fredag 29 februari 2008

Elin Wägner vågade utmana

Elin Wägner fick kritik av den svenska kvinnorörelsen för att hon stödde de engelska suffragetterna, som i början av 1900-talet de tuffaste i kampen för kvinnlig rösträtt. De drog sig inte från att också använda civil olydnad. Så länge man inte hade rösträtt så vägrade man att betala skatt, och ens att bokföra sig. Och nog kände man anledning att gräva upp en och annan av männens golfbanor. 

Många blev fängslade i samband med mer eller mindre olagliga manifestationer. Elin frågade de kvinnor som kritiserade henne: Är det kanske så att ni aldrig brunnit i era hjärtan?

Den allmänna uppfattningen var att dessa kvinnor tillhörde de lägre klasserna. Så stökigt och okultiverat som de uppträdde kunde väl inte annat vara att räkna med. Men i samband med att polisen arresterade flera hundra under en demonstration mot underhuset i oktober 1906 så visade det sig att man lagt garnet även över kvinnor av börd… Kvinnokampen stod över klasskampen, för oavsett vilken klass man tillhörde så var man förtryckt.

Den svenska rösträttsrörelsen ville inte bli sammanblandad med suffragetterna. I Fredrika Bremerförbundets tidning Dagny framförs offentlig kritik. Man skriver i ett dubbelnummer 1907:
 
"Stormningar av underhuset, massmöten och våldsamma tal och resolutioner, jättedemonstrationer på gatorna och därav följande masshäktningar av ”ladies” fylla de dagliga tidningarna med spaltlånga referat. 

På alla måttfulla sinnen gör detta ett pinsamt intryck, ty äfven om man i det engelska excentriska lynnet, i det traditionella spektakel som sedan urminnes tider utmärkt de manliga valkampanjerna, samt i kvinnornas verkliga, till fanatism drifna entusiasm för sin sak, ser förmildrande omständigheter, så utgöra f.n. dessa Engelska kvinnor ett föga uppbyggligt exempel för sina medsystrar i andra länder. 

Bildade kvinnor, som ge sig i handgemäng med polisen, måste alltid erbjuda ett i hög grad löjeväckande och motbjudande skådespel, deras sak må vara aldrig så rättfärdig."


När en stor kvinnokonferens hålls i London1909 rapporterar Dagny återigen negativt om dessa kvinnor. De beskrivs som gapiga och att ”kunna ge ett ytterst antipatiskt intryck”. Elin Wägner var också i London. Hon rapporterade till Dagens Nyheter och Idun. Men hon gör en helt annan bedömning. Elin är entusiastisk!

Hon går inte i takt med den svenska kvinnorörelsen. Hon tar egen ställning, precis som hon skulle göra under hela sitt liv. Hon beskriver hur suffragetternas tal möts med ursinnigt och öronbedövande jubel. Vid några tillfällen finner Elin att hon själv sitter och applåderar suffragetternas talare. De kunna tala, skriver hon och fortsätter: ”De är inte rädda för att använda de stoltaste och de starkaste ord till försvar för sig själva och anklagelser mot regeringen…”. 

Elin deltog för övrigt själv i en suffragettaktion när hon var i London. Varför skulle hon dra sig för det? Det var en demonstration mot försäljningen av en skattevägrande suffragetts egendom. 
När suffragetterna några år senare trappade upp sin kamp (1912) blev det än mer oroligt i den svenska rösträttsrörelsen. Tidningarna rapporterade från England om våld och bråk. LKPR (Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt) hade snabbt reagerat och betonat att de suffragetter som stod på barrikaderna inte alls tillhörde den internationella organisation som man själv tillhörde. Avståndstagandet var hett, och kanske också taktiskt motiverat. 

Men Elin blir förbannad. I en debattartikel i DN försvarar hon suffragetterna. Under rubriken Heligt hänförelse angriper hon medierna för att vinkla nyhetsrapporteringen genom ”försmädliga rubriker, fientliga telegram, protester och beklaganden”. Hon förstår att ”det torde vara föga tacksamt och kanske så gott som lönlöst att säga ett ord till suffragetternas förmån” men hon kan inte låta bli och motiverar varför: 

"Vem kan tiga när man dag för dag ser det man aktar högt och beundrar förvrängt, smutskastat och förhånat?” Var det inte hög tid att ”nå fram till den levande, bultande pulsen bakom handlingarna och säga till sig själv: ´Dessa kvinnor lider dock skymf och fängelse för vad de hålla för en rättvis sak´..." 

Elin är förbannad. Hon går till storms inte bara mot rösterättens motståndare utan även mot de kvinnor i rösträttsrörelsen som angriper suffragetterna utan minsta tillstymmelse till förståelse. ”Har vi glömt vår egen längtan i känslosamma stunder efter styrka att lida för det vi tror på - eller ha vi aldrig hyst den?”

Kritiken låter inte vänta på sig. I Aftonbladet menar Maria Cederschiöld, en av de första kvinnliga journalisterna i Sverige och tidigt engagerad i rösträttsfrågan, att Elin uppenbarligen varit så hänförd att hon tappat omdömet. Andra väljer att ducka, möter henne med tystnad men det finns också de som försiktigt, eller åtminstone med viss förståelse, lutar åt stöd för Elin. Det är ju faktiskt så att hon blivit en uppburen författare efter att skrivit den bok som mest av alla tänt kvinnorörelsen. Pennskaftet hade nått långt utanför de redan frälsta.

Rösträttsrörelsen hade hamnat i dilemma redan när Elin kom ut med boken , många hade reagerat genom att ta bort sitt rösträttsmärke från kappan på grund av att rösträttskvinnor i boken levde ihop med män utan att vara gifta...

Men att från ledande håll gå till attack var ju inte heller så lämpligt. Elin hade ju blivit Någon, och inte bara Någon vem som helst, utan en vacker, begåvad, beundrad och verbal ung dam som utgjorde den absoluta motbilden till de karikatyrer som speglade rösträttskvinnor som neutrum, ett tredje kön eller bara bittra kvinnor i klimakteriet. Det var så motståndarna målade ut rösträttskvinnorna. Även kända svenska författare... Återkommer till det och fajten mellan Elin Wägner och Hjalmar Söderberg.

torsdag 28 februari 2008


Välkommen till

Föredrag om Elin Wägner
"Inspiration!"
Birger Schlaug

Mariasalen, Katrineholm, lörd 1 mars 13.00
Arr: Kulturföreningen Fogelstad

LÄS MER OM ELIN WÄGNER HÄR!

Nya miljöpartiet växer fram

Nya miljöpartiet växer fram. Och fort går det.

På en vecka har partiledningen bytt inställning i
  • betygsfrågan,
  • socialförsäkringsfrågan
  • och nu, föga överraskande, EU-frågan.
Så fort har aldrig någon partiledning i något parti någonsin bytt åsikter i så många ideologiskt tungt vägande frågor. Intressant.

Omsvängningen i EU-frågan skrev jag förresten om för några veckor sedan. Och jag tror inte man vågat göra den utan Per Gahrtons acceptans - han förkroppsligar ju fortfarande EU-motståndet.

Jag tror för övrigt att många i partiets ledning känner det genant att bära på EU-motståndet när man träffar andra toppar i samhället.

Betygsfrågan: Man ändrade plötsligt argumentation genom att hävda att betyg är det bästa urvalsinstrumentet, från att tidigare förkastat det som urvalsinstrument.

Socialförsäkringsfrågan: Genom att frångå idén med grundtrygghet och slopa visionen om basinkomst så ansluter man sig till den traditionella arbetslinje som både socialdemokraterna och moderaterna bygger sina värderingar på - något som man tidigare förkastat av ideologiska skäl.

EU-frågan: Partiledningen har stegvis närmat sig den EU-linje man nu företräder. Man har successivt anställt personer som är positiva till svenskt medlemskap i EU - nu senast Maria Wetterstrands sekreterare. Den högsta tröskeln gick man över när man plötsligt applåderade svensk medverkan i EU:s militära uppbyggnad via Nordic Battle Group - partimedlemmarna tycks inte ha reagerat nämnvärt på detta (huruvida de var medvetna om det vet jag inte).

Jag tror, som sagt, att man inte vågat göra detta sidbyte utan Per Gahrtons acceptans. Hade man inte den skulle man ställa till med kaos i partiet. Och det vet man förstås.

Att partiets mest involverade EU-politiker Ulf Holm, Carl Schylter och Max Andersson är kritiska kan man nog leva med. Värre är kanske att man utmanar ungdomsförbundet. Många medlemmar i partiet kanske tänker som Emma.

Strategin är målmedvetet, konsekvent och skickligt genomförd av en partiledning som vet vart den vill. Regeringsbildning. Övergången till nya ståndpunkter underlättas genom att man tonat ner ideologisk argumentation de senaste åren - självfallet vore det svårare att välja arbetslinjen om man de senaste åren valt att diskutera lönearbetets värde, självfallet vore det svårare att vända i EU-frågan om man lagt ideologisk kritik på militariseringen av EU...

De omflyttningar man gjort av tankegodset kan säkert locka nya väljare som känner oro för samhällsomvandling - man kan förstås också förlora väljare. Man kommer säkert att vinna nya medlemmar - och förlora gamla.

Däremot kan man nog inte räkna med att vinna de där eldsjälarna som är så viktiga i valrörelser. Det nya miljöpartiet, mer anpassat till "normala" uppfattningar brinner man kanske inte så mycket för - men vilket parti brinner man för idag när de flesta av dem slåss om de där fem procenten i mitten?

Kanske är Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet gladast - det kanske bara är de som kan locka väljare med EU-motstånd nästa val. Om nu det lockar någon.

onsdag 27 februari 2008

Lennart sur på Carlgren

Det är inte lätt när före detta partiledare och språkrör inte kan hålla käften. Nu drabbas miljöminister Carlgren av gamle centerledaren Lennart Daléus bannbulla.

Greenpeacebossen låter meddela att Andreas Carlgren inte kommer att driva den linje som klimatberedningen föreslagit då han träffar EU:s miljöministrar nästa vecka.


- Koldioxidkrav på bilar är en fantastisk möjlighet för att komma tillrätta med EU-ländernas utsläpp. Att Sverige vill försvaga detta arbete är en besvikelse., säger från Greenpeace.

Klimatberedningen föreslog i förra veckan bland annat att Sverige bör verka för att koldioxidkraven för nya bilar ska skärpas kontinuerligt för att komma under 95 gram CO2 per kilometer till år 2020.

Greenpeace har tagit del av den svenska positionen inför miljöministrarnas rådsmöte den 3 mars. Inte ett ord nämns om att man vill verka för ett mål till 2020.

- Vi kan inte ha en miljöminister som först efterfrågar en bred politisk uppslutning bara för att sen ignorera det faktum att det finns just en sådan, säger man i sitt pressmeddelande. Heja Lennart!

I övrigt kan man notera att Greenpeace hamnat lite i det mediala bakvattnet de senaste åren, medieutrymme tas alltmer av Världsnaturfonden istället. Trots att densamma ägnar sig åt (välbetalt?) samarbete med näringslivet som ibland kan kännas krystat.

tisdag 26 februari 2008

Höger och vänster - egenintresset väger tyngst...

LO, med socialistiska värderingar, avskyr att staten tar ett övergripande ansvar för människors trygghet, solidariskt finansierat via skatten. Istället håller man fast vid någon sorts avgiftsfinansierad frivillig, privat lösning.

Samma grundprinciper som Svenskt Näringsliv brukar framföra för övriga delar av samhället...

Dessutom tycker LO att man skall får göra avdrag för de avgifter man betalar. Hrm, tycker mig hört det också från högern... Det är alltid trist när den samlade vänstern går emot solidariskt finansierade trygghetssystem som gäller alla.


BILDEN FÖRESTÄLLER LANDETS BÄSTA LO.

måndag 25 februari 2008

Rätt steg av De gröna - men bara om man är villig att ta fler steg...

De grönas partistyrelse vill slå ihop a-kassa och sjukförsäkring - samtidigt som man avvecklar a-kassorna och finansierar alltihop via skatten. En ny myndighet får hand om detta - liksom socialbidragen.

Därmed sker en nödvändig samordning som gynnar både stat och individ. Något nytt är det knappast i det gröna tankegodset, det har funnits med från bildandet av partiet. Däremot är det ett välkommet förtydligande.

Det nya tycks snarast vara att man inte längre ser denna idé som ett första steg mot en framtida grundtrygghet lika för alla, som i sin tur skulle kunna följas av ett tredje, mer utopiskt, steg: basinkomst eller som det olyckligt nog kommit att kallas, medborgarlön.

Tvärtom tycks man nu vilja knyta mer an till lönearbetet som den styrande faktorn för hur människor skall värderas även i framtiden. Man tycks ansluta sig till den förhärskande synen på människan - värdet på henne sätts genom hennes duglighet som formell ekonomisk aktör i samhället.

I detta ligg
er en ideologisk omsvängning. Vilket förmodligen hänger ihop med att det under de senaste tio åren inte förekommit någon som helst kritisk debatt om huruvida arbetet är livets mening eller inte. Den sfär i vilken samhällsdebatten idag förs är snävare än kanske någonsin i modern tid.

Samtalet om det goda samhället har inskränkts till ett intellektuellt undermåligt prat om utanförskap, som skall definiera alla som inte har ett lönearbete. Som om livets grundläggande värde och mening bestod av arbete.


De gröna tycks således vilja ansluta sig till den idag förhärskande synen om att arbetet har ett egenvärde, utan att förstå att detta synsätt bottnar såväl i en undermålig syn på människan som anslutning till tanken om evig ekonomisk tillväxt och ständigt ökande konsumtion. I sådant fall ett historiskt nederlag för det enda parti som tidigare vågat bryta sig ut ur detta tidevarvs högsta normer som reducerat människan till en ekonomisk varelse.

Jag skulle inte bli förvånad om miljöpartiets kongress, som skall ta ställning i frågan, kommer att ta ett beslut som innebär att partistyrelsens förslag bara är att se som ett första steg som kan införas redan nu - men att målet är att omforma samhället och frigöra människan i ett system där en grundläggande basinkomst införs, vilket även aktiva miljöpartister i bloggsfären tycks mena. För detta krävs att den specifika skatten på arbete ersättas av skatt på produktion - oavsett om denna sker genom mänskligt arbete eller genom maskiner.

Dagens system, där skatten på arbete är det som främst finansierar välfärden, är ett missfoster - hur mycket vi än rationaliserar, automatiserar, effektiviserar, robotiserar och datoriserar så kommer vi ändå alltid att behöva arbeta för att finansiera välfärden. Detta är absurt. Självfallet är det produktionen som skall beskattas - kort sagt: staten skall få in lika mycket pengar oavsett om det är människa eller robot som utför arbetet.

Partiet har genomfört ett rådslag, där medlemmar fått tycka till om olika förslag. Upplägget var oerhört tendentiöst, bland annat genom att man valde att låtsas som om skatt på arbete var det som måste finansiera trygghetssystemen. Därmed blev alla förslag, utom det som föranlett De grönas nyss presenterade ställningstagande, orimliga att genomföra.

söndag 24 februari 2008

Liksom den vita rasens herravälde
är ett skede med början och slut,
så är också det manliga monopolet på världsstyret,
på yrket, konst, vetenskap och religiöst ledarskap,
bara ett skede med början och förmodligen också slut.

Elin Wägner, nyårsafton 1939



lördag 23 februari 2008

Hänt i veckan i landet utan vinter

I landet utan vinter har vårblommorna dykt upp. Och 59 procent av sossarna vill se en s-mp-regering, låter DN meddela. Apropå hiskeliga budskap så möttes jag i veckan vid besök på ortens vårdcentral av den glada frågeställningen: Vad händer efter döden?

Det var Jehovas Vittne som hade lagt ut broschyrer. Upplyftande. Hann aldrig ta reda på svaret. Vill inte heller ha reda på svaret varför 59 procent av sossarna älskar miljöpartiet...

Bildvalet föreställer våren och kan väl inte kränka någon hoppas jag. Det är ju populärt att känna sig kränkt för allt mellan himmel och jord. Det är inte någon bild på profeten vi ser, vill jag påpeka i all stillsamhet. Kränkt kan man däremot bli av politik, här några exempel på veckans utspel som säkert kan kränka någon...

Nya blåa missar
Fredrik Reinfeldt har gjort allt för att framstå som trovärdig i klimatpolitiken och moderaterna har gjort och sagt saker som varit totalt omöjligt för mindre än ett år sedan - inte minst vad gäller den gröna skatteväxlingens principer, vikten av högre bensinskatt och att "gå före i miljöpolitiken". Allt han byggt upp raserar han på mindre än en minut när han sågar klimatberedningen för att ha gått för långt, trots att moderaten i utredningen ställt sig bakom majoritetens förslag. Så ohyggligt klumpigt!

Den lilla tavlan som stackars Reinfeldt gjorde i sitt uttalande om utnämningen av Odenberg spär på. Fredrik, akta dig för Alterå på näringsdepartementet. Han var med i centerns ungdomsförbund när de fortfarande var Åsa-Nissemarxister. Så likt en god kommunist lät han den externa konsulten välja mellan Odenberg och Odenberg. Två av tre utnämningar har förresten skötts utan annonsering, vilket jag tycker är helt okej av den enkla anledningen att få kompetenta människor som sitter på ett bra jobb vill låta det bli offentligt att de söker fina jobbet i staten. Dessutom: skulle de inte få jobbet är det knappast att se som en merit inför framtiden... Borgarnas löfte om offentlig annonsering av fina jobben är, hur bra det än låter vid köksbordet, ett bra sätt att få mindre kompetenta människor på posterna.

Mitt förtroende för professor Olof Ruin är begränsat, men han har idag låtit publicera likartad uppfattning. Jag vidhåller in uppfattning trots detta.

Röd insikt, för omväxlings skull..
Lars Ohly vägrar ingå i ett alliansliknande samarbete med s och mp inför valet. Han anför att detta skulle medföra ytterligare steg mot ett tvåpartisystem i Sverige. Han har helt rätt i denna analys. Den utveckling vi ser mot två totalt cementerade block innebär ideologiernas förtvinande, vilket demokratin och tankefriheten skadas av.

Självfallet behövs ett grönt parti som vågar stå djupare gröna värden när det gäller synen på människan, arbetet, friheten och miljöns djupare innebörd för vår varande.

Självfallet behövs ett konservativt parti som står fäör de värden kristdemokraterna en gång stod för.

Självfallet behövs ett socialliberalt parti av den art som Bengt Westerberg företrädde. Den politiska debatt vi ser idag ryms inom en oerhört begränsad tankesfär, en sfär vars brist på bredd närmar sig den inskränkthet som kännetecknade gamla öststatsländer, om än med andra förtecken.

"Effektivare" grönt beslutsfattande
Miljöpartiet har infört en effektiv beslutsordning där partiprogram har en underordnad betydelse. Således meddelades i veckan att partiet numera är positivt till traditionella betyg i avgångsklasserna. I Ekot sa Peter Eriksson följande:

– Det är för att vi behöver ändock ett urvalssystem för att komma vidare till gymnasiet och för att komma vidare till universitetet. Det är då en bakgrund till att vi i de årskurserna är beredda att ändra vår linje för att kunna medverka i någon form av uppgörelse som bygger på en kunskapsbaserad skolpolitik.

I partiprogrammet sågas idén med betyg som just urvalsinstrument. Man kan undra vad som hänt i sakfrågan - annat än att det gäller att lägga tillrätta inför en regeringsbildning efter valet, att anpassa sig till den blockpolitik som man bakom kulisserna inser kommer att leda fram till ett tvåpartisystem om den utvecklas genom anpassning till varandra inom varje block. Men behöver man ändra sin argumentation för det? Räcker det inte med att säga att man var villig att kompromissa?

Samma märkliga agerande hade partiet när man plötsligt fick det till en "grön framgång" att Sverige ingår i EU:s militära stridsgrupper - istället för att säga att det var en kompromiss som medförde att man fick ökat inflytande över andra delar av försvarspolitiken. Det är inte fel att kompromissa. Däremot är det fel att plötsligt påstå något som går tvärtemot vad man sagt tidigare.

Mer om forskning om betyg finns här.

Gröna framgångar i klimatberedningen
Visserligen kom man inte överens i klimatberedningen, men alla var plötsligt överens om att man nu hunnit ifatt det mer än tjugo år gamla miljöpartikravet att avdrag för arbetsresor skall bygga på avståndet från hem till jobb - sedan må man köra sin bil, samåka med grannen, ta bussen, cykla eller krypa. Ett enklare sätt att förändra arbetsresandet finns faktiskt inte. Nejsägarna har vaknat till liv!

Ursäkta denna långa drapa så här i all hast på lördagsmorgon. God helg!

fredag 22 februari 2008

Ojdå, samtal i burken...

Plötsligt har teve blivit något att ta på lite mer allvar. Idén om samtalet har nått SVT. Inte debatt, där någon gör allt för att vinna och få in snabba slag. Utan samtalet.

Debattprogram har jag numera slutat se eftersom det är totalt meningslöst - inte minst när programledarna inte är intresserade av frågan utan av formen, vilket de oftast är.

Kunskapskanalen visar en serie samtal om människan - en timmes långa samtal under rubriken
Vad är en människa. Lysande! Råkade kolla ett samtal i serien Beckman, Ohlson & Can och insåg att SVT kanske fattat att åtskilliga av oss tröttnat på teve, vi har sett allt skit som går att se, hört allt pladder som går att höra och när vi sätter på teven är det i brist på annat... (Missförstå lagom, tack!).

Nu skulle jag önska att K G Bergström också vågade sig på en timmes långa
samtal, inte bara tio minuters utfrågningar, med makthavare. Res på dig KGB! Inse att du har kompetensen för något större än snutteriet! Nog är du väl lite filosof bakom den buttra masken? Ett samtal där ingen behöver vinna, utan där tankarna får fullföljas och utvecklas.

Under mina tjugo år i den politiska svängen hände det inte en enda gång att något enda etermedia bjöd in till ett enda samtal. Det var debatter, utfrågningar och nyhetsinslag - allt där det gällde att att förenkla för att vinna, inte att föra ett samtal. Så in i h-e uselt! Inte undra på att politiken blir fördummad. Formen dödar den. På något sätt utgår man från att vi alla är barn, oförmögna att sitta stilla och lyssna på ett vettigt samtal.

Tjugo procent av vår energi går åt till att underhålla hjärnan, när man ser upplägget på debattprogram undrar man allt som oftast om programmakarna fattat det... Hallå! Behandlar ni inte vuxna som vuxna så förblir de barn!

För övrigt hände det bara en enda gång att en journalist från SVT eller SR var med på ett helt vanligt offentligt möte med publik - ändå kunde journalisterna och expertkommentatorerna lägga sina omdömen om vad jag talade om i valrörelser.

torsdag 21 februari 2008

När kolet skulle bolma över Sverige....

Året är 1979. Statens industriverk förespråkar att kol bör utgöra framtiden för Stockholm. Kolbåtar på 70 000 ton och större skall lasta av i Oxelösund, där kolet skall lastas om.

Folkpartiregeringen, med Ola Ullsten som statsminister, har just föreslagit att upp till 70 TWh el skall komma från kolkraft, så kärnkraftsvänner de var.

Linje 3, det vill säga Folkkampanjen mot kärnkraft, föreslår att 65 TWh el skall komma från kolkraft.

Jodå, klimatproblematiken kände man till redan då. I Folkkampanjens bok Rösta Nej skriver man: "Genom att kolet används i stora centrala anläggningar som kraftverk och metanolfabriker kan anläggningarna förses med högeffektiv rökgasrening. Konsekvenserna för miljön blir därför inte så allvarliga, som fallet blivit vid spridd koleldning." Så småningom vill man växla över kol till flis.

Personligen stred jag visserligen för Linje 3, men gick inte med i Folkkampanjen förrän långt senare när man lämnat kolspåret, då jag satt i styrelsen några år. Jag uppfattade Linje 3, som var en partiangelägenhet för centern, vänsterpartiet kommunisterna och kristdemokraterna (mp fanns ännu inte), som ett oansvarigt, om än minst dåligt, alternativ. Man vågade inte ge sig på idén om det växande konsumtionssamhället, pläderade för kol och skulle ha tio år på sig för att avveckla sex ganska små kärnreaktorer.

onsdag 20 februari 2008

Mödomshinnor, socialism och chockerande nyheter...

Borde väl tycka något om Castro. Men ids inte. Läste hans avskedsbrev med rubriken Kära fosterlandsvänner.

Tar mig an socialism på annat sätt istället. Häromveckan var nämligen socialistiska ETC:s huvudnyhet att mödomshinnan inte finns. I krigsrubriker. Med utropstecken och allt. Och jag förstod att inte ens, vanligtvis välunderrättade, socialister haft detta klart för sig. Kanske har de haft fullt upp att, i all sin oskuld, analysera Castro. Vad vet jag.

Stillsamt konstaterar jag dock att informationssamhälle inte är samma sak som kunskapssamhälle.

Om man kan upprätthålla myten om mödomshinnan så är det ju inte så svårt att förstå att man i vårt samhälle kan upprätthålla myten om 40-timmarsveckan som naturlag, den eviga tillväxten och lyckan i ständigt ökande konsumtion.

I ETC får vi läsa om forskaren som undersökt myten om mödomshinnan, hon har undersökt tusentals kvinnor och aldrig sett någon. Nej, det är klart, det finns ju inte någon sådan. Fast det betyder ju inte att privata läkarkliniker inte gärna fixar en mödomshinna åt unga tjejer vars familjer kräver att en sådan finns på plats på bröllopsnatten. Femtontusen kronor är normalpriset för att göra en kvinna onormal. Det är bra för både jobben och tillväxten.

Det brukar talas om läkaretik. Har någon sett till den? Eller är det också en myt?

tisdag 19 februari 2008

Ursäkta, men vem tror på sossarnas klimatmål...?

Igår presenterades klimatberedningens förslag. Den rödgröna oppositionen var naturligtvis inte nöjd med allianspartiernas målsättningar. Hur skulle det sett ut? Då skulle ju en blockskiljande valfråga desarmeras. Och hur skulle De gröna kunna hamna på samma sida som moderaterna i klimatfrågan...? Det hade ju varit retoriskt katastrof för båda partierna....

Det mest uppseendeväckande är inte osämjan mellan blocken. Det mest uppseendeväckande är att De gröna och socialdemokraterna kommit till samma slutsats. Man kan tolka detta på två sätt:

A. De grönas representant i beredningen, Maria Wetterstrand, är en av de yttersta tillskyndarna av att s och mp skall agera gemensamt i nästa valrörelse och har därmed lagt sig på en nivå som sossarnas representant till nöds kan acceptera.

B. Sossarna har, för att ge intryck av en tuff klimatpolitik, accepterat De grönas ambitioner, men har inga som helst egna ambitioner att uppnå de där målen.

Förmodligen handlar det om en kombination av dessa två tolkningar.

Det skall bli oerhört intressant att följa socialdemokraternas kravlista när det gäller att uppnå målen... Jag kan redan nu utlova att någon sådan kommer vi inte att få se före valdagen. Än mindre om man hamnar i regering. Då kommer man att hitta på tusen och ett skäl för att fortsätta att bygga motorvägar, undvika de bensinskattehöjningar som kommer att krävas och hävda att de ekonomiska förutsättningarna i landet förändrats sedan beredningens tid...

Någon som på fullt allvar tror något annat?

Kanske gör sossarna som SvD:s ledarsida idag: talar om att vi i Sverige redan är så koldioxidsnåla och hänsyn måste tas till vår välfärd (Läs: vår rätt att ständigt konsumera allt mer så vi kan bli lyckligare och lyckligare och slå nya rekord på julhandeln...).

För övrigt: Ge mig ett K! Ge mig ett G! Ge mig ett B! Vad blir det? KGB! Ska bli kul att se om min favvojournalist är lika kylig mot PG Gyllenhammar som han var mot Reinfeldt...


måndag 18 februari 2008

Anders Borg har lärt av Krimkriget...

Under Krimkriget hade engelsmännen ett fältsjukhus i Skutari. Den militära chefsläkaren hette John Hall. Hans grundinställningar var att ett "obekvämt och otrivsamt fältsjukhus snabbare får ut soldaterna i strid än ett välskött".

Således var det bäst för krigföringen att sjukshuset var kallt, smutsigt och led brist på mat, bekvämligheter och sängkläder. Alla jävlar skulle därifrån fortast möjligt, ut i kriget. De som ändå inte kunde bli produktiva dog dessutom fortare, så de inte tog utrymme i onödan. Dubbla vinster. Basta.

Detta synsätt tycks mig ha stora likheter med den nuvarande regeringens syn på A-kassa och sjukersättning. Ju hårdare ekonomiska villkor för sjuka, lytta och döende ju fortare kommer de ut i produktions- och konsumtionskriget. Ja, är man döende så påskyndas säkert den processen också om man skall oroa sig för att pengarna inte räcker till hyran.

Till fältsjukhuset kom Florence Nightingale. Men en annan grundyn än militäre chefsläkare John Hall. Vem kommer till regeringen? Väljarna kanske...

Om fältsjukhuset kan man bland annat läsa i Åsa Mobergs Hon var ingen Florence Nightingale.

söndag 17 februari 2008

Att kasta dugligt kött är som att köra bilen på tomgång....

Avslöjar i helgens BT-krönika att jag kommer att vägra rösta på ett parti vars företrädare hävdar att deras förslag är ”moderna”. Herregud, det kan ju rosa sandaler, spånplattor och strypkoppel också vara.

Såväl Reinfeldt och Olofsson som Eriksson, Sahlin och Ohly har jag hört beskriva sin politik som modern. Som ni säkert förstår röstar jag på de gröna, men lyckas Peter Eriksson en gång till häva ur sig att den politik mp står för är modääärn så lägger jag ner min röst. Att göra till huvudnummer att ens politik är modern är inte ett argument, det är en nödfloskel. Något för kejsaren som saknar kläder.

Kommer ni förresten ihåg köttfärsen? Skriver bland annat så här i BT-krönikan: "Det stora problemet i Sverige är inte att det slängs för lite mat, utan att det slängs för mycket mat. Varje kilo nötkött som framställs resulterar nämligen i 13 kilo koldioxid! Det är ungefär lika mycket som en bil, som drar en halv liter bensin per mil, släpper ut på 13 mils körning. Att kasta fullt ätlig mat är som att låta bilen gå på tomgång. Vi människor har som art kommit ända fram till år 2008 därför att vi – utan datummärkning – kunnat överleva genom att...." Resten finns i BT.

Det är modernt att citera sig själv har jag förstått...


lördag 16 februari 2008

Livet är som en grapefrukt...

På hotell serveras ibland grapefrukthalvor till frukost. De är i det närmaste omöjliga att inta om de inte är färdigskurna eftersom varje försök leder till att grapefruktsaft sprutar ut på kläderna. Grapefruktfläckar på skjortan är och förblir oförlåtligt i den värld där man hamnat. Ty där bedöms människor efter kläderna snarare än efter vad man har att säga eller vem man är.

Jag har haft den uppfattningen att grapefrukt måste serveras på så sätt att fruktköttet lossats från skalet och klyftorna lossats från varandra innan de läggs upp på frukostbordet. Men har ändrat uppfatnting. Så här var det....

Det var på ett av de finare hotellen i Paris jag mötte den fine mannen från det fina företaget. Det var 90-tal. Det fina företaget ägnade sig visserligen åt något så primitivt som att skruva ihop olika delar så att de tillsammans blev dammsugare men uppfattade sig ändå som något mycket stort och avancerat, och för denna missfarelse fick man förstås medhåll från de flesta ekonomireportrar.

Hur som helst: Med ett piggt morgonhumör satte sig den fine mannen vid det bord där jag åt min frukost. Han hade lagt marmelad, ägg, croissant och en halva grapefrukt på brickan och sekreteraren, som satt vid ett annat bord, kom med en kopp kaffe. I bakgrunden hördes Patricia Carli sjunga Oublie que je t´aime.

- Så här skall grapefrukt serveras. Det är stil på det här hotellet, sa den fine mannen med fingrar gula av nikotin.

Vi diskuterade frukostar och politik och huruvida Patrica Carli var stor på sextiotalet eller sjuttiotalet. Vi diskuterade också genombrottet för centraldammsugare. Han gillade inte centraldammsugare. Kortsiktigt var det bra. Långsiktigt var det dåligt. Det berodde på att man förmodligen inte kunde räkna med att omsättningen på burkar, där dammet samlas, blir lika stor som den mer modekänsliga traditionella dammsugarmarknaden. Jag trodde inte mina öron.

- Det är ju bra mot allergier, försökte jag.

- Det finns bra läkemedel för allergier, svarade han.

- Har du aktier i Pharmacia, frågade jag.

- Ja, för fan, svarade han och lyfte upp en klyfta av grapefrukten. Det var blodgrapefrukt. Läkemedel är framtiden. Tänk dig själv när nu Kina går över till marknadsekonomi. Kombinationen ökad ekonomisk frihet, ökad konkurrens och ökade krav är som gjort för Losec. Jag är ärlig och rak. Aktier i Astra och Pharmacia är bra placeringar. Pengar och hälsa går hand i hand. Rakt och ärligt.

Det var ungefär så han sa. Och han fortsatte:

- Det är så här den skall serveras. Det stänker ju så förbannat om man själv ska försöka sig på det. Livet ska vara som en färdigskuren grapefrukt. Friskt och gott och bekvämt. Det är så vi vill ha det, eller hur? Fast du vill väl ha den biodynamiskt odlad förstås. Och det kan jag gå med på. Biodynamiskt odlad. Vi måste vara rädda om naturen. Jag har en sommarstuga i skärgården.

Erkännas skall att det inte tillhör vanligheten att det fina folket uttrycker sig så verbalt rakt så tidigt på morgnarna. Vi kom in på pigdebatten. Självfallet var det fullt rimligt att familjer skulle kunna anställa pigor, som var aktuellt redan då.

- Det är ju inte så vanligt med hemmafruar nuförtiden, sa han fryntligt och intet ont anande. Jag slutade lyssna och övergick till Svenska Dagbladets ledarsida. Ont skall ju med ont fördrivas.

Livet som en färdigskuren grapefrukt, täntke jag. Friskt, gott och bekvämt. Inget kladd. Låt någon annan sköta kladdandet. Tanken är väl inte ny, även om bilden är ny. Västvärldens rikedom beror ju till största delen på att vi låtit andra sköta kladdandet. Vi låter andra kladda med uran - ursprungsbefolkningar drabbas hårt av bl a leukemi efter uranbrytning. Vi låter andra kladda med tillverkning av billiga kläder - för att vi ska få dem tillräckligt billiga har hundratusentals människor fått i sig cancerframkallande kemikalier som man sprutar på bomullsodlingarna. Vi låter andra kladda med bananodlingarna - tusentals fattiga dör årligen som följd av den kemikaliserade bananproduktionen. Snittblommorna som odlas i Colombia - billiga och vackra här till priset av fattiga människors ohälsa och förnedring där.

Billiga råvaror, billiga varor, billiga blommor, billig mat till oss. Gröna drömmar om att frihandeln omgärdas med miljökrav slås sönder av de som ännu inte förstått att människovärde är viktigare än billiga varor till de redan rika. Den friska, goda grapefrukten ska ligga färdigskuren. Utan att vi har blivit berörda av kladdandet.

Numer skär jag upp min grapefrukt själv. Visst var det väl på sjuttiotalet Patricia Carli var stor?

(Texten är en förkortad version av ett kapitel i Svarta Oliver och Gröna Drömmar.)

fredag 15 februari 2008

Angrepp vid frukostbord...

Hotellfrukost har sina sidor. Man kommer i samtal trots att man har fullt upp att förbereda dagen. För mig gäller det att komma på något vettigt att säga i Nyhetspanelen. Det skall vara såväl analytiskt som rappt, såväl allvarligt som humoristiskt, skall tillföra något till veckans debatt gärna med en ny vinkling.

Men vid hotellfrukosten blev jag angripen av medelålders man som var arg på en artikel han läst i Aftonbladet häromdagen. Artikeln var skriven av Vandana Shiva, och som han beskrev den mellan tuggorna så var den lika dålig som om jag skrivit den. Jag kom att tänka på en annan hotellfrukost, ska berätta om den imorgon...

Hur som helst, jag kollade Vandana Shivas artikel, när den ilskne mannen lämnat mig bland de smulor och marmeladkluddar han spritt omkring sig vid mitt bord. Han hade rätt, jag tycker i stort sett som Vandana, förstås. Hon skriver bland annat:

  • För att begränsa klimatförändringarna krävs substantiella förändringar i våra produktions- och konsumtionsmönster.
  • Globaliseringen har drivit upp produktionen och konsumtionen runtom i världen och det i sin tur har lett till en kraftig ökning av koldioxidutsläppen.
  • Världshandelsorganisationens regler för handelsliberalisering tvingar in länder på en utvecklingsväg som innebär höga utsläpp.
  • På liknande sätt tvingar Världsbankens lån till motorvägsbyggen, värmekraftverk, industriellt jordbruk och storskalig varudistribution länder att släppa ut mer växthusgaser.

torsdag 14 februari 2008

Krokodiltårar över räntan...

Märkligt är det. Att kommentatorer, politiska tyckare och bankfolk är förvånade över att riksbanken höjer räntan. Vad skulle man göra? Riksbankens enda uppdrag är att hålla inflationen nere, eller mer korrekt uttryckt: klara inflationsmålet. Det enda, oavsett om det är vikande sysselsättning, krig, klimathot som kräver massor med investeringar eller taskig ekonomi för hårt utsatta. Oavsett vad politiker, de folkvalda, vill.

Kommentarerna vittnar om att tyckarna inte begripit att riksdagens majoritet för länge sedan slagit fast dessa absurda spelregler. Krokodiltårar tycks det mig. Höjd ränta i en tid när vi - stat, kommuner, företag och hushåll - behöver investera mer än någonsin i ombyggnad av samhället är dämpande på allt det goda som borde göras.


Så vitt jag vet har t ex den amerikanska riksbanken två mål: inflationsmål och stöttning av de folkvaldas politik. Det tycks mig mer demokratiskt.

Gillar man inte ränta bör man fundera över JAK.

onsdag 13 februari 2008

Klimathotet kan ge oss ett bättre liv!
Föredrag av Birger Schlaug
Viberga loge, Finspång kl 19.00
Arr: Naturskyddsföreningen i Finspång
Välkommen!

Ska stiftelser äga jordens naturresurser?

Peter Barnes förespråkar i sin bok Capitalism 3.0 att gemensamma tillgångar bör uppfattas som alla berördas födslorätt som hanteras av oberoende stiftelser. Dessa stiftelser skall fungera som motkraft till de ekonomiska och politiska krafter som styr idag. Varför? Jo, bolagens uppdrag är att maximera sin vinst och politiker ser allt oftare som sin huvuduppgift att bli omvalda. Därför klarar man inte av ett långsiktigt tänkande.

I båda fallen prioriteras kortsiktiga vinster som går ut över det gemensamma ägandet, våra livsförutsättningar Att skydda gemensamma tillgångar med syfte att bevara dem till framtida generationer klarar uppenbarligen inte vare sig det ekonomiska eller politiska systemet av. Det ser vi ju förskräckande exempel på

Barnes idé är en råsop mot kapitalismens grundbultar, men också mot politikers totala misslyckande. Ansvaret för atmosfären ges till en särskild stiftelse med väldefinierade funktioner och befogenheter

Stiftelsernas uppdrag skulle vara att värna och skydda – men också att ta betalt från dem som får tillstånd att utnyttja dess avkastning i form av skogstillväxt, fiskebeståndens tillväxt, mineralerna. De inkomster stiftelserna får används till bistånd, fattigdomsbekämpning och globala investeringar i långsiktigt hållbara strukturer. Förutom att hindra utarmning och förstörelse av gemensamma tillgångar skulle även ekonomiska klyftor minskas.

Tanken låter sig tänkas, åtminstone bör den sätta igång lite mer djupbottnade funderingar som kan leda till att politikens bärare kanske kan ta sitt ansvar på större allvar än idag. Klimatfrågan avgör dess trovärdighet. Misslyckas man med detta - ungefär som med fiskepolitiken världen över - så lär denna debatt ta fart. Hur knepig man än kan tycka att Barnes idé är.´Och hur många praktiska - och demokratiska - problem den än innehåller.

tisdag 12 februari 2008

Ohly behöver inte visa sin lojalitet med s....

Lars Ohly meddelar att vänsterpartiet inte kommer att ingå i någon sorts valallians med s och mp före valet. Detta som svar på att Marie Wetterstrand, i Ekots lördagsintervju, slog fast att mp och s avser att ingå en sådan. Mona Shlin hade redan varit och pratat för mp:s riksdagsgrupp och partistyrelse. Och språkrören skall tydligen snart visa upp sina bästa sidor inför sossarnas dito.

Vad är att säga om detta?

Tja, för det första att De gröna, enligt sitt partiprogram i alla fall, står betydligt längre bort från sossarna än vad vänstern gör. För det andra var det mindre än sex år sedan den nuvarande gröna partiledningen satt i reella regeringsförhandlingar med fp, kd och c - trots att man i valrörelsen heligt lovat att aldrig sätta sig i sådana med kd. För det tredje har åtskilliga i De grönas inre krets - t ex tidigare partisekreteraren Håkan Wåhlstedt - offentligt vittnat om hur genuint illa man tyckt om den socialdemokrati man förhandlat med.

Allt detta medför förmodligen att De grönas partiledning nu känner starkt behov av att markera sin lojalitet med Mona Sahlin och sossarnas riksdagsgrupp. Trots att Sahlin oblygt kanske avser att - "för Sveriges bästa" - göra upp med borgarna om både skolfrågan och energipolitiken... Och trots att man inte, som sitt norska systerparti, lyckats komma längre än man har när det gäller analysen av ständig tillväxt...

Maria Wetterstrands lista på alla de sakområden hon ansåg att mp och s skulle göra upp före valet var lång, den tycktes mig nästan oändligt lång - så pass lång att det riskerar att inte kännas som någon skillnad att rösta på s eller mp. S tycks dessutom nu lägga sig på samma målsättningar som mp när det gäller klimatpolitiken, och i debatten har titt som tätt den socialdemokratiske talesmannen i miljöfrågor synts i sammanhang där det naturliga tidigare hade varit att mp:s talesskvinna synts.

Tilläggas skall att mp redan tonat ner sin antimilitära framtoning - i själva verket lade sig sossarna på en större besparingsnivå än De gröna (realistiskt eller inte må vara osagt) vad gäller försvarsbudget! - och har till och med ställt sig på samma linje som sossarna när det gällt svensk medverkan i EU:s militarisering genom bland annat Nordic Battle Group. Mp har till och med ställt sig bakom svensk trupp i Natoledda insatser i Afghanistan.

Partiprogrammen skiljer sig mycket - liksom historiska rötter och ideologiska grund - men detta betyder mycket litet för den gröna partiledningen som tycks ha målet att visa sin goda vilja och lojalitet med s redan före valet. Man har en tydlig strategi, ingen kan säga något annat. Huruvida detta har stöd i fattade kongressbeslut är måhända en annan sak.

Lars Ohly har inte samma problem. Såväl Mona Sahlin som sossarnas riksdagsgrupp - för att inte tala om väljarna - vet att vänsterpartiet alltid kommer att stötta en s-regering oavsett vad denna säger och gör. Vänstern har alltid varit hunden som viftat på svansen när det bränt till, visserligen kan man skälla en del men svansen viftar likt förbannat.

Vänstern behöver inte manifeistera sin lojalitet i form av formellt alliansbygge före valet. Dessutom har man efter alla år som stödparti till s vant sig vid att inte ha statsrådsposter.

Jag är övertygad om att det i de gröna leden finns större sug efter statsrådsposter än det gör i vänsterleden. Att få avsluta sin karriär som minister efter att ha varit med om en lång resa med uppbyggade av ett nytt parti kan säkert locka, det blir på något sätt ett erkännande - både för parti och person. Det sistnämnda skall inte underskattas. Den strategi man har är, säga vad man vill, tydlig och klar. Kanske är till och med temat för en s-mp-allians redan klar: Trygghet och förnyelse.

söndag 10 februari 2008

Man kan tvinga en kamel...

Man kan tvinga en kamel till vattenhålet, men inte tvinga den att dricka. Appropå Jan Björklunds, och andra borgerliga politikers, förslag att polisen skall hämta skolkande elever till skolan. Hur studiemotiverade är dessa tvångshämtade elever, frågar sig till och med SvD ledarsida...

Anser Björklund att polisen skall bevaka att eleven är kvar också? Eller att detta skall ombesörjas vara privata vaktbolag...

Tips till Björklund:
Ta 10, av de 40, miljarder kronor som idag går till militären, satsa dessa på skolan så vi får mindre klasser, fler lärare och övrig skolpersonal. Ta sedan hälften av de pengar - det lär väl bli minst 25 miljarder om Odell sköter sig - som kommer in på försäljningen av Vin och Sprit på rejäla investeringsbidrag för upprustning, uppsnyggning och kulturifiering av landets kommunala skolor.

Dessa två åtgärder skulle vara den bästa inhemska investeringen vi kan göra i demokratisk utveckling. Målet: att förvandla skolan till en arbetsplats med högsta status - där varje elev blir sedd, bekräftat och känner lust i att lära.

lördag 9 februari 2008

Efter fångtransport från statsfängelset i Nashville...

Före det att Elvis steg in i Sun Studio för att göra sin första inspelning hade Sam Phillips - som ägde Sun och mest ägnade sig åt färgade sångare - haft en stor framgång med The Prisonaires. Ett band från statsfängelset i Nashville. De hade, under stor uppståndelse, körts med poliseskort till Sun Studio i Memphis och spelat in Just Walking In the Rain som blev en kanonhit i bomullsbältet.

Johnnie Ray gjorde efter något år en cover som hans stora bolag lyckades kränga utanför bomullsbältet. Världen i övrigt, alltså. Här kommer orginalet:


fredag 8 februari 2008

Grattis Jimmie Åkesson....

Precis som miljöpartiet redan på 80-talet, och embryot till kvinnoparti senare, kunde påverka politik och retorik i de etablerade partierna har också sverigedemokraterna lyckats utanför riksdagen.

Regeringen gör nu det som detta parti föreslår i sitt partiprogram. Ställer krav på försörjning och bostad för att barn skall få komma till föräldrar som fått uppehållstillstånd.

Och sd kan vara trygga i den förvissningen att sossarna inte kommer att återställa detta, hur mycket man nu än hojtar. Barn drabbas hårdast, påpekar Peter Eriksson och Rädda Barnen.

Göran Hägglund kan nu, förhoppningsvis med rodnande kinder, ställa sig bakom Gudrun Schymans utrop: Död åt familjen! Just kristdemokraterna är väl det parti, som mest av alla,
borde ha ideologiska skäl att motsätta sig att familjer splittras. Men hållningslöshet saknar gräns i kd. Det närmaste jag kan komma är chefen i Bofors som under värsta smuggeltiden berättade i teve att han gick i kyrkan varje söndag, för att på måndag kränga vapen.


Jag frågade inför sverigedemokraternas senaste riksårsmöte, där man antog ett program för bland annat anhöriginvandring, hur lång tid det skulle dröja innan några etablerade partier hakade på för att kunna slåss om deras potentiella väljare. Drygt ett halvår tog det.


torsdag 7 februari 2008

Sopberg stora som Amerika flyter i havet

Två sopberg, som tillsammans är dubbelt så stora som den amerikanska kontinenten, flyter omkring i Stilla Havet. Tjockleken är bitvis tio meter. Allt enligt amerikanska forskare. Resultat av människans härjningar.

Personligen hoppas jag på konsumtionssamhällets kollaps. Och är fly förbannad på fega politiker som inte vågar tala om masskonsumtionen som det största hotet för både klimat och miljö.

Problem är att när strålkastaren sätts på klimatet så klarar vi bara av den debatten. Gömmer oss bakom pladder om etanol, hybridbilar och teknisk utveckling. Politikerna är så uppfyllda av ordet klimat att de glömmer ordet miljö, och att det omfattar så mycket mer. Kemikaliseringen pågår precis som vanligt, tungmetallutsläppen pågår precis som vanligt, grundvattenbristen blir värre år från år. Men, hej och hå, SEB visar högre vinst än väntat, berättar DN.

Och mitt i detta talas det om att människan är den civiliserade arten. Som skapelsens krona. Magstarkt.

tisdag 5 februari 2008

Mp på väg byta fot i EU-frågan??

Ska Miljöpartiet hålla kvar vid kravet på EU-utträde. Det tycker inte partistyrelsemedlemmen - tillika Maria Wetterstands nyanställda språkrörssekreterare(!) - Anders Wallner, som på sin blogg skriver att "det är orimligt att som parti driva att Sverige ska lämna EU".

Anders Wallner skriver vidare:

Min bild av unga gröna idag, som nästan alla har rest i Europa och är uppvuxna med täta kontakter med vänner i hela världen via Internet, är att vi är mer positiva till europeiskt samarbete än äldre gröna.

Det kommer även motioner till Grön Ungdoms årsmöte med krav på att utträdeskravet tas bort från partiprogrammet - och att GU skall driva detta på kommande mp-kongress.

Vad finns att säga om detta? Ja, för det första kan man konstatera att det i partiledningen - och kring denna - förmodligen finns ett allt svagare stöd för utträdeskravet. I miljöpartigruppen som arbetade i regeringskansliet var Anders Wallners syn väl representerad på nyckelposter.

Jag är ganska övertygad om att den yttersta ledningen svär ve och förbannelse - eller åtminstone suckar djupt - över partiets utträdeskrav, och nog ser medlemmarna i partiet som ett hinder för ett "modernare grönt parti" eller något sådant. Ordet "modernt" används ju titt som tätt även av den gröna partiledningen som en definition av den politik man företräder - tydligen helt omedveten om att även rosa plastskor och strypkoppel kan vara modernt.

Det som syns mig mest märkligt är emellertid att företrädarna inte tar tillfället i akt, varje gång frågan kommer upp i intervjuer, att tala om varför man har utträdeskravet kvar. Istället surrar man lite generat om att man inte driver frågan och att den inte är ett hinder för regeringsmedverkan, vilken den naturligtvis inte är. Moderaterna ville redan för länge sedan avveckla landstingen, men var aktiva där ändå...

Det man kan fundera över vad gäller strategi är om det är så smart att överge utträdesfrågan när i så fall bara vänsterpartiet och sverigedemokraterna kan komma att ha med det i nästa valrörelse.

Även i sakfrågan finns förstås anledning att fundera. Anders Wallner skriver att unga gröna är för samarbete i Europa, vilket äldre gröna inte skulle vara. Känner jag inte alls igen. Gröna studenters språkrör - riksdagsledamot Max Andersson tycks snarast vara den i partiet som är hårdast EU-motståndare, åtminstone om man får tro hans blogg. Äldre gröna har mig veterligen alltid varit för samarbete, de flesta var under min tid som rör snarast kosmopoliter. Partiets grånande skara har mig veterligen alltid förordat överstatliga beslut i en omfattning som inte ens moderater och sossar accepterat - t ex majoritetsbeslut om lägsta miljöskatter, gemensam lägsta koldioxidskatt, lägsta golv - men inte tak - för miljökrav.

Jag tillhör inte de som är absoluta motståndare till medlemskap i EU, eller ens att Sverige när det blir naturligt, vilket det förmodligen blir så småningom, byter till euro. Men det vore väl aningen märkligt att byta fot i ett läge när EU satsar allt mer på militär upprustning, en gemensam militär identitet, en gemensam utrikestalesman och kräver fortsatt groteskt stopp för länder som vill gå före när det gäller miljökrav på produkter och processer.

Ska man byta fot bör man rimligen vänta till något positivt ur grön synvinkel inträffat i unionen. Eller åtminstone formulera vad som krävs för att man skall lämna utträdeskravet. Då skulle vi ju plötsligt få en intressant EU-debatt, istället för genant mumlande.

PS! En läsbar version av förslaget till ny EU-grundlag finns här. Bäst att läsa själv, för både EU-vänner och EU-motståndare har en viss förmåga att citera, för sitt syfte, lämpliga delar...

Leijonborg bjuder på utrotningshotad marulk, och Feldt på dåliga råd....

Folkpartiets gamle partiledare Lars Leijonborg har bjudit Maud, Fredrik och Göran på avskedsmiddag. Han bjöd på utrotningshotad fisk. Marulk, för att vara exakt. Det är väl symptomatiskt. En utrotningshotad allians äter utrotniningshotad fisk.

Vem kan överraskas av att en folkpartiledare inte har en aning om vilka fiskar man skall låta bli? Med den dåliga skola som Lars tvingats gå i, så är det ju inte konstigt att han har lite svårt att fatta. Lars, läs en av de bästa böcker som kom ut förra året: Tyst Hav av en av mina personliga favoriter, modiga Isabella Löwin, som med sin bok gjort mer för haven än varenda miljöminister åstadkommit under alla år av flykt från verkligheten. Till och med Meny, i P1, har lärt sig att undvika utrotningshotad fisk.

Kjell-Olof Feldt, som i en DN-debattartikel markerar att han är socialdemokrat, hävdar att partidemokrati är förlegat, att finansministern skall ha en särskild ställning i regeringen. Vilket kan få förödande konsekvenser när finansministern är ett ufo vad gäller miljö och överlevnadsfrågor. Så här uttalade sig Kjell Olof Feldt på Chalmers i Göteborg när det begav sig:

”Ja, vi vill ha ekonomisk tillväxt, vi struntar i om vi förstör några mil kust i det här landet. Det finns hundratals mil kuster runt Medelhavet och andra hav, dit vi kan åka med den ekonomiska tillväxten i bagaget så att säga… Vi kan ju plaska omkring i Stilla Oceanen, när avstånden krymper…”.

måndag 4 februari 2008

Maud anlitade Göran Persson som dragplåster

Regeringen har bekymmer. Det är för många som betalar för mycket skatt och gör för få avdrag. Det gäller avdragen för hushållsnära tjänster - vilket kan vara allt från fönsterputs till professionell grisgrillning på slottsfesten.

Avdragen lockar färre än väntat, meddelar medierna. Regeringen är bestört. Man har låtit bemanna Skatteverket att kunna ta emot 45 000 ansökningar, men knappt två tredjedelar hade kommit in när när deadline gick ut häromdagen.


Man trodde kanske att borelisar och annat fint folk skulle sluta betala svarta pengar till invandrarkvinnor som de härbärgerat i källaren? Men svart är billigare än alla avdrag i världen...

Regeringen är nu desperat. Man har förlängt ansökningsperioden med ett kvartal. Man har anlitat Göran Persson som dragplåster - kan Göran dra av så kan alla!

Hörde så sent som i lördags följande i en av de lokala mataffärerna: "Kan godsherren så ska fan i mig jag också ansöka, tyckte jag kunde betala morsans fönsterputs, men va fan...".

När hörde ni talas om att en regering jobbat så intensivt för att få de som har rätt till socialbidrag att faktiskt söka? Nej, trodde väl det. Det är ju skillnad på folk och folk.

PS! Att jag ovan skriver Maud om Maud Olofsson och Göran Persson om Göran Persson beror inte alls, som Maud påstått i teve, på ovanan att reducera kvinnan och upphöja mannen. Det beror på att Maud lanserar sig som just Maud, bland annat på sin hemsida. Och jag böjer mig för detta förhållande. I Göran Perssons egen lokalavis - Katrineholms Kuriren - kan man läsa att Persson "bidrar till tillväxten" genom att köpa in, och dra av för " toalettrengöring, kalsongtvätt, ogräsrensning".


söndag 3 februari 2008

Hänt i veckan

Under denna vecka föddes 1 048 pojkar och 989 flickor, flest under onsdagen. 20 flickor fick namnet Emma. Alingsås Konsthall har en utställning om sexets historia - bilden till höger är inte från utställningen, men är vacker. Maud Olofsson hotar med att nu ta itu med välfärden. Under veckan dog förresten 850 män och 904 kvinnor, vilket minskade antalet som levt i utanförskap och därmed bättrade på regeringens statistik.

Klimatberedningen, med alla politiska partier, förordade det tjugo år gamla miljöpartiförslaget att avdrag för arbetsresor skall bygga på avståndet från hem till jobb - sedan må man köra sin bil, samåka med grannen, ta bussen, cykla eller krypa. Äntligen! Tänk om man lyssnat för tjugo år sedan, istället för att svassa efter Volvo...

Vidare invandrade denna vecka 1 841 personer till Sverige medan 864 utvandrade. Dock inte Mats Odell, vilket var en olycka. Samtidigt gifte sig 876 par och 390 skiljde sig. 6 män och 8 kvinnor registrerade partnerskap, och 2 män och 2 kvinnor avregistrerade partnerskap, vilket nog gladde kristdemokrater. Göran Skytte hävdar att man inte bara skall utgå från honom utan att det också finns hedervärt intellektuella personer som betecknar sig som kristna. Lobbyister översvämmade Bryssel som Egyptens gräshoppor. Och folket bakom Pirate Bay hävdar att de är lika godhjärtade som Moder Teresa, ty de gör allt för den goda saken och inte alls för att tjäna pengar. Förresten handlar den debatten om ett vägval: antingen anser man att människors rätt till integritet utan Storebror som har insyn i allt du gör i din dator - eller prioriterar man upphovsrätten. Svårt, men det första alternativet leder till ett ohyggligt samhälle.

Dessutom föreslog klimatberedningen att man skall genomföra miljöpartiets gamla förslag om att kilometeravgifter skall införas för tunga tansporter, oavsett om det är svenska åkare eller inte. Varför är allt så senfärdigt? Apropå sena insikter: Fredrik Reinfeldt har kommit till insikt om att väljare inte kommer att tacka moderaterna för det man gjort.

118 företag gick i konkurs, vilket möjligen bidrog till att vi stoppade in i genomsnitt 3 hg fikabröd, och 3 hg godis som tröst. Dessutom drack varje person över 17 år 0,7 liter starköl, 0,5 liter vin och 6 cl sprit.

Socialdemokraterna krävde att arbetslinjen skall upprätthållas, genom att folk inte skall få vara hemma hos sina barn hur som helst. Och lyckades i en DN-debattartikel unvika klimatfrågan. Mal på om tillväxt, ser inga problem i överkonsumtionen.

Under veckan skickades totalt 55 miljoner SMS i Sverige. I trafikolyckor dödades 9 personer och 76 skadades svårt. Hur många som drabbades på grund av att idioter sms:ade när de körde bil framgår inte.

Var och en av landets 4,4 miljoner personbilar kördes i genomsnitt 28 mil under veckan. Tillsammans blir det 123 miljoner mil vilket motsvarar drygt 1 500 tur-och-returresor till månen. Under veckan blev 354 personer misstänkta för rattfylleri och 573 körkort återkallades. 702 bilar anmäldes som stulna. Drygt 1 000 berusade personer omhändertogs. I SVT:s Nyhetspanel sa jag att Nuders avgång var en förutsättning för att mp skulle kunna ingå i en regering med sossarna. Nuder avskyddes av ledande milljöpartister. Nåja, denna fråga kanske inte platsar här, om jag ska vara lite ödmjuk...

En genomsnittlig vecka anmäls förresten 5 mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång. Samtidigt anmäls 1 481 fall av misshandel och 4 fall av vållande till annans död. Vidare 234 sexualbrott varav 81 våldtäkter.

Den bäste amerikanske presidentkandidaten, i avsaknad av grön sådan, har lämnat in. Han hade ingen historia att berätta. Han var vit, man, medelålders, heterosexuell med det bästa programmet. Nu handlar presidentvalet om vilken av tre Berättelser som är bäst. Berättelsen om den första kvinnan, den första färgade eller om den gamle mannen som torterats i Nordvietnam.

Mer än en miljon böcker lånades på bibioteket, vilket innebär att vi som skrivit böcker blir blåsta på en del pengar, men bidrar till mindre pappersförbrukning och bättre klimat.

En del av detta hittar man i Statistisk årsbok, som man hittar här.

lördag 2 februari 2008

Grattis Per Gahrton - och tack för mina barn!

Idag fyller en av mina hjältar år: Per Gahrton. Han blir pensionär. Jag har hyllat honom tidigare. Men vill nu också passa på att tacka honom för mina barn.

Per tog initiativet till bildandet av miljöpartiet. Och på det partibildande mötet träffade jag Lena. Och vi fick barn. Så, tack Per för din insats.

Och ett stort grattis. Du har alltid varit en schysst man, uppmuntrande och stöttande. Även om du lite skämtsamt sagt till mig att du förordade mig som din efterträdare som språkrör därför att du ville vara säker på att efterträdaren inte skulle överskugga sin företrädare. Tja, du fick väl rätt. Men det gör inget.

Bilden är från 1982. Torgmöte under partiets första valrörelse.

fredag 1 februari 2008

Om att köpa en skjorta....

Sitter på tåget hem från Stockholm. Har överlevt en dag där. Förr gillade jag stan. Är ju uppvuxen där. Nu känns stan bara så trist, så ful, så grå, så skitig, så deprimerande, med så mycket ansikten som ser ut som de var på väg mot dödscellen. Gick motströms på en tunnelbanestation. Såg dessa ansikten. Stackars jävlar! Dra från stan!

Efter morgonens Nyhetspanelen i SVT - varför fick jag inte prata om det amerikanska valet där den bäste, i brist på gröna kandidater, försvann därför att han inte utgjorde någon Berättelse, någon Saga, någon Historia...? - gjorde jag ett ärligt försök att inhandla en skjorta. Vedervärdigt. Mentalt undermåligt att allt delas upp på märkesvaror, fånigt med tanke på att det tillverkas i stort sett på samma ställe av liknande underbetalda sater som blir lurade. Som konsument behandlas man som en idiot som skall pröjsa för ett märke som sitter och gör reklam för ett bolag.

Destutom finns inte skjortan jag vill ha. Den skall kunna användas minst 1000 dagar, kunna tvättas minst 100 gånger och däremellan bli fräsch genom att hänga ute över natten.
Tåget landar vid stationen för avstigning. Därute finns luft att andas. Ajö, vi hörs.