onsdag 21 maj 2008

Grön vecka: Arbetslinjen också för mp?

"Med viss sorg konstaterar jag att tiden då miljöpartiet var ett kufiskt ledighetsparti är förbi. För oavsett om man har gillat de udda inslagen i mp:s politik eller ej, så har de bidragit till att belysa politiken och avslöja dolda vinklar och vrår."

Citatet är hämtat från SvD:s ledarsida. Man har upptäckt att det stora ideologiska skiftet inför denna kongress inte har med EU att göra, utan med synen på arbetslinjen. Flera kommentatorer har upptäckt detta.

Av traditionen har det gröna partiet drivit tesen att man skall avdramatisera lönearbetet, att man skall arbeta för att leva snarare än att leva för att arbeta. Sänkt arbetstid, friår och en statligt garanterad grundtrygghet frikopplad från inkomstens storlek har varit starkt ideologiskt betingat.

Vad gäller sänkt arbetstid bygger argumenten bland annat på gamla liberala värderingar. John Stuart Mill var noga med att framhålla att ekonomisk och materiell tillväxt var viktig och nödvändig tills dess man nått en god materiell standard, därefter var det andra värden som skulle få växa: den fria tiden var ett sådant värde!

Så när SvD talar om att mp varit ett kufiskt ledighetsparti, som nu ändrat uppfattning, så är råsopen även riktad mot de liberala fäderna.

Det är utifrån synen på arbetslinjen man också bör se partiets (hittillsvarande) vision om medborgarlön, eller bättre uttryckt: basinkomst. Idén om denna form av grundläggande trygghetssystem är alltså inte någon fritt svävande idé, utan uttryck för byggande av ett genomtänkt ideologisk pussel. Detta har inte framkommit speciellt tydligt. Kanske har partiledningen känt sig otrygg i frågan.

Man kan förstås tycka vad man vill om sakfrågan, men det är väl onödigt att negligera sammanhangen.

Synen på människan och trygghetssystemet
Det har, så vitt jag vet, alltid varit viktigt för De gröna att markera att basinkomst varit en vision, en markering av en viljeinriktning. Som rör tyckte jag det var kanon att få frågor om denna kontroversiella vision, man fick ju skäl framföra den gröna berättelsen. Och politik måste få vara berättelser om vart man vill!

De första stegen i riktning mot visionen har varit att söka frikoppla de statligt finansierade trygghetssystemen från lönearbetet. Därav partiets idé om grundtrygghet - staten skall som princip likabehandla varje medborgare. Staten skall inte värdera människor utifrån hur mycket pengar de tjänar, utan bara utifrån att de är människor - det vill säga biologiska, sociala och kulturella varelser som lever tillsammans med andra sådana varelser. Människan är inte att se som en ekonomisk varelse, vars värde motiveras av produktionsförmåga.

Nu är partiet på väg att anamma den traditionella socialdemokratiska/folkpartistiska modellen med mer inkomstrelaterade ersättningsnivåer. Det vill säga: man ställer sig i praktiken bakom grunderna för arbetslinjen. Det kan man förstås göra, och tycka är bra - men man bör nog samtidigt konstatera att det i så fall är en ny ideologisk hållning. Inte bara en ändrad uppfattning i en fristående sakfråga, som fritt svävande kan uppfattas som flummig.

Genom att i praktiken anamma arbetslinjen slipper miljöpartiets företrädare den svåraste konflikten vid en eventuell regeringsbildning. Den konflikten är nämligen synen på arbetslinjen. Inte EU eller något annat. Utan just synen på människan och lönearbetet.

Rådslag kom fram till nya ståndpunkt
Den ändrade synen vad gäller arbetslinje, som manifesteras genom slopande av grundtrygghetstanken och visionen om basinkomst, motiveras av resultatet från ett rådslag inom partiet. Som jag förstått det har en mycket liten del av partiets medlemmar svarat på en enkät. Alternativen som medlemmarna kunde rösta på var utformade utan att realistisk finansiering kopplades till förslagen.

Man valde, om jag förstått det rätt, att skissa på finansiering genom våldsamt höjd skatt på arbetstid. Vilket naturligtvis strider mot alla gröna principer - skatt på arbetstid bör ju vara så låg som möjligt, enligt de idéer som format partiets politik. Det är så vård, skola, omsorg, reparation och underhåll gynnas; det vill säga sådant som utgör de reella kvaliteterna i ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle.

Produktionsskatt del av visionspusslet
Idén om produktionsskatt, som finansiering av det visionära förslaget på basinkomst, nämndes inte ens i rådslaget. Trots att partiet tidigare hävdat att grön skatteväxling - det vill säga sänkt skatt på arbetstid och höjt skatt på negativ miljöpåverkan - stegvis skulle övergå till just produktionsskatt, när miljömål uppnåtts och därmed skattebasen minskats.

Alltså: idag finansieras den sociala välfärden främst via skatt på arbetstid, i framtiden borde den finansieras via skatt på produktionen - där arbetstiden är en av flera skattebaser. Genom en sådan åtgärd kan man också sänka arbetstiden, och undslippa arbetslinjen istället för att anamma den. Vi kan göra det som John Stuart Mill ville: utöka den fria tiden.

Ett företag som idag producerar tiotusen skjortor med tio anställda bidrar med dryga miljonen i skattepengar till skola, vård och omsorg. Medan det företag som producerar tiotusen skjortor med tio maskiner nästan inte bidrar men någonting till statskassan. Detta motiverar den så kallade arbetslinjen, vi måste arbeta mer för att kunna finansiera den sociala tryggheten trots att det produceras mer än någonsin.

Basinkomsten blir, oavsett vad man i sak tycker om den, orimlig att finansiera genom mer skatt på arbete. Med produktionsskatt öppnar sig helt andra möjligheter. Och visst var det väl meningen att alla skulle vinna på automatiseringar, robotiseringar, datoriseringar och effektiviseringar också i annan mening än billigare och fler konsumtionsvaror?

Det nya miljöpartiet - varken sämre eller bättre än det gamla, men annorlunda
Jag vågar nog påstå att den väv som byggt upp den gröna visionen om ett framtida samhälle klipps sönder ganska rejält om partiet anammar arbetslinjen. Vilket man de facto gör om man går den väg som partistyrelsen vill göra. Självfallet kan man ändå göra det, partier utvecklas ju. Frågan är bara åt vilket håll - och varför.

Partiet blir det Nya miljöpartiet, på samma sätt som moderaterna blev de Nya moderaterna. Man filar av allt som sticker ut. Vilket säkert kan locka väljare som undrar vilket parti i den där grå smeten man ska lägga sin röst på.

Och det behöver naturligtvis inte vara fel. Men det är lite störande att partiledningen så sällan argumenterar utifrån ideologiskt perspektiv när man vill förändra. Det känns lite ytligt när man istället motiverar förändringar med att man vill bli mer "realistisk" och "modern".

Dessutom tror jag att man tappar en möjlighet att framföra en berättelse som kan engagera. Vad jag minns så var det just när man tog avsats i grön ideologi för att motivera sin politik som det kunde börja brinna i människors hjärtan.

Man kan naturligtvis också fråga sig om man blir modernare därför att man anpassar sig till omoderna partier. Och om man är mer realistisk bara för att man anpassar sig till dagens politiska normer.

Att sudda ut visioner ur partiprogram kan, för varje parti, medföra att man inte i den dagliga realpolitiska verkligheten ser åt vilket håll man skall gå. Man börjar kanske mäta framgång i antalet statsråd istället för i politiska förändringar.

En sak är säker: det är ingen konst att få makt om man avsäger sig de obekväma värderingar som utmanar makten. Fast denna insikt är kanske bara uttryck för nostalgi...


20 kommentarer:

  1. Flera tunga miljöpartister i riksdagen har nu också ifrågasatt kravet på sänkt arbetstid, i den gruppen ingick den avhoppade vänsterpartisten som nu sitter för mp. Det är olyckligt att partiets ledande politiker är så förvirrade när det gäller de grundläggande värden vi haft inom mp.
    Inger

    SvaraRadera
  2. Ifrågasätter inte att Schlaug har en genomtänkt politik och kan motivera "varje pusselbit" men så där tror jag inte miljöpartister i gemen kan koppla ihop det. Peter och Maria har nog inte heller kunnat göra det utan ser politiken på ett mer sakorienterat sätt.

    SvaraRadera
  3. Tack, Birger, du har åter påvisat hur "Makten och Härligheten" kan göra politiker blinda och glömma visionerna.

    Detta veckoslut kan bli ett vägval för Mp. Antingen tar realisterna över helt, och allt förblir en grå smet. Eller så tar visionärerna, dvs "fundamentalrealisterna", hem segern, varvid hoppets låga tänds på nytt.

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  4. Man filar av allt som sticker ut, skriver Birger Schlaug. Ja, det måste man göra. Hur skulle samhället se ut om allting grundades på det som sticker ut?
    Vi blir inte rikare av att arbeta mindre, det är en villfarelse. Varför för Schlaug aldrig fram de invändningar som finns mot hans förslag?

    SvaraRadera
  5. Den som anser, att vi arbetar för att leva, inte tvärt om, hajar nog att det finns en annan tillväxt utöver den materiella. Att växa som personlighet, andemässigt, kan verkligen innebära ett rikare liv.

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  6. Intressant berättelse Birger, men hur genomtänkt är det att sätta en produktionsskatt på industrier? Detta skulle nog snarare ha en negativ verkan på små/medelstora företag, medan större företag skulle fly landet snabbare än kvickt.

    Angående John Stuart Mill, jo visst, du har rätt i att han stod för en del liberala ekonomiska tankar på 1800-talet, däremot så började han prata om det du kallar: "den fria tiden" på äldre dagar och skrev i sin självbiografi att han hade rört sig mot att bli socialist. Därav är dessa tankar inte så liberala som du skriver. Sedan så skriver Mill bland annat om att en populationstillväxt är ohållbar och det är snarare i detta sammanhang som han säger att människan inte kan röra sig mot ett stadie där tillväxten får konsekvenser som är ohållbara. Vidare så inser han att vissa människogrupper kommer att få strida för att överleva i det nya industriella samhället. Mills lösning ter sig vara en restriktion av populationen, inte en omfördelning av ekonomin så att människan får större "frihet".

    SvaraRadera
  7. Gröna tankar

    Möjligheterna till den tillväxt du söker har aldrig varit större än i dag. Du kan själv välja vilket liv du vill leva.

    SvaraRadera
  8. Kul med lite ideologisk bakgrund!

    SvaraRadera
  9. Liberal anser antagligen, att vi arbetar för att leva, och det är gott!

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  10. Det är jävligt ovanligt att före detta partiledare tycker så förbannat mycket som du gör om ditt gamla parti!Lojaliteten verkar inte vara så stor även om du väl höll käften de första fem åren. Mitt tips: Var tyst, skriv om Wägner, rock´n´roll och livets stora fågor för det gör du bra, men lägg av med politiken!

    SvaraRadera
  11. Håller med föregående. Schlaug tillför inte politiken ett jävla skit!

    SvaraRadera
  12. Harvandet inom politiken är tämligen meningslöst numera. Vi har skapat ett samhälle där de individuella önskningarna går att tillfredsställa för var och en som så önskar. Politiken har därmed minskat i betydelse. Var och en har blivit sin egen statsminister, kan man säga. Detta är en konsekvens av den allt större friheten. Vi är i princip fria att göra precis vad vi vill. Ändå gnäller en del om att "samhället" skall förändras i den ena eller andra riktningen eller i enlighet med den ena eller andra ideologiska modellen. Glöm det! Utopia förverkligas i dag individuellt, inte som ett politiskt projekt.

    SvaraRadera
  13. Personligt går det nog rätt så bra, att förverkliga vissa drömmar. Men nu handlar det ju om att rädda Moder Jord, och då är det angeläget att mänskligheten som sådan drar åt samma håll, bort från det grund som vårt skepp forsar fram emot. Därför är det så himla viktigt att vi har opinionsbildare av Birgers art.

    SvaraRadera
  14. Den där sura Anonym låter som Peter Eriksson in person...

    SvaraRadera
  15. Anonym 16.47 samt 17.17:
    Ditt respektlösa sätt att uttrycka dig mot en annan individ är ett bra exempel på en attityd i samhället som man vill bekämpa med mjuka värden...

    D V K

    SvaraRadera
  16. Anonym 17:57

    Vad menar du med att det "nu handlar det ju om att rädda Moder Jord"? Är vi inbegripna i någon slags räddningsaktion, eller vad?

    SvaraRadera
  17. Ja. Den gröna rörelsen kom till just för att utgöra del av en räddningsaktion. Håll gärna kontakt med naturvärn av olika slag, t.ex. Naturskyddsföreningen och gröna politiker. Där kan man skaffa sig baskunskaper om vårt gemensamma hem, Jorden.

    SvaraRadera
  18. Kloker:

    Det behöver inte vara någon motsättning mellan individ-baserad förndring och ett "politiskt projekt". Lika lite som att det är en distinktion mellan samhälle och invidiv. Det är en växelverkan. Du kan som individ göra mycket för att förändra din tillvaro, men du kan också som en indivit att begagna dig av det "politiska-instrumentet" för att skapa förändring: bygg det samhälle du vill. När du begagnar dig av detta instrument så driver du de facto ett "politiskt projekt"; varför denna motsättning? Allt handlar om val av instrument och metoder beroende på vad man vill åstakomma.


    "Politiken har därmed minskat i betydelse."

    Jag kan hålla med dig om att politiken har minskat i betydelse i form av som en "Auktoritet" och "Sanningsbärare". Men har inte minskat i betydelse i ett reellt eller praktiskt plan.

    SvaraRadera
  19. Svar till Heiti Ernits

    Jag talar inte om någon motsättning. Jag menar bara att individerna gjort sig mer och mer oberoende av det politiska systemet. Detta är ett mått på frihet och rikedom. Alls inte fel. Jag vill minnas att Marx skrev om detta som en framtida utopi. Men där är vi alltså i dag. Ett problem är dock alla de individer som fortfarande ser politiken som enda vägen och som glömmer bort just det jag nämnt här. Man kan tala om politisk klåfingrighet.

    SvaraRadera
  20. Tack Birger för utmärkt inlägg om arbetslinjen vs fri tid och basinkomst! Det är en i högsta grad viktig och konstruktiv diskussion i dessa tider då Europa måste transformeras från ett samhälle baserat på 100 år av ständig och viktig tillväxt till ett mer stationärt välfärdssamhälle.
    Läste igår ett mycket intressant och informerat inlägg på Martins blogg om medborgarlön, konsekvenser och möjlig finansiering.
    http://martinsblogg.wordpress.com/2012/08/28/motion-angaende-medborgarlon/
    En övergång som vid första påseende verkar utopisk och omöjlig verkar nu istället realistisk!
    Kanske MP

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.