tisdagen den 20:e november 2007

August Strindberg, ekorevolutionären....

Vet ni om att August Strindberg visade upp en del gröna sidor på 1880-talet? Det gick så långt att Hjalmar Branting blev förbannad och stämplade Strindbergs åsikter som reaktionära och något som var värre än till och med den konservativa bondefalangen i riksdagen. Strindberg ville, enligt Branting se "en återgång till något, liknande tillståndet i landet för mer än tusen år sedan". Sossar har alltid varit sig lika...

Låt mig säga att jag känner igen det: de debatter jag, som rör för mp, hade hundra år senare med företrädare för pappers- och massaindustrin när det gällde blekning av papper, och med företrädare för LRF när det gällde ekologiska livsmedel slutade ofta med att man hävdade att "mp vill att vi skall gå tillbaka till grottorna".

Vad var det då som Strindberg hävdat? Jo, följande:
  • Förbjud reklam och affischering så kommer inte ens hälften av alla produkterna att efterfrågas eftersom människor inte har behov av prylarna. "Vore det verkliga behov skulle köparen uppsöka dem", skriver Strindberg i Om det allmänna missnöjet från 1884.
  • Tillväxten, hade enligt Strindberg à la 1880-tal, en gräns som sattes av naturresurserna. "Vi skövlar naturen för kortsiktiga vinsters skull! Ju fler ångmaskiner, ju mer sten och träkol går åt."
  • Det gäller att satsa på "naturens gratiskrafter" istället - vattenkraft, vindkraft och solenergi. Han skriver: "Grundtanken är den... att där man har naturkrafter, där är användandet av dyrbarare mekaniska medel slöseri".
  • "Varhelst man ser en skorsten resa sig upp mot skyn och bolma stenkolsrök, var helst 'kulturen' bygger sina offerplatser, skall man se bedrövade blickar, bleka kinder och granna strumpor!" skrev Strindberg ilsket.

Orsaken till att sossarnas förste partiordförande och blivande statsminister Hjalmar Branting blev förbannad var, enligt Martin Kylhammars artikel Civilisationskritiker i politisk hetluft, att Strindbergs kulturella kapital hos radikaler var mycket stor efter samhällskritiken i Röda rummet och Det nya riket. Trovärdigheten i Strindbergs kritik växte dessutom i takt med att den ekonomiska krisen växte. Strindbergs analys av den sårbara moderniteten kunde framträda som allt rimligare. "Tänk om han vann striden om det moderna, och det politiskt korrekta blev grönt!", skriver Kylhammar i sin essä.

Branting var allt annat än grön och han oroade sig således för att Strindbergs värderingar skulle sprida sig i radikala kretsar. Strindberg kunde bli ett verkligt hot mot den industrisocialistiska storskaligheten...

Men August Strindberg gav sig inte. Under 90-talet hade han den aningen pompösa iden att pumpa ut kontgjort, alkemiskt framställt guld på marknaden för att krossa både guldmyntfoten och industrikapitalismen så att ett nytt bättre samhälle, i samklang med både natur och högre värden, skulle kunna växa fram. Ja, jäklar vilken fröjd det varit!

Nu vet vi hur det gick, med både miljön och Strindberg. Ja, Strindberg repade sig väl efter 90-talets kaos, med miljön har det mest gått utför...

Tack Susanne för att du tipsade om Martin Kylhammars artikel från 2001 i den alltid lika spännande Tvärsnitt.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Med viss skräckbla blandad och förtjusande spänning slår man upp denna blogg varje morgon och blir, trots förväntningarna, så överraskad. Som nu.
Lasse i Byle

Emma sa...

En grön Strindberg torde vara en ny sida att diskutera under litteraturhustorielektionerna på gymnasiet. Hoppas du har inspirerat många lärare genom ditt inlägg.

Mona sa...

Intressanat! Viste inte att August var på gång att sabba kapitalismen när han fösökte göra guld, jag trodde bara han var knäpp. Men vad hände sedan, fick han inte en religiös period också?

Per sa...

Mona,

läs Kylhammars artikel, som är hänvisad till i bloggen, "Civilisationskritiker i politisk hetluft"

Per

Anonym sa...

Således! Aaaaugust var först grön, sedan religös. Han var således tokig.

Anonym sa...

Jätteintresssant artikel i Tvärsnitt!! Läs den!!

Anonym sa...

Hörru Birger, vill ha en stadig klimatblogg imorgon!

Anonym sa...

Är det här sällskapet för inbördes beundran, eller? Var finns kritiken av Birgers floskler?

Birger Schlaug sa...

Vilka floskler?

Ylva Eliasson sa...

Hm - jag har just anmält mig och vill kolla om det funka!

Ylva Eliasson sa...

Finemang. Då vill jag bara säga att detta med Striddddndbergs gröna sida var ingen nyhet för mig. Strindberg var ju , åtminstone under en tid, influerad av Rudolf Steiner och antroposofin - och tidigare även teosofin. Till detta vill jag återkomma i svar till diskussionen om falungong

arthur sa...

Ja, tänk hur det skulle ha varit om man stoppat tillväxten på Strindbergs tid! Vill Du leva under så knappa omständigheter?

Anonym sa...

Hej,

oerhört intressant blogg. Visste inte att det fanns så läsvärda.

Vill passa på med att fråga om en grej - visst är Strindberg högst aktuell i modern tid men du skriver - "...skriver Strindberg i Om det allmänna missnöjet från 1984." Syftas det på 1884 då?

I all välmening och med intentionen om att komma tillbaka och läsa fler gånger.

Anonym sa...

Roligt att höra nått positivt om Strindberg, han var ju helrätt ute med sina gröna tankar. Bra för jag har länge haft ett horn i sidan på
honom föratt han försköt en av sina döttrar (i Schweiz?) med orden "har vi inte haft kontakt tidigare så är det ingen mening med att vi har det nu heller..."
GIS /Gubben i Skogen

Alexander den store sa...

August Strindberg var Sveriges första Politisk Inkorrekte.
Knappast någon miljökämpe alls.
Tro inte det!

När han häcklade hela etablissemanget
med sina Hycklande skojare till politiker och journalister blev han landsförvisad till Schweiz!
Läs röda rummet lika aktuell idag som då!
Verkligheten är alltid oförskämd!