måndag 12 april 2010

Moderna myter 4: Vi är på väg in i det miljögoda tjänstesamhället...


Det sägs att vi är på väg in i tjänstesamhället, och därmed bort från sådant som skadar miljö och livsförutsättningar.

Men det är en myt, om vi utgår från hur vi de facto konsumerar. Och det är konsumtionen som intressant, eftersom det är den som avgör hur stora ekologiska fotavtryck vi som individer gör.


De kommande åren väntas hushållens konsumtion öka snabbt - närmare 2o procent de närmaste 5 åren. Den största delen av ökningen består av konsumtion av varor - inte tjänster.

Mängden tjänster ökar visserligen, men konsumtionen av saker ökar än mer. Saker blir nämligen inom många områden billigare, sådant som tidigare uppfattades som en personlig investering uppfattas idag som konsumtionsvara. Många av de tjänster som utförs är dessutom till för att öka konsumtionen av mängder saker. Lägg till det att en stor del av de tjänster vi köper har med allt längre resande att göra, att en stor del av den forskning som görs går ut på att öka tillväxten som i sig leder till ökad konsumtion av... saker.

Skalar vi bort myterna från den politisk debatten så blir det än tydligare att vi med det snaraste bör ställa oss frågan: Vad gör vi nu? Hur tar vi stegen bort från Tillväxt- och konsumtionssamhället till ett hållbart Utvecklingssamhälle? Hur får vi välfärd utan tillväxt? Vad är välfärd?

Ekonomistyrningsverket
här.

18 kommentarer:

  1. Helt rätt. Visst är det en myt. Men det har uppkommit därför att vi inte vill se oss som konsumenter utan som producenter, som tillverkare. I det sistnämnda perspektivet är vi på väg in i ett samhälle med fler tjänster, men som konsumenter använder vi i reala tal alltmer pengar till sådant som medför påfrestning på naturen. Det går inte att fortsätta så med tanke på att vi om något tiotal år är tio miljarder människor på jorden.
    Torayine

    SvaraRadera
  2. Jag har också reagerat på att man talar om tjänstesamhället som något som lösning för framtiden. Det har ju talats om tjänstesamhället i årtionden men genom att ta en titt på tidningarnas reklamannonser ser man ju att den helt dominerande delen utgörs av annat än tjänster. Räknas förresten försäljaren in i tjänstesektorn? Reklambyråerna som jobbar med reklam för prylkonsumtion räknas i alla fall in i tjänstesektorn, precis som finansmarknaden och dessa är väl de som vuxit inom tjänstsektorn om vi skall vara ärliga.
    Mia

    SvaraRadera
  3. Det har sagts förut på denna blogg och det tål att sägas igen och igen. Det är det där med Janus-ansiktet, som jag hörde dig prata om på föreläsningen i Fristad, Birger Mycket givande föreläsning förresten, tack för den. Med tanke på hur enkel retoriken för detta resonemang egentligen ser ut och med tanke på hur verkligheten ser ut (med en ökad konsumtion av prylar) och med tanke på att en stor majoritet av reklamen värnar om en ökad konsumtionen av just prylar, är det ganska förvånande att debatten inte fått något vidare genomslag, att det fortfarande är jobblinje och RUT-avdrag som diskuteras av den politiska eliten. Varför? Hur har politiken kunnat reducerats till något så visionslöst som återfinns i dagens partiledardebatter? Är det blockpolitiken? Eller är det vi själva som inte vill ställa oss obehagliga frågor om vår livsstil? Som inte klarar av tanken på vår egen kluvenhet, som inte tål att vi är inkonsekventa, utan hellre är konsekvent dumma än inkonskvent kloka. Men vi är ju människor och människor kan ju aldrig bli helt konsekventa, då vore vi maskiner, och det är en slags politiska maskiner jag ser på TV. "We are programmed just to do - anything You want us to" Kraftwerk.

    /Jocke

    SvaraRadera
  4. Hallå Birger, hörde dig igår i samtalet om katastrofer. Intressanat inledning med kritatiden!! Fast många av de religiösa blev kanske lite sura? Hittade din blogg idag när jag sökte ditt namn. Mycket tankeväckandeoch rolig!
    Sankt Katrina

    SvaraRadera
  5. Är det bara jag, men när jag läser i Ekonomistyrningsverkets rapport får jag ständigt en association till Orwells "1984".

    /Jocke

    SvaraRadera
  6. Ditt resonemang är intressant, inte minst därför att den här diskussionen hör vi sällan i exempelvis en valrörelse. Jag har dock några frågor:

    Är det konsumtion i sig eller konsumtion på en viss nivå som är problemet? Om vi utgår från att vi människor har rätt att finnas till, då följer därav att vi också har rätt till konsumtion, eller hur? Nå, frågan gäller då hur mycket vi har rätt att konsumera. Detta avgörs av flera faktorer, såsom naturresursernas tillgänglighet vid en viss tidpunkt, vilket i sin tur hänger samman med teknikutveckling mm. Men det avgörs också av vår miljöhänsyn; även framtida generationer ska kunna konsumera. Här finns dock inga enkla samband. Man brukar i sammanhanget peka på det faktum att redan när vår planet var befolkad av väldigt få människor, kunde ”livsstilen” leda till svåra skador på miljön. Det var en livsstil som inte hade gått att praktisera i dagens värld med mer än sex miljarder människor. Frågan är då vad det var som drev dåtidens människor att överge sin livsstil, någonting som sedan skett om och om igen fram till i dag. I dag talar man om en ”långsiktigt hållbar livsstil”, men en sådan har faktiskt aldrig funnits och kommer heller aldrig att finnas. Anledningen härtill är att människan, som enda djurart, inte existerar enbart i ett naturgivet sammanhang. Vi människor skapar också vår egen miljö och vår egen livsstil, och därmed är det upplagt för konflikter med det naturgivna sammanhanget. Dessa konflikter har funnits i alla tider, ända sedan människan blev människa, d.v.s. det som mer än något annat utgör människans signum – vår hjärna med dess fantastiska förmåga, har även en baksida: en ofrånkomlig omdaning av miljön. Vi kan, beroende på vilken kunskap vi äger, i möjligaste mån värna miljön, men helt utan miljöpåverkan kan vi inte leva.

    Detta som en bakgrund till frågan: Hur mycket har vi rätt att konsumera? Vi kan tycka att dagens svenskar, och i ännu högre grad dagens amerikaner, konsumerar alldeles för mycket. Men det tyckte man redan för 40, 50, 100, o.s.v. år sedan. Faktiskt! Allting är ju relativt. Industrisamhället möjliggjorde en konsumtion som ska ses mot bakgrund av den knapphet och torftighet som fanns i det gamla jordbrukarsamhället. Genom möjligheterna till konsumtion förverkligades drömmar bland de många människorna; deras liv blev på alla sätt på sikt både rikare, bekvämare, tryggare och lättare att leva.

    Det är lätt att säga att nu har vi konsumerat färdigt, nu får det vara nog, men mycket svårare att genomföra detta i praktiken. Ty vad innebär ett ”stopp”? Man kommer genast att tänka på de ransoneringar som infördes under kriget, för att inte tala om alla de totalt misslyckade planekonomiska experiment som genomförts. Alltså, hur ska det gå till? Vad ska få konsumeras och hur mycket och till vem eller vilka? Vad ska få produceras? Ska den tillämpade forskningen strypas? Frågorna är många och allvarliga.

    SvaraRadera
  7. Anders: Naturligtvis har vi inte konsumerat färdigt. Naturligtvis kommer vi, och bör, kBosch HSL812KSC Whiteonsumera materiella varor. Självfallet. Det går inte att sätta något gräns på något absolut sätt, det vi kan konstatera är att vårt ekologiska avtryck är för stort. Antingen struntar vi i detta och fortsätter, eller också funderar vi om vi möjligen kan uppleva större tillfredsställelse där livet består mer av fri tid, mer social närvaro och ett välstånd/välfärd på ett annat sätt än via materiella flöden.

    Det är helt rätt att man i tidigare tidsepoker levt på ett sätt som inneburit att man tvingat flytta eller röra på sig, de gångerna berodde det på lokala förhållanden, idag handlar det om globala förhållanden och befolkningsvolymer som är oerhört mycket större.

    Vad innebär ett "stopp" undrar du. Jag talar således inte om stopp - men, som du säkert vet, finns det en internationell debatt om t ex individuella koldioxidkonton. Något jag anser vore förskräckligt, eftersom kontrollsamhället därmed skulle bli absurt. Och där har vi problemet: demokrati kan inte upprätthålls om miljösituationen konkret gränsar till katastrof. Då blir det inte rop på gröna lösningar. Utan bruna. Det förvånar mig att liberaler, socialister och andra inte inser detta.

    Om du följt mmin blogg så vet du att jag förordar de lösningar som den engelska Uthållighetsdelegationen kommit fram till: sänk arbetstiden, konsumera mindre, producera mindre, styr över till annat än varukonsumtion, sök välfärd utan tillväxt.

    SvaraRadera
  8. Hej Birger! Såg just din intervju med författaren till boken om Google. Så duktig du är, en väldigt intressant intervju. Bättre än Skavlan.
    grrreenline

    SvaraRadera
  9. Birger Schlaug pekar på 4 myter:

    Myterna 1-4 upprepas dagligen i det politiska rummet trots att forskare och många nationalekonomer säger något helt annat. Men vad beror den envisa mytbildningen som sprids av politiker och av marknaden?
    Okunskap? Dummhet? Nej - åtminstone inte i de ledande skikten. Sanningen är den att ingen vågar, eller vill, ta den matchen. Det innebär nämligen i grunden ett underkännande av vårt ekonomiska system. Att säga sanningen och förorda en alternativ politik medför någon form av "stålbad" i omställningen mot verklig hållbar utveckling - inte per automatik - utan just för att systemfelet (tillväxtberoendet) utlöser ett sådant. Ett så ärligt politiskt besked och medföljande politik kommer att utlösa motkampanjer med orkanstyrka i jämförelse kommer reaktionen som var på det gamla förslaget om löntagarfonder (ni som var med minns) att framstår som en liten gardinskrynkling. Orkanen som kommer från övriga politiska läger, marknaden och hela etablissemanget. Om utspelet också omfattar en politik kanske vi får fallande aktiekurser, räntehöjningar och direkta konsekvenser för folks ekonomi och jobb. Och sist men inte minst; det politiska parti som tar steget får gå den långa krokiga vägen i stället för den smala breda.

    Men eftervärldens dom kommer att bli hård. Dagens politiker kommer inte att hamna i våra barnbarns barns historieböcker annat än som en tragisk skara grå individer som inte hade kurage nog att inte ens lite försynt viska att kejsaren faktiskt är naken. Just därför - kan inget tysta oss nu!

    www.kortarearbetstid.nu

    SvaraRadera
  10. Som vanligt brister du när det gäller konkreta lösningar. Däremot tycks du i viss utsträckning vara medveten om de fällor vi riskerar att hamna i om dina resonemang skulle konkretiseras. Jag håller dock inte med dig om var risken för vad du kallar bruna lösningar finns, ty här har vi tämligen näraliggande exempel att luta oss emot – 20-talets Tyskland. En förändring av det ekonomiska systemet på det sätt du önskar leder självklart till stora förändringar även inom andra samhällsområden, och hur mycket du än försäkrar att sådana förändringar ska leda till en bättre tillvaro för oss alla, är riskerna för oerhörda bakslag mycket stora. Det har aldrig existerat och kommer aldrig att existera ett samhälle som lever i balans med sin naturgivna miljö; detta ligger, som jag pekade på, i själva begreppet människa. Vårt sätt att leva, med vetenskap och teknik, med ständiga innovationer och konsumtion, innebär risker, men fördelarna är ju enorma. Baksidorna av denna livsstil måste dock hanteras så att de hålls inom rimliga gränser, men det kan vi endast göra med hjälp av just vetenskap, teknik, innovationer och konsumtion. Detta är den ”balans” den moderna människan har att hålla sig till. Ibland går det illa, t.o.m. riktigt illa, men för det mesta går det bra. Det har hävdats, från flera håll, att vi människor inte blivit lyckligare av denna utveckling. Det bästa bemötandet av sådan historielöshet är att vända på frågeställningen: blir vi lyckligare av att vrida tillbaka tiden några århundraden? För varje tid gäller i stället att man vill förändra och förbättra och häri ligger lyckan. Dina förslag innebära enorma restriktioner härvidlag; du kommer knappast ifrån planekonomin, vars effekter på miljön du säkert känner. På det hela taget anser jag således att dina förslag skulle leda till mycket mer skada än nytta, och det är säkert också just därför som den debatt du efterlyser aldrig förs inför valen.

    SvaraRadera
  11. GodegudgörsåtattLeifEngströmkommeriniriksadagengodegudgörsåattLeifväljsinipartistyrelsengodegudgörsåattLeiffårenstatsrådspostiennyinrättadställningpåministerietförhållbaromställningdvsenhållbarhetsministerochframtidsministergodeguddukanvällyssnaschyrra?

    SvaraRadera
  12. Så går det när man reducerar människans värde till förmågan att konsumera. Den enda visionen man kan ha i det läget är mer och större.
    Mer konkurrens, mer pengar, mer arbete, mer saker, mer export, mer import, längre resor, större pool, högre BNP, högre bostadspriser, ökad konsumtion….
    Visionen gäller således systemets expansion. Men trots att vi har gjort just detta under hela industrialismen, ökat och ökat, så verkar det som att friheten, jämlikheten och systerskapet hela tiden ligger precis utom räckhåll. Vi kommer alltid att behöva öka en aning till, men vi kommer aldrig att nå ända fram. Det är vad vi måste förhålla oss till och vad vi måste tro på, annars rasar systemet.
    När läste eller hörde man senast en politisk vision som inte var direkt kopplad till en ekonomisk storhet?
    Och välfärden handlar om att renodla människans roll som producent och konsument. Välfärd beskrivs allt oftare som tjänster. Inom välfärdssektorn (vård, skola, omsorg) finns ett stort antal företag vars enda ambition är att växa. Men detta är ju jättebra enligt gällande normer. Tjänster är ju per definition miljövänliga!
    Så nästa gång någon politiker använder order vision måste du se upp. Handlar det om människans värde eller handlar det om pengars värde.

    SvaraRadera
  13. Anders, det blir liksom larvigt att debattera när den ena parten pådyvlar den andre att om vi slutar öka konsumtionen så går vi tillbaka några århundraden. Eller att det blir planekonomi om vi istället för 40 timmars lagstadga normalarbetstid sänker den till 35 eller 30. Vad var då 48 timmar som vi hade tidigare? Blandekonomi? Eller vad?
    För övrigt finns det även en gräns - tiden - för hur mycket antalet tjänster kan växa. Du tycks också tro - eller uttrycker du dig bara slarvigt? - att bara det blir privata företag som vill ta över utbildning och skola så blir det tillväxt inom tjänstesektorn - det blir precis lika mycket tillväxt om det sker i offentlig regi. Det vill säga att privatisera skola ger inte den effekt som jag tror att du är ute efter.

    SvaraRadera
  14. Vi sitter med våra villor, bilar, lägenheter, skuldsatta upp över öronen och hoppas på att räntan inte ska stiga. Läser senaste "måste ha broschyren" och tänker på vad nästa resa till IKEA ska innebära för nytillskott. Om man konsumerar så räddar man ekonomin och om inte så räddar man miljön. Men tänk i vår upplysta värld så få som vet hur vår ekonomi är uppbyggd

    Vi har ett ekonomiskt system med endast två lägen, att öka eller kollapsa. Mycket tillfälligt kan världens riksbanker rädda systemet från kollaps, genom att stötta bankerna med tillfälliga lån och på dessa sätta räntan till noll.

    Men eftersom alla våra pengar skapas som ett motvärde till en räntebärande skuld, så måste vår skuldsättning årligen öka med minst den samlade räntan på alla redan beviljade lån, eftersom räntan inte är medräknad i den ursprungliga skulden.

    Denna årliga ökning av penningmängden kallas tillväxt och systemet kallas "Fracktion Reserv Banking". Att detta är en ohållbara konstruktion borde alla människor upplysas om redan i småskolan, men tyvärr sker inte det, mestadels på grund av att våra politiker vill behååla sin makt att kunna genomföra ofinansierade populistiska reformer.

    Därför kommer vårt energi och vårt råvarubehov att oupphörligen öka med de 3 % per år, som denna tillväxt kräver, samtidigt som vår viktigaste energikälla, oljan, nu minskar med, enl. IEA, 6-9 % i världens 800 största fält. En fullständigt omöjlig ekvation, som synes.

    /Farfar

    SvaraRadera
  15. Ditt svar i andra stycket kan inte gälla mig eftersom jag inte uttalat mig om detta.

    Lika oprecis som vanligt. När ska du konkretisera dig?
    Det är ju inte oväsentligt på vilket sätt vi kommit fram till dagens samhälle. Vad du vill göra är att strypa utvecklingskrafterna.
    Du presenterar en massiv kritik av samhället, men sedan när man bemöter dig kryper du tillbaka flera mil. Då handlar det endast om 35 timmars arbetsvecka i stället för 40… Svagt. Du måste stå för dina åsikter och dem bemöter jag mer än gärna, på punkt efter punkt. Jag anser även att du bör gå ut i andra forum än ditt eget för att möta invändningar. På din egen blogg har du mest okritiska och historielösa eftersägare, men ute i samhället är ni oerhört ensamma – kritiken blir massiv, det kan jag lova. Och det är ju också en kritik som du känner till sedan årtionden, eller hur. Du kan ju börja med att bemöta mina argument.

    SvaraRadera
  16. Anders Olsson, jag har mycket svårt att urskilja poängerna i dina textmassor. Kan du inte stolpa upp dem:

    Kritik nr 1 mot det Birger har skrivit på bloggen;
    Kritik nr 2 mot ...;
    osv.?

    Farfar, bra skrivet. Men är inte tillväxt nödvändig även med "full reserve banking" eftersom alla nya pengar är lån?

    SvaraRadera
  17. Tillväxten är felet på hela vårt samhälle. Våra skulder måste öka exponentiellt för varje år. Nu har vi hamnat i accelerationsfasen av denna tillväxtkurva. Pengamängden som måste skapas vid en tillväxttakt på 3% dubbleras på 23 år, fyrdubblas på 46 år osv...Tittar man på tillväxten år för år så ser man inte dessa problem. Hela vår ekonomi är dömd till undergång genom sin konstruktion.

    Enda sättet är att konstruera ett nytt penningsystem som inte har ränta som cirkulationsavgift för pengar, då slipper man den smygskatt som inflationen innebär.

    /Farfar

    SvaraRadera
  18. Jag glömde denna mycket upplysande sida:

    http://www.ekonomiskreform.se/

    Hjälp gärna till och sprid den vidare.

    /Farfar

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.