söndag 25 oktober 2009

För övrigt är regnet djupt underskattat...

Häromsöndagen avslutade jag bloggen med följande "För övrigt är regnet djupt underskattat".

Under de år jag bloggat har aldrig en enkel mening lett till så många filosofiska mejl!

Jo, jag menar verkligen att regnet är djupt underskattat. Inte bara på sommaren för att det ger växterna kraft. Utan för att regnet ger tillfälle för oss människor, som så vill, att känna dofter, höra ljud och se ljus som vi annars inte ser.

Det gäller bara att ta tillvara chansen, istället för att drumla in i närmaste köplada eller galleria - hur många småföretag den än är laddad med! - för att söka skydd och blandas med shoppingterrier, eller rusa bort från stranden i villfarelsen att den är till för sol och bad.


Att sätta sig på en sten i skogen när det regnar, för att verkligen uppleva regnet, är en av livets höjdpunkter. Eller fälla upp paraplyet i stan, och ta sig tid att känna in stämningen som kommer krypande istället för att rusa in någonstans och rikta in sig på veckans extraerbjudande, är en annan höjdare. Regnet som strilar är kanske det bästa extraerbjudande som ges den veckan. Alldeles gratis dessutom.

Inkännande av regn är en del av livets - och jag menar allt livs - mest centrala delar. Det ligger förmodligen i generna att finna någon sorts djupare känsla inför strilande, eller smattrande, den långa rytmen i dagsregnet, den korta i skurarna.

Det gäller bara att försöka stänga ute bruset. Det var det jag menade med att regnet är djupt underskattat.

Att ta vara på regnet är väl lättare att göra för oss som är utshoppade, som tagit till oss tanken att livet kan bli bättre om man varvar ner, växlar ner och inser att det krävs en god balans i livet mellan stressande och långsamhet, mellan ljud och tystnad, mellan aktivitet och stillhet, mellan snabba tankar och långa tankar, mellan information och kunskap.

Det räcker inte med stress, ljud, aktivitet, snabba tankar och information. Det blir inget riktigt liv av det. Det blir bara en onödig reduktion av att vara människa. Till glädje för siffernissar, tillväxtjägare och politiker som fastnat i den mentala bur, där allt utanför densamma uppfattas som hot.

14 kommentarer:

  1. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  2. Men några drunknar också, eller hur?

    Minna

    SvaraRadera
  3. "det krävs en god balans i livet mellan stressande och långsamhet, mellan ljud och tystnad, mellan aktivitet och stillhet, mellan snabba tankar och långa tankar, mellan information och kunskap."
    Sant! Ytterligheterna behöver balanseras, men ingen av dem är så oviktig att de bör uteslutas från livet.

    SvaraRadera
  4. Tack för att du formulerat det så bra det jag själv tänker och tycker. Jag håller med dig, och förhoppningsvis är vi ett stort antal som gör så, att t.ex. regnet är underskattat. Och precis som du skriver flyr många människor in i shoppingcentra en regnig dag istället för att njuta av det regnet har att erbjuda.

    Tyvärr verkar det som om många människor avskärmat sina liv från själva naturen. Man lever sina liv i bilen till och från sitt arbete (som oftast är ett inomhusjobb). Sedan i bilen till och från shoppingcentret och därefter i bilen till och från gymmet. Kvällen tillbringas framför platt-TV:n i storbildformat och livet verkar, i mina ögon sett, väldigt artificiellt. Långt ifrån från vår utomhusmiljö och själva planeten Jorden och våran delaktighet i att värna om det här klotet.

    Och i en sådan värld vill man bara ha det bästa(?). Nämligen sol och bad året runt och aldrig dåligt väder. Inga insekter som besvärar och inga maskrosor som förstör den perfekta gräsmattan. (Nu finns ju konstgjort gräs att köpa... Och hur illa luktar inte dessa plastgräs-fotbollsplaner...)

    I och med att vi inte längre färdas utanför våra bilar så bryr vi oss inte heller om hur det ser ut i vår närmiljö. Sopor och skräp breder ut sig och det verkar som om många tycker att det är helt okej. Det är nu vi skapar morgondagens samhälle. Och sådana som jag är bara bromsklossar och glädjedödare i en sådan utveckling, för utvecklingen går ju framåt, inte bakåt till "stenåldern" och ett annat tänk.

    Och jag upplever det som att ju mer vi fjärmar oss från naturen desto mindre vill vi värna om den, det vill säga planeten Jorden. Jag upplever det som att vi handskas med vår planet som med en sak vi köpt och äger. När prylen är förstörd köper vi en ny och lämnar den uttjänta på sopberget. Kanske är det dit vi är på väg genom skapandet av ISS, rymdstationen, och sökandet efter ett nytt ställe att bo på. För att sedan överge den platsen när vi omöjliggjort vår överlevnad där.

    När en plats blivit alltför illa nedgången och förstörd vill ingen bo där. Förutom kriminella och andra utstötta... Är det så illa ställt med vår enda jord?

    Else-Maj

    SvaraRadera
  5. Birger,

    " Det blir inget riktigt liv av det. Det blir bara en onödig reduktion av att vara människa. "
    Tror du att detta
    1. gäller en i liten skara ?
    2. gäller flertalet ?

    Om 1;
    Varför försöka övertyga andra om vad som är ett "riktigt liv" för mig ?

    Om 2;
    Varför är det inte fler som tar konsekvenserna och taggar ner ?

    (Mitt eget svar:2 resp behovet att följa gruppen, flocken)

    SvaraRadera
  6. förvånas ständigt ver sechers tolkningar som verkar so att han känner sig hotad ständig och jämt. birger (eller någon annan) kanske inte försöker övertyga någon, bara säga vad han tycker.

    SvaraRadera
  7. Minns en vistelse för 20 år sedan i Uganda, där jag "drabbades" av ett "tre-dagars"-regn. Inte ett tredagars lågtryck, som vi kan ha i norden, utan det regnade verkligen non-stop i tre hela dygn.
    Allt stannade upp. Det gick inte att resa, vägarna blev en lervälling. Jag minns det som frustrerande, jag hade långtråkigt. Inga böcker att läsa. Ingen radio. Ingen TV.

    Åtskilliga år senare upplevde jag samma sorts regn, i en annan del av Afrika, men denna gång var jag förberedd och lyckades njuta av det lugna tempot. Dessutom blir naturens dofter i tropikerna aldrig så påtagliga som när det regnar.

    Visst kan regnet vara en förbannelse också, när för mycket kommer på för kort tid.
    Men även solen kan vara en förbannelse.

    //Med hälsning från en mamma vars äldste son tillbringat helgen på scoutläger i tält. Det regnade HELA dagen igår. Undrar vad han har att säga om regn när han strax kommer hem?...

    SvaraRadera
  8. Jag skrev då: "För övrigt är regn djupt underskattat"

    Instämmer helt Birger!

    / Realist

    11 oktober, 2009 18:30

    Jag skriver igen:

    Instämmer helt Birger!

    / Realist

    SvaraRadera
  9. Birger, måste fråga: Är det du på fotot?

    Mästerlig text som vanligt. Känner igen mig i allt. Regnet är ljuvligt.

    /Utshoppad sedan länge

    SvaraRadera
  10. 12.23
    Det var en intressant synpunkt.
    Kan inte riktigt känna igen mig i "hotad". Men det måste ju ligga nånting i det eftersom du uppfattar det så.
    Jag håller med BS i (nästan) allt. Men upphör inte att förvånas över att hans kloka inställning och förhållningssätt inte har fler anhängare. Och därav den tidigare kommentaren idag.
    Att "en avdankad" politiker som bloggar "inte försöker övertyga någon" låter inte riktigt rimligt.
    Birger tar ju alla tillfällen( i radio, TV, i tidningar, och på bloggen) att försöka övertyga andra om det orimliga i vår nuvarande livsstil. Jag tycker han gör det väldigt bra.
    Glad om du svarar.

    SvaraRadera
  11. Jag springer alltid fortare när det regnar, helst rakt in i skogen utan karta. Kartan kan ibland bli blöt då får man lita till sina sinnen eller solens strålar för att hitta ut igen.

    //Edvin

    SvaraRadera
  12. Eric: Tror, helt ovetenskapligt, på nummer 2. Men det är kanske färgat av att jag vill att det skall vara så. Varför inte fler tar konsekvenserna? Förmodligen brottas de - precis som jag gör - med att bryta sig ur den järnhand som normerna, uppburna av konsumtionspropagada bland annat, utgör.

    Monica: Överdrifter av allt blir bara för mycket...

    Utshoppad, sedan länge: Tja, du, kanske det...:-)

    SvaraRadera
  13. Fröding skrev i Mattoidens sånger:

    Sorlar sorlar, susar
    sommarregnets sorl,
    alla trädens våta
    blad ock knoppar gråta
    dropp - dropp - dropp
    och därnedan rusar
    bäck i sorl och porl
    bäck i sorl.

    SvaraRadera
  14. Vem ser inte att det är Birgers vackra händer på bilden...:-)

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.