måndag 10 maj 2010

Måndagens valfundering: Att välja mellan kolera och pest

Just nu leder Tobleroneblocket, som anklagas för att värna skola och vård för lånade pengar, före Cocoblocket, som sänker skatten för lånade pengar.

Men hur ska det gå för oss som vill göra myteri från blockpolitik och visionslöshet? Som ser större likheter i blocken än skillnader, som upplever att de två färdas på samma väg mot samma mål. Den ena i högerfil, den andra i en mycket nära liggande vänsterfil, båda nostalgiskt och ängsligt fängslade i den mentala konsumtions- och tillväxtsburen. Emligt samlade i den gråa mitten där skillnaden snarast är person än innehåll.

Att rösta blir som att välja mellan pest och kolera. Men de som använder talessättet tycks inte känna till att man dör av pesten, men med tillgång till rent vatten kan man klara av koleran. Det sägs att pesten är blå, medan koleran är rödgrön. Och kanske finner man, trots allt, vatten vid Wetterstrand.

22 kommentarer:

  1. Alla som lyssnade till "debatten" på Agenda i går kväll slogs av hör rörande eniga Sahlin och Reinfelt var (och alltså är). Trots att vi inte. Gud ske lov, är med i EMU skall vi alltså vara "solidariska" och hjälpa dom som levt över sina tillgångar.
    Därför är det, precis som du skriver, svårt att se vilket block som är värt en röst. Kanske någon av de nya grupper som i dag inte finns i riksdagen?
    Fast Globalpartiet nådde ju inte fram till att registrera sig som parti.
    Sedan är det ju så, vilket tidigare framförts men alltid mötts med tystnad, att Sveriges överförmyndare sitter i Bryssel och Strasbourgh.
    Därför är det även lockande att "rösta med fötterna" dvs inte alls.

    SvaraRadera
  2. Jag lyssnade nyligen på ett program på P1 som handlade om miljöpartiet och dess språkrör. Mycket intressant! Det visade sig att nästan hälften av språkrören inte längre är med i partiet! Då tänkte jag på dig. Programmet tog upp 80- och 90-talets ”eviga” diskussion inom partiet, den mellan ”realos” (realister) och ”fundis” (fundamentalister). Denna diskussion handlade ju precis om allt det som du skriver om på din blogg; man kan väl säga att du är en utfrusen ”fundis” som inte vill acceptera att ”realos” har vunnit striden om vägen till framtiden. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson är ”realos” så det skriker. Inte underligt alls att du inte trivs i det sällskapet.

    Men så framkom en annan sak i programmet. Även du har varit ”realos”. Även du har samarbetat med socialdemokraterna. Detta framkommer även i Göran Perssons bok som jag just läst, ”Min väg, mina val” (rekommenderas!).

    Man måste ha hela det här perspektivet klart för sig för att förstå ditt bloggskrivande. Det fanns, och finns, nämligen viktiga skäl för att partiet utvecklades som det gjorde. I programmet togs upp hur förslaget om borttagande av räntan först drevs igenom och senare revs upp igen. Men, så var det ju hela tiden i miljöpartiet! Ett evinnerligt kaos, en omognad som ibland trotsade all beskrivning. Ett antiparti-parti.

    Följande frågeställning är evig: Ska man vara den som alltid vet bäst och inte får någonting gjort, eller ska man samarbeta och kompromissa för att över huvud taget få någonting uträttat? På din blogg samlas människor som gör det förstnämnda. Och skulle man komma så långt som till att bilda ett nytt grönt parti, ja då skulle miljöpartiets utveckling gå i repris.

    Den debatt du försöker initiera här på din blogg bör ju rimligen föras inom miljöpartiet. Men det partiet har du lämnat! Du ser tydligen hellre ett miljöparti med 0,5 procent av rösterna, än ett parti som nu har chansen att nå 10 procent och däröver. Enligt min mening är detta rena dårskapen från din sida, och tyvärr är du långtifrån ensam i historien om ett sådant ansvarslöst handlande.

    SvaraRadera
  3. Jag har bara upptäckt ett oppositionsparti.

    SvaraRadera
  4. Torsten, faran med att vara "realos" (?) är att man till slut kan ha kompromissat bort för mycket av det man egentligen tycker och står för. Och slutresultatet av samarbeten och förhandlingar kan bli helt urvattnat.

    Ännu värre är att detta fokus på politisk anpassning och taktik kan göra att man med tiden glömmer av sina egna ursprungliga visioner om liv och samhälle samt de ideologiska ideér som utgör (utgjorde...) ens fundament och identitet.

    Ett ganska högt pris att betala med andra ord.

    /Anders A

    PS Vatten vid Wetterstrand var fin poetisk/politisk humor!

    SvaraRadera
  5. Anders A,
    du har rätt.
    Men om man inte kan kompromissa är det precis lika kört.
    Här gäller, som alltid, att hitta en gyllene medelväg, och det är sannerligen inte lätt i ett parti som miljöpartiet som är fyllt av individualister som vill ha igenom sin vilja. Även partiets politiska och ideologiska perspektiv, miljön, gör kompromissandet svårt eftersom det perspektivet kan formas i det oändliga; ingen kan ju sägas ha "rätt".

    SvaraRadera
  6. Feminix.

    -Ja, det har jag också!

    :-)

    SvaraRadera
  7. Fundamentalrealism är bäst. Utan en realistisk grund (fundament) att stå på kan inget slag vinnas.

    MP utgjorde i sin begynnelse just detta fundament, eftersom man såg vad världen verkligen behöver för sin överlevnad.

    Men, Makten kan säkert nås lättare, om man håller sig till kompromissandet (realpolitik).

    Dock, vad ska vi med makt till, om den inte nyttjas för att nå målet?

    Gt

    SvaraRadera
  8. Nja, jag hr nog alltid varit realos på kort sikt med fundis på lång sikt. Problemet uppstår när det uppfattas som realos att ta steg bort från sin egen vision. Att snarast befästa tillväxt- och konsumtionssamhället är inte att vara realos, det är att vara anpassling. Och förresten: den som inte inser att ekonomiska teorier bör väga mindre än ekologiska realiteter är väl allt annat än realist, snarare är väl begreppet "korkad" mer lämpligt.

    SvaraRadera
  9. Hej
    Politiker har egentligen ett jätteproblem. För att få större inflytande i politiken och få igenom sina grundläggande idéer måste ett parti få fler röster. För att få fler röster måste man presentera sin politik på ett för folk lockande sätt, och det kan innebära att man frånfaller en del av sina idéer. Många människor förstår att vi måste offra en del för att gynna miljön. Andra, och inte få, har föga tankar på miljön och ser mest på hur mycket mer det går att få i plånboken. Det går således inte att genomföra sin politik utan att försöka locka till sig de som egentligen har mindre intresse av att genomföra den politiken. Så antingen blir man den som medverkar i det politiska maktutövandet och är mer slätstruken, eller står litet mer utanför och kan hålla sig till mer obekväma sanningar. Det viktiga tror jag handlar om att miljötänkandet långsamt måste växa in i människors tankar, genom långsiktig påverkan och utbildning. Och då inte bara i Sverige utan hela världen.
    Med vänlig hälsning
    Richard Allard

    SvaraRadera
  10. Richard Allard, det finns en tredje väg och det är att myndiga medborgare får/tillägnar sig den information de behöver för att kunna fatta livsavgörande beslut för sig själva, för sin nästa och för kommande generationer. Medialandskapet i Sverige i dag är under all kritik och det var länge sedan public service tog sitt uppdrag på allvar.

    Efter de indignerade insändare jag läst i ortspressen efter ett av de sällsynta granskande reportage som förekommer i svensk media, "matens prsi" (stor eloge till de ansvariga!) så käner sig många av de där du beskriver som slentrian-inte-bryr-sig-om-miljön-och-sin-livsmiljö väldigt lurade. Självklart vill de inte bidra till denna armageddon som dagens matproduktion bidrar till, självklart vill de ha val. Men precis som t.ex. kärnkraftens verkliga kostnader och skador döljs för konsumenterna i ett överröstande katastroflarmen om vad som händer om vi ställer om till smartare energi - är det så klart svårt att fatta rätt beslut. Tror man att man ska förlora jobbet och hela sin inkomst om man röstar med sin övertygelse eller samvete är det ju inget lätt val.

    alltså behövs mer oberoende medier, färre tidningsmonopol, en mer kritisk och mer välutbildad journalistkår. Demokratin måste få kosta. OCH modigare politiker som inte leker marknad och tror att politik handlar om att bjuda på den största godispåsen i ett enda stort jippo. De kortsiktiga godsakerna gör ju baksmällan än djupare och smärtsammare. Alltså krävs att någon vågar stå upp och berätta vad vi nu ska göra.

    SvaraRadera
  11. "Medialandskapet i Sverige i dag är under all kritik och det var länge sedan public service tog sitt uppdrag på allvar", Skriver Robban.
    Är det sant? Jag tycker precis tvärtom! Medielandskapet har aldrig varit så fantastiskt som i dag. Allting finns ju! Eller vad menar du?

    SvaraRadera
  12. Jag tror att Treo menar att media idag är så inriktad på att tjäna pengar i första hand och inte att ge medborgarna den information vi behöver.
    I SVT finns i stort sett bara Janne Josefsson som vågar vara obekväm. Nyhetsredaktionerna kopierar varandra och vi får inga sanna analyser.
    I dag när jag var ute och handlade skrek Aftonbladets löpsedel:
    "Så blir Du en vinnare på Greklandskrisen"
    Vidare hade de på första sidan hängt ut tre stora bilder på män som alla hade mördat kvinnor...
    På den nivån befinner sig media idag. Man önskar att folk skulle sluta köpa dessa skittidningar.
    Jag undrar hur Åsa Linderborg som är så klok, känner för att jobba på Aftonbladet...?

    SvaraRadera
  13. Anonym 16:48

    Hur gammal är du? Du yrar ju i nattmössan och saknar alla jämförelser. Vi som varit med 50-60 år har en helt annan uppfattning.

    SvaraRadera
  14. Birger,

    Jag bekänner mig till en genuin mittenposition. Inte "den gråa mitten", trianguleringens teknokratiska mittfåra, utan snarare en radikal center.

    Utifrån denna position kan jag bara säga att jag till fullo delar din analys i detta fall. Den cementerade, cementtunga och betongråa blockpolitiken är ett hinder för en intressant och fördjupad politik med idéer, visioner och etisk kompass.

    Ett blått lag. Ett rödgrönt lag. Plånboksfrågor anses vara det stora slagfältet. Jahapp. Var det inte mer än såhär? Varför tar ingen tag i de stora frågorna längre? Varför vågar man inte synliggöra skillnader i ideologi? Taktik, maktsträvan och röstmaximering tycks vara svaret.

    Förhoppningsvis kommer det en ny generation som drivs av mer socialt patos och idealism...

    SvaraRadera
  15. Birger,

    Jag bekänner mig till en genuin mittenposition. Inte "den gråa mitten", trianguleringens teknokratiska mittfåra, utan snarare en radikal center.

    Utifrån denna position kan jag bara säga att jag till fullo delar din analys i detta fall. Den cementerade, cementtunga och betongråa blockpolitiken är ett hinder för en intressant och fördjupad politik med idéer, visioner och etisk kompass.

    Ett blått lag. Ett rödgrönt lag. Plånboksfrågor anses vara det stora slagfältet. Jahapp. Var det inte mer än såhär? Varför tar ingen tag i de stora frågorna längre? Varför vågar man inte synliggöra skillnader i ideologi? Taktik, maktsträvan och röstmaximering tycks vara svaret.

    Förhoppningsvis kommer det en ny generation som drivs av mer socialt patos och idealism...

    SvaraRadera
  16. Frederick, måste vi alltid gnälla? Vi har ett jättebra samhälle i dag, vad mer kan du begära? Vi har gett individerna makten, det var ju målet både för högern och vänstern. Aldrig har vår frihet varit så stor som i dag.
    Jag njuter varje minut och tackar våra föregångare.

    SvaraRadera
  17. Agneta: "Vi har gett individerna makten." I vilken drömvärld lever du? Hört talas om skatt?

    SvaraRadera
  18. Till Anonym 11:56

    Din stupida invändning hör hemma på dagis, anser jag. Låt oss slippa detta.

    SvaraRadera
  19. Agneta: Stupid på vilket sätt? Hur har individen makten om inte individen själv får bestämma över sina pengar?

    SvaraRadera
  20. Min invändning uppfattas säkert av många som "höger", är det det som stör dig? Jag hävdar att invändningen även är "vänster". Säg att du är en ensamstående förälder som står utanför a-kassan (borgarna chockhöjde avgiften!) och blir av med ditt arbete. För att få socialbidrag måste du sälja ditt radhus, vilket du inte vill eftersom det är extremt svårt att få tag på en hyresrätt. Så, för att försörja dig och dina barn bestämmer du dig för att starta ett bageri med försäljning i köksfönstret. (Du har inte råd med en extern lokal.) Du tjänar inte så mycket, men så pass att du precis kan betala räntan på huslånet och ge dina barn mat. Hur lång tid tror du att det tar innan skatteverket kommer och knackar på och omöjliggör din affärsidé? Om inte hälsovårdsmyndigheten hinner före och säger att du minsann inte får sova i samma fastighet som du har ditt bageri i?

    SvaraRadera
  21. "Man dör av pesten" Nja, vanlig böldpest skall man ha en överlevnadschans på nästan 50 procent faktiskt, för lungpest har man mellan 1 och 5 procent chans enbart, så där stämmer ditt uttalande nästan. Så finns det en tredje variant av pest, där stämmer ditt uttalande nästan helt.

    SvaraRadera
  22. Hallå,

    det finns visst ett oppositionsparti som tar visionen om ett annat samhälle på allvar och vågar uttala ett seriöst alternativ med sex timmars arbetsdag som huvudfråga.

    Feministiskt initiativ är för varje dag som går viktigare och viktigare när alla andra klumpar ihop sig i block.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.