lördag 3 juli 2010

Diego

OK, jag vet. Mer än väl. Att jag borde gilla honom. Men det är svårt.

Jag skriver om Diego Maradona.

Han var ju inte bara en gudabenådad och kreativ fotbollspelare, han är ju så mycket mer. Han tycks inte förakta människor lägre ner på stegen, och slår han så slår han uppåt: mot överheten, översittarna och globaliseringens överstepräster. Han har inte ens krängt något egen parfymdoft, än mindre kalsonger med eget märke.

Allt detta hedrar honom.

Och visst var det Maradona som gav fattiga och utsatta ungar i Neapel något att vara stolta över när han såg till att ligatitlar hamnade där och inte på de finare ställen som ansåg sig vara mer förtjänta av titlarna. Och visst var det Maradona som protesterade mot George W. Bush medan andra stjärnor gick på premiärer med sina fina diamantbetungade kvinnor.

Men så var det då målet. Det där målet mot England. VM 1986. Kvartsfinal. Det där målet som han påstod vara gjort av Guds hand. Som liksom bara råkade sitta på Diego Maradonas handled just vid det tillfällen då handleden av himmelska krafter sökte bollen för att slå in den i det engelska målet. Och Diego blev en fuskare. Som jublade över sitt fusk. Och som fick nästan en hel nation att jubla över att fusket gick hem.

Symboliskt blev fusket i sig något att äras över, något att vara stolt över. Fusket har alltid funnits, men idag är man stolt över det. Idag ramlar stora starka fotbollspelare när någon petar på dem, ibland till och med när någon råkar andas på dem. Fuskare. Hur i h-e kan man vara stolt vinnare när vinsten härrör från fusk?

Fusket har alltmer blivit det som håller igång hela globaliseringens jakt på ekonomisk vinster och tillväxt. Stolt är den som fuskar mest. Äras gör den som fuskar i kubik. Skit samma att fusket består i att utnyttja barnarbetare och halvslavar bakom den förgyllda ridån. Eller att man fuskar med kemikalier och innehållsdeklarationer. Bara vinsten blir stor. Kvartalsrapporten bra. Fusk ger fina siffror. Fusk håller världen i gång.

Jag avskyr fuskare. Jag avskydde mig själv när jag kom ut från den stora skrivsalen i Norra Latin efter att ha fixat till en uppsats i tyska med hjälp av fyra färdigskrivna meningar insmugglade bland de papper vi själva fick hålla med. Jag skämdes som en hund efteråt, svarade till och med medvetet fel på lektionen efteråt för att verkligen bevisa för läraren att jag var en klantskalle på tyska. Hon hade fått för sig att den som hade ett tyskt efternamn med automatik var en fena på det tyska språket.

Idag spelar Tyskland mot Maradonas Argentina. Men jag ser den där förbannade handen i en evig repris... Sorry, men jag kan inte annat än hålla på Tyskland. Mot alla mina principer. Med argumentet att de spelat en bra fotboll, en kul fotboll. Men egentligen beror det på fuskaren och framför allt den ära som tillföll honom för fusket.

PS! Maradona gjorde ett mål till mot England 1986. Utan fusk. Och så vackert.

6 kommentarer:

  1. Man får förlåta. Även Guds hand. Dessutom låg väl kriget om Falklandsöarna i vågskålen.
    Diego-fan

    SvaraRadera
  2. Visst - Maradonas andra mål var ren och skär poesi.

    Frågan är: hade Englands spelare tillåtit detta om de inte var totalt knäckta av det att domaren godkände hans fuskmål?

    Obs! Även om jag är född och uppvuxen i England, hatar jag inte Argentina eller argentinare; jag var helt emot Thatchers senkoloniala Malvinaskrig.

    SvaraRadera
  3. Inte skär poesi, Fred. Rosa poesi.

    SvaraRadera
  4. Skönt att principerna gick att rucka på för tyskarnas spel i detta VM är väl poesi om något?!?

    Jetzt geht's los...

    /anso

    SvaraRadera
  5. Maradona var förvisso en gudabenådad fotbollsspelare, förmodligen den störste någonsin. Men någon den lilla människans förkämpe är han knappast. Han har nog aldrig stått på någon annan sida än sin egen, och beter sig illa för jämnan. Fusket mot England 1986 var inget undantag utan tycks symptomatiskt för hans personlighet.

    Här är ett exempel, där han på presskonferensen efter en match Argentina-Tyskland i våras vägrar dela podium med något så lågt och värdelöst som en spelare i andra laget, utan kräver att få trona där själv.

    http://www.youtube.com/watch?v=ebJfxXXcz_U

    SvaraRadera
  6. Det är tråkigt med fuskare och fegt att fuska. Men än tråkigare med de som profetierar på fusken. De som föder fuskarna och göder de för egen vinning.

    Inte allt för sällan hörs fusk i samma ordalag som "smart" och "rutinerat" i fotbollssammanhang.

    Frågan är om man själv inte är tvungen att fuska för att kunna hålla jämna takt med alla andra i ett samhälle där fust blivit ett accepterat inslag?!

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.