler. Vilket är finessen.

PS!
Förr kallades de som spekulerade i andras svält för gulaschbaroner. Sådana förekom under första världskriget. Dagens akuta matkris förvärras av dagens gulaschbaroner som vill göra sig en hacka på andras svält.

"Uppfinningsrik är sannerligen människan när det gäller att trassla till det för sig och producera det mått av lidande, som hon inte får till skänks...", skrev Elin Wägner i den ironiska skrönan Kvarteret Oron som kom ut 1919. Där beskrev hon med satiriska svängar hur gulaschbaroner och andra bar sig åt för att göra sig en hacka på andras nöd.