tisdag 4 augusti 2009

Elin Wägner till angrepp mot Nobelpris


På torsdag är det 64 år sedan atombomen över Hiroshima fälldes - det är den som finns på bilden till höger.

Detta uppmärksammas världen över. Också i Örebro...

Man kan tycka det vara märkligt att Otto Hahn, samma år som atombomben fälldes över Hiroshima, fick ta emot Nobelpris för upptäckten av "fission av tunga atomkärnor".

Elin Wägner, som då blivit invald i Svenska Akademien, var djupt upprörd över att Vetenskapsakademien hade mage att år efter år ge pris till dem som skapat förutsättningarna för atomkraften.

Elin Wägners upprördhet över detta höll i sig och hon skrev en kraftfull debattartikel i Dagens Nyheter den 22 januari 1946. Här följer en del av artikeln:


"När konturerna av atomforskningens historia drogs upp fick man klart för sig hur troget Nobelpengarna stött de forskargenerationer som arbetat på det slutliga resultatet: atomkraftens frigörelse. Och nu var stunden inne att ge priset åt den nye Prometeus, dold på okänd ort under det borgerliga namnet Otto Hahn, en Prometeus som brutit inseglet varmed atomkraften var bunden.

Man tror gärna att priset givits som tack för den nya insikt i universums struktur som vunnits därmed. Nu kan man inte bara teoretiskt bevisa att materien är energi, utan också praktiskt demonstrera det genom att baklänges göra om den process varigenom energin en gång bands och blev materia. De som trott sig leva på en halvslocknad stjärna måste nu nu försöka fatta att det klot de vandrar på gömmer en potentiell energi så oerhörd att den skulle ställa till en katastrof om den släpptes lös. Att en sådan katastrof inte inträffat beror på att denna energi sedan svindlande tidsrymder låtit sig bindas, varigenom livets uppkomst och utveckling blivit möjlig...

Den frejdighet är förbluffande varmed vetenskapsmän, som inom sitt specialområde är obönhörligt sakliga, rör sig med antaganden när de ska resonera om forskningens verkningar... Vi förskonades inte Nobeldagen från att höra att mänskligheten befann sig vid en skiljevägg där den kunde välja mellan förstörelse och en underbar framtid.

Om det funnits en skiljeväg, så är den för länge sedan passerad.

Om atomkunskapen skall följa med in i vår framtid, då kommer vi inte från risken att den utnyttjas till verktyg i politikens farliga maktspel och av yrkesmilitärernas ambition. Men om fruktan för följderna skulle kunna hålla folkens ledare i tygeln till dess en ordning upprättats som förminskade risken, vilket naturligtvis är möjligt, då uppträder en annan fråga: Var finns de som vet så mycket om människan att de kan förutse och bedöma hur hon skall reagera på atomkraftens välsignelser?

Det är sant att en skugga av betänksamhet stundom drar över de lysande framtidsutsikterna. Det sägs att professor Hahn beklagar att atomkraften kommit i förstörelsens tjänst. Men vi har inte något intresse av hans beklagande, mer än så behövs...

Men än en gång: vi är inte betjänta med ett leider eller ett hoffentlich. Dessutom finns ingen bevisning som tvingar oss att godta försäkringarna om atomkraftens välsignelse."


Torsdag den 6 augusti 21.30.

Till minne av Hiroshima
Tal av Birger Schlaug
Slottsparken i Örebro


8 kommentarer:

Robsten sa...

Jaha Schlaug, Samuelsson avgår, kommentarer, din syn på saken?

Ju mer det står om Samuelsson i landets tidningar och andra medier, ju mer skriver du om Wägner?

Ja, ja, hon var bra, Elin Wägner, före sin tid, modig. Jag säger inte emot dig, men...du förstår va?

Robsten sa...

Jag kollade min bloggrulle här. Nu skriver varenda bloggare om Samuelsson utom du som har jobbat med henne, ehh...what?

Varför detta smygande på tå? Om vi nu är så oupplysta som du lät undslippa dig, men så upplys oss då!

Min drömscenario är att du och Hägg ryker ihop som fan i SVT om Samuelsson på fredagsmorgonen.Och då skall inte Malm komma in med sina idiotkommentarer. Men du brukar ju inte sitta med Hägg där, förbannat synd faktiskt. Hägg är ljuset i mörkret när det gäller åsikter och självständigt tänkande i vårt arma land nuförtiden.

Anonym sa...

Bästa Robsten!
Birger bloggar, som du säkert uppfattat efter alla år, varje morgon.

Jag anar att du kommer att bli nöjd imorgon då han nog lär ta sig an det ämne du efterfrågar ännu en gång.

Vänliga hälsningar,
Mikaela Holm
ProVoka

Robsten sa...

Ok, ok, note taken. Ja jag bråkar lite för mycket med Schlaug här, jag vet det, kan inte låta bli. Självklart bloggar du om vad du vill Schlaug, vill bara slå fast det självklara faktumet.

Sven-Olof sa...

Hmm, du som har så mycket åsikter om allt och alla....nu borde du väl kommentera din fd "kollega språkrör" Samuelssons bravader...

Måns sa...

Aktuellt 21 ägnades uteslutande åt Samuelssonaffären och hennes avgång, hade hoppats på lite snabbare uppdatering här. Det är ju trots allt så att den första miljöpartistiska landshövdingen också blir den första sedan 1800-talet som får sparken.

Skulle dock vilja läsa din analys kring den djupa analys som Zaida Catalán pressat ut sig på Newsmill ikväll. Fullständigt absurd! http://newsmill.se/artikel/2009/08/04/samuelsson-fick-ga-att-hon-ar-kvinna#comment-69311

Robsten sa...

Å herregud! Ta bort mig från detta ankornas paradis. Sverige är unikt, lite för unikt faktiskt. Denna utvecklingsstörda debatt som catalan representerar är väl bara möjlig i vårt politiskt korrekta land. Phhuuu...!!

arthur sa...

Nolbelpriset går till den som varit mänskligheten till den största nytta. Det står ingenting om att man skall avhålla sig från att också vålla skada.

Samm invändning som Du gör beträffande Otto Hahn gjorde många när Fritz Haber fick kemipriset 1918. Det vållade stor indignation hos ententens jingoistiska skribenter. Inte nog med att han var tysk, han hade också uppfunnit kemiska stridsmedel och möjliggjort tysk sprängämnestillverkning. Vad är det för nytta med det, frågade man sig.

När vi idag ser tillbaka på nittonhundratalet så är det nog ändå så att Haber-Boschprocessen för att fixera atmosfäriskt kväve är seklets utan tvekan viktigaste landvinningen. Utan den skulle en majoritet av jordens nuvarande befolkning snart svälta ihjäl. Kritiken förefaller idag befängd och dumpatriotisk.

Som god tvåa kommer ändå de kontrollerade kärnprocessena. Hahn tillsammans med sina kollegor i detta fält har möjliggjort att vi istället för att basera vårt välstånd på små förändringar i elektronmolnens energi kan välja att tillgodogöra oss de mer substantiella resurserna i atomens kärna.

Utan den landvinningen skulle det finnas en risk att miljövänsterns mer dystopiska visioner vore befogade.

Som det mesta som är mäktigt nog att lösa svåra problem så kan det också vålla skada. Det kallas för framsteg.