lördag 8 maj 2010

Lördagens valfundering: En resa genom Sverige...

Att färdas genom Sverige är att se landet där de gamla ladugårdarna förfaller. Ingen tycks bry sig, taken rasar in, väggarna rämnar, minnen förintas. Det liknar på något sätt det som kallats folkhem.



Det finns få byggnader som är så vackra som gamla ladugårdar. Och få idéer som är så vackra som den om ett hem där människor bor som likar. Det finns någon sorts harmoni i den faluröda tryggheten. Precis som det finns harmoni i det goda samhället där man får hjälp att resa sig när man ramlar, där man ser varandra och där det inte är avgrunder mellan rik och fattig.

Det finns någon sorts djupare mening och syfte i de grova brädorna och de rustika portarna. Precis som det finns en djupare mening i mjuka skyddsnät som kärleksfullt tar hand om den som faller och linor att vandra på för dem som vågar.

Jag hör det varma trygga ljudet av kor som idisslar, känner den varma doften av välbrunnen dynga och ser dimman lätta när en ny dag randas. Tja, det finns nog likheter med politiken i det också.



Jag minns när vi gick ner till ladugården med våra ungar i den kalla vinterkvällen, hörde mjölkhinkar försiktigt slamra, fyllde kannan med spenvarm mjölk och kanske lite råmjölk till kalvdans.

Själva hade vi får, den trygga, lugna, ansvarsfulla Rakel och den hyssiga, vackra och lite slarviga systern Ronja. På våren tiotalet lamm som lekte med hönsflocken och var rädda för bikuporna.

Samtidigt var jag politiker, som for fram med ord och färdmedel för att berätta om en vision om ett ekologiskt hållbart och socialt anständigt samhälle där människor får växa fritt. Där frihet råder i kultur och vardag, där syskonskap råder i ekonomin och där absolut jämlikhet råder i rättssystemet. Där valfrihet är vävens inslag, och valmöjligheter dess varp. Där man inser att en väv utan varp är ihålig och bara till för den starka och lyckligt lottade.



Mycket finns skrivet i de fallfärdiga ladugårdarna som drar sina sista suckar överallt i landet. Snart är de borta. Vi har inte råd att ta hand om dem, sägs det. Det känns lite sorgligt. Det heter att utvecklingen har sin gång. Och det är sant. Det är också sant att det i ladugårdarna står skrivet minnen om fattigdom, slit och kyla. Det är som om Utvecklingen inte vill kännas vid den tiden, för Utvecklingen bär på sin egen fattigdom, sitt eget slit och sin egen kyla.


Så då får de gamla ladugårdarna förfalla, bli till faror för lekande barn och vilsna själar, och får besked att de blivit farliga och måste rivas. Vi stressar förbi dem, har inte tid att lägga handen mot dess solvarma brädor, tar höghastighetståget och hinner liksom inte ens älska i kärleken. Vi tror oss spara tid, men blir besvikna den dag vi ser att kontot är tomt hur mycket vi än trott oss spara.




Så får slyet ta över. Som det redan tagit över den olönsamma ängen. En äng måste skötas. En äng måste slås. En äng måste försvaras mot det anfallande mörkret. Precis som en människa måste försvaras mot det anfallande mörkret. Och etik och moral måste försvaras mot den globala marknadens och kortsiktighetens lönsamhetstänkande.

Ibland undrar jag vart allt det liv som fanns i Rakel och Ronja tog vägen. Hemkommen sent på vinterkvällarna kunde jag gå in i deras lilla hus, där det doftade varmt och välkomnande. De skorrade välkomnande och delade med sig av sin trygghet till den som tappat sin egen efter en dag på den politiska teatern med dess krav på att aldrig göra fel, aldrig svara fel, alltid vara bättre än man varit dagen innan.



Ibland undrar jag vart allt det goda inom socialdemokratin tog vägen. Hur det kom sig att just de öppnade dammluckorna som lät Alliansens fullfölja rivningen - för det var inte Alliansens som påbörjade den politik som lett till ökande klyftor mellan rik och fattig, det var inte Alliansen som påbörjade den politik som lett till allt fler rödlistade arter, det var inte Alliansen som påbörjade en flyktingpolitik utan ära - Alliansen tog bara vara på chansen när dammluckorna öppnats. Som fukten och rötan tog chansen när vi lämnade ladorna utan tillsyn, när vi fått för oss att de blivit omoderna och olönsamma.



Om du tror att det här är nostalgi så tror du helt fel. Å andra sidan är det inte modernt heller. För det som är modernt idag är omodern imorgon. Egentligen handlar det bara om värden. Större än de som finns på all världens konton. Större än vad siffror kan ange. Värden och värdighet.


Akvareller och oljemålning: Lena Rosén Schlaug.

19 kommentarer:

  1. Du vackra, vackra människa...Var finner man fler som du...

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Stämmer till eftertanke.

    SvaraRadera
  4. Det är inte bara ladugårdarna som förfaller. Det är mer än hundra bondegenerationers mödosamt förvärvade bondekunskap som förfaller. Dagens industribönder har inte den kunskapen längre. De har gått på skola och lärt sig köra maskiner, beräkna konstgödselgivor och att programmera den automatiska mjölkningsanläggningen.

    Men när inte längre oljan som driver maskinerna finns kvar, måste vi troligen vrida klockan bakåt. Den dagen kommer vi att få det svårt när ingen längre kan avgöra när gräset är moget att bli hö, när ingen längre kan hantera mjölken utan tusen maskiner och ingen längre har bondekunskapen kvar.

    Det handlar varken om sossar eller höger, utan om industrialismens framväxt och den effektivisering som skär som en skarp lie i människornas liv och i vår natur. Utvecklingen är inte bara en vinning utan i många avseenden en ständigt pågående förlust, där vi alltmer mister anknytningen till våra naturliga liv.

    Bondeättling som förpassats till stan.

    SvaraRadera
  5. Håller fullständigt med Bondeättling.
    Snart kan folk inte sätta potatis i ett potatisland.

    - KaptenKidd

    SvaraRadera
  6. ...men V är på gång inför valet!

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3684286

    Kan vi nu bara få MP med på tåget på kongressen så har S inget val - om det inte vill står utanför Rosenbad ytterligare en mandatperiod.

    Hurra!

    Håller för övrigt med bondeättling. Gissa om Elin Wägner, Selma Lagerlöf, Moa Martinson med flera drev denna fråga om kunskapsförlusten starkt. De såg och reagerade på förändringerna. Men lyssnade manssamhället? nej, inte den gången heller. Har vi lärt oss något nu?

    /Torparättling

    SvaraRadera
  7. Min bästa tid tillbringade jag på en bondgård i Småland som sommarbarn 1961-1967. Jag är övertygad om att min känsla och empati för djur och människor grundlagts där. Jag är samtidigt väldigt medveten om att min nostalgi för kossorna Stjärna, Gunros, Maja och hönan Bella är väldigt subjektiv. Jag kan aldrig få tillbaka det, men minnen och erfarenheter hjälper mig i förhoppningen om att vi människor kan få en klokare syn på tillvaron.
    Även om pengar styr världen just nu så tror jag att en global ahaupplevelse kommer :-)

    SvaraRadera
  8. Du är i den åldern nu då du blickar tillbaka, det märks i allt du skriver. Men framtiden? Där har du ingen lösning.

    SvaraRadera
  9. Anonym 18:15 - Kul att bli betecknad som en som blickar bakåt, brukar alltid bli beskylld för att blicka så långt fram att det är visionära drömmar jag får ur mig...

    För övrigt bör man bära med sig en god dos historia för att förstå vår samtid och våga tala om framtiden som annat än en linjär fortsättning på nutiden.

    SvaraRadera
  10. 18:15: Birger är väl snarare en hejare på att reflektera och se sammanhang - oavsett om det gäller dåtid eller visionär framtid. En tänkare av stora mått. Och en tänkare som får mig att känna mig hemma på denna annars underliga planet. :-)

    SvaraRadera
  11. Jag är väldig tacksam att jag föddes till en fattigfamilj (obs!ekonomisk) i 1950-talets Finland. Den livserfahrenheten gav jag till mina barn och jag är så stolt över båda, också glad över att deras vänner och käraste är humana varelser och inga efter-pengar-springande robotar.

    SvaraRadera
  12. Precis vad jag känner! och så känsligt illustrerat med Lenas vackra konstverk.
    Inlägget gjorde mig vemodigt -glad;-)

    SvaraRadera
  13. Lysande, Schlaug. Klokt.

    SvaraRadera
  14. Lösningen då Birger?
    Hur ska vi komma ditt som du beskriver?

    För mig veterligen så finns det inget parti som har sådana idelogi.

    Finfina målningar.

    / Realist

    SvaraRadera
  15. Jag hoppas att din fråga "Ibland undrar jag vart allt det goda inom socialdemokratin tog vägen. Hur det kom sig att just de öppnade dammluckorna som lät Alliansens fullfölja rivningen" faktiskt leder till rannsakning och svar från S.

    Kanske det kan komma nu när S börjat visa åtminstone lite intresse för oss:

    http://kajsaborgnas.blogspot.com/2010/04/om-miljopartiet-detta-fenomen-i-tiden.html

    Kanske är det idiotiskt av mig av mig att hacka på denna text av Kajsa Borgnäs, särskilt som hon absolut är den i dag vettigaste och mest sympatiska socialdemokraten vi har i det här landet, men man blir ganska trött av uttalande som de här:

    "Deras ideologi bottnar främst i sådant som går att mäta (koldioxidutsläpp, oljetillgångar, sopberg), inte i värderingar och människosyn."

    Med tanke på det Birger skriver i dag och vad som hänt de senaste trettio åren...

    Så vore det kanske på sin plats att diskutera JUST människosynen inom S? (nä, den diskussionen får inte svalna i MP heller och behöver tveklöst ruskas om lite grann, men ändå...)

    "En miljöpartist ser inte klassamhället, helt enkelt för att de inte ser system. De ser inte effekterna av de egna resonemangen, bygger inte sammanhållna strukturer utan väljer och vrakar mellan ”högerns” och ”vänsterns” erbjudanden enligt devisen att det som är småskaligt, oövervakat och ekologiskt hållbart är bra. Därför blir Miljöpartiets decentralism en decentralism utan systemkritik.

    Denna konsekventa tro på människan gör Miljöpartiet respektlöst för rådande system, eller sådant som hos andra ses som ”nödvändigt”"

    Undras när vi kommer så långt att S börjar inse att det är att utöva systemkritik att kritisera nuvarande ordning, konsumtions- och tillväxtsamhälle. Att det inte går att hänga upp sitt "system" på att fler ska bli materiellt rikare för evigt och att det stora misstaget av S när de i panik öppnade dammluckorna var att arbetarMANNEN och kapitalistMANNEN suttit så sammanflätade i över ett halvt sekel, att den förre inte kunde acceptera att han aldrig skulle komma i kapp utan släppte allt vad ideologi hette för att ta den andre i spurten. Kvar vid startblocken stod de där kvinnorna som inte hade fått marschera med i första ledet in i folkhemmet, trots de utmärkta möjligheterna för detta, kvar stod de där korna, men nu utan möjlighet till dagsljus och luft och nu robotmjölkade och kvar stod INTE människans och djurs livsmiljö utan allt mer tynande små oaser av grönt som alliansen sen slutgiltigt satte fyr på. Och någonstans där på upploppet enades de där två männen om livets främsta innehåll: arbete och gärna mer.

    Vill eg. inte kritisera Kajsa mer, utan är glad över det uppriktiga intresset och hoppas att vi tillsammans får till den där diskussionen om människosyn och värderingar. Det är liksom det vi har velat få till hela tiden. Men att medvetet missförstå Miljöpartiet är en nationalsport i det här landet. Lika populär som någonsin melodikrysset.


    Kanske kan Maria-Pia Boëthius slutrader från följande krönika leda vägen:

    "Men det jag sett är att om man slår följe med det solidariska och medkännande hos människor är – faktiskt – majoriteten beredda att offra egen vinning mot att alla får det något sånär. Ett parti som attraherar dessa goda människor finns inte längre. Platsen är helt enkelt ledig.”

    Sa jag i OBS i höstas. Om de rödgröna skulle våga att på allvar utmana kapitalismen (känner de inte opinionsvindarna i världen?) skulle de kanske kunna bli en sådan partikonstellation."

    Läs hela här:

    http://www.etc.se/25754/sesam-oeppna-dig/

    Och sen bor vi inte på söder allihop...

    /Landsbygdsmiljöpartist

    SvaraRadera
  16. Hallå Birger. Jag såg dig i Sorrento igår!
    På väg mot centralstationen?
    Red S

    SvaraRadera
  17. Landsbygdsmiljöpartist,
    Maria-Pias ord pekar ut det som också för mig framstår som den enda möjliga riktningen.
    Det ser ut som om folkflertalet vill gå åt det hållet. Kanske kan de rödgröna ta bort det borgerliga hindret i höst.
    Sedan får vi, i så fall, sätta press på regeringen att i alla lägen agera på ett solidariskt och medkännande sätt.
    Släpp jämlikhetsanden ur flaskan!

    SvaraRadera
  18. Red S: Ja, det är inte helt omöjligt.
    Fred: Ja, jämlikhet är effektivt och rationellt.
    Landsbygdsmiljöpartist: Kul att det finns några sådana, mp har alltid varit starkast i stora städer och i universitetsstäder.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.